Allmän karaktär
Båraryds kyrkogård har en rektangulär plan med öst-västlig utsträckning.
Uppbyggnaden är axial med kyrkan i mitten av den
öst-västliga axeln. Ändpunkt i öster är Wilhelm Gislows mausoleum.
Kyrkogårdens sydvästra del är kvarter A och den sydöstra kvarter
B. Mellan sakristian och mausoleet ligger kvarter E. Nordvästra
delen utgörs av kvarter C och nordöstra av kvarter D. Kvarter A,
B, D och E utgör idag en sammanhängande gräsmatta. Söder om
kyrkan sluttar terrängen svagt åt söder.
Omgärdning
Kyrkogården omges av en kallmur från 1880. Den är ca 1 1,5
meter hög och bildar i norr och söder stödmur. Materialet utgörs
av otuktade respektive kilade markstensblock. Murkrönet och även
sidorna är beväxta med mossor, ormbunkar och sedum.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar, en i väster i linje med tornporten
och en i norr i linje med kyrkans nordport. Båda har huggna granitstolpar
från 1880 med fasade hörn. De uppbär smidda pargrindar
från samma tid med bandjärnsrosetter.
Vegetation
Kring kyrkogården växer en trädkrans med främst alm, men även
lönn, kastanj och ask. Träden är med planterade 1882 och utgör
genom sin storlek ett viktigt karaktärsskapande inslag. Längs större
delen av södra mursträckningen växer inga träd utan en lövhäck. Av
de ädelcypresser som 1935 planterades runt kyrkan kvarstår idag
fyra, vid kyrkans sydvästra respektive sydöstra hörn. Träden är idag
resliga och utgör ett framträdande inslag. Fyra cypresser flankerar
kyrkans norra portal.
Gångsystem
Från de båda kyrkogårdsgrindarna löper raka grusgångar fram till
kyrkans västra respektive norra port. De går där samman med den
grusade ytan runt kyrkan. De övriga grusgångar som definierat
gravkvarteren är idag igenlagda, till men för symmetrin.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag.
De äldsta är handhuggna vårdar i granit och sandsten med huvudsakligen
ristade inskriptioner. Vissa är mycket enkelt huggna
medan andra som de s.k. parstenarna är omsorgsfullt bearbetade
med profilerade krön och inskription i relief. Från den första indu-
striella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar från
1800-talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade
gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin
tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna
en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag
med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra
sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och stenram,
av vilket idag inget kvarstår. Flera gravvårdstyper var samkomponerade
med stenramen via fl yglar och dylikt, varför de idag företer ett
stympat intryck sedan ramen avlägsnats. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick
kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets utjämning. Idag
kan vi idag skönja en ökad individuell prägel på vårdarna, exempelvis
genom bruk av fotografier.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A består av gravar i nord-sydliga rader med ryggen mot
varann. Längst i nordväst finns ännu outnyttjad yta.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av rektangulära vårdar
från 1930-talet till idag med typisk låg profil. Flera av de äldre
gravarna har haft grusbädd och stenram, men av dessa arrangemang
kvarstår endast ett på en grav från 1935 över en soldat. En mindre
del av gravarna är familjegravar. Ett fåtal högresta äldre vårdar finns,
den äldsta från 1885 i polerad svart granit. Kvarteret domineras av
två stora gravar i det sydvästra hörnet med stenramar i svart granit.
Den ena har en stor häll från 1933 över fabrikören Carl Theodor
Gislow med fru. Vid huvudänden reser sig en över två meter hög
och stram sten med porträttrelief i brons av fabrikören. Den andra
graven har en tumba från 1958 över lasarettsläkaren Selldén med
maka, född Gislow. Båda gravarnas vårdar är av svart, opolerad
granit. Inom kvarteret fi nns enstaka vårdar med titel, förutom ovannämnda:
civilingenjör, mekaniker, kyrkovaktmästare, tegelmästare,
hemmansägare, byggmästare, kyrkovärd, lantbrukare.
Kvarter B och E
Allmän karaktär
Kvarter B består av nord-sydliga gravrader i gräsmatta med ryggen
mot varann. Kvarter E består av endast ett fåtal gravar, vända mot
öster och väster. Kvarter E avslutas mot öster av Wilhelm Gislows
mausoleum. En betydande del av gravarna är familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet inom området är rikt med hänsyn till såväl ålder
som form. Äldst är en s.k. parsten i sandsten från 1702, följt av
en likaså handhuggen granitvård från 1856 över auditeuren Jonas
Rylander. Från 1863 90 fi nns fyra gjutjärnsvårdar, två kors och
två resta hällar över kyrkovärdar. Från decennierna kring 1900 står
ett stort antal högresta granitvårdar i form av bautastenar, kors,
obelisker och dylikt. Några enstaka har en rent individuell prägel
och några är omkring två meter i höjd. Vid sidan av dessa finns det
lägre, breda gavelformer i granit från det tidiga 1900-talet. Tio gravar
har kvar sin grusbädd, något som tidigare de flesta gravar haft. En
av dessa gravar omges av ett smidesstaket medan de övriga omges av
stenramar. Inom kommisionslantmätare Ekströms familjegrav växer
en hängask, ett s.k. sorgeträd. Vårdarna från ca 1940 och framåt har
en typisk låg profil. Vanligaste titeln på vårdar inom kvarteren är
hemmansägare och kyrkovärd. Vidare finns förutom redan nämnda:
folkskollärare, riddare av Vasaorden, kyrkovaktmästare, prost, gästgivare,
stationsinspektor, handlande, kantor, studerande
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C består av gräsmatta med nord-sydliga rader av gravar,
till stor del vända mot väster. I kvarterets mitt är ett outnyttjat
område. Vid muren i väster är en yta med prydnadsbuskar och
musealt uppställda vårdar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är rent efterkrigstida, från 1943 till idag. Vårdarna
har den för tiden typiska rektangulära formen med låg profi l.
Tyngdpunkten ligger på 1960- och 70-talen med strama, uniforma
vårdar i grå granit. Titlar är sällsynt och familjegravar förekommer
inte. De 19 musealt uppställda vårdarna utgörs av 18 stycken i
sandsten respektive granit från 1609 1775. Den yngsta vården är
ett gjutjärnskors från 1883. De handhuggna stenarna är dels enkla
med ristning, dels fi nhuggna parstenar med inskription i relief. En
av stenarna skall vara återanvänd 1834 och rest över en postiljon
som dog i koleran. Han begravdes i ett gärde väster om kyrkan där
stenen restes och en kolerakyrkogård utstakades. 1987 återbördades
stenen till kyrkogården.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D består av gräsmatta med nord-sydliga gravrader med
ryggen mot varann. En mindre del är familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat med hänsyn till såväl ålder som form.
Äldst är tre små vårdar från 1911, varav en i form av en uppslagen
bok i marmor, lutad mot en stubbe i granit. Från de närmast följande
åren finns en handfull mer högresta vårdar i främst polerad
svart granit. De övriga stenarna från efterkrigstiden håller överlag
en låg profil, med något undantag. Ursprungligen har fl era av de
äldre gravarna haft grusbädd och stenram, men av detta kvarstår
idag inget. Titel återfinns på en del av de äldre stenarna. Hemmansägare
är vanligast.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS.jpg)
