VENJANS KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt en mindre ekonomibyggnad.

Kyrkogården utsträcker sig huvudsakligen mot öster men smala gravkvarter är även anlagda längs med kyrkan i norr och söder. Den inhägnas av en kallmurad mur av sandsten, mot öster, norr, söder och delvis i väster. Den terrasserade sidan mot söder avgränsas av mur och häck. I öster finns en ingång med spetsiga grindstolpar av huggen sandsten som bär pargrindar av smide, vilka troligen härrör från 1843. Infarten i väster skapades genom att del av muren revs 1973. Den har en bred öppning som flankeras av låga sandstensstolpar krönta med kopparlyktor. Markytan har belagts med hällar av röd sandsten som fram till vägkanten i väster kompletterats med röd asfalt.

Gångarna är belagda med röd asfalt och gräskvarteren har indelningar med låga häckar. Gravvårdarna står i långa rader som är uppställda i nordsydlig riktning. Till kyrkogården hör äldre gravhällar över tre av kyrkans präster. De härrör från 1728, 1786 och 1814.
En mindre ekonomibyggnad med sadeltak och vit panel är förlagd sydost om kyrkobyggnaden.

Församling utbruten ur Mora 1607. Kyrkan är belägen på en liten höjd mellan Vanån i norr och öster samt den lilla Kyrktjärnen i söder.

I: Den äldsta träkyrkan på platsen var sannolikt senmedeltida. Det fanns med säkerhet vid klockuppbörden 1531. Kyrkans huvuddrag kan rekonstrueras utifrån arkivaliska uppgifter. Den var timrad och bestod av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti. I norr fanns en troligen ursprunglig sakristia. Ett vapenhus i söder - möjligen tillbyggt i ett senare skede - omtalas 1621. En ny större sakristia uppfördes 1722-23. Kyrkans valv och väggar var försedda med målad dekor, vilken 1695 uppges föreställa "Christi pinos Historia". Dessa tillkom sannolikt vid 1600-talets mitt. Kyrkan revs i samband med att ny uppfördes 1796.

II: Den nuvarande timmerkyrkan består av ett rektangulärt långhus och smalare, tresidigt avslutat kor i öster, en sakristia i söder och i väster ett torn. Timmerkyrkan från 1796 uppfördes under ledning av byggmästare Mur Olof Nilsson från Malung. Den bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, ett torn mitt på långhusets norra sida och på motsvarande plats i söder en sakristia. År 1855 uppfördes en tresidigt avslutad sakristia i öster. Förslag till ombyggnad utarbetades av arkitekt Fredrik Falkenberg och stadfästes 1907, men kom inte att verkställas förrän 1915. Av den befintliga byggnaden sparades endast långhusets östra del samt sakristian från 1855, som nu omdanades till kor. Vid det väsentligt förkortade långhusets västra gavel uppfördes ett nytt torn samt på korets södra sida en sakristia (till största delen av återanvänt timmer).

Exteriör och interiör präglas av den genomgripande ombyggnaden i nationalromantisk anda. Utmärkande för exteriören är det låga tornets höga, spånklädda och svagt svängda spira med urtavlor i alla väderstreck, samt den murade, höga skorstenen på korets sydsida. Långhusets branta sadeltak och det lägre korets valmtak täcks av tegel, medan sakristians flacka pulpettak har plåtbeklädnad. Fasaderna är klädda med vitmålad, stående träpanel och uppbryts av rektangulära spröjsfönster. Ingång sker från tornets västsida.
Kyrkorummet har tre skepp, av vilka det bredare mittskeppet täcks av ett parabelformat trätunnvalv med tvärbalkar, och sidoskeppen av plana tak. En treklöverformad triumfbåge bildar gräns mot koret. Interiören fick ny färgsättning vid arkitekt Claes Laurents restaurering 1957; samtidigt tillkom ny predikstol med bibliska motiv huggna av skulptören Sven Lundqvist, Stockholm, samt triumfkrucifix skulpterat av Herman Karlsson, Norrköping. Glasmålning i korfönstret, med en delvis arkitektonisk omramning, utförd 1916 av firman P Ringström efter förlaga av Falkenberg. Vid korets nordvägg altarkors från 1855 års altaruppsats. Orgeln saknar egentlig fasad.

Den anses vara en av epokens mest charmfulla kyrkor, släkt med Norsjö (Vb), likaså ritad av Falkenberg.

Venjans socken utgör en bygd där fäbodväsendet var helt dominerande och där levnadsvillkoren var hårda. Till binäringarna hörde tillverkningen av laggkärl och båtar, ännu på 1800-talet gick omkring 300 lass med laggkärl varje vinter. Bygden var känd för sitt hårda klimat och sina svåra förhållanden; inom prästkåren döptes Venjan till prästernas Sibirien. Trakterna koloniserades dock tidigt och trots det utsatta geografiska läget anses att ett träkapell skulle ha rests på kyrkplatsen redan under senmedeltid. Från denna period härrör ett processionskors med inskrifter, som ännu är i kyrkans ägo.

Kapellförsamlingen var underställd moderkyrkan i Mora och skulle betjänas med fyra gudstjänster årligen.
Det stora avståndet till Mora medförde att Venjan tidigt fick bilda en egen församling. I ett kungligt brev, signerat av Karl IX den 19 december 1607, frigjordes Venjan från Mora och de 40 bönderna i församlingen gavs rätt till egen präst. För att den nybildade socknen skulle få rimliga ekonomiska förutsättningar överfördes under följande år flera kapellförsamlingar till Venjan. Till dessa hörde Öje, Kättbo och Gävunda, Öje återfördes dock kort därefter till Malung.

Trots att Venjan kunde bilda egen församling förefaller det troligt att man fortsatte att bruka den gamla kapellbyggnaden som nu fått status av kyrka. Den beskrevs på 1630-talet som ett rektangulärt långhus med öppna takstolar, om ca 12 x 9 meter, med fem fönster samt sakristia i norr och vapenhus i söder. Golvet anges då ha varit belagt med stenhällar.

Det gamla kapellet saknade torn och stapel och därmed kyrkklocka. I samband med bildandet av församlingen skänkte kungen två skeppund koppar till kyrkans första klocka. Den göts 1614 och uppsattes i en samma år uppförd fristående klockstapel.

År 1786 yrkades på en utbyggnad av gamla kapellbyggnaden, orsaken angavs vara "trängselhet". Inget skedde dock och 1793 ansågs kyrkan vara "til alla delar förfallen och till utseendet den sämsta i hela Dalarne". Samma år beslöts därför att en ny kyrka skulle byggas och följande år fastställdes byggmästarens Pehr Wilhelm Palmroths ritningar. Bygget av den nya träkyrkan påbörjades sommaren 1796 och den 30 oktober samma år kunde den invigas. Helt färdig blev byggnaden dock inte förrän 1815.
Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rektangulärt timrat långhus med ett torn, märkligt nog, placerat mitt på norra långväggen. Det balanserades av en utbyggnad i söder som utgjorde sakristian. Kyrkan visade sig dock ha så uppenbara brister att redan ett par decennier efter invigningen förordades ett nybygge i sten. Den befintliga byggnaden bestod dock men 1837 genomfördes en omfattande ombyggnad, den fick då bl.a. nytt tak och nytt torn. Timmerväggarna kläddes med spån 1839 och 1855 uppfördes en ny sakristia i öster. Slutligen, 1875, ombyggdes kyrkan invändigt.
År 1915, omkring hundra år efter dess uppförande, revs den andra kyrkobyggnaden i ordningen till grunden. Den ersattes av nuvarande kyrka, en betydlig mindre byggnad, som restes på samma plats och slutfördes 1917.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF-fil.