GRYTNÄS KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka, och en ekonomibyggnad som också rymmer ett bårhus.

Kyrkogården begränsades länge till en smal jordremsa kring kyrkan som så småningom utvidgades mot öster. Den omgavs av en gråstensmur försedd med stiglucka vid huvudingången i väster. Nedre murdelen av den gamla kyrkoinhägnaden utgör nuvarande mur i söder och grunden under de stora stenblocken som tillkommit i ett senare skede. I väster och söder utgör de kvarstående låga murarna stödmur för gamla kyrkogårdens jordfyllning.

Kyrkogården har utvidgats i flera etapper, först mot öster och sedan på 1960- och 1980-talen mot sydost. Den senast utvidgningen, en asklund intill ån i söder, genomfördes 2003.

Kyrkogårdens äldsta delar är kringplanterade med höga lövträd, som även förekommer längs grusalléerna. De yngre delarna har en asymmetrisk och mer öppen uppläggning med varierande och lägre vegetation.

I sydost, inom nya kyrkogården, uppfördes 1967 en ekonomibyggnad som förenar flera funktioner. Byggnaden i vit mexitegel under koppartak inrymmer personalutrymmen, förråd, garage och bårhus.

Talrika fornlämningar från stenåldern och järnåldern vittnar om bygdens betydelse redan under förhistorisk tid. Senare kom järnhanteringen att gynna utvecklingen i denna del av Berg-slagen, men det bördiga landskapet kring Dalälven bidrog också tidigt till byarnas välstånd. Grytnäs vidsträckta socken bildades redan under medeltiden. Kring kyrkan med sitt strategiska läge, intill Grytnäsån där flera vägar möts, växte en betydande kyrkby fram.

Grytnäs nuvarande kyrka har tillkommit i flera etapper och genomgått ett flertal förvandlingar under århundraden. Ett inhugget årtal som ännu på 1700-talet var synligt på kyrkans gamla västport (VP 1764) avslöjar möjligtvis att kyrkans äldsta del invigdes 1309. Första stenkyrkan var uppförd av oputsad gråsten med inslag av tegelornamentik och murarna täcktes av ett högrest spånklätt sadeltak. Långhusets plan var rektangulär och kyrkan var tillbyggd med sakristia i norr och vapenhus av brädor i söder. Kyrkorummet hade ursprungligen endast ett brädfodrat platt innertak som under slutet av 1400-talet kom att ersättas med två stjärnvalv av putsat tegel. Valv och väggar dekorerades sedan på 1500-talet med rik målad ornamentik.

Ännu på 1600-talet hade kyrkan blygsamma dimensioner, och bestod endast av två travéer. Den saknade fortfarande torn men en äldre klockstapel ersattes då med en ny. Befolkningstillväxten i bygden tvingade dock fram en utvidgning av byggnaden; och år 1730 skapades ett nytt kor genom att tillföra en ny travé till långhuset. Samtidigt, i tidens anda, överkalkades kyrkorummets medeltida målningar medan en ny bänkinredning infördes. Drygt 15 år senare utvidgades sakristian till sin nuvarande storlek.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift.
Ericstam, A. 1934. Grytnäs kyrka. I Hedemora kontrakt. En Hembygdsbok.
Karlén, Arild. 1939. Grytnäs kyrkas restaurering. Julbok för Västerås stift.
Kortfattad beskrivning av Grytnäs kyrka.1982
Orgel i Grytnäs kyrka. 1983
Risberg, Sten-Bertil. 1981. Ett nytt Jerusalem-Om Grytnäs kyrkas restaurering 1980-81.
Östlund, Lars. Guide till Grytnäs kyrka.
Östlund, Lars. 2002. Grytnäs kyrka.
Ågren, E.T: Teckningar; rekonstruktion av kyrkans utseende 1309-1730 1730-1794

Medeltida socken. Avesta utbruten 1642. Enligt obekräftad tradition skall den nuvarande kyrkan, som till sin kärna sannolikt härrör från äldre medeltid, haft en äldre föregångare i trä på det s. k. Kyrkbygärdet.

Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt västtorn. Långhusets två västliga travéer utgör återstoden av den ursprungliga salkyrkan, troligen uppförd omkring 1300. År 1730 byggdes kyrkan till med ytterligare en travé i öster och 1746 utvidgades sakristian. År 1794 uppfördes det befintliga tornet, för att ersätta en äldre klockstapel.

I samband med tornbygget, putsades kyrkan (enligt gamla beskrivningar var murarna ursprungligen oputsade, men smyckade med tegelfigurer) och det tidigare branta sadeltaket ersattes av ett lägre, brutet sadeltak. Kyrkan har restaurerats flera gånger, bl.a. 1957 då tornet reparerades och 1961 då den putsades om. Grytnäs är i dag en låg, putsad stenkyrka täckt av brutet sadeltak. Det kraftiga västtornet är krönt av en huv med lanternin. Tak och torn är plåtklädda. Ingången till kyrkan sker genom tornets bottenvåning. Valven i den medeltida delen slogs i slutet av 1400 talet och försågs troligen snart därefter med figurativa och dekorativa kalkmålningar. Målningarna, som överkalkades 1730, togs åter fram vid restaureringen 1938. Ovanför altaret sitter ett stort fönster, liksom på korets norra och södra mur.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Medeltida socken. Avesta utbruten 1642. Enligt obekräftad tradition skall den nuvarande kyrkan, som till sin kärna sannolikt härrör från äldre medeltid, haft en äldre föregångare i trä på det s. k. Kyrkbygärdet.

Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt västtorn. Långhusets två västliga travéer utgör återstoden av den ursprungliga salkyrkan, troligen uppförd omkring 1300. År 1730 byggdes kyrkan till med ytterligare en travé i öster och 1746 utvidgades sakristian. År 1794 uppfördes det befintliga tornet, för att ersätta en äldre klockstapel.

I samband med tornbygget, putsades kyrkan (enligt gamla beskrivningar var murarna ursprungligen oputsade, men smyckade med tegelfigurer) och det tidigare branta sadeltaket ersattes av ett lägre, brutet sadeltak. Kyrkan har restaurerats flera gånger, bl.a. 1957 då tornet reparerades och 1961 då den putsades om. Grytnäs är i dag en låg, putsad stenkyrka täckt av brutet sadeltak. Det kraftiga västtornet är krönt av en huv med lanternin. Tak och torn är plåtklädda. Ingången till kyrkan sker genom tornets bottenvåning. Valven i den medeltida delen slogs i slutet av 1400 talet och försågs troligen snart därefter med figurativa och dekorativa kalkmålningar. Målningarna, som överkalkades 1730, togs åter fram vid restaureringen 1938. Ovanför altaret sitter ett stort fönster, liksom på korets norra och södra mur.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.