NJUTÅNGERS KYRKA

Kyrkogården, som utvidgats i etapper under 1860-, 1910-, 1940- och 1970-talen, sträcker sig från kyrkobyggnaden i en avtagande sluttning norrut. Den omges av en trädkrans av björk och är till övervägande del grästäckt med grusgångar.
Den äldre delen av kyrkogården har stående gravvårdar, varav flera kors i svartmålat gjutjärn. Närmast kyrkans norra vägg finns några ålderdomliga gravvårdar från 1800-talet bevarade. Sydväst om kyrkobyggnaden avgränsas kyrkogården av ett smitt järnstaket och grindar från 1870-talet, utförda av bysmeden Johan Nyquist.
Vid bilparkeringen i öster är kyrkogården uppbyggd på en stödmur av natursten och avgränsas av ett smitt och svartmålat järnstaket med dekorationer av enkla kors, inspirerat av 1800-talets järnstaket. Norr om kyrkan finns ett bårhus från 1973.

Enligt 1700-talsbeskrivningen Glysisvallur har den nuvarande klockstapeln troligen uppförts efter 1721, sedan Muscoviten brände upp den förra. Den tillhör en stapeltyp som är vanlig i södra Norrland. Klockstapeln är uppbyggd som en kraftig tornkonstruktion och förstyvad med krysslagda bjälkar. I klockstapelns nedre del finns en förrådsbod med rektangulär plan. Inuti tornet inryms en kraftig klockbock. Stapeln avslutas av karnisformad huv, krönt av en lökkupolformad spira. I klockbocken hänger två klockor, den äldsta och största från 1673, härrörande från den äldre stapeln, den yngre från 1726. Stapeln är välbevarad och har underhållits kontinuerligt, senast 1992, med byte av skadade spån, ommålning och omtjärning.

Kyrkan är huvudsakligen murad av gråsten och består av ett rektangulärt långhus med vidbyggd sakristia i nordost och vapenhus i sydväst. Av den äldsta stenkyrkan, uppförd under 1100- eller 1200-talet, är huvuddelen av långhuset bevarad. Från denna tid finns även de ursprungliga takstolarna och taktron kvar i västra delen av långhuset. Vid en ombyggnad under 1400-talet utvidgades koret till samma bredd som långhuset och sannolikt tillfogades även sakristia och vapenhus. Även från denna tid finns takstolar och taktro bevarade. Kyrkans vitputsade murar och spånklädda tak har fortfarande kvar sin medeltida resning. Vapenhusets tak kröns av en dekorativt skuren kam av trä, enligt inskription utförd 1683. De befintliga fönsteröppningarna i söder och på västra gaveln, väsentligt större än medeltidens smala öppningar, togs enligt bevarade handlingar upp vid 1700-talets början. De två fönsteröppningarna i norr kan vara upptagna senare. Eventuellt härrör även fasadens klassiserande hörnlisener och takfot från 1700-talets början.
Från 1700-talets mitt till nutid har exteriören genomgått måttliga förändringar och främst underhållits avseende puts och kalkavfärgning, ommålning av trädetaljer, samt byte och tjärning av takspån. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar tillkom 1928-29. År 1976 utfördes den senaste större fasadrestaureringen med putslagningar, ny ytputs och kalkavfärgning i vit kulör.
Kyrkorummets fyra valvtravéer bildar en långsmal rektangel med långhus och kor av samma bredd.

Kyrkogården, som utvidgats i etapper under 1860-, 1910-, 1940- och 1970-talen, sträcker sig från kyrkobyggnaden i en avtagande sluttning norrut. Den omges av en trädkrans av björk och är till övervägande del grästäckt med grusgångar.
Den äldre delen av kyrkogården har stående gravvårdar, varav flera kors i svartmålat gjutjärn. Närmast kyrkans norra vägg finns några ålderdomliga gravvårdar från 1800-talet bevarade. Sydväst om kyrkobyggnaden avgränsas kyrkogården av ett smitt järnstaket och grindar från 1870-talet, utförda av bysmeden Johan Nyquist.
Vid bilparkeringen i öster är kyrkogården uppbyggd på en stödmur av natursten och avgränsas av ett smitt och svartmålat järnstaket med dekorationer av enkla kors, inspirerat av 1800-talets järnstaket. Norr om kyrkan finns ett bårhus från 1973.

Enligt 1700-talsbeskrivningen Glysisvallur har den nuvarande klockstapeln troligen uppförts efter 1721, sedan Muscoviten brände upp den förra. Den tillhör en stapeltyp som är vanlig i södra Norrland. Klockstapeln är uppbyggd som en kraftig tornkonstruktion och förstyvad med krysslagda bjälkar. I klockstapelns nedre del finns en förrådsbod med rektangulär plan. Inuti tornet inryms en kraftig klockbock. Stapeln avslutas av karnisformad huv, krönt av en lökkupolformad spira. I klockbocken hänger två klockor, den äldsta och största från 1673, härrörande från den äldre stapeln, den yngre från 1726. Stapeln är välbevarad och har underhållits kontinuerligt, senast 1992, med byte av skadade spån, ommålning och omtjärning.

Kyrkan är huvudsakligen murad av gråsten och består av ett rektangulärt långhus med vidbyggd sakristia i nordost och vapenhus i sydväst. Av den äldsta stenkyrkan, uppförd under 1100- eller 1200-talet, är huvuddelen av långhuset bevarad. Från denna tid finns även de ursprungliga takstolarna och taktron kvar i västra delen av långhuset. Vid en ombyggnad under 1400-talet utvidgades koret till samma bredd som långhuset och sannolikt tillfogades även sakristia och vapenhus. Även från denna tid finns takstolar och taktro bevarade. Kyrkans vitputsade murar och spånklädda tak har fortfarande kvar sin medeltida resning. Vapenhusets tak kröns av en dekorativt skuren kam av trä, enligt inskription utförd 1683. De befintliga fönsteröppningarna i söder och på västra gaveln, väsentligt större än medeltidens smala öppningar, togs enligt bevarade handlingar upp vid 1700-talets början. De två fönsteröppningarna i norr kan vara upptagna senare. Eventuellt härrör även fasadens klassiserande hörnlisener och takfot från 1700-talets början.
Från 1700-talets mitt till nutid har exteriören genomgått måttliga förändringar och främst underhållits avseende puts och kalkavfärgning, ommålning av trädetaljer, samt byte och tjärning av takspån. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar tillkom 1928-29. År 1976 utfördes den senaste större fasadrestaureringen med putslagningar, ny ytputs och kalkavfärgning i vit kulör.
Kyrkorummets fyra valvtravéer bildar en långsmal rektangel med långhus och kor av samma bredd.

Kyrkan är huvudsakligen murad av gråsten och består av ett rektangulärt långhus med vidbyggd sakristia i nordost och vapenhus i sydväst. Av den äldsta stenkyrkan, uppförd under 1100- eller 1200-talet, är huvuddelen av långhuset bevarad. Från denna tid finns även de ursprungliga takstolarna och taktron kvar i västra delen av långhuset. Vid en ombyggnad under 1400-talet utvidgades koret till samma bredd som långhuset och sannolikt tillfogades även sakristia och vapenhus. Även från denna tid finns takstolar och taktro bevarade. Kyrkans vitputsade murar och spånklädda tak har fortfarande kvar sin medeltida resning. Vapenhusets tak kröns av en dekorativt skuren kam av trä, enligt inskription utförd 1683. De befintliga fönsteröppningarna i söder och på västra gaveln, väsentligt större än medeltidens smala öppningar, togs enligt bevarade handlingar upp vid 1700-talets början. De två fönsteröppningarna i norr kan vara upptagna senare. Eventuellt härrör även fasadens klassiserande hörnlisener och takfot från 1700-talets början.
Från 1700-talets mitt till nutid har exteriören genomgått måttliga förändringar och främst underhållits avseende puts och kalkavfärgning, ommålning av trädetaljer, samt byte och tjärning av takspån. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar tillkom 1928-29. År 1976 utfördes den senaste större fasadrestaureringen med putslagningar, ny ytputs och kalkavfärgning i vit kulör.
Kyrkorummets fyra valvtravéer bildar en långsmal rektangel med långhus och kor av samma bredd.

Kyrkogården, som utvidgats i etapper under 1860-, 1910-, 1940- och 1970-talen, sträcker sig från kyrkobyggnaden i en avtagande sluttning norrut. Den omges av en trädkrans av björk och är till övervägande del grästäckt med grusgångar.
Den äldre delen av kyrkogården har stående gravvårdar, varav flera kors i svartmålat gjutjärn. Närmast kyrkans norra vägg finns några ålderdomliga gravvårdar från 1800-talet bevarade. Sydväst om kyrkobyggnaden avgränsas kyrkogården av ett smitt järnstaket och grindar från 1870-talet, utförda av bysmeden Johan Nyquist.
Vid bilparkeringen i öster är kyrkogården uppbyggd på en stödmur av natursten och avgränsas av ett smitt och svartmålat järnstaket med dekorationer av enkla kors, inspirerat av 1800-talets järnstaket. Norr om kyrkan finns ett bårhus från 1973.

Enligt 1700-talsbeskrivningen Glysisvallur har den nuvarande klockstapeln troligen uppförts efter 1721, sedan Muscoviten brände upp den förra. Den tillhör en stapeltyp som är vanlig i södra Norrland. Klockstapeln är uppbyggd som en kraftig tornkonstruktion och förstyvad med krysslagda bjälkar. I klockstapelns nedre del finns en förrådsbod med rektangulär plan. Inuti tornet inryms en kraftig klockbock. Stapeln avslutas av karnisformad huv, krönt av en lökkupolformad spira. I klockbocken hänger två klockor, den äldsta och största från 1673, härrörande från den äldre stapeln, den yngre från 1726. Stapeln är välbevarad och har underhållits kontinuerligt, senast 1992, med byte av skadade spån, ommålning och omtjärning.