KULLTORPS KYRKA

Kyrkogården har medeltida ursprung och är samtida med kyrkan.
Någon gång före 1822 utvidgades kyrkogården åt söder och försågs
med en stödmur, detta år planterades nämligen en trädkrans innanför
densamma av Johannes Svensson i Väset och en skifteskarta från
samma år visar på kyrkogårdens form. 1829 uppgavs att ingångarna
i norr och söder hade timrade stigluckor, vid södra muren fanns
även en rödfärgad materialbod av trä. Vid förra sekelskiftet tillkom
gjutjärnsstaketet ovanpå stödmuren och norra grindpartiet. Senast i
samband med detta revs stigluckorna. 1953 utvidgades kyrkogården
på nytt åt söder, med ett lägre liggande parti. För projekteringen
stod länsarkitekt Malte Erichs, Jönköping. 1959 försågs kyrkogården
med fyra lyktstolpar med armatur i koppar och antikglas från Gnosjö
Konstsmide. Vid mitten av 1900-talet har fl era grusgångar lagts igen,
grusbäddar och häckinramningar avlägsnats från gravarna. Istället
har rygghäckar planterats. 1974 gjordes en ny utvidgning vid östra
sidan. För ritningarna stod K-Konsult, Jönköping, och anläggandet
utfördes som beredskapsarbete. 1990 ordnades den s.k. Jutakullen
i nordost som minneslund. 1992 borttogs och krossades 28 äldre
gravvårdar som saknade innehavare. 1995 inhägnades den östra
utvidgningen och Jutakullen av ett järnstaket i utförande som det
befintliga på gamla delen.

Allmän karaktär
Kyrkogården består av tre enheter åtskilda genom nivåskillnader,
murar och trädrader. Den ursprungliga kyrkogården har en rektangulär
plan och bildar en låg platå. Kyrkan är belägen på en terrass
på den norra hälften, med koret mot öster, därmed delande
kyrkogården i en större sydlig hälft och en mindre, nordlig. Terrassen
kantas i söder och öster av en låg stödmur av kallmurade block
av kilad granit samt en idegranshäck med rad av hamlade almar. I
linje med korporten är en trappa i muren. Denna den gamla kyrkogården
består av sju kvarter, 1 i nordväst, 2 i nordost, 3 längs
kyrkogårdsmuren öster om koret, 4 längs muren i väster, 5 söder
om kyrkan, 6 längs östra muren och 7 längs södra muren. Längs
gamla kyrkogårdens södra sida är en utvidgning från 1953, kvarter
8, och vid den östra sidan en från 1974, kvarter 9-13. Båda ligger
något lägre än gamla kyrkogården. I östra delens nordöstra hörn
reser sig Jutakullen med en minneslund.

Omgärdning
Kyrkogårdens äldsta del omges vid alla sidor utom den norra av en
upp till 1,5 meter hög stödmur av kallmurade markstensblock och
hällar. Längs gamla kyrkogårdens alla sidor, utom den östra löper
ett svartmålat gjutjärnsstaket på pollare med vitmålade knoppar,
från förra sekelskiftet. En nytillverkad version av detta omgärdar
norra och östra sidorna av östra utvidgningen. Södra utvidgningen
och den östras södra sida begränsas av en drygt meterhög mur av
kilad och fogad granit, avtäckt med kalkstenshällar. I väster är den
avtrappad i höjd med markens terrassering.

Ingångar
Kyrkogårdens gamla del har två ingångar, en i väster i linje med
tornporten och en i norr. Båda har smidda 1800-talspargrindar. Den
västra ingången har grindstolpar av tuktad granit och en granittrappa
med svarta stålrörsräcken och räfflade gjutjärnsstolpar. En variant
av sistnämnda tjänar som grindstolpar vid norra ingången. Södra
utvidgningen har ingång i väster med en stram, smidd pargrind,
placerad i en vinklad inkragning i muren. De båda infarterna till
östra utvidgningen är placerade i linje med varann i norr och söder.
Den södra har en tredelad smidesgrind.

Vegetation
Kring gamla kyrkogården växer en trädkrans av sekelgamla lindar
och lönnar. Södra utvidgningen omgärdas av en rad med lindar från
1953. En nord-sydlig rad av björkar delar östra utvidgningen i två
delar. Övrig vegetation behandlas under respektive kvarter.

Gångsystem
Gamla och södra delen av kyrkogården genomlöps av rätvinkliga
grusgångar som defi nierar kvarteren. De gångar som tidigare funnits
inne i kvarter 5 är nu igenlagda. Kyrkans terrass är grusad på södra
och östra sidan. I gamla kyrkogårdens södra mur är två trappor ned
till kvarter 8. De få körbanorna på östra utvidgningen defi nierar
kvarteren. De är asfalterade och ansluter på två ställen till gångarna
från de västra delarna.

Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag.
Äldst är handhuggna sandstens-, kalkstens- och granitvårdar från
främst 1700-talet, vilka visar på den lokala hantverksmässiga gravkonsten
före industrialismen. Några gjutjärnsvårdar från 1800-talets
andra hälft är framställda vid bygdens järnbruk, bl.a. Häryd.
Dessa representerar den allra tidigaste industriella framställningen
av gravvårdar, vilket gjorde det möjligt för fl er personer att ha råd
med detta. Från förra sekelskiftet fi nns en handfull resliga gravvårdar,
vanligtvis av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar,
sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna
om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fi ck dessa en
annan form, låg och rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag
med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra
sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning,
av vilket idag inget kvarstår. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Grusbäddarna
ersattes konsekvent av gräs. Detta gravskick kan betraktas som ett
uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste
tjugo åren har variationerna i form blivit större, men måtten
är ungefär desamma. En spirande individualism tar sig uttryck i
valet av färgrika, polerade stenar.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter 1 3
Allmän karaktär
Kvarter 1 3 utgör kvarteren norr och öster om kyrkan på kyrkogårdens
gamla del. I kvarter 1 och 3 ligger gravarna i dubbla nordsydliga
rader med rygghäckar. En rad sträcker sig längs staketet
i norr, likaså med rygghäck. Inom 2 fi nns en öst-västlig dubbel
gravrad med rygghäck. I dess östra ände är en rad med gravar vända
mot öster. Vid kyrkans norra långsida är en gräsyta med rader av
hamlade almar och musealt uppställda gravvårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet består till största delen av låga vårdar från 1930-
talet till idag, bland de äldre främst av svart granit. Vid sidan av
dessa fi nns en handfull äldre, mer högresta vårdar från 1800-talets
andra hälft och tidigt 1900-tal, särskilt i norra delen av 3 och östra
änden av 2. Intrycket domineras där av en ca 3 meter hög obelisk
från 1861 över en kronolänsman Ekelund med fru född Lagerbielke.
Ett gjutjärnskors från 1870, gjutet vid Häryds bruk, är rest över
prosten Hagelberg, och ett annat från 1903 över en folkskollärare.
En obelisk från 1877 är rest över kyrkoherde Almén. En högrest
vård från 1890 minner om kyrkoherde Colliander och en häll från
1939 över kyrkoherde Bergdahl. I museikvarteret återfi nns en stram,
huggen kalkstensvård från 1829 över kyrkoherde Broman och invid
denna en obelisk över kyrkoherdarna Svanström och Lund samt
hovrättsrådet Lagerbielke med familjer. Fem huggna sandstensvårdar
är daterade 1741-1838, alla utom en är s.k. parstenar (två
står vid västra ingången). Två samtida vårdar av granitflis har ett
mycket torftigare utförande. Fyra vårdar från 1869-91 är av gjutjärn,
alla utom en i korsform. Åtminstone ett av korsen är gjutet
vid Häryds bruk, vilket kan utläsas av bokstäverna HR. Många
gravar inom kvarteren är familjegravar, och det tycks tidigare ha
varit utpräglade köpegravskvarter. Ett fl ertal vårdar bär titel. Vanligast
är hemmansägare, men det fi nns även svarvare, fj ärdingsman,
inspektör, rådman, nämndeman, industriidkare, handlande, kantor,
kyrkovärd och barnmorska. En vård bär referens till Ahnfelts
sångbok och en annan till Missionsförbundets (Sv Mfb), tydliga
tecken på frikyrklighet.

Kvarter 4 7
Allmän karaktär
Kvarter 4 7 utgör gamla kyrkogårdens södra del med dubbla
nord-sydliga gravrader, till stor del med rygghäckar av måbär. I
mitten av kvarter 5 saknas dock rygghäckar och vårdarnas placering
är spår av vad som tidigare var en häckomgärdad mindre gravgård
inne i kvarteret. I västra delen av kvarter 7 växer ett s.k. sorgeträd,
en hängalm.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga vårdar från
mellan- och efterkrigstid. Många av de äldre av dessa är av svart
granit, medan ljus granit dominerar bland de yngre. Ett mindre antal
äldre vårdar från förra sekelskiftet finns, de fl esta av dem småskaliga.
Äldst är en liten vård av polerad svart granit från 1897 i kvarter 5,
följt av en nästan två meter hög vård från 1898 över en kantor. Den
är av grå granit med fronton och blir genom sin storlek en solitär
på kyrkogårdens södra del. En mindre del av gravarna är familjegravar.
Titlar förekommer på många av de något äldre vårdarna,
efter 1950-talet är det mindre vanligt. Hemmansägare, industriidkare
och fabrikör är vanligaste titlarna, övriga är främst knutna
till olika hantverk. Musealt uppställda vid västra kyrkogårdsmuren
och trapporna ned till kvarter 8 står tio vårdar från 1772 1830.
Alla utom en är av sandsten, flertalet fint huggna med profilerade
krön. Tre stycken är s.k. parstenar.

Kvarter 8
Allmän karaktär
Kvarter 8 tillkom 1953 och har en rektangulär utsträckning vid
gamla kyrkogårdens södra sida. Marken är terrasserad i tre nivåer
med dubbla nord-sydliga gravrader längs rygghäckar. Mellan raderna
förbinds de olika nivåerna med kalkstenstrappor. I sydöstra
hörnet är en öppen gräsyta kringgärdad av råbrutna kalkstenshällar
i marken. Detta var ursprungligen avsett som plats för bårhus men
kan snarast betecknas som en ceremoniplats.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna daterar sig huvudsakligen från 1950-, 60- och 70-
talen. De har efterkrigstidens vanliga rektangulära form med låg
profi l och stram form. Ljus granit är det vanligaste materialet. Familjegravar
förekommer i princip inte. Ett antal vårdar har dock
titel och ortsnamn. Vanligaste titeln är hemmansägare och de övriga
är knutna till den lokala småindustrin. Vid ingången till östra
utvidgningen har tre gravstenar av granitflis lutats mot muren. Två
bär årtal, 1717 respektive 1718.

Kvarter 9 13, urn- och minneslund
Allmän karaktär
Den östra utvidgningen tillkom 1974 med sex gravkvarteren.
Gravarna ligger i nord-sydliga rader, vända mot de båda gångarna.
Kvarteren inramas av häckar. I gångarnas skärningspunkter fi nns
två plattlagda ytor med var sin åttakantig, granitklädd springbrunn.
I sydost är en urnlund med sorgeträd i form av en hängalm i en
gräsyta omgiven av en rätvinklig gång av betongplattor. Gravarna
är placerade längs denna och har rygghäck. I nordost reser sig naturformationen
Jutakullen (RAÄ 25). Enligt traditionen skall de
danskar som stupade på orten i Nordiska sjuårskriget och Kalmarkriget
ha gravlagts här. Ett högt träkors är idag rest på krönet och
vid den norra sidan har en minneslund ordnats med gräsmatta och
stort markstensblock med inskription. Vid kullens sidor växer äldre
ekar och björkar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna från 1970-talet till idag har efterkrigstidens vanliga
låga profi l. Vanligaste materialet är grå och röd granit. Familjegravar
och titlar förekommer som regel inte. Urngravarna daterar sig
från 1995 till idag och har huvudsakligen små naturligt rundade
stenar.