RÖDDINGE KYRKA

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Röddinge ligger en dryg mil sydost om Sjöbo på Fyledalens norra sluttning i ett öppet och svagt kuperat odlingslandskap med inslag av lövskog. Socknens och kyrkbyns namn är känt sedan 1361, då som Røthinge. Gravhögar och lämningar efter boplatser visar emellertid på en betydligt längre kontinuitet av mänsklig aktivitet än så.

Byn skiftades 1848, då 13 av de 15 gårdarna flyttades ut och gatehus sedermera uppfördes på de gamla gårdstomterna, en bebyggelse som ännu präglar Röddinge. Kyrkan ligger på byns högsta punkt och i anslutning till denna finns prästgård, klockarebostad och skolbyggnad, alla uppförda kring sekelskiftet 1900. Väster om byn ligger Röddingebergs gård som blev säteri under 1760-talet med vidsträckta fruktodlingar, slutet ladugårdskomplex i korsvirke från 1700-talet och flygelbyggnader från 1830.

Kyrkan och delar av kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Röddinge 46:1 som avser den äldre bytomten och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Röddinge kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Medeltida kyrkogårdar var vanligen små och omgav kyrkan i dess direkta närhet. Röddinge kyrkogårds äldsta delar bör därmed vara samtida med kyrkans uppförande. De första kända uppgifterna om kyrkogården är från 1682 då kyrkan betalat en murmästare för att uppföra kyrkogårdsmuren. Troligtvis härrör muren öster om kyrkan ännu från denna tid. På en storskifteskarta från 1760 har kyrkogården murar i alla väderstreck utom söder där den avgränsas av en bostadslänga tillhörande prästgården. Under 1760-talet och decennierna därefter sker upprepade reparationer och ombyggnader av muren, bland annat tillkommer den så kallade klockaretrappan i sydöstra hörnet.

Från 1800-talets första decennier finns uppgifter om renovering av kyrkogårdsport och nya staketportar. Kyrkogården har vid denna tid utöver klockaretrappan ingångar i väster och söder. Vid en prostvisitation 1851 nämns att kyrkogården har en vacker trädplantering. Mindre utvidgningar av kyrkogården har troligen skett redan under andra delen av 1700-talet i samband med reparation och ombyggnad av muren. Den första större kända utvidgningen dröjer emellertid till 1920-talet, då kyrkogården utvidgas kraftigt i norr efter förslag av länsarkitekt Nils A. Blanck. Den nya kyrkogården tas i anspråk successivt, där delen längst i norr till största del ännu inte tagits i bruk. Sedan slutet av 1980-talet finns här en minneslund.

Gamla kyrkogården omgärdas idag av en stenmur i alla väderstreck, delvis som kallmur och delvis i bruk. Muren avtäcks med stenskivor, som i sydost till stor del utgörs av äldre gravhällar. Ingångar finns i nordväst genom en svartmålad pargrind, i sydväst genom en öppning intill det tidigare bårhuset, i söder via den stensatta trappa som via en nu igenlagd väg ledde till prästgården samt i sydöst vid den så kallade klockaretrappan. Öppningar till den mellersta kyrkogården finns i norr och nordöst. Från ingångarna leder singelbelagda gångar fram till och runt om kyrkan. Gravplatserna omges av lågt klippta buxbomshäckar, stenramar eller i enstaka fall av järnstaket. Singelbeläggning förekommer i viss utsträckning men till största del står vårdarna rakt i gräset. Gravvårdar från decennierna kring sekelskiftet dominerar, men här finns även inslag av yngre och mindre gravstenar, liksom av stående tunna kalkstenshällar vanliga kring mitten av 1800-talet. Växtligheten är sparsam. Vid de yngre gravplatserna finns planteringar och kring gränsen i sydväst står ett antal äldre högresta lövträd.

Mellersta kyrkogården utgör ett rektangulärt område norr om gamla kyrkogården och avgränsas av gamla kyrkogårdens mur i söder, åt väster av en mur och i övriga väderstreck av en avenbokshäck. I väster återfinns kyrkogårdens nuvarande huvudingång i form av en pargrind i svartmålat smide som hänger i putsade och plåtavtäckta grindstolpar. De grusade gravplatserna är relativt stora och indelade i mindre kvarter efter rätvinkligt mönster. Gravplatserna omges av lågt klippta häckar eller stenramar. Större familjegravar vanliga på landsbygdskyrkogårdar under 1900-talets första hälft förekommer i viss utsträckning. Vårdarna är av lägre och bredare typ, men i väster förekommer ett mindre antal gravstenar av högre karaktär som ännu vara vanliga vid tiden för utvidgningen av kyrkogården. Växtligheten består främst av mindre vintergröna växter såsom tuja, krypen, sockertoppsgran och idegransklot samt kärleksört, ljung och rosor. Mellersta kyrkogården omgärdas liksom norra kyrkogården av en trädkrans av äldre högresta lövträd, bland annat lind och oxel.

Norra kyrkogården utgörs av en större sluttande gräsmatta, där endast sydvästra delen tagits i anspråk för gravplatser som ligger i rader i nordsydlig riktning med smala grusgångar mellan. Ett fåtal gravplatser är gräsbevuxna medan merparten är singelbelagda och inramade av buxbomshäckar. Längst i väster återfinns urngravplatser med liggande vårdar. Växtligheten består främst av rosor, hortensia och formklippt tuja. Öster om dessa gravplatser återfinns minneslunden som är gestaltad som en grusad yta där en minnessten i form av en natursten omges av en mindre plantering av ljung som inramas av en cirkulär buxbomshäck.

Byggnader på kyrkogården
I gamla kyrkogårdens sydvästra hörn, integrerad i kyrkogårdsmuren, återfinns ett tidigare bårhus ritat av länsarkitekt Nils A. Blanck 1956. Byggnaden har vitputsade fasader och sadeltak avtäckt med rött enkupigt tegel. Mot vägen i väster finns ingången i form av en stickbågigt avslutad pardörr klädd med stående panel. Till följd av de stora marknivåskillnaderna är endast det östra gavelröstet, som är panelklätt, synligt från kyrkogården. Bårhuset, som idag används som förråd, har en mindre tillbyggnad i söder, även denna murad och vitputsad. Det flacka sadeltaket är belagt med trapetskorrugerad plåt.

Väster om norra kyrkogården invid parkeringen uppfördes 1992 en personalbyggnad med vitputsade fasader och flackt sadeltak avtäckt med enkupigt rött tegel. På långsidan mot kyrkogården finns två enkeldörrar och på södra gaveln en dubbel garageport, samtliga klädda med stående lackad eller oljad panel. Mindre fönster med brunmålade träbågar återfinns i samtliga fasader utom den södra.

Källor och litteratur
Röddinge kyrka, Lövestads kyrkliga samfällighet, Underhållsplan (2008-03-28), Restaurator, Malmö.
Röddinge kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2014), Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.
Svenska kyrkan. Lövestads församling. Kyrkfönstret i Lövestads församling 2017:3: https://www.svenskakyrkan.se/filer/kyrkfonstret2017-03.pdf, hämtad 2020-02-11.
Sjöbo kommun. Kulturnämnden. Bevarandevärda kulturmiljöer inom Sjöbo kommun: https://www.sjobo.se/download/18.48ef7cbb166100ed03bd85/1538575254048/Bevarandevärda%20kulturmiljöer%201993.pdf, hämtad 2020-01-21.
Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Sjöbo kommun: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/omraden/roddinge.html, hämtad 2020-02-10.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/a18c6969-290a-4269-a19a-a285dff261cc, hämtad 2020-02-10.
Platsbesök 2019-09-12.