MANGSKOGS KYRKA

KYRKOMILJÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.

KYRKOMILJÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.

KYRKOMILÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.

KYRKOMILJÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.

KYRKOMILJÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.

FÖRSAMLING 1995 - MANGSKOG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1049, 1900: 1725, 1995: 686

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Mangskogs kapellförsamling bildades 1705 som en utbrytning ur Brunskog. Befolkningstal 1805: värdet avser 1810.

LÄGE OCH OMGIVNING - En första träkyrka uppfördes på mark tillhörig hemmanet Grytterud-Rinnen. Den efterträddes ca 100 år senare av den befintliga stenkyrkan, belägen c:a 1,5 kom norr om platsen för den gamla kyrkan.. Kyrkan ligger fritt och synligt i utkanten av odlingsbygden i ett skogsområde över högsta kustlinjen nordost om Arvika.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (MANGSKOGS KYRKPLATS). Vid arkeologisk undersökning har delar av grunden till en träkyrka, uppförd 1705, påträffats. Kyrkans mått och planform kunde bestämmas, en salkyrka med tresidigt avslutat korparti. I ett visitationsprotokoll från 1724 omtalas att man påbörjat ett kyrktorn. Riven i samband med att ny kyrka stod färdig på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes efter ritning utförd av H. Måsbäck, stadfäst av konungen 1805. Kyrkan påbörjades ett par år senare och stod färdig 1813. Den består av ett rektangulärt långhus, en utbyggd sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans planform och exteriör är karakteristisk för sin byggnadstid. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Tornet kröns av huv och lanternin, de övriga byggnadskropparna har valmade sadeltak. Ingång i väster via tornets bottenvåning (ursprunglig sydportal numera igenmurad). Kyrkorummet täcks av en flackt trätunnvalv med profilerad taklist. Altaruppsatsen, bevarad från den gamla kyrkan, utfördes 1757 av Isak Schullström. Interiören har genomgått flera restaureringar under 1900-talet, varvid inredningen successivt förändrats och förnyats. År 1916 utfördes en restaurering med Bror Almqvist, varvid den nuvarande predikstolen tillkom (tidigare altarpredikstol). Ytterligare en restaurering utfördes 1957-58 efter förslag av arkitekt Ragnar Jonsson. Den öppna bänkinredningen med raka gavlar erhöll sannolikt sin nuvarande form vid 1950-talets restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.

KYRKOMILJÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.

KYRKOMILÖ: Kring kyrkan finns ett sockencentra med tidstypisk och välbevarad agrar bebyggelse från 1800- och 1900-talen samt några villor uppförda på 1980-talet i ett öppet och hävdat odlingslandskap. I närheten av kyrkan ligger sockenstuga/församlingshem, skola och prästgård.
Mangskogs prästgård besitter ett stort miljövärde både i sig självt och som en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön kring kyrkan. Huvudbyggnaden har till exteriören bevarat mycket av sin tidstypiska symmetriska karaktär, utsmyckningsdetaljer, veranda och inrymmer dessutom flera rum av högt kulturhistoriskt intresse då de knyter an till Gustaf Frödings diktning och liv. Kyrkan och den närmaste omgivningen ligger inom ett område som är av regionalt intresse för kulturmiljövården.
KYRKOGÅRD: Nuvarande kyrkogårdens äldsta delar ligger söder och sydost om kyrkan. År 1911 utökades kyrkogården till sin dubbla storlek genom tillförandet av mark norr och öster om kyrkan. Samtliga gravhägnader i form av häckar, järnstaket och stenramar har fortlöpande tagits bort och grusgravar såtts igen. Kyrkogården ligger på plan mark och har formen av en rektangel från väster till öster med kyrkan belägen längst i väster. Platsen avgränsas i öster av en ca 3 m hög granhäck och i övriga väderstreck av sten- och stödmurar. Den omges i norr av åker, i öster av skog, i söder av väg och ett mindre grönområde. Sydost om kyrkan och med ett stycke av södra muren som del av grunden, står ett vitputsat bårhus med skiffertak. Utanför granhäcken i sydöst ligger en ekonomibyggnad.
Lövträd av varierande slag är planterade längs muren, på vissa ställen i kombination med olika slags häckar. Inne på kyrkogården finns någon enstaka lind och gran. Häckar av hagtorn avgränsar alla gravkvarteren. Samtliga gångar är raka och grusbelagda.
Det råder numera ingen större skillnad mellan kyrkogårdens olika delar. Den äldsta delen söder om kyrkan avviker endast genom några få resligare och mera variationsrikt utformade gravstenar. En sådan är gravvården över intendenten vid Nordiska museet, Nils Keyland (1887-1924), som gjorde stora insatser för att skildra sin hembygds kultur och historia. Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av några smidda järnkors från 1700-talets förra hälft, som placerats vid kyrkan i söder och öster.
I anläggningen ingår förutom kyrkan, ett vitputsat bårhus med skiffertak, vars grundmur ingår som en del i kyrkogårdsmuren och en ekonomibyggnad också Mangskogs prästgård.