NORDERÖ KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - NORDERÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 236, 1900: 282, 1995: 132

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt i ett odlingslandskap med spridda gårdar. Kyrkomiljön med sockenstuga samt odlingslandskap och bybebyggelse ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde. Klockstapeln med pyramidhuv uppfördes 1752 av Pehr Olofsson i Dillne och Pär Jönsson i Näs. Stigluckan i väster tillkom 1939.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är en av de bäst bevarade medeltida kyrkorna i Jämtland. Den är uppförd av gråsten som putsats och består av ett rektangulärt långhus, öster om den en sakristia som ursprungligen utgjort kor. Långhuset och nuvarande sakristian uppfördes som en raksluten korkyrka under 1100-talets senare del. Ett remstycke under den välbevarade takkonstruktionen har dendrokronologiskt daterats till år 1171. I sakristians östmur finns ett igenmurat ursprungligt fönster, på nordväggen rester av senmedeltida kalkmålningar. 1653 uppfördes ett vapenhus av trä i väster, och på 1780-talet vidgades fönstren. Triumfbågen vidgades sannolikt på 1700-talet. En sakristia av trä uppfördes norr om koret 1762. På 1780-talet ombyggdes kyrkan efter förslag av Pehr Olofsson i Dillne. Koret avskildes från kyrkorummet och inreddes till sakristia. Sakristian norr om koret revs och virket användes till ett nytt vapenhus i väster. 1939 ersattes vapenhuset av trä med det nuvarande murade.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset, det väsentligt lägre koret och vapenhuset täcks av spånklädda sadeltak. Murarna är vitputsade. De stora fönstren har tresidig avslutning. Ingång genom vapenhuset i väster. Spår av den ursprungliga ingången, igensatt 1653 eller senast under 1700-talets förra hälft, finns i södra långhusmurens västra del. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv, i sin nuvarande form från 1780-talet. Altaruppsatsen från 1695 inköptes vid 1780-talets ombyggnad från Brunflo. Predikstolen tillverkades på 1730-talet. Den slutna bänkinredningen med 1600-talsinspirerad plattskärningsdekor härrör från 1939. Läktaren inköptes 1758 från Oviken, men ombyggdes 1860 och 1939. Orgelns historiserande fasad byggdes 1953. Vid en restaurering 1902 försågs taket med en dekormålning, en äldre bänkinredning avlägsnades och ersattes av öppna bänkar. 1939 restaurerades kyrkan under ledning av Eric Festin, varvid bl.a. 1902 års tillsatser avlägsnades och inredningens äldre färgsättning togs fram.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En arkeologisk undersökning har visat att kyrkan uppförts på tidigare åkermark. Spår av någon äldre kyrka påträffades inte.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkobyggnaden är en av de bäst bevarade medeltida kyrkorna i Jämtland. Den består av ett rektangulärt långhus med en mindre sakristia i öster och vapenhus i väster. Långhuset och nuvarande sakristian, som ursprungligen utgjorde kor, uppfördes som en raksluten korkyrka under 1100-talets senare del. Dessa delar är murade av kalk- skiffer och kvartsitblock.

Kyrