Gamla kyrkogården består av en äldre hälft i söder och en yngre,
delvis lägre liggande, hälft i norr. Den äldre delen fi ck sin nuvarande
utsträckning 1909. Den har en rektangulär plan något avfasad
i sydost med fyra lika stora, rektangulära kvarter: 1 i sydväst, 2
i nordväst, 3 i sydost och 4 i nordost. Uppbyggnaden är därmed
symmetrisk. Dess norra hälft utgör den ursprungligaste delen där
den gamla träkyrkan stod fram till 1885, men denna går ej längre
att avläsa. Terrängen sluttar svagt ned mot sjön i öster. I det sydöstra
hörnet står en redskapsbod.
Den yngre hälften i norr tillkom 1951. Den har en trapetsoid plan
med asymmetrisk uppbyggnad, vilken till stor del bestäms av det
uppskjutande bergskrönet i områdets mitt. Kvarter 5 och 9, sydväst
och väster om berget ligger i nivå med vägen och den äldre
kyrkogårdsdelen. Kvarter 6 sydost och kvarter 7 öster om berget
ligger betydligt lägre. Kvarter 9 ligger nordväst om berget och sluttar
åt norr. Bårhus och redskapsbod är ingrävda i branten sydväst
om berget.
Omgärdning
Kyrkogårdens äldre del omges vid alla sidor utom den västra av låga
stödmurar av kallmurad marksten, anlagda 1909-10. I väster och
söder löper ett svartmålat gjutjärnsstaket från 1909-10, i väster förnyat
i sen tid efter att ha avlägsnats i samband med en dödsolycka.
Längs den yngre hälftens västra sida sträcker sig en 1-1,5 meter hög
och 0,5 meter bred kallmur från 1951 av tuktad granit i jämna skift.
Muren är avtäckt med huggna granithällar. I öster är en kallmurad
stödmur av tuktad granit. Mellan gamla och nya delen är en granittrappa
från 1951 med ett sentida, omålat stålrörsräcke.
Ingångar
Den äldre hälftens ingång är placerad mitt på västra sidan. Grindpartiet
från 1909-10 är något indraget och har en smidd pargrind
av bandjärn mellan räfflade gjutjärnskolonner. Den yngre hälftens
huvudingång är placerad mitt för den närmast samtida trappan upp
till kyrkplanen. Även denna ingång är något indragen och kantas
av stolpar av huggen, kallmurad granit, avtäckta med hällar. Grindarna
är avhängda, vilket även gäller ingången från parkeringen i
norr med sina enkla trästolpar.
Vegetation
Runt kyrkogårdens äldre del finns en trädkrans av hamlad alm och
lind. Där gångarna möts i dess mitt växer tre hamlade almar, ur-
sprungligen var de fyra. En rad av hamlade lindar sträcker sig längs
västra sidan av den yngre delen. Längs sidan mot sjön växer en häck
av lind. Kyrkogårdens yngre del domineras av en stor gammal lönn
som växer vid bergets södra sida.
Gångsystem
Gångarna på yngre delen och huvudgångarna på äldre delen är
asfalterade. På äldre delen bildar dessa en T-form sedan den södra
gången, mellan kvarter 1 och 3 lagts igen (till men för den ursprungliga
symmetrin). Inom kvarter 1, 2 och 4 löper nord-sydliga
grusgångar mellan gravraderna.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag.
De äldsta från 1600- och 1700-talen är nödtorftigt tuktade, resta
granithällar och mer konstfullt huggna sandstensvårdar med inskription
i relief. De är uttryck för den lokala gravkonsten innan
dess försvinnande i och med industrialiseringen. Några exempel
finns på den tidiga industrialismens gjutjärnsvårdar från 1800-
talet. Från förra sekelskiftet finns resliga gravvårdar, vanligtvis av
polerad svart granit, sin tids statusmarkörer på kyrkogården. Med
bestämmelserna om maximihöjd på vårdar 1936 fick dessa en annan
form, låg och rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag med
tempelgavel och kolonner. En stor del av de enskilda gravarna har
bevarat sin grusbädd, kombinerad med måbärshäck eller stenram.
Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer
och mer uniforma. Grusbäddarna ersattes av gräs. Detta tar sig ett
nästan extremt uttryck på utvidgningen från 1951. Mått, material
och form på vårdarna är i det närmaste identiska, med små variationer.
Opolerad grå och röd granit samt marmor är de material som
använts. Många av vårdarna, däribland alla i marmor, har kors och
bokstäver av koppar. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck
för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo
åren har variationerna i form blivit större, men måtten är ungefär
desamma. En spirande individualism hos enstaka gravvårdar kan
skönjas på nya kyrkogården.
Bårhus
Bårhus och redskapsbod från 1951 är ingrävda i backen, under
ingången till kyrkogårdens norra hälft. Väggen är klädd med granitkvader
och kröns av ett smidesräcke. De båda portarna bär kopparplåt
med dekorativa handtag och nitar.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter 1 och 2
Allmän karaktär
Båda kvarteren har tre nord-sydliga, dubbla gravrader. Alla utom den
östliga är helt i grus. Den östliga raden i kvarter 1 har en rygghäck
av måbär. Mot murpartierna i norr och söder är även var sin smal
remsa med gravar i gräs. Mellan gravraderna och längs staketet i
väster löper smala grusgångar.
Gravvårdstyper
Det rör sig uteslutande om enskilda gravar, övervägande familjegravar.
Alla utom de i östra raden samt längst i norr och söder är täckta
med fi nt grus med stort inslag av kvartsit. Tidigare har detta gällt
för alla. Gravarna längs vägen i väster omgärdas av måbärshäckar
medan de övriga inhägnas av smala stenramar i samma material som
vården. Ett undantag utgör inramningen till fabrikör Hylténs grav
från 1934 med kopparrör mellan granitpollare. Vårdbeståndet är
blandat, men domineras av mellan- och efterkrigstidens låga rektangulära
typer och med stenramen samkomponerade gavelformer.
Svart granit är det mest förekommande materialet. Från decennierna
kring 1900 fi nns ett antal högresta bautastenar och obelisker samt
andra former. De mest påkostade vårdarna återfi nns i raden mot
vägen, vilken var den mest välexponerade platsen med högst status.
Den äldsta vården på ursprunglig plats är ett gjutjärnskors från 1880,
av en typ som har tillverkats vid Häryds bruk. Flera av de äldre vårdarna
har en påtagligt individuell utformning. Här märks främst
bautastenen från 1894 över socknens son, konstnären och riddaren
av Vasaorden Sven Morin (död 1813), med bronsplakett och kopparhuv.
Morin har utfört flera inredningar i kyrkorna i Västbo och
Mo härader. Särpräglad är även den stora vården över fabrikör J M
Bauréus (grundare av Bårebo Metallvarufabrik) med porträttrelief
av denne. På en vård från 1904 återfi nns den i sammanhanget
klassiska Th orvaldsenbiskvin Natten. Titlar är vanligt förekommande
på vårdarna: hemmansägare, lantbrukare, fabrikörer, industriidkare,
smedmästare, nämndeman, disponent, bruksförvaltare,
stationsföreståndare, klockare, organist, folkskollärare, handlande,
kyrkovärdar, urmakare, banväktare, byggmästare, kyrkovaktmästare,
målaremästare, mekaniker. Kyrkogårdens enda prästgrav är ett svart
granitkors från 1939. Endast ett fåtal vårdar fi nns från tiden efter
1950. Längs kyrkogårdsmuren i söder står två rader med musealt
uppställda äldre vårdar. 16 stycken är resta, föga tuktade granitfl isor
från 1662 till 1768 med endast årtal och initialer. Fyra stycken från
1683-1808 är av finhuggen sandsten med inskription i relief och
profi lerade krön, alla utom en är s.k. parstenar. Elva vårdar från
1845-1925 är av gjutjärn, några bevisligen från Häryds bruk, över
vars ägare en av dem rests. Åtta stycken har korsform.
Kvarter 3 och 4
Allmän karaktär
Kvarter 3 och 4 har en mer sammansatt karaktär, delvis med ett
förfl utet som allmän linje. De består huvudsakligen av nord-sydliga
gravrader, i 3 uteslutande vända mot öster. Raderna i 4 är dubbla
och den mellersta av dessa utgörs helt av grusgravar, kantad av
grusgångar. I norra änden av 4 är en öst-västlig dubbel rad av grusgravar.
Längs östra kyrkogårdsmuren sträcker sig en gravrad som
tidigare varit i grus.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet består nästan uteslutande av låga vårdar från
mellan- och efterkrigstiden, varav endast ett fåtal är yngre än 1950.
Svart granit är vanligaste materialet. De väl sammanhållna grusgravarna
i kvarter 4 är överlag familjegravar från 1930- och 40-
talen, vilket även gäller för de nu gräsbesådda gravarna längs östra
kyrkogårdsmuren, ursprungligen inramade av häckar. De kvarvarande
grusbäddarna omges av smala stenramar i samma material
som vården. Bland titlarna hos dessa vårdar finns några fabrikörer,
en organist och folkskollärare samt några hantverkare. De fåtaliga
titlarna inom kvarter 3 utgörs av hemmansägare, maskinist, metallarbetare,
gjutare. I kvarter 3 och i östra raden av 4 finns några
rester av allmänna linjen från 1919-32 och 1937-44. Det rör sig
om ca 19 vårdar, vanligen plattor eller småskaliga resta stenar. Titlar
är ovanliga. Från 1914 fi nns ett litet kors över en flicka född
i North Amerika, barn till en hemvändande emigrant. Längst
i öster i 3 ligger en rad med efterkrigstida plattor på barngravar.
Insprängda i kvarter 3 och vända mot öster finns sju vårdar över
asiatiska invandrare. Formspråk och storlek överensstämmer med
övriga vårdar i kvarteret. Ett särskiljande drag är dock bruket av
medaljonger med porträttfotografi er på några av dem. Vid gången
mellan kvarteren har fyra huggna sandstensvårdar från 1701-1801
rests, tre av dem s.k. parstenar.
Kvarter 5-9
Allmän karaktär
Kvarter 5-9 utgör den norra utvidgningen från 1951. Denna domineras
av en uppskjutande nord-sydlig bergsrygg, från vars krön
reser sig ett högt kors av fyrkantsjärn. På och kring berget är planteringar
med blommor, buskar, formklippta träd, cypress, björk,
hamlad lönn. Väster om berget ligger kyrkogården ca 2 meter högre
än i öster och norr. I den nyponrosbeväxta sluttningen är bårhuset
ingrävt. I anslutning till detta förbinder en svängd sluttande gång
med sättsteg av granit de båda nivåerna. I söder fi nns även en granittrappa.
En gång löper på var sin sida om berget. Kvarter 5 på höjden
i det sydvästra hörnet består av gravar i två nord-sydliga rader vända
mot en gång och kantade av rygghäckar. Kvarter 6 nedanför i öster
består av nord-sydliga gravrader vända mot öster och en rad längs
gamla kyrkogårdsmuren i söder. En gång som bildar fortsättning
på den äldre kyrkogårdens nord-sydaxel delar kvarteret i två delar
och kantas av häckar. Kvarter 7 längs bergets östra sida består av två
rader med gravar vända mot den länsgående gången. Kvarter 8 på
sluttningen väster om berget består av korta öst-västliga rader med
rygghäckar. Kvarter 9 väster om berget och söder om 8 utgörs av
två nord-sydliga rader av urngravar vända mot varann.
Gravvårdstyper
Varje kvarter har ett påtagligt homogent gravvårdsbestånd med
strama, reducerade former i modernistisk anda. I kvarter 5, 6 och
framförallt 7 är vårdarna uniforma. I 6 och 7 är de något högre än
breda, med rena linjer. Materialet utgörs av röd och grå granit samt
marmor. Marmorvårdarna har alla kors och inskription av koppar.
Längs gamla kyrkogårdsmuren i söder är en rad med påkostade häl-
lar av grå granit och marmor över fabrikörer och handlare. Enklare
små hällar ligger längs bergets östra sida. Vårdarna i 5-7 daterar
sig huvudsakligen från 1952-75 och står kronologiskt. I kvarter
8 är vårdarna av de vanliga efterkrigstida måtten, låga och breda.
Dessa, som rests 1951-68, har en större variation i form, men är
av samma material som ovannämnda. I kvarter 9 står småskaliga
urngravvårdar. Måtten är enhetliga men form och material varierar.
Dessa gravar är från 1968 till idag. Titlar är sparsamt förekommande
bland vårdarna och de som fi nns berättar främst om olika yrken:
byggmästare, inspektör, gjutmästare, industriidkare, lantbrevbärare,
smedmästare, banvakt, telefonarbetare, elektriker, verktygsarbetare,
skräddaremästare m.m. Efter 1960-talet ebbar bruket med titlar
nästan helt ut. Lagd mot bergets östra sida är en ensam häll från
1954 över stenhuggaren Karl Svensson, vilken ledde arbetet med
kyrkogårdens utvidgning, församlingen reste vården som tack för
väl utfört arbete.
Nya kyrkogården och minneslund
Allmän karaktär
Nya kyrkogården, anlagd 1974 har en kvadratisk plan med symmetrisk
indelning. Längs vägen i öster sträcker sig en ca 1 meter
hög stödmur av kilad, tuktad och fogad granit i ojämna skift. I norr
vetter en trägärdesgård mot prästgårdstomten. Ingången är placerad
mitt på östra sidan i en halvrund inkragning. Huvudingången är
i mitten och fl ankeras av två mindre öppningar. Alla har strama
koppargrindar, den mittersta tvådelad och med årtalet 1974. Från
huvudingången leder en rak allé västerut där den avslutas med ett
svartmålat, stort träkors på en svag kulle. En korsande nord-sydlig
gång delar kyrkogården i fyra kvarter, vilka i sin tur omgärdas
av rätvinkliga gångar som mynnar i entréns sidoingångar via små
trappor. En processionsväg ansluter till kyrkplatsen och vid denna
ligger en ekonomigård. Alla gångar är asfalterade. De båda östra
gravkvarteren indelas i mindre rum av nord-sydliga häckar. Kring
entrén är grupper av små formklippta prydnadsbuskar. En öst-västlig
rad av vitoxlar inom rektangulära måbärsbuskar löper genom
nordöstra kvarteret. Mot prästgården har sparats en stämningsskapande
gammal ek. Det nordvästra kvarteret utgörs till sin östra hälft
av en minneslund med friväxande björkar kring en med gatsten
belagd yta med rabatter, bänkar och vattenlek i granit.
Gravvårdstyper
Gravarna ligger i nord-sydliga rader vända mot öster. Det är genomgående
låga vårdar med viss variation i form och material. 1970- och
80-talsvårdarna är påtagligt strama och bland dessa finns ett litet
inslag av marmor. Titlar förekommer endast i undantagsfall. I det
nordvästra kvarterets ena hörn finns en yta med enbart invandrargravar,
muslimska och asiatiska, några av de senare med infattade
fotografi er. Västra hälften av sydvästra kvarteret är ännu outnyttjat.
Invid berget i sydost finns en liten stenomgärdad vattenspegel.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
