SUNDBORNS KYRKA

År 1620 uppfördes ett kapell i Sundborn, där den nuvarande kyrkan ligger. Kapellet fick status som kyrka 1636 då Sundborns socken avskiljdes från Svärdsjö. Efter en utvidgning mot väster 1682 blev hela konstruktionen instabil och kom i sådant oskick att församlingen började planera för ett nybygge, verkställt 1755. Våren detta år revs den gamla kyrkan och hela platsen röjdes av.

Handlingarna för den nya kyrkan hade upprättats av konstmästare Samuel Solberg i Falun. För att byggnaden skulle vila på stabilare grund grävdes först djupa gravar som fylldes med grov sten och slagg. Därpå murades en kraftig grundmur. Väggar timrades av grova stockar från mogna träd. Fasader och yttertak täcktes med spån, delvis återanvända spån från den rivna kyrkan. De ursprungliga fönsteröppningarna var rektangulära och i takfoten satt hängrännor av urholkade stockar. Kyrkorummet inreddes delvis med den gamla kyrkans bänkar, gravhällar och golvvirke. Även predikstolen återanvändes. I kor och mittgång låg ursprungligen huggen sten och gravhällar. Korsarmarna fick helt nybyggda bänkar året efter att kyrkan var färdig till sitt yttre. Det brädklädda tunnvalven vitlimmades 1760 och något senare spändes väv, som också vitlimmades, över de dittills råa timmerväggarna. Sakristian var alltifrån början utrustad med eldstad.

För mer historik se kyrkans historik (byggnaden) samt bifogad PDF-fil.

Församling utbruten ur Svärdsjö 1620. Kyrkan ligger på sluttningen mot Toftans strand.

I: Heliga Trefaldighets kapell i Sundborn uppfördes på den nuvarande kyrkans plats 1620 och invigdes 1622. Den var uppförd av trä och bestod av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkan utvidgades 1682-83 åt våster. Den revs i grunden 1755.

II: Den nuvarande timmerkyrkan uppfördes 1755 och har korsformad plan. Den östra korsarmen är tresidigt avslutad och innefattar ett rakslutet korparti och en bakomliggande sakristia.

Exteriören är spånklädd och rödmålad. De avvalmade sadeltaken har spåntäckning. Kyrkans rundbågiga fönsteröppningar är ursprungliga. Kyrkorummets väggar är klädda med papp och innertak består av två korsade trätunnvalv. Korväggen har en klassicerande altaruppsats från tidigt 1800-tal. Interiörens färgställning och dekorativa måleri domineras i sin helhet av en restaurering 1905 under konstnär Carl Larssons ledning, som utförde sitt arbete som en gåva till församlingen. Östgaveln är ovan altaruppsatsen utsmyckad med två knäböjande änglar på ömse sidor om den helige andes duva.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka och en klockstapel samt ett vinter gravkor.

Kyrkogården breder ut sig runt kyrkan och i sluttningen ner mot sjön Toftans södra strand. Ursprungligen var tomten mycket snävare avgränsad, omgärdad av en bogårdsmur. Vid utvidgningar på 1820-, 50-, och 60-talen fick den sitt nuvarande omfång och inhägnades med befintligt svart järnstaket 1875-77. Kyrkogårdens ytor är huvudsakligen gräsbevuxna, gångarna grusbelagda och delvis plattsatta. Klockstapeln på sydvästra delen är byggd 1706-07, av fyrkantiga stolpar, inklädd med bräder, spånslagen och rödfärgad. Längst i nordost finns ett f d vintergravkor, uppfört 1855 i form av ett litet vitrappat tempel.