MIKAELIKYRKAN

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talets senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invigdes den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkogårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkogården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförts i sen tid, av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talets senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invigdes den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkogårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkogården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförts i sen tid, av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talets senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invigdes den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkogårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkogården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförts i sen tid, av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talet senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invidges den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkorgårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkorgården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförst i sen tid av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planlmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.

FÖRSAMLING 1995 - ARVIKA VÄSTRA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2117, 1900: 3734, 1995: 6734

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, till 1906 Arvika församling. Nämnda år utbröts Arvika östra, eller stadsförsamlingen, ur Arvika församling, varefter den senare kallas Arvika västra. Befolkningstal 1805: inkl. Arvika östra (Arvika köping).

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida träkyrka helgad åt S:t Mikael. Kyrkans utformning är okänd. Muntlig tradition gör gällande att den först stått på gården Dotteviks mark, men sedan flyttats till den nuvarande kyrkplatsen. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr och torn i väster. De äldsta i den befintliga kyrkan härrör från 1600-talets mitt. Grunden till stenkyrkan lades 1647 under ledning av "Simon murmästare i Carlstad". Kyrkan var 28 alnar lång (ca 22 meter) och hade sakristia i norr. Ett torn av trä restes på 1680-talet. Ett förslag till om- och tillbyggnad utarbetades 1776 av murmästare J. G. Reincke, vilket bearbetades vid ÖIÄ av Carl Fredrik Adelcrantz. Planerna realiserades under 1780-talet. Då tillkom det tresidiga korpartiet, samt nuvarande sakristia och torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är därefter välbevarad, och framstår som ett typiskt exempel på kyrkobyggandet under den gustavianska perioden. Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av stickbågiga fönsteröppningar.
Långhusets sadeltak är skifferbelagt, medan tornhuven är klädd med kopparplåt. Ursprungliga ingångar i väster, via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida (den södra portalen senare igensatt till dopnisch). Kyrkorummet täcks av ett brädvalv med markerad taklist. Vid den omfattande restaureringen 1947, under ledning av arkitekt Einar Lundberg, framtogs äldre färgsättning på altaruppsats och predikstol, arbeten från 1765 respektive 1739 av bildhuggaren Isak Schullström. Under nämnda restaurering ersattes de öppna bänkarna, som tillkommit vid 1860-talets mitt, med en sluten bänkinredning.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunt från 1200-talet, nu i SHM. Kororgel invigd 1977.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talets senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invidges den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkorgårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkorgården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförst i sen tid av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planlmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talets senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invigdes den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkogårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkogården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförts i sen tid, av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.

