AUGERUMS KYRKA

Kyrkomiljön
Augerums kyrka ligger cirka en mil nordost om Karlskrona. Socknen har medeltida ursprung och sträcker från de höglänta norra skogsbygderna vid Smålandsgränsen via den sjörika mellanbygden ner till den kustnära och flackare dalbygd där kyrkbyn återfinns. Den nära nio mil långa Lyckebyån passerar tätt intill kyrkan och bidrar till såväl kyrkoanläggningens som landskapets lummiga och frodiga karaktär. Augerums och Mölletorps kvarnar som ligger strax intill kyrkan på en kvarnplats med kontinuitet sedan åtminstone 1700-talet utgör två av länets största kvarnbyggnader. Den gamla landsvägen norr om kyrkan som löper genom ett landskap av odlingsmarker och lövskogspartier kallas i folkmun för Prästavägen, ett minne om de täta förbindelserna med församlingen i Lösen till vilken Augerum länge utgjorde annex.

I trakten ligger flera kulturmiljöer med höga historiska värden. Till dessa hör bland annat bruksmiljön i Lyckeåborg och storgårdarna Mariefors och Augerums gård med välbevarade trädgårdsanläggningar och arbetarbostäder. I anslutning till Augerums gårds huvudbyggnad, som är belägen på andra sidan vägen norr om kyrkan, återfinns en avenboksallé som utgör resterna av en botanisk trädgård från tidigt 1700-tal, vilken väckte internationellt intresse och var den första att beskrivas enligt Carl von Linnés sexualsystematik. Någon kilometer öster om kyrkan ligger Augerums griftegård med kapell, en vidsträckt anläggning efter ritningar av Per Friberg som färdigställdes 1980. Namnet till trots hör griftegården till Karlskrona stadsförsamling. I söder finns ett större fornlämningsområde där ett gravfält med stensättningar och hällristningar manifesterar den långa kontinuiteten av mänsklig aktivitet i området.

Kyrkogård
De äldsta delarna av Augerums kyrkogård närmast kyrkan har medeltida ursprung. Troligen överensstämmer dess utbredning med det som idag kallas gamla kyrkogården, då dess avgränsning styrs av branta sänkor eller raviner skapade av inlandsisens tillbakadragande i öster, söder och väster, där sistnämnda utgörs av Lyckebyån. Denna del av kyrkogården, som i norr begränsas av landsvägen, utgör således en tydlig platå kring kyrkan som inte med självklarhet kunnat utökas. Den första kända utvidgningen skedde först kring 1870, då ett större och småkuperat område i öster adderades. Denna del gick under namnet nya kyrkogården men kallas idag mellankyrkogården, sedan ytterligare en utvidgning genomförts österut 1925. Utvidgningarna har skett på mark tillhörande Augerums gård och mellankyrkogårdens mark ska ha skänkts av dåvarande ägaren justitiekanslern Nils von Koch mot villkoret att begravningar på den äldsta delen av kyrkogården, som låg mitt framför huvudbyggnaden, skulle upphöra.

Gamla kyrkogården bevarar således en ålderdomlig karaktär, gräsbevuxen med slingrande grusgångar anpassade efter den dramatiska topografin, högväxta barrträd och gravvårdar från 1700- och 1800-talen, däribland ett flertal gjutjärnskors. Mest iögonfallande är de båda gravkumlarna i granit över landshövdingen Anders af Håkansson respektive viceamiralen och 1700-talets store skeppsbyggare Fredrik Henrik af Chapman. Här finns samtidigt ett av kyrkogårdens mer moderna inslag, en minneslund anlagd 1987 efter ritningar av AB Jacobson och Widmark i Karlskrona. Högresta lövträd som kastanj, ek, och hängask, yngre lönnar, stora rhododendronbuskage och rikliga inslag av murgröna ger den gamla kyrkogården en inbäddad och lummig prägel.

Den parkliknande karaktären med kuperad mark och oregelbundna kvarter återfinns också på mellankyrkogården, även om gravplatserna här är mer regelbundet ordnade. Kvarteren är gräsbevuxna men strukturen tyder på att de tidigare kan ha varit indelade av fler grusade gångar. Typen av gravvårdar spänner från det sena 1800-talets högresta och eklektiska gravstenar via familjegravar typiska för 1900-talets första hälft till samtida mindre stenar med rundade former. Buxbom och i sällsyntare fall stenramar omgärdar gravplatserna medan vegetationen i övrigt framförallt utmärker sig genom högresta cypresser.

Längst österut återfinns resultatet av 1925 års utvidgning. Området planlades symmetriskt kring en nord-sydlig mittaxel av stadsingenjör Alarik Lagergréen, som ansåg att kyrkogårdens i övrigt parkliknande karaktär inte skulle lämpa sig för den nya delens flacka mark. Mellan grusade gångar ordnas gravplatserna utmed rygghäckar av buxbom, spirea och avenbok i gräsbevuxna kvarter. Gravvårdarna är huvudsakligen utförda i granit, med inslag av marmor och kalksten.

Nya kyrkogården omgärdas i öster och norr av en trädkrans av höga lindar. I öster finns dessutom en avenbokshäck och i norr en bogårdsmur av tuktad fältsten i bruk som även löper utmed de äldre delarnas norrsidor. I muren återfinns kyrkogårdens fyra entréer som samtliga har svartmålade järngrindar. Vid den gamla kyrkogården tar muren upp nivåskillnaderna ner mot ån och kröns av ett metallräcke i stenpollare. Delar av denna mur har anor tillbaka till åtminstone 1600-talets förra hälft.

Byggnader på kyrkogården
Arkitekten Anders Edblad ritade 1945 ett bårhus som uppfördes på den östra delen av gamla kyrkogården. Den vitputsade byggnaden har rektangulär planform, granitsockel och sadeltak avtäckt med kopparplåt. Östra och västra fasaderna har vardera ett rundbågigt fönster och i den norra gaveln återfinns en spegelindelad pardörr med granitomfattning. Ovan dörren ses dels en infälld stenskiva med texten DE SÄLLA SOM BO I GUDS GÅRDAR DE ÄRO EJ DÖDA DE SOVA, dels en infälld banderoll, även den av sten, med texten Joh. 11:25.

I sydöstra hörnet av nya kyrkogården finns en ekonomibyggnad och norr kyrkogårdsmuren men på fastigheten ligger församlingshem och vaktmästeri. De tre byggnaderna framstår alla som uppförda under sent 1900-tal och har rödmålade panelade fasader och tegelavtäckta sadeltak.

Källor och litteratur
Anderson, W., Sveriges kyrkor: Blekinge, Kyrkor i Östra härad, Svenska bokhandelscentralen, Stockholm, 1926.
Cinthio, E. (red.), Kyrkobyggnader 1760-1860 D. 1 Skåne och Blekinge, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989.
Frohnert, J., Öreberg A., Jarnestad B. Å., Eriksson, J., Anglert., M., Förkärla kyrka Underhållsplan, Sweco FFNS Arkitekter AB, 2006.
Nilsson, A., Förkärla kyrkogård Vård- och underhållsplan 2017, Ankdammen konsult AB, 2017.
Persson, T. , Augerums kyrka, Antikvarisk medverkan vid interiör och exteriör renovering, Blekinge museum 2011.
Svensson, B. O., Förkärla kyrka, Svenska kyrkan, okänt årtal.
Tuulse, A. (red.), Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Bd 5, En konsthistorisk översikt, Stockholm, 1961.
Ullén, M. (red.), Blekinge. Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet,2002.
Länsstyrelsen Blekinge län. Augerums kyrkogård en kulturhistorisk dokumentation, Rapport 2002.
Riksantikvarieämbetet. Forns

FÖRSAMLING 1995 - AUGERUM

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1959, år 1900: 3966, år 1995: 6771

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Karlskrona utbruten 1680. Tjurkö utbruten 1888. Flymen kapellag inrättat 1908 och utbrutet 1920.

LÄGE OCH OMGIVNING - Augerums kyrka ligger på en höjd på Lyckebyåns östra strand. Den ersatte en på samma plats belägen medeltida kyrka, riven 1822. Kyrkan ligger i anslutning till Augerums gård och omedelbart öster om forsarna i Lyckebyån. Ett stycke öster om kyrkan finns en stor begravningsplats vilken även betjänar Karlskrona stad. Ett modernt församlingshem finns strax intill kyrkan. Vid forsarna finns en kvarnanläggning. Söder om kyrkan utbreder sig ett större järnåldersgravfält. Socknen var tidigare annex till Lösen och prästgården återfinns vid gränsen mellan de två socknarna knappt 2 km söder om kyrkan. Manbyggnaden vid Augerums gård är byggnadsminne. Socknen ligger strax norr om Karlskrona.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrkan var uppförd av sten, men i övrigt av okänd utformning. Enligt uppgifter från 1600-talet fanns ett klocktorn av trä mot kyrkans västra gavel, av okänd ålder. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats, möjligen med undantag av den södra långhusmuren, som kan ingå i nuvarande kyrkans korparti

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning med koret i söder. Den består av ett treskeppigt långhus med sakristia i södra delen, uppfört 1819-22 efter ritning av J. W. Gerss, samt av ett torn i norr från 1862. Byggnadsmaterialet är huvudsakligen gråsten, med tegel i omfattningar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören präglas av en stram klassicism: vitputsade fasader med profilerad, dragen list, hörnpilastrar och rundbågade fönsteröppningar. Södra fasaden har en mer profan prägel med två rader av mindre fönster. Tornet bryter av med sina rundbågsfriser och lanternin med sidogavlar och spira. Ingång sker i norr genom tornet. Kraftiga, toskanska träkolonner indelar det rektangulära kyrkorummet i ett bredare mittskepp och två smalare sidoskepp. De putsade väggarna indelas genom motsvarande pilastrar. Profilerade taklister uppbär tunnvalven, högre över mittskeppen och lägre över sidoskeppen. Altarpredikstolen i söder från kyrkans byggnadstid har formen av en antikiserande tempelgavel med toskanska kolonner.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.