Allmän karaktär
Reftele kyrkogård består av tre enheter. På en oregelbunden platå
i sydväst ligger den gamla kyrkogården (kvarter XXVI XXXIII).
Öster därom, på andra sidan kyrkvallen med sockenstugan, står
kyrkan med omgivande kyrkogård från 1882 1905. Denna har
en vidsträckt oregelbunden form vars i norr avfasade nordvästra sida
bestäms av terrängen. Även denna kyrkogård utgörs av en platå, vars
högsta punkt ligger i öster. Från denna punkt sluttar terrängen åt
söder, norr och väster. Denna kyrkogårds äldsta del från 1882 har en
rektangulär form och omfattar kvarteren söder om kyrkan (kvarter
I XI). Norr om kyrkan är 1905 års utvidgning. På krönläget ligger
den nuvarande minneslunden och i kvartscirklar i sluttningen åt
nordväst de 1944 planerade kvarteren (XIV XX). Nedanför dessa
är de ursprungliga kvarteren (XXIII XXV). Nedanför gamla kyrkogården
ligger i norr 1961 års kyrkogård (kvarter XXXV XLIII).
I backen mot gamla kyrkogården finns bårhus och i backen mot
1905 års kyrkogård ett förråd/garage.
Omgärdning
Gamla kyrkogården omgärdas av ca 1 meter höga kallmurar av
stora markstenshällar och block, troligen lagda under 1700- eller
1800-talet. Vid alla sidor utom i sydost rör det sig om stödmurar.
En stor del av östra sidan upptags av sockenstugans baksida. I det
nordöstra hörnet är i muren en granittrappa med galvaniserade
stålrörsräcken. På en karta från 1807 har den gamla kyrkogården
ingång i sydväst och sydost, sannolikt med stigluckor.
Kring nya kyrkogården är kallmurar från 1905, vid alla sidor utom
den östra i form av stödmurar. I söder och väster är muren lagd av
kilade och tuktade granitblock i två skift medan den vid övriga sidor
består av otuktad marksten i varierande storlekar, överväxta med
mossor. Murhöjden varierar mellan omkring 0,5 och 1,5 meter. I
nordväst fi nns en trappa av kanthuggen granit med stålrörsräcke.
Den nyaste kyrkogården från 1961 avgränsas i väster av en kallmurad
skalmur av kilade och tuktade gnejsblock i kvader, ca 1 meter
hög. Åt sydost avgränsas kvarteren av en låg mur av kanthuggen
gnejs med betongkärna. Denna mur är överväxt med vildvin.
Ingångar
Gamla kyrkogårdens ingång är placerad i sydost. Nya kyrkogården
har tre ingångar, en i väster mitt för tornporten, en i söder mitt
för sydporten med en mindre trappa och en i öster, något norr om
kyrkan. Alla utom den sista ingången har pargrindar i smide med
bandjärnsrosetter, troligen tillverkade i samband med nya kyrkogårdens
invigning 1882. Samtida är de toppiga grindstolparna av
finhuggen granit. Den östra ingången har en smidesgrind från 1905
av likartad karaktär som de nämnda, upphängd mellan två otuktade
granithällar. 1961 års kyrkogård har i väster en stramt utformad
pargrind i smide mellan två finhuggna stolpar av granit.
Vegetation
Kring gamla kyrkogården växer en bitvis gles trädkrans av äldre
lövträd, huvudsakligen lönnar men även kastanj och ask. Kring
nya kyrkogården fi nns en trädkrans av välväxta lönnar, kastanjer
och almar, troligen planterade 1882 1905. Almen vid västra ingången
skall vara socknens största träd. Några spridda äldre lönnar
växer i kvarteren norr om kyrkan. 1961 års kyrkogård avgränsas
med i norr en rad av lindar, i väster en rad av björkar och i söder
ett buskage med almar. Lindar är planterade i gångarnas skärningar.
Rumsskapande häckar och andra planteringar spelar en stor roll för
intrycket av de båda yngre kyrkogårdarna.
Gångsystem
Grusgångar defi nierar gravkvarteren på de olika kyrkogårdarna. På
alla delar utom norr om kyrkan är de rätvinkligt utlagda. De båda
radiellt utstrålande gångarna ned från minneslunden har avsatser
med kantställda, nedgrävda kalkstenshällar, s.k. åsnestigar. På nya
kyrkogårdens södra del har fl era mindre grusgångar lagts igen.