KYRKOMILJÖN: Kyrkplatsen är belägen vid Kyrkvikens norra strand, strax väster om Arvikas centrala delar. Den nuvarande stenkyrkan från 1600- och 1700-talen föregicks av en medeltida träkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn lät prästsläkten Lagerlöf under 1700-talets senare hälft uppföra ett gravkor. Det revs på 1840-talet. Invid stranden timrades en likbod som var i bruk fram till år 1923 då ett gravkapell ritat av arkitekt Ludvig Mattsson byggdes norr om kyrkan. Kapellet invigdes den 3 juni år 1927. Strax intill finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. I den norra murens äldre del uppfördes år 1940 en vitputsad stiglucka med skiffertak.
På Notudden, ett stycke väster om kyrkan, byggdes år 1972 Korsets kapell med krematorium, samlingssal och samtalsrum. Strax intill finns en klockstapel, en minneslund och en meditationsplats. Under senare år har en servicebyggnad för kyrkogårdens skötsel uppförts här i kyrkogårdens nordvästra del.
Kyrkstallarna var uppförda invid kyrkplan i öster. På 1930-talet uppfördes en ny byggnad med ett mindre antal spiltor och större lokaler för kyrkogårdsförvaltningen. Den ersattes år 1978 av moderna kontors- och förrådslokaler öster om kyrkan. Vid kyrkplan byggdes även sockenstugan, som fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation år 1855. Förutom sockenstämmor har här hållits kommunala sammankomster fram tills Arvika socken uppgick i Arvika stad år 1944. I sockenstugan finns också socknens första skolsal och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOGÅRDEN: Begravningsplatsen är en av länets största och ligger på en relativt plan markyta. Den har närmast rektangulär form, östvästlig sträckning och kyrkan i sydöstra delen. Området genomflytes av Sävsjöbäcken, som avdelar de senaste utvidgningarna med deras öppna ytor från de äldre delarna. Kyrkogården avgränsas av en stenmur längs östra och norra sidan och av en stödmur i söder. I den norra murens äldsta del finns en stigport sedan 1940. Begravningsplatsen omges av sockenstuga och administrativa/ekonomibyggnader i öster, bostadsområden i norr, Kyrkviken i söder och skogs- och åkermark i väster.
Ett stycke norr om kyrkan finns ett år 1923 byggt gravkapell, som då ersatte den gamla timrade likboden utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Norr om kyrkan finns en ceremoniplats med träkors och katafalk. På en udde längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur.
Kyrkogården, vars äldsta delar återfinns söder och sydväst om kyrkan, har utvidgats mot norr men framför allt västerut, där de senaste och mest omfattande utökningarna skett. Fyra områden har iordningställts till urngravplatser. Den första urnlunden togs i bruk omkring 1950. Större delen av den nordväst om kyrkan belägna allmänningen förändrades successivt sedan 1966, då den började användas till familjegravar.
Kvartershäckar av oxbär och enstaka familjegravshäckar förekommer endast på den äldre delen av kyrkogården, där rikligt med lövträd av varierande arter har planterats runt om och inom området. Thujahäck finns i nordväst. På utvidgningarna i väster avgränsas kvarteren med buskar och häckar av olika slag. Naturliga skogspartier har kompletterats med planetringar av dvärgtall, pyramidek och björk vid en del gångvägar. Huvudgångarna är på den äldre delen raka, dels asfalterade dels grusade, på den nya delen är de svängda. Mindre plattgångar förekommer över hela begravningsplatsen på de gräsbevuxna ytorna.
Då någon omfattande omläggning eller modernisering ej genomförts i sen tid, av den äldre kyrkogården, präglas hela begravningsplatsen av en omväxlande karaktär där åldersskillnaden mellan utvidgningarna är tydlig. De äldre delarnas strikta planindelning av monumentala gravvårdar närmast kyrkan i söder avlöses av de yngre delarnas fria planmönster med anspråkslösa gravstenar i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar över högreståndspersoner och industrimän till enkla stenar över mindre bemedlade.
Sammanlagt finns flera hundra grusgravar på kyrkogården, av vilka ett trettiotal är inhägnade med järnstaket eller kätting. En av de äldsta gravvårdarna är ett gjutet järnkors strax nordväst om kyrkan över kaptenen Johan Ludvig Hård (1772-1836) och hans hustru Marie Charlotte von Vicken (1778-1860). Från förra hälften av 1800-talet är också två skiffergravstenar vid södra stödmuren. Bland de mer utmärkande gravvårdarna kan nämnas en tre meter hög gravsten av granit över den kände författaren, jägaren och brukspatronen Gustaf Schröder (1824-1919) samt en liggande häll smyckad med en bronskrans över bildhuggaren Christian Eriksson (död 1935). En kopia i brons av hans skulptur Ödmjukheten pryder kyrkväggen mitt emot graven.
Innanför kyrkans västra ingång står på var sida två kalkstenshällar med uthuggna figurer och texter från 1500-talet och 1600-talet. De låg tidigare i koret över prästgravar. En numera försvunnen medeltida gravhäll, en s k liljesten, torde också ha legat i koret innan den på 1800-talet användes som trappsten vid ingången.
På Notudden längst i sydväst uppfördes 1972 Korsets kapell med krematorium och på en tallbevuxen kulle intill finns en minneslund med meditationsplats omgiven av en låg, bågformig stenmur. Norr om kapellet breder 1981 års utvidgning av kyrkogården ut sig och i väster tar 1996 års utvidgning av kyrkogården vid. Kapellet är omgivet av gräsade ytor som längre bort avlöses av naturtomt med tall- och björkdungar och vassruggar. Närheten till Kyrkviken är påtaglig. Från den asfalterade parkeringen och vägen i väst ansluter en grusad gång som leder upp mot kapellets entré. Strax öster om kapellet är en fristående klockstapel klädd i rött tegel placerad. Framför krematoriedelen i väster finns en större asfalterad yta.