ÖSTRA TOMMARPS KYRKA

Kyrkomiljö
Östra Tommarp ligger i sydöstra Skåne strax öster om järnvägssamhället Gärsnäs och en halv mil väster om Simrishamn. Landskapet är ett mjukt kuperat, öppet odlingslandskap. Söder om byn rinner Tommarpsån i en markerad dalgång. Ån har haft en viktig betydelse för området och var under vikingatiden seglingsbar ända till Tommarp. Ortsnamnet Tommarp kommer av mansnamnet Tomme och efterleden av torp med betydelsen nybygge. Arkeologiska fynd från Tommarp indikerar en bebyggelse i Tommarp under övergången mellan vendelvikingatid, omkring 800 e kr. Möjligen fanns en mindre bebyggelse på platsen redan under romersk järnålder 0-400 e. kr.

Under 1000-talets andra hälft uppförde den danske kungen Sven Estridsen en kungsgård i Tommarp och kanske även en borganläggning. Bebyggelsen bestod vid denna tid av långhus och grophus i ett 140 x 250 meter stort område. Kungsgården låg centralt i området tillsammans med myntverk och en kyrka. Norr om kungsgården låg sockenkyrkan och dess kyrkogård. Båda kyrkorna var kungliga patronatskyrkor och kan ha varit uppförda av trä. Kring 1100-talets mitt anlades ett premonstratenserkloster i Tommarp sannolikt genom donation från kungamakten. Klostrets privilegiebrev utfärdades 1161 och omfattade båda kyrkorna i Tommarp med egendomar, Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn och fem vattenkvarnar vid Tommarpsån. I donationen ingick sannolikt också kyrkorna i Vallby, Gladsax och Järrestad. Senare under medeltiden knöts även Östra Vemmerlöv och Rörums kyrkor till klostret.

Efter 1161 började man bygga en klosterkyrka i sten helgad åt Sankt Peter och Paulus i anglo-normandisk stil. Kyrkan tros ha stått färdig i början av 1200-talet. Föregångaren till dagens sockenkyrka, en stenkyrka helgad åt jungfru Maria byggdes under 1100-talet. Under medeltiden erhöll Tommarp också stadsprivilegier. Äldsta belägg för Tommarp som stad är från 1344. I början av 1300-talet drabbades klostret av en brand som allvarligt förstörde klostrets byggnader och försatte klostret i en svår ekonomisk kris. Genom donationer försökte man sätta klostret i stånd igen men ännu på 1400-talet var ekonomin dålig. Efter vanskötsel övergick klostret på 1500-talet till kunglig egendom och i samband med reformationen förlänades klostret till riksrådet Mogens Gydenstierne. Samtidigt förlorade staden sina stadsprivilegier och därmed var ortens storhetstid som ekonomiskt och religiöst centrum förbi.

På 1700-talet bestod bebyggelsen av gårdar, ännu ordnade utmed den medeltida stadens vägstråk. Från norr till söder löpte tre vägar som korsades av ett öst-västligt stråk, Strädet , nuvarande Klostergatan. I den medeltida staden gick vägen förbi klostret till ån i väster och spetälskehospitalet utanför staden i öster. Sockenkyrkan hade en central placering mitt i byn. Två öppna platser intill kyrkogårdens sydöstra hörn och väster om kyrkogården hade samma placering som de medeltida torgbildningarna. Intill det västra torget på nuvarande västra kyrkogårddelen tror man att den medeltida stadens rådhus har legat. Ansenliga ruiner från klostret kvarstod till 1800-talets slut.

Den nuvarande byn är uppdelad i kyrkbyn, intill den gamla klosterplatsen, och stationsbyn, som växte upp efter 1880-talet då en station anlades norr om kyrk-byn. Bebyggelsen i kyrkbyn består av några gårdar och mindre hus intill byvägen som har samma sträckning som den östra byvägen på 1700-talet. Söder om kyrkogården ligger en skola från 1727, numera skolmuseum och väster om skolan ligger ett välbevarat gatehus, Esbjörnhuset. En senare skolbyggnad från 1939 och det gamla kommunhuset, numera församlingshem, ligger sydost om kyrkogården. Klosterruinen ligger sydväst om den nuvarande kyrkan på andra sidan Klostergatan. Längre västerut längs Klostergatan finns en kvarn och en gammal kalkugn.

Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Östra Tommarp 25:1. Fornlämningen avser den medeltida staden Tommarps kulturlager och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Östra Tommarp är utpekat som särskilt värdefull kulturmiljö i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram.

Kyrkogård
Den medeltida kyrkogården utgjorde en kvadratiskt formad yta gränsande till de östra och mellersta gatorna i den medeltida staden samt i söder av Strädet. Kyrkogården uppmättes och delades 1857 vilket sannolikt innebar någon form av planläggning efter att den nya kyrkan hade byggts. Därefter utvidgades kyrkogården mot norr och väster 1882. Ett bårhus vid nordöstra kyrkogårdsgränsen kan ha tillkommit tidigast detta år. År 1889 sattes möjligen kyrkogårdens järnstaket upp då en grind i söder har detta årtal. Vid 1900-talets början togs den västra torgplatsen i anspråk för kyrkogård. Tommarps nya kyrkogård invigdes 1902. Ytterligare utvidgning mot väster gjordes i början av 1930-talet efter ritningar av Nils August Blanck och planteringsförslag av trädgårdsarkitekt G. Walberg. Nytt planteringsförslag upprättades 1947 av trädgårdskonsulent Gustaf Rudolf Ferlenius. Därefter har kyrkogården utvidgats ytterligare på 1960-talet efter ritningar av Gustaf Rudolf Ferlenius.

Den gamla kyrkogårdsdelen avgränsas i öster och söder genom en låg stödmur av sten med ett dekorativt gjutjärnsstaket. Grindöppningar av smidesjärn finns i nordost vid gravkapellet, i öster mitt för absiden samt i söder. En låg stödmur utan staket finns längs den norra sidan som också kantas av en trädrad av oxel. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger ett gravkapell intill en stor platan. Väster om kapellet finns en minneslund i form av en gräsmatta med u-format gångstråk och en plantering i ytterkanterna. Gravplatserna i gamla kyrkogårdsdelen har traditionell utformning, ordnade i rader från norr till söder och kringgärdade med buxbom. Gravplatserna är förhållandevis stora norr och söder om kyrkan medan området väster om kyrkan har mindre gravplatser. I sydvästra hörnet har ett område med askgravplatser ordnats.

I gränsen mellan nya och gamla kyrkogårdsdelen finns en stödmur mot den lägre marknivån på den nya delen. En lindallé finns väster om muren och i sluttningen mot stödmuren har ett lapidarium anordnats av borttagna gravvårdar.

Nya kyrkogården i väster begränsas av en stödmur av gråstenar med en gräsvall innanför. Längs vallen finns en trädkrans av höga lindar. Infart till nya kyrkogården ligger mitt framför den gamla klosterplatsen söder om kyrkogården. Nya kyrkogården är planlagd med ett kvadratiskt gravkvarter i mitten och mindre kvarter vid sidorna. Två korsande breda huvudgångar utgör stommen som möts i mitten i en kvadratisk öppen yta. I mittkvarteret är gravplatserna ordnade längs rätlinjiga gångstråk från norr till söder. Gravplatserna är buxbomsomgärdade. I sidokvarteren står gravstenarna utmed rygghäckar. Den nordvästra delen av kyrkogården är inte tagen i bruk och utgörs av en gräsmatta.

Byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdens nordöstra hörn på den 1882 utvidgade kyrkogårdsdelen finns ett bårhus/bisättningskapell/likvagnshus. Byggnaden har en fyrkantig planform med flacka gavelspetsar i klassicerande stil med sadeltakstäckning kring ett pyramidformat takfall. Yttertaket är av röd eternit och fasaderna är slätputsade och vitmålade med en gråmålad sockel. I södra gavelsidan finns en port med en stor pardörr av brunmålad panel med rusticerad omfattning. Ett par rektangulära småspröjsade ljusöppningar finns på ömse sidor om porten. I västra gavelsidan finns tre enkla trädörrar med en glasad, spröjsad fönsterruta. Den ena dörren leder till en toalett. Mot öster finns ett par stora nischer som bör vara igensatta inkörsportar till byggnaden. Ett rundfönster finns i varje gavelspets med ekerformad spröjsning och en liten stickbågig fönsteröppning mot norr.

Källor
Underhållsplan för Östra Tommarps kyrka, Barup & Edström arkitektkontor AB, 2009.

Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.

Skånsk kulturbygd, Kristianstads län, Red. Åke Werdenfels, Skånes hembygdsför-bunds årsbok 1982

Den medeltida träskulpturen i Skåne, Produktion och förvärv, Lena Liepe, Lund 1995.

Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 1 Skåne och Blekinge, Red. Cinthio, E. mfl.
Volym 210 Sveriges kyrkor, Uppsala 1989.

Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912, Siegrun Fernlund, Lund 1982.

Bygd i förvandling, Tommarp. Tommarp 1979.

Tommarp och Simrishamn, Österlens medeltida städer, Lars Jönsson och Ulrika Walle-bom, Simrishamn 2006.

Internet
Byarna på Österlen, Simrishamns museums hemsida, besökt 2017-10-09

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860
Uppförd 1857 och ansluten till den gamla kyrkans torn efter ritningar av Anders Haf. Invigd samma år. Det kvarstående låga tornet med trappgavlar fick 1888 ge plats för det nuvarande betydligt högre tornet, uppfört efter ritning av August (Agi) Lindegren.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med absidformad, utbyggd sakristia i öster. Torn i väster med huvudingången placerad på sydsidan.

Uppförd av tegel. Murarna putsade och vitkalkade förutom tornets gavelrösten. Tegeltak, sakristians tak och tornspiran dock klädda med plåt.

EXTERIÖR - Uppförd efter 1857 och 1888 års ritningar. Oförändrat utseende. Utmärkande detaljer är trappgavlarna, den dekorativt utformade taklisten samt de tvåsprångiga, rundbågiga fönsternischerna med parkopplade fönster med färgat glas i de översta partierna. Äldre tornur senare insatta i tornets gavelrösten.

INTERIÖR - Kryssvälvt kyrkorum. Koret avskiljs från den bakomliggande sakristian av en skärmvägg kombinerad med altaranordningen. Altartavlan, "Christus Consolator", utförd av Almén 1886, är en kopia efter Carl Blochs altartavla i Hörups kyrka. Omfattning och skärmvägg sannolikt samtida. I predikstolen ingår äldre delar. Nuvarande trappanordning dock från 1894 liksom altarring och bänkinredning. Eventuellt härrör även läktarens utformning från samma tid. Orgelfasaden är däremot från 1863.

Interiören präglas genom inredningen från 1886 och 1894 framför allt av det sena 1800-talets smak. Dekormålningarna på väggar och valv, frånsett sakristians "stjärnhimmel", har dock avlägsnats. Läktarunderbyggnaden med profilerad träpanel utgör ett sentida inslag i kyrkorummet.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 1, Skåne och Blekinge. 1989.