Gången från västra ingången till tornporten är belagd med marksten
av betong. Från 1961 års ingång i väster och mellan de olika
kyrkogårdarna löper en mindre, asfalterad körbana bort till förrådsbyggnaden
med anslutning från parkeringen vid sockenstugan.
Gravvårdstyper
Reftele kyrkogård kan uppvisa ett brett spektra av gravkonst från
medeltid fram till idag. Äldst är tre ristade gråstenshällar med
geometriska mönster och palmetter respektive vapensköld, vilka
sannolikt är medeltida. Från 1700-talet fi nns ett antal enkla granitvårdar.
De första industriellt framställda vårdarna är de av gjutjärn
från 1800-talets mitt och andra hälft. Från förra sekelskiftet
finns flera exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form
av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på
vårdar fick status istället uttryckas på bredden istället. Bruket av
grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland
dessa, liksom hos de föregående, men kvarstår idag främst på delar
av gamla kyrkogården. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet
som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Bland de äldre gravarna
finns några exempel på inramning i form av järnstaket. Allmänna
linjen är företrädd med karaktäristiskt småskaliga vårdar på gamla
kyrkogården. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina
former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade
utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan
orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående
under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som
material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade
de första decennierna.
Bårhus
Bårhuset från 1961 är ritat av arkitekt Boo D:son Widén och ligger
nordsluttningen från gamla kyrkogården. Murarna av betong
är utvändigt klädda med granitkvader med rå yta. Entrépartiet är
kraftigt framspringande med en kopparplåtsklädd pardörr. Det
långt neddragna sadeltaket täcks av skiffer.
Förråds- och garagebyggnad
Byggnaden är ritad 1978 av arkitekt Per Rudenstam. Väggarna är av
lättbetongblock med slammad yta, avfärgad med gulvit silikatfärg.
Ena långsidan består av regelstomme med svartmålad lockpanel och
plåtklädda dörrar. Sadeltaket är täckt med betongpannor.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter I XIII
Allmän karaktär
Kvarter I XIII utgör ytan söder och öster om kyrkan och anlades,
med undantag för det östligaste kvarteret längs kyrkogårdsmuren,
1882. Kvarter I, II och XII sträcker sig längs kyrkogårdsmurarna i
söder och öster. II IV, V VII och VIII XI bildar idag tre stora,
rätvinkliga kvarter med gravarna i nord-sydliga rader, på den västra
hälften med rumsskapande avenbokshäckar längs raderna. Kvarter
XIII utgör ett mindre kvarter invid koret. Gravarna är till stor del
familjegravar.
Gravvårdstyper
Den helt dominerande gravvårdstypen är efterkrigstidens låga,
rektangulära sten i grå eller svart granit. Exempel fi nns från sent
1930-tal till idag, med tyngdpunkt på 1940- och 50-talen. Formspråket
är tämligen stramt, ofta med klassiserande element. Ett fåtal
av dessa gravar har mer påkostade vårdar, exempelvis en polerad
svart granitvård från 1941 med tillhörande bänkar i samma material
och invid densamma en 1700-talsinspirerad gravhäll i kalksten från
1943. De tämligen fåtaliga äldre gravarna återfi nns huvudsakligen
i raderna längs med kyrkogårdsmuren. Flera av dessa har högresta
stenar i form av bautasten eller obelisk, några få har en rent individuell
utformning. Äldsta vården är rest 1892. Av de tidigare vanliga
grusbäddarna och stenramarna återstår idag tio sådana gravarrangemang,
två i svart, polerad granit vid gången fram till kyrkan, fem i
kvarter XII och fem i kvarter XIII. Två stycken av gravarna inhägnas
av smidesstaket. Särskilt påkostade utföranden fi nns inom den väl
sammanhållna gruppen av grusgravar från 1910- och 20-talet invid
koret, gravar tillhöriga godsägare och grosshandlare. Här fi nns
fi nt huggna gavelpartier med blomsterurnor och stenpollare med
kopparstaket. En stor natursten från 1944 i kvarter XI minner om
disponent Skogsfors och bruket med samma namn. Flera av de något
äldre vårdarna bär titel, vanligast är hemmansägare. Vid sidan av
ovan nämnda titlar fi nns även nämndeman, länsskogsvaktmästare,
banktjänsteman, bankkamrer, handlande, elektriker, barnmorska,
byggmästare, skräddaremästare, predikant, disponent, snickarmästare,
kyrkovärd, lantbrukare, kakelugnsmakare och piga.
Kvarter XIV XX med minnes- och urnlund
Allmän karaktär
Kvarter XIV XX upptar krönläget norr om koret och sluttningarna
åt norr och väster. Området projekterades 1944 av arkitekt
Hugo Bolker. Minneslunden utgörs av den gamla ceremoniplatsen.
Den ligger på krönläget inom kvarter XIV och har en närmast oval
plan, begränsad av en hög avenbokshäck. Markytan utgörs sedan
omdaningen 1991 av två oregelbundna gräsrundlar omgivna av
små gångar med gatsten. I fonden står ett litet granitkors i en rabatt.
Öster om minneslunden är en smärre yta med några sentida
kist- och urngravar. Vid norra och västra sidan ligger gravraderna i
kvartscirklar ned för slänten. Rygghäckar av avenbok har en rumsskapande
verkan. Längst i nordväst ligger ett mindre urngravskvarter,
avgränsat av häckar. Några gamla lönnar och en hängbjörk utgör
stämningsskapande inslag.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är tämligen enhetligt med låga, rektangulära
vårdar av främst opolerad grå granit från 1954 till idag. Merparten
av vårdarna är från 1950- och 60-talen. Dessa har som regel ett
stramt formspråk, reducerat i modernistisk anda. Urngravskvarteret
har små liggande stenar från 1947 till idag. Titlar förekommer sparsamt:
fotograf, prost, riksdagsman, hemmansägare, målaremästare,
banmästare, landstingsman, veterinär, fabrikör, skolvaktmästare.
Längst ned i norr fi nns vid gången ett fåtal äldre vårdar som hör
samman med 1905 års gravkvarter, dessa är från 1930-talet.
Kvarter XXI XXV
Allmän karaktär
Kvarter XXI XXV är anlagda 1905. XXI och XXII utgör en dubbel
gravrad nedanför Bolkers kvarter. XXIII är ett större kvarter
i väster, med gravar i nord-sydliga rader vända mot öster, medan
XXIV sträcker sig längs norra kyrkogårdsmuren och XXV längs
den östra.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är tämligen blandat, utom i kvarter XXIII och
XXV där det nästan uteslutande rör sig om låga rektangulära vårdar
från 1960- och 70-talet. Områdets äldsta vårdar är tre högresta stenar
från 1907 i nordöstra hörnet. En stor del av de äldre gravarna
har haft grusbädd, men idag finns bara två kvar, båda i kvarter XXI.
Dessa gravar från 1918 respektive 1926 har storskaliga bautastenar
och den ena grusbädden inhägnas av en kätting på pollare. Titlar
finns främst på de äldre vårdarna, vanligen rör det sig om hemmansägare
och lantbrukare, men det fi nns även en handlande och
en elinstallatör. I det nordöstra hörnet står en mängd borttagna äldre
vårdar. Elva av dessa är gjutjärnskors från 1868 96, några gjutna i
Anderstorp (Mofors) och Häryd. Ytterligare borttagna vårdar ligger
utanför kyrkogårdsmuren. Det rör sig bl.a. om sju gjutjärnskors,
tre 1700-talsvårdar och vad som troligen är ett stycke av en medeltida
gravhäll med ristade palmettmotiv (eventuellt en bit av en av
vårdarna som finns på gamla kyrkogården).
Gamla kyrkogården (Kvarter XXVI XXXIII)
Allmän karaktär
Gamla kyrkogården har en oregelbunden form, avsmalnande åt
väster. Kvarteren är rätvinkliga. Kvarter XXVI ligger längs kyrkogårdsmuren
i söder med korta nord-sydliga rader av stora gamla
familjegravar. XXVII utgör allmänna linjen längst i väster med
nord-sydliga gravrader. I båda kvarteren är vårdarna vända mot öster.
XXVIII, de sammanslagna XXX och XXXI samt XXXII utgör
de mellersta kvarteren, det södra av dessa ett renodlat gruskvarter.
Gravarna är som regel orienterade längs med gångarna. Kvarter
XXIX är troligen en äldre allmän linje med något glesa nord-sydliga
gravrader. XXXIII sträcker sig längs norra kyrkogårdsmuren.
Gravvårdstyper
Gamla kyrkogården har ett rikt gravvårdsbestånd från 1800-talet
och 1900-talets första hälft. Endast ett fåtal vårdar är senare. De
äldsta vårdarna på ursprunglig plats utgörs av en grupp med sex
gjutjärnskors från 1841 79 vid ingången och i sydvästra hörnet.
Ett av dem är rest över prosten Adolf Lindwall och tre över prosten
C M Nilsson med fru och barn. Två kors har gjutets vid Åminne
bruk och ett vid Häryd. På kyrkoherde Esaias Bexells kättinginhägnade
grusgrav från 1930 reser sig ännu en gjutjärnsvård. Flera
gravar i kvarter XXVI tillhör adelssläkter som bebott de gamla
godsen i socknen, Stora och Lilla Segerstad, Strand och Väboholm.
Vid ingången fi nns två grusgravar från 1876 över familjerna von
Mentzer och Kuylenstjerna. Den ena omges av kätting på pollare
och den andra av ett smidesstaket från And. Johanssons smidesverkstad
i Halmstad. Vårdarna utgörs av en obelisk och två kors i
polerad granit. Vidare fi nns några obelisker resta över medlemmar
av familjen Planting-Gyllenbåga. Några gravvårdar på kyrkogården
är särdeles storskaliga. Särskilt gäller detta en bautasten från 1906
över nämndeman och en obelisk från 1915, vilka är över två meter
höga. Oscar Palms polerade sten i svart granit från 1935 får jämte
storleken även en individuell prägel genom sin porträttrelief av den
gravlagde. Grusgravar präglar i hög utsträckning kyrkogårdens inre
kvarter. Kvarter XXVIII är ett renodlat gruskvarter med låga måbärshäckar
som inramar de olika gravarna, vilka är uppdelade efter
gårdar. I övrigt rör det sig om stenramar i de övriga kvarteren. Totalt
fi nns det kvar 27 grusgravar på gamla kyrkogården. Många har låga
och breda vårdar från 1930-talet, vilka utgör en del av stenramen.
Allmänna linjen består av i princip obrutna rader av småskaliga
vårdar från 1929 67. Sannolikt är ett tiotal av vårdarna i kvarter
XXIX delar av en allmän linje från 1903 05 samt 1927 29. I
sydöstra hörnet har sex handhuggna granitvårdar samlats. Fyra av
dem är från 1730 65 med enkla former och ristad inskription.
Två hällar är sannolikt medeltida, den ena med en vapensköld, den
andra med geometriska former och en stiliserad blomma.
Flera vårdar på gamla kyrkogården bär titel: kammarherre, kommendör,
major, svärdsriddare, gästgivare, friherrinna, kapten, riksdagsman,
lärarinna, kantor och folkskollärare, länsskogvaktare,
trotjänare, lantbrukare, hemmansägare, kyrkovärd, skräddaremästare,
trävaruhandlare, poststationsföreståndare, handlande.
Kvarter XXXV XLIII
Allmän karaktär
Kvarter XXXV XLIII utgör 1961 års kyrkogård. Kvarteren är rätvinkliga
med gravar i öst-västliga rader, vända mot huvudgången.
Ett undantag utgör det nordöstligaste kvarteret med nord-sydliga
rader. De nordvästra kvarteren är ännu outnyttjade. Raka häckar
bildar mindre rum eller gravgårdar. Längs hela södra sidan är en svag
stigning med små granittrappor och ett bälte av högväxta buskar.
Mitt för anslutningen från sockenstugan är en liten vilplats vid en
inkragning i muren. Marken är belagd med tuktade gråstenshällar
och i fonden står ett kopparkors som tidigare hörde samman med
ceremoniplatsen. Kvarter XLIII utgörs av ett fåtal gravar längs körvägen
mot förrådsbyggnaden.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet spänner från 1966 till idag. Alla håller den för
efterkrigstiden vanliga låga profi len. De äldsta vårdarna är i kvarter
XXXVI, 1966 73, och har alla en stram utformning och är tillverkade
i grå granit. De yngre vårdarna från 1980-talet och framåt
uppvisar en större variation i form och material.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
