Allmän karaktär
Våthults kyrkogård består av en gammal och en ny del, skilda genom
mur och trädkrans. Den gamla kyrkogården har en trapetsform
som smalnar av mot norr. Kyrkan är belägen på södra hälften, något
förskjuten mot öster. På en svag förhöjning sydväst om kyrkan
reser sig klockstapeln. Kvarteret kring klockstapeln benämner jag
här A, kvarteret söder om kyrkan B, vid kyrkans norra sida C. Det
följande kvarteret i norr benämns D och det nordligaste, från 1931,
E. Den nya kyrkogården bildar en rektangulär remsa längs gamla
kyrkogårdens södra sida.
Omgärdning
Gamla kyrkogården begränsas i väster av en kallmurad stödmur
från 1894 av kilade granitblock i två skift. Längs västra sidan av
kvarter E utgörs stenmaterialet av små markstenshällar. Längs gamla
kyrkogårdens södra och östra sida sträcker sig en åldrig kallmur av
otuktad marksten, överväxt med mossor, ormbunkar och sedum.
Nya kyrkogården avgränsas i väster och mot grusgången längs gamla
kyrkogården av en kallmurad stödmur av kilade granitblock. I denna
finns en trappa av granit med järnräcke.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar i väster. På den gamla kyrkogården
ligger ingången i linje med vapenhusporten. Ingången har en trappa
av tuktad granit från 1894 och flankeras av toppiga granitstolpar
från samma år, med fasade hörn. Invid står en fattigbössa i trä,
sannolikt från 1700-talet. Den andra ingången är belägen mellan
gamla och nya kyrkogården.
Vegetation
Kring gamla kyrkogården växer en trädkrans från 1894 kompletterad
1932 av lönn, lind och alm. Alla träd är välväxta och besitter
höga stämningsvärden. Vid sakristian växer en gammal hängask, ett
s.k. sorgeträd som också bidrar till kyrkogårdens karaktär. Vid nya
kyrkogårdens södra sida växer två lindar, i övrigt inramas området
av måbärshäckar längs alla sidor utom den norra.
Gångsystem
Mellan kyrkogårdsentrén och kyrkporten är en bred gång belagd
med otuktade gråstenshällar. En smalare gång med samma beläggning
ansluter i rät vinkel till nya kyrkogården i söder. En smal
grusgång löper längs kyrkans södra sida och runt kvarter C. Mellan
gamla och nya kyrkogårdens västra del är en bred grusgång.
På nya kyrkogården är rätvinkliga gångar belagda med råbrutna
kalkstenshällar.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag.
De äldsta är handhuggna vårdar i granit och sandsten med huvudsakligen
ristade inskriptioner. Vissa är mycket enkelt huggna
medan andra som de s.k. parstenarna är omsorgsfullt bearbetade
med profilerade krön och inskription i relief. Några exempel finns
på smidesvårdar från omkring 1800. Från den första industriella
gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar från 1800-
talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade gravvårdar
av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids
statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fick stenarna en
annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel
och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet
och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och inramning, av vilket
idag endast ett fåtal exempel kvarstår. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick
kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets utjämning.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Det lilla kvarter A har ett fåtal gravar, vilka ligger i nord-sydliga rader
norr och väster om klockstapeln. Några gravar är familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs till hälften av högresta vårdar från decennierna
kring 1900, till hälften av låga vårdar från mellan- och
efterkrigstiden. Äldsta vården är från 1886 med klassiserande formspråk
och inskriptionsplatta av marmor. Ett kors av marmor är idag
avbrutet och försvunnet. I krönet sitter den som gravdekoration
välkända biskvin Natten av Bertel Thorvaldsen. Invid denna sten
står kvarterets näst äldsta från 1901 av sandsten med murgrönsrelief
och marmorplatta, en vanlig vårdtyp i södra Sverige. De övriga äldre
stenarna har vanliga former som obelisk och kors, någon är över
två meter hög. En tidstypisk låg och bred vård från 1953 har kvar
sin stenram, men gruset är ersatt av gräs. Ursprungligen torde alla
äldre gravar i kvarteret haft grusbädd och inhägnad. Titel fi nns på
de flesta vårdar: kyrkovärd, kantor och folkskollärare, komminister,
kommunalnämndsordförande, hemmansägare.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B består av nord-sydliga gravrader med tätt stående vårdar,
som regel vända mot öster. Längs kyrkogårdsmuren i öster
och söder har samlats en stor mängd äldre vårdar. En del gravar är
familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet inom området är rikt med hänsyn till såväl ålder
som form. Äldsta vården på ursprunglig plats är en s.k. parsten
i sandsten från 1762 följt av granithäll från 1782 med inristade
initialer. Ännu en handhuggen parsten fi nns från så sent som 1857
med sirlig inskription. Från 1871 89 fi nns sju gjutjärnskors, varav
åtminstone en är gjuten vid Häryds bruk. Från decennierna kring
1900 står ett stort antal högresta polerade granitvårdar i form av
bautastenar, obelisker och dylikt. Vid sidan av dessa fi nns det låga
och breda stenar i granit från omkring 1940 till idag. Endast ett fåtal
vårdar är sentida. Tre gravar har kvar grusbädd och stenram. Dylika
arrangemang torde flera gravar ursprungligen ha haft. En handfull
vårdar kan uppvisa titel. Vanligast är kyrkovärd och hemmansägare.
De musealt uppställda vårdarna ger en rik bild av bygdens
förindustriella gravkonst. Från 1707 1810 fi nns fem parstenar.
Från 1672 1819 fi nns 29 mer eller mindre grovt tillhuggna vårdar
av granitfl is med ristad inskription i form av initialer, flera har
korsform. En finhuggen granitvård stammar från 1839. Från 1799
1867 finns fyra smideskors med fl öjel och löv. Två hällar ligger i
sydöstra hörnet, den ena med inristat kors. Enligt Djurklou 1870
skall den sistnämnda tidigare ha legat i koret och använts till att
sätta kistor på vid begravning. Eventuellt skulle det kunna vara den
ursprungliga medeltida altarskivan, med tanke på vad som bör vara
ett konsakrationskors.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C utgörs av ytan närmast norr om kyrkan och öster om
koret. Norr om kyrkan ligger gravarna i nord-sydliga rader och
längs gången. Vårdarna är i väster vända mot gången i väster och i
öster mot gången där. Längs kyrkogårdsmuren i väster är en separat
gravrad med vårdarna vända mot gången. Ett fåtal gravar är familjegravar.
Vid sakristian växer en gammal hängask.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat med avseende på material och storlek,
till största delen stammar det från decennierna kring 1900, endast
ett fåtal vårdar är sentida. Den äldsta vården utgörs av en handhuggen
granitvård från 1815 vid sakristian, rest över komminister
Jonas Drakander. Öster om koret står ett gjutjärnskors från 1879
över komminister Daniel Bexell. Ännu en prästgrav ligger nordväst
om sakristian och utgörs av en grusgrav från 1916 med stenram,
tillhörig komminister Alfred Willman. Från 1868 respektive 1890
härrör två gjutjärnskors, det äldsta över en piga. Utöver ovannämnda
prästgrav har ytterligare tre gravar kvar grusbädd. Två ligger vid vapenhuset
och omges av stenram, den ena är från 1929 och tillhör en
folkskollärare. Den tredje ligger vid kyrkogårdsentrén och omges av
ett smidesstaket. Den högresta stenen av polerad svart granit från
1907 minner om en häradsdomare. Ursprungligen har de flesta
gravar haft grusbädd med inhägnad av stenram eller häck.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D tillkom 1894 och består av en sammanhängande gräsmatta
med nord-sydliga gravrader, en del gravar från 1900-talets
mitt är familjegravar. Eventuellt kan kvarteret ha ett förfl utet som
allmän linje. Ett fl ygfotografi från 1930-talet visar att kvarteret
utgjordes av en gräsyta med enstaka vårdar, vilket brukar vara kännetecknande.
Gravvårdstyper
Till antalet dominerar låga vårdar från efterkrigstiden till idag med
tidstypiskt enkel rektangulär form. De äldre av dessa, från omkring
1940, är ofta av svart granit och resta på familjegravar. Ett mindre
antal vårdar härrör från det tidiga 1900-talet, somliga är enkla små
liggande stenar med drag av allmänna linjen, somliga är resliga
obelisker. En av de sistnämnda är särdeles anslående genom sin
höjd på ca 2 meter. Den är rest 1911 av en amerikaemigrant efter
sin hustru. Äldsta vården är från 1900. Några av de gamla vårdarna
bär titel: lantbrukare, hemmansägare, maskinist.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E tillkom 1931 32 och består idag av en med D sammanhängande
gräsmatta. Gravarna ligger dels i nord-sydliga rader
med vårdarna vända mot en nu igenlagd nord-sydlig grusgång, dels
ligger gravarna längs två nu igenlagda öst-västliga grusgångar. Bland
de senare fi nns några familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs uteslutande av låga, rektangulära vårdar
från 1935 95. De äldre har ett stramt formspråk, ofta klassiserande,
och tillverkade av svart granit. De yngre är enklare i
formerna och oftast i ljus granit. Titel förekommer endast på två
stenar. De äldre familjegravarna har ursprungligen haft grusbädd
och häckinramning.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården består av två jämnstora kvarter, defi nierade av
kalkstensgångar. Det östra kvarteret är endast utnyttjat i sin östra
ände. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot
väster. Familjegravar förekommer inte.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet från 1970-talet till idag håller en enhetlig låg
profi l och har övervägande den tidstypiskt rektangulära formen.
Ljus granit är förhärskande som material. Titlar förekommer inte,
däremot ofta ortsnamn. Bland de äldre vårdarna är formspråket
enkelt och avskalat, hos de yngre förekommer mer naturformer.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
