SÄTERS KYRKA

Anläggningen består av en kyrka på en kyrkotomt.

Kyrkan är ett betydande inslag i Säters stadskärna, som har en väl bevarad äldre träbebyggelse anlagd efter 1600-talets tidstypiska rutnätsplan. Kyrkan är placerad i nordvästra delen av stadskärnan, sydväst om torget. Några bevarade gravhällar, som dock inte står på ursprunglig plats, påminner om den forna gravplatsen som fram till 1700-talet låg i anslutning till kyrkan.

Gravplatser har förekommit i kyrkorummet samt i anslutning till tidigare kyrkobyggnader på platsen. Uppförandet av nuvarande kyrka på 1770-talet medförde en avveckling av begravningsplatsen på kyrkotomten. En ny begravningsplats tillkom därför ca 1 km nordost om kyrkan, vid Dalsbyn, där ortens begravningsplats nu är förlagd.

Säters samhälle tillkom som en följd av bergshanteringen och bruksverksamheten som pågick kring Ljusteråns djupa dalgång. Malm och vattenkraft skapade förutsättningar för utveckling-en av en långvarig industriell verksamhet i området. Mellan 1624 och 1642 fanns även ett myntverk i Säter och orten erhöll sina stadsprivilegier 1642. Säter blev eget pastorat 1636.

Säters nuvarande kyrka har haft två föregångare, men ett första träkapell uppfördes redan un-der medeltiden i Dalsbyn, väster om nuvarande stadskärna, som före 1600-talet utgjorde den dominerande bybildningen i trakten. Dalby lydde under Stora Tuna. Det är dock oklart när exakt Dalsbyns kapell tillkom, däremot är flera inventarier bevarade och dessa återfinns i Sä-ters nuvarande kyrka. På 1600-talet började en förflyttning av befolkningen ske och nuvaran-de stadskärna övertog rollen av centralort. Kapellet i Dalsbyn förlorade sin betydelse och det ersattes med ett nytt och större träkapell som uppfördes i början av 1600-talet, i Säter på nuva-rande kyrkas plats.
Redan på 1630-talet ansågs dock den nya byggnaden ha så stora brister att det bedömdes vara nödvändigt att ersätta den. Under juli 1634 påbörjades därför uppförandet av en stenkyrka på platsen. Drygt ett år senare stod den nya kyrkan, Ceciliakyrkan, färdig. Byggnaden som sak-nade torn var ca 34 x 16 meter och täckt med sadeltak. Kyrkan användes även som gravplats för prominenta personer och 1751 fanns inte mindre än 50 gravar innanför murarna. Med åren visade dock byggnaden stigande bärighetsproblem, och man beslöt därför på 1770-talet att riva den och uppföra en ny kyrkobyggnad.

För mer historik kring den nuvarande kyrkan se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.

Församling utbruten ur (Stora) Tuna 1636. Säters stadsförsamling utbruten 1642, men åter införlivad 1952 (Säters församling). Det första kapellet på platsen för nuvarande Säter var ett enkelt kapell i Dalsbyn. Platsen för kapellet är utmärkt med en minnessten. Ny kyrka, benämnd Ceciliakyrkan, påbörjades 1634 på nuvarande Säters plats. Säter erhöll sina stadsprivilegier 1642. Stadsplanen från 1600-talet är fortfarande tämligen oförändrad, med väl bevarad träbebyggelse från 1800-talet. Kyrkan är centralt placerad och utgör tillsammans med skola och sockenstuga en sammanhängande miljö.

I: DALSBY KAPELL var enligt beskrivning av C. G. Roman en timrad, salformad byggnad med måtten 8 x 16 m. Vid arkeologisk undersökning år 1973 berördes delar av den kringliggande begravningsplatsen.

II: Ny stenkyrka uppfördes på det nuvarande Säters plats 1634-35 och benämndes CECILIAKYRKAN efter landshövding Peter Kruses maka, som tidvis bodde på Säters kungsgård. Kyrkan var välvd och utsmyckad med målningar föreställande Kristus och aposlarna. Möjligen ingår ännu delar i den nuvarande kyrkan.

II: SÄTERS KYRKA består av rektangulärt långhus, sakristia i öst och västtorn. Sakristian är lika bred som långhuset och har tresidig östmur. Kyrkans huvudsakliga utformning är resultatet av två närliggande byggnadsperioder i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Kyrkan påbörjades efter ritningar daterade 1778. Snart kom emellertid kyrkan att uppvisa allvarliga brister, varför en ombyggnad var nödvändig redan vid 1800-talets början. Västtornet, som börjat skilja sig från långhuset, revs och ett nytt uppfördes 1806-07 i dess ställe. Framför långhusets nordportal tillfogades 1912 en värmecentral.

Kyrkans monumentala nyklassicism är fortfarande väl bibehållen. Den vitputsade exteriören präglas av de kraftiga pilastrarna som markerar fasadens fönsteraxlar. Långhus och sakristia täcks av ett sammanhängande mansardtak, valmat i öster. Ingångar genom tornet och mitt på långhusets sydsida. Det rektangulära kyrkorummet har halvrund altarvägg, flankerad av genomgångar till den bakomliggande sakristian. Innerväggarna artikuleras av kopplade pilastrar, som bär förkroppade entablement. Vid en genomgripande restaurering 1956 ersattes kyrkorummets tunnvalv, dock med avsikten att imitera det ursprungliga - om än något förenklat. Den ursprungliga altarpredikstolen, omgiven av en tempelgavel, kom omgestaltades delvis vid restaurering 1927, efter förslag av arkitekt Magnus Dahlander. Läktare i väster med framskjutet mittparti, buren av marmorerade träpelare.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.