SKURUPS KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

Kyrkomiljön
Söderslätt i Skåne med sina markerade höjdryggar och dalgångar har en av Europas bördigaste jordmåner, vilket är en av förklaringarna till att området präglats av människors närvaro sedan förhistorisk tid. Fullåkersbygden runt Skurup karaktäriseras ännu av närheten till storgodsen Svaneholm och föregångaren Stjärneholm, med ädellövskog, alléer, ålderdomliga vägnät och pilevallar, liksom bystrukturerna och de utflyttade större ensamgårdarna som blev en direkt följd av de skiftesreformer som under sent 1700-tal initierades i Sverige av Rutger Macklean på Svaneholm.

Ortnamnet Skurup kommer av den medeltida borg med namnet Skuderup som var en föregångare till Stjärneholm och sedermera Svaneholm. Namnet dyker upp i skrift för första gången 1443 och nämns då som sätesgård. Efterleden -rup med betydelsen torp är medeltida och byns framväxt bör därmed vara samtida med uppförandet av kyrkan på 1100-talet. Kyrkbyn var fram till järnvägens ankomst en medelstor skånsk by, men när den så kallade Grevbanan mellan Malmö och Ystad anlades 1874 växte ett stationssamhälle i karaktäristisk tegelarkitektur snabbt fram och övertog kyrkbyns roll som centralort för den omgivande landsbygden. Skurups kyrkby utgör riksintresse för kulturmiljövården och som uttryck för riksintresset nämns utöver kyrkan välbevarade bebyggelseinslag karaktäristika för äldre sockencentrum i form av prästgård med trädgård och skolbyggnad från 1800-talet samt äldre gårdsmiljöer och gatehus.

Kyrkan och delar av kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Skurup 55:1 som avser bytomten enligt enskifteskartan från 1785 och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogården
Skurups kyrkogårds äldsta delar är samtida med kyrkan. Medeltida kyrkogårdar var vanligen små och omgav kyrkan i dess direkta närhet, möjligen kan den oregelbundna rektangel som syns på 1780-talets skifteskartor motsvara den medeltida utbredningen. Troligen sker den första utvidgningen i samband med ombyggnaden av kyrkan i slutet av 1850-talet, och då åt väster och norr. I slutet av 1910-talet tillkommer ett större stycke mark i norr och sedermera adderas en långsmal remsa utmed västra sidan, möjligen med start kring bårhusets uppförande på 1930-talet. I denna del anläggs 2005 en askgravlund efter ritningar av landskapsarkitekt Monica Sandberg. 194648 anläggs Södra kyrkogården på södra sidan bygatan, vars östra del omdisponeras för urngravplatser vid mitten av 1970-talet. Runt 1970 inköps ett större markområde väster om huvudkyrkogården. Här anläggs 1976 en minneslund efter ritningar av arkitekt Staffan Larsson medan området söder därom tas i bruk i början av 1980-talet, gestaltat av landskapsarkitekt Per Friberg. 1988 invigs skulpturer i minneslunden föreställande de fyra evangelistsymbolerna utförda av skulptör Ingegerd Lundahl-Olsson, Lund.

Kyrkogårdens yta uppgår idag till drygt 70 000 kvadratmeter och är således en ovanligt stor landsortskyrkogård. De många utvidgningarna i kombination med ett sedan mitten av 1900-talet avtagande befolkningstryck gör att kyrkogårdens olika delar i stor utsträckning bevarar struktur och gestaltning från respektive tillkomsttid, där de medeltida delarna och den första utvidgningen präglas av kyrkogårdsidealen från tiden kring sekelskiftet 1900. Kyrkogården är till största del gräsbeväxt och vegetationen domineras av trädkransar och ett flertal alléer av bland annat lind och formklippt avenbok i kombination med formklippta städsegröna buskar och barrträd samt häcksystem av buxbom eller avenbok. Gravplanteringar utgörs i stor utsträckning av traditionella kyrkogårdsväxter som exempelvis rosor, kärleksört och ormbunke.

Byggnader på kyrkogården
Sydväst om kyrkan finns ett bårhus ritat av arkitekt Albert Larsson 1930. Byggnaden är uppförd i historiserande stil med vitputsade tegelmurverk, trappstegsgavlar och rundbågiga fönster- och dörröppningar. Någon gång, troligen under 1960- eller 1970-talet, utvidgades byggnaden cirka 7 meter åt väster, där ny entré i form av en rundbågig kopparklädd pardörr tillkom i västgaveln. Dörrbladen är troligen återanvända från den tidigare entrén i öster som ännu är markerad i putsen. Vid utbyggnad fick den äldre östra delen ny användning som kylrum, teknikrum och wc, medan den västra delen inreddes som begravningskapell. Sadeltakets avtäckning med betongpannor härrör sannolikt från ombyggnaden.

Källor och litteratur
Skurups kyrka, Skurups församling, Underhållsplan (2009-08-25), SWECO Architects AB, Malmö.

Skurup kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2017-06-22), Landskapsgruppen Öresund AB, Lund.

Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm.

Jansson, P., Murverksdokumentation Skurups kyrka, Landsantikvarien i Malmöhus län: 1989.

Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Skurups kommun: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-och-upptack/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktliga-kommunbeskrivningar/skurup.html, hämtad 2019-09-17.

Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2019-10-10.
Skurups kommun. Bygga, bo & miljö. Översiktsplan: https://www.skurup.se/oversiktsplan, hämtad 2019-09-17.

Svenska kyrkan. Skurups församling. Skurups kyrka: https://www.svenskakyrkan.se/skurup/skurups-kyrka, hämtad 2019-10-08.

Platsbesök 2019-09-11.