ÅSENHÖGA KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan byggdes 1856-57 och ligger på en vidsträckt, flack kyrkogård nära den plats där föregångaren låg, en träkyrka från 1729. Byggmästare var Peter Pettersson, Tåå, samt i ett skede även byggmästare Sköldberg, vilka följde en ritning från 1852 av Johan Fredrik Åbom, ÖIÄ. Kyrkan invigdes 1861 av biskop Henrik Gustav Hultman. Tidstypiska inslag av nygotisk dekor i den f ö nyklassicistisk exteriören, som är välbevarad. Interiören har förändrats bl a genom målning i korvalvet och för kyrkotypen främmande färgsättning. Dock är altarkorset bevarat på ursprunglig plats framför korets mittfönster.

PLAN OCH MATERIAL - Planen följer 1852 års ritning med rektangulärt kyrkorum, femsidigt kor i öster, torn i väster och sakristia i norr. Entréer i väster och mitt på långsidorna. Byggd i sten, spritputsad med slätputsade omfattningar, avfärgad i vitt, gråputsad cementsockel. Kopparplåt på tak och lanternin.

EXTERIÖR - Följer 1852 års ritning, med smärre avvikelser. Långhuskyrka med gavlar över långsidornas entréer, som liksom västportalen inramas av profilerade bågar med lunettfönster upptill. Kraftigt torn med ljudöppningar som parställda bågar, tornur däröver. Hög lanternin, ursprungligen klädd med zinkplåt, nu kopparplåt, krönt av huv och kors. Takfris målad i rött och vitt. Sakristian, som byggdes femsidig, i stället för kvadratisk som på ritningen, har senare utvidgats till kvadratisk form. Runda fönster i västgaveln.

INTERIÖR - Koret belyst av tre fönster med tonat antikglas, Ursprunglig färgsättning: väggar och valv gråvita, gråviolett taklist, träinventarier gråvita, orgel bengul. Nuvarande färgsättning: väggar vita, valv ljusblått, kraftigt mörkblå taklist, korets väggar mörkblå med vita pilastrar med grisaillefält upptill, gördelbågen blå med gyllene stjärnor, mot långhuset texten "Ära vare Gud i höjden". Tidigare fanns en strålsol över altaret, nu placerad över sydingången. I absidvalvet målning från 1937 av Torsten Hjelm, "Kristus i majestät". Ursprungligt altarkors med törnekrans och svepduk, tillverkat 1858 av snickare Sjöbring. Altarring med balusterdockor. Nummertavlor krönta av lyror. Rund predikstol med rikt utsirat ljudtak, överflyttat från äldre predikstol, målad i grått med inslag av rosa, blått och guld. Fyra slutna bänkkvarter målade i rödbrunt och blågrått. Slät läktarbröstning med förgyllda emblem, konvext mittparti. Orgeln byggd 1903 av J Magnusson, Göteborg, med fasad efter ritning av G Lindgren, målad i grått med guldlister. Under läktaren höga skåp i rödbrunt med lister i blått och guld.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Åsenhöga kyrkogård består av en gammal del med kyrkan och en
ny del i söder. Gamla kyrkogården har en kvadratisk plan med
kyrkan i mitten, vänd mot öster. Indelningen är strikt symmetrisk
med rätvinkliga gravkvarter. På kyrkans södra sida ligger kvarter A,
G, F och E (som sträcker sig upp bakom koret). På kyrkans norra
sida ligger kvarter B, C och D.

Omgärdning
Gamla kyrkogården omges av en 1 1,5 meter hög och 1,5 meter
bred kallmur av marksten, mest block och hällar, överväxta med
mossor och sedum. Muren är anlagd 1857. Ett parti i nordost har
delvis rasat ut mot svackan öster om kyrkogården. Den västra muren
är 1 meter hög och 0,5 meter bred, lagd av marksten och fogad,
troligen med cement. Nya kyrkogården omges av en 1,5 meter hög
och knappt 0,5 meter bred betongmur från 1974, utvändigt klädd
med marksten och avtäckt med tuktade granithällar.

Ingångar
Gamla kyrkogårdens huvudingång är mitt för tornporten i väster.
Muren gör där en halvrund inkragning. Den smidda pargrinden
och de båda finhuggna granitstolparna är från kyrkans byggnadstid.
Norra ingången är i linje med kyrkans nordport och kantas av
granitstolpar från 1938, grindarna från samma tid är avhängda.
Ytterligare en ingång finns i nordväst med smidesgrind från 1974
i stil med den gamla västgrinden. Nya kyrkogården har ingång i
nordväst med grind av samma slag. På motsvarande sida i öster är
en trägrind som vetter mot ett litet redskapsskjul.

Vegetation
Innanför gamla kyrkogårdens murar i nord, ost och syd samt utanför
västra muren är en trädkrans av sekelgamla lönnar och almar.
Innanför nya kyrkogårdens mur växer en rad av lönn. Grusplanen
mellan kyrkogårdens huvudingång och tornporten kantas av höga
thujahäckar. Övrig vegetation behandlas under respektive kvarter.

Gångsystem
Gamla och nya kyrkogården har ett sammanlänkat rätvinkligt nät
av grusgångar, vilket definierar gravkvarteren. Gångar löper ut från
kyrkans portar i nord, syd och väst. Framför sistnämnda bildas en
mindre plan. En gång löper längs med hela kyrkogårdsmuren.

Gravvårdstyper
Kyrkogården har gravkonst från tiden för sitt anläggande till idag.
Äldst är en grupp med gjutjärnsvårdar från 1800-talets senare
hälft, fl ertalet med nygotiskt formspråk. De s.k. klöverbladskorsen
kan knytas till Häryds bruk i Gnosjö socken, genom två fall med
inskription på baksidan. Även ett par korskrönta vårdar är av en
typ som tillverkades vid Häryds bruk. Från tiden kring förra sekelskiftet
fi nns ett antal högresta, industriellt framställda vårdar av
framförallt svart granit. Dessa har vanligen form av obelisk eller
bautasten. Två påkostade vårdar av grå granit kan knytas till C A
Nygren & Son Stenhuggeri i Jönköping genom bevarade plaketter
på sockeln. Dessa stora vårdar hörde ursprungligen samman med
grusbäddar inramade av stenram eller ligusterhäck. Av dessa gravarrangemang
återstår bara ett fåtal. En motsats till dessa köpegravars
monument utgör de små granitplattor som bevarats i allmänna
linjen från samma tid. Detta speglar det ståndssamhälle som kom
att försvinna i och med folkhemmets intåg. Ett uttryck för jämlikhetssträvandena
under 1900-talet är införandet av maximihöjd på
vårdar. Från 1930-talet till idag dominerar låga rektangulära vårdar
med tämligen enhetliga mått. De äldre har ett varierat formspråk,
ofta med klassiserande detaljer som kolonner och tempelgavlar. De
yngre är stramare och mer likriktade. Svart granit var det förhärskande
materialet långt in i efterkrigstiden, medan den grå graniten
blev vanligare i och med 1960-talet och helt dominerar bland de
följande decenniernas vårdar.

Bårhus
Utanför norra kyrkogårdsingången reser sig ett bårhus från 1957,
ritat av arkitekt Helmer Flensborn, Huskvarna. Det har en närmast
kvadratisk plan. Fasaderna bär vitkalkad slätputs. Fönster och port
har stickbågiga smygar. Byggnaden bär ett brant sadeltak med eternitpannor
och ett krönande järnkors.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning se pdf.

Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgör kvarteret söder om gången mellan huvudingången
och kyrkoporten. Till större delen består kvarteret av något oregelbundet
placerade gravar (en rad vänd mot gången i väster och
därinnanför övervägande placerade i öst-västliga korta rader) utom
i öster där det är en dubbel nord-sydlig gravrad med rygghäck av
måbär, vilken snarast kan räknas som en del av kvarter G i öster.
Från att ha varit ett gruskvarter utgörs kvarter A idag av en sammanhängande
gräsmatta. I nordväst växer en gammal björk.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat men domineras av vårdar från 1900-
talets förra hälft, främst i svart granit. Det rör sig till stor del om
familjegravar. Ursprungligen har de alla haft grusbädd och häck eller
stenram. Nu återstår bara två grusbäddar. Kvarterets nordvästra
del, vänt mot huvudingången, har haft hög status. Här återfi nns
två stora nu gräsbesådda familjegravar med bevarade stenramar.
Den största tillhör kyrkoherde Johannes Boberg och anlades 1894.
Inom denna står en svart granitobelisk från detta år och ett individuellt
utformat kors av grå granit från 1924 över borgmästare J F
Boberg, hugget vid C A Nystrand & Son i Jönköping. Ytterligare
några gravplattor ligger inom stenramen. Den andra familjegraven
med en stram låg vård tillhör Sven August Colléen, brukspatron på
Marieholms bruk. En sentida vård är invid denna rest över brukets
grundare Anders Wingård. Dessa båda gravar vetter mot gången i
väster liksom en rest gjutjärnsvård från 1918 över kyrkoherde Johan
Strömbom med fru. Inne i kvarteret märks en familjegrav med stenram
över en landstingsman. Flertalet av vårdarna är låga och enkla.
Av gjutjärn fi nns en nygotisk vård från 1897 över en hemmansägare
och vid kyrkogårdsmuren två nygotiska gjutjärnskors från 1860-talet
över makarna Modén, ett gjutet vid Häryds bruk. Ytterligare ett
gjutjärnskors från Häryd med årtalet 1878 står i östra raden, vilken
i övrigt präglas av låga vårdar från 1930-, 40- och 50-tal. Utöver redan
nämnda titlar på vårdar i kvarteret fi nns doktor, häradsdomare,
nämndeman, kyrkovärd. Hemmansägare dominerar.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger i nordvästra hörnet och svarar mot A. Kvarteret
hänger idag samman med C i öster. Det består av nord-sydliga rader
av gravar, vända mot väster. I öster är mot kvarter C en dubbel rad
med rygghäck av idegran, vilken snarast kan räknas samman med
det kvarteret. Från att ha varit ett gruskvarter är B idag en sammanhängande
gräsmatta. I sydost växer en gammal björk.

Gravvårdstyper
Gravvårdbeståndet domineras av låga vårdar från 1930-talet till idag.
Dessa är vanligen av svart eller grå granit och har enhetliga mått.
En handfull högresta vårdar av svart granit från 1898 till och med
1920-talet betyder dock mycket för intrycket. Flera har obeliskform,
men det fi nns också exempel på mer individuellt utformade vårdar
som den palmettkrönta pelaren från 1919 över en häradsdomare. De
äldre gravarna har alla haft grusbäddar, av vilka idag inget återstår.
Titlar är vanligast på de äldre vårdarna där vi fi nner lantbrukare,
byggmästare, soldat, landstingsman, och hemmansägare. Bland de
yngre fi nns även fabrikör och barnmorska. Fyra vårdar bär referens
till Missionsförbundets sångbok (Sv Mfb).

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C hänger i väster samman med B och ligger vid kyrkans
norra sida. Kvarteret är en sammanhängande gräsmatta med nordsydliga
dubbla gravrader kantade med rygghäckar av idegran.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs till stor del av låga vårdar från 1960- och
70-talen av enhetlig form. Vid sidan av dessa fi nns ett antal småskaliga
vårdar från 1902-21 i form av plattor och resta stenar. Några
av dessa har drag av linjegravvårdar genom sina mått. Eventuellt
kan det här röra sig om en allmän linje från början av 1900-talet,
allt eftersom uppblandad med nya gravsättningar under efterkrigstiden.
Två vårdar från tidigt 1910-tal berättar att makan vilar på
annan plats i denna kyrkogård, vilket talar för att det rör sig om
linjegravar. Familjegravar fi nns i princip inte i kvarteret. Bland de
fåtaliga titlarna som främst återfi nns på de äldre vårdarna fi nns
hemmansägare, kyrkovärd, garvare och hammarsmed. Två vårdar
bär referens till Missionsförbundets sångbok.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D utgör kyrkogårdens nordöstra fj ärdedel. Kvarteret är
uppbyggt kring en central, rektangulär minneslund omgärdad av
höga thujahäckar. Gravarna är lagda i dubbla rader längs gångarna
och kantas utom i söder av rygghäckar av måbär och liguster. Kvarteret
genomlöps av raka gångar av kvadratiska små kalkstensplattor.
Minneslunden har i mitten ett sorgeträd i form av en hängask och
i hörnen unga rönnar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från 1953-2004 med tyngdpunkt på 1950- och
60-talen. De är alla av en enhetlig storlek och form, huggna i grå
granit. Antalet familjegravar är ytterst få och det är bara enstaka
vårdar som bär titel, hemmansägare och gjutare. Den enda vård som
sticker ut är ett litet marmorkors från 1958 på en barngrav med
inledningen till den klassiska barnpsalmen Tryggare kan ingen
vara. Invid östra kyrkogårdsmuren har borttagna äldre vårdar placerats.
De sju vårdarna av svart granit är från 1902-32, två av dem
är efter hemmansägare.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E består av en dubbel nord-sydlig gravrad öster om koret
med rygghäck av måbär. Några få gravar står i en ensam rad vända
mot gången i väster.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet består till stor del av låga vårdar från 1930- till
80-talet, som regel utan titlar. Vid sidan av dessa fi nns ett antal
äldre vårdtyper i svart granit från 1876-1905. Några är av små dimensioner
och bär titlar som modellsnickaren, handlanden, spikmästare,
lantbrukaren, änkan. Vid gången i väster står två högresta
bautastenar. Den ena är rest 1876 över riksdagsman Nils Svensson,
vilken även drev ett tråddrageri i socknen. Den andra är rest 1902
över organisten och folkskolläraren J Modéen med fru. Invid sistnämnda
finns en liten platta från 1939 över antikvitetshandlaren
Henning Modéen som grundade Åsenhöga hembygdsförening.
Denna familjegrav är en av de inom kvarteret som haft grusbädd,
något som idag helt försvunnit. I det sydöstra hörnet vid kyrkogårdsmuren
har några borttagna äldre vårdar samlats. Det rör sig
om tolv vårdar från 1874-1939. Nio stycken är av gjutjärn, varav
fyra nygotiska klöverbladskors från Häryds bruk. En annan nygotisk
gjutjärnsvård är rest 1888 av goodtemplare efter fabrikören B N
Börjesson. Bland övriga titlar fi nns hemmansägaren, hemmansbrukaren
och målaremästaren.

Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F utgörs av en gräsmatta med nord-sydliga dubbla gravrader,
den västligaste mot gången från kyrkans sydport har rygghäck
av liguster och kan därmed snarast räknas som en del av kvarter G.
Eventuellt har alla raderna i F haft rygghäck.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är en blandning av efterkrigstida låga vårdar
och allmänna linjegravar från 1922-37. Linjegravvårdarna utgörs
till största delen av små granitplattor, några få resta stenar alluderar
på köpegravarnas monument. Titlar saknas nästan helt i kvarteret.
Den västligaste dubbla gravraden består enbart av låga vårdar från
1949-53 i kronologisk ordning. Mot gången i väster är det enbart
vårdar av svart granit. I kvarterets sydvästra hörn är en av kyrkogårdens
mest påkostade gravar med individuellt utformad vård. Över
grosshandlare Johan Jönsson är 1934 rest en hög sockel med urna,
huggen i grå granit vid C A Nystrand & Son i Jönköping. En häll
i samma stil är lagd över makan.

Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G består idag av en gräsmatta med nord-sydliga dubbla
gravrader längs rygghäckar av måbär. Tidigare hade gravarna grusbädd
och häckinramning.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga mellan- och
efterkrigstida vårdar. Tyngdpunkten ligger på 1930- och 40-talen
med övervägande svart granit som material. I fl era fall rör det sig
om familjegravar. Gravarna är placerade kronologiskt men uppbryts
av äldre och senare gravar. En handfull vårdar fi nns från
1869-1922, överlag små och enkla. Äldst är ett gjutjärnskors. I det
sydöstra hörnet mitt emot grosshandlargraven i F ligger kyrkoherde
K L Wahlmarks familjegrav, vänd mot söder, med stram vård från
1953. En kyrkoherdegrav från 1992 är placerad för sig själv söder
om kyrktornet. Ett fåtal av kvarterets vårdar bär titel. Bland dessa
fi nns ett par kyrkovärdar och gjutmästare. En vård från 1942 min-
ner om hammarsmeden A J Ousbeck, av känd gammal vallonsläkt
i bygden.

Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården har en rektangulär utsträckning längs gamla kyrkogårdens
hela södra sida. Rätvinkliga grusgångar indelar ytan i fyra
gravkvarter. Gångarna bildar raka fortsättningar på gångarna från
gamla kyrkogården. Gången i linje med kyrkans sydport kantas av
en lindallé. I hörnet av varje kvarter står en prydnadsbuske. Vidare
fi nns några rhododendronbuskage och i nordost är en grupp granar.
I nordost fi nns även en granitklädd brunn. Gravarna är placerade
i nord-sydliga rader vända mot gångarna. Genom mitten av varje
kvarter löper en nord-sydlig måbärshäck. I väster fi nns nästan inga
vårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna daterar sig från 1975 till idag. De har enhetlig storlek
med låg profi l och är som regel i grå granit. Familjegravar och titlar
saknas nästan helt. Däremot är ortsnamn vanligt förekommande.

Kyrkogården kring nya kyrkan anlades i samband med dennas
uppförande och gavs en tidstypiskt symmetrisk planering, inhägnad
med stenmurar och trädkrans. Kring förra sekelskiftet hade
kyrkogården fått en vid tiden vanlig karaktär med nordsydliga rader
av häckinramade enskilda grusgravar och ett rätvinkligt grusgångsnät.
De båda kvarteren söder om kyrkan utgjordes ännu 1935 av
gräsytor, varav åtminstone den östra var den s.k. allmänna linjen.
1950 var det västra av dessa kvarter taget i anspråk för köpegravar
med ligusterhäcksinramad grusyta, kanske lades de på en äldre
del av allmänna linjen. En fram till efterkrigstiden outnyttjad del
av kyrkogården torde det nordöstra kvarteret ha varit, vilket kan
hänga samman med detta som den mest undanskymda delen av
kyrkogården. 1937 upptogs en inkörsport i norra kyrkogårdsmuren.
Från 1946 ett förslag till renovering av kyrkogården, upprättat av
arkitekt Eric E Wilén vid Mellansvenska Trädgårdsanläggningsby-
rån, Örebro. I detta förslag som huvudsakligen tycks ha genomförts
ordnades kvarteren norr och söder om kyrkan med nord-sydliga
gravrader längs rygghäckar. Vidare planterades två thujahäckar längs
grusplanen mellan västra ingången och tornporten. Ett förslag på
utvidgning åt norr genomfördes aldrig. Vid denna tid hade bruket
med begravning i allmänna linjen nästan upphört. Det nordvästra
kvarteret gavs en något annorlunda utformning än på ritningen med
vårdar längs kalkstensgångar och en central häckomgärdad plats som
nu är minneslund. 1957 uppfördes ett bårhus vid norra ingången
efter ritningar av arkitekt Helmer Flensborn, Huskvarna. Samtidigt
restes två lyktstolpar med antikglas vid kyrkoporten.
1970 godkändes ett förslag till kyrkogårdsutvidgning upprättat
av trädgårdsarkitekt Ragnar Ekstedt, Växjö. Detta förverkligades
först 1974 under ledning av K-Konsult, Huskvarna. Utvidgningen
företogs vid kyrkogårdens södra sida. Tre öppningar gjordes i den
gamla stenmuren. Nya kyrkogårdens västra del avsågs att bli urngravsområde.
Det är troligen vid denna tid som man började lägga
om gamla kyrkogårdens enskilda gravar från grus till gräs, en utveckling
som idag är i det närmaste fullföljd.