BRATTFORS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen säggen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen sägen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen sägen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen sägen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.

FÖRSAMLING 1995 - BRATTFORS

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1040, år 1900: 1305, år 1995: 542

FÖRSAMLINGSHISTORIK - År 1661 utbruten ur Nyed som kapellförsamling till Färnebo. Sedan 1770 annexförsamling till Färnebo (från 1971 Filipstad).

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i bruksbygden i östra Värmland, sydväst om Filipstad, på en svag höjdsluttning öster om Lungälven. Brattfors och dess omgivningar har nyttjats för brytning och bearbetning av järnmalm allt sedan senmedeltiden. En av hyttorna, Brattforshyttan, belägen i kyrkans närhet, nämns redan 1540 och var med kortare avbrott verksam fram till 1920. Området med hytta, kyrka och herrgård utgör riksintresse för kulturminnesvården.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING -
Den timrade kyrkan påbörjades 1661 (invigd 1696). Numera består byggnaden av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt västtorn. Långhuset och det tresidiga koret är ursprungliga. Västtornet tillbyggdes sannolikt under 1720-talet. År 1798 beslutades det att sakristian, eventuellt härrörande från 1660-talet, skulle flyttas till östra gaveln. Ett vapenhus från 1680-talet vid södra ingången revs troligen under 1800-talets första hälft.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör har i allt väsentligt bibehållit sin karaktär från byggnadstiden. Den stående panelen är vitmålad under ett brant, spåntäckt sadeltak, valmat över korpartiet; långhusets takfall är framdraget även på västtornets nord- och sydsidor. Ingång i väster samt mitt på långhusets sydsida. En omfattande restaurering av kyrkorummet utfördes 1921, med Bror Almqvist som arkitekt. Vid detta tillfälle tillkom orgelläktaren i väster, liksom en ny orgel fördelad på två orgelhus, allt försett med en för arkitekten typisk dekor i stram jugend. Kyrkans innerväggar är sedan restaureringen 1953, utförd av Ragnar Jonsson, klädda med vitmålad, slät panel. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv. De ursprungliga färgerna på predikstol och altaruppsats, som förvärvades 1687 respektive 1694, framtogs 1953. Vid en restaurering 1972 avskiljdes tornets bottenvåning och långhusets västligaste del för praktiska utrymmen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen sägen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen sägen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.

KYRKOMILJÖN: Strax nordost om Brattforshyttan ligger Brattfors kyrka. Den ligger i en vägkorsning där en liten centrumbildning vuxit fram. Här finns bland annat affär, skolhus och bostadsbebyggelse. Träkyrkan från 1660-talet ligger på en liten kyrkogård omgärdad av stenmur.
I anläggningen ingår, förutom kyrkan också en ekonomi- och förrådsbyggnad från 1980-talet. Den har vitmålad stående lockpanel och skifferklätt tak.
Till kyrkan finns en vittomspunnen sägen förknippad: Sedan kung Oscar I gått bort år 1859 uppmanades församlingarna att "kungsringa" i samtliga klockor i flera veckor. Då patronen på Brattfors herrgård ansåg att det räckte att ringa i två klockor fick det bli så. En herreman som som barn blivit illa behandlad på Brattfors herrgård kom ridande förbi och upptäckte att det bara ringde i två klockor. Han anmälde detta hos myndigheterna och som straff tvingades församlingen att alltid ha en tornlucka öppen, samtidigt som patronen som beordrat ringandet i två klockor fick livslångt bötesstraff samt tvång att bära en tagelring runt halsen hela livet. Sedan denna dag är alltid ena tornluckan på Brattfors kyrka öppen.

KYRKOGÅRD: Samtidigt som kyrkan invigdes 1669 togs också kyrkogården i anspråk. Den ursprungliga delen, som ligger söder om kyrkan, var fram till 1745 omsluten av träbalkar. Det var först med utvidgningen år 1882 som marken norr om kyrkan började utnyttjas och då som allmänning. Från 1960-talet brukas också detta område till familjegravar. Utöver ovannämnda utvidgning har ytterligare ett område väster om kyrkan tillförts kyrkogården år 1930.

Kyrkogården, som i det närmaste är kvadratisk till formen, ligger främst väster och söder om kyrkan. Marken sluttar något mot söder och väster. En låg stenmur, som delvis fungerar som stödmur, omger kyrkogården. I väster finns en gräsbevuxen parkeringsplats, i öster och söder omges kyrkogården av väg och bebyggelse, och i norr gränsar den mot en mindre dalsänka och vattendrag.

På den relativt lilla kyrkogården växer ett glest bestånd av lövträd, främst björk och lönn. Kyrkogårdsplanen präglas av öppna gräsbeklädda ytor. Samtliga gångvägar är belagda med grus och raka utom närmast kyrkan där de är svängda. Igensådda gravar och nedsänkta stenramar vittnar om ett tidigare större antal grusgravar. Idag återfinns ett femtontal spridda på kyrkogården. De största och mest påkostade grusgravarna finns på den gamla delen söder om kyrkan, flertalet stenramsomgärdade.

Brattfors nära anknytning till järnhanteringen återspeglas i flera stora och påkostade gravvårdar över bergsmän och brukspatroner. Ett blickfång utgör en järnstaketsinhägnad familjegrav sydväst om kyrkan tillhörande släkten Geijer. Gravplatsen är den största på kyrkogården med tre gravvårdar, den äldsta rest över brukspatronen Christopher Reinhold Geijer (1770-1836). Anspråkslösa planteringsarrangemang framför vårdarna präglar i övrigt begravningsplatsen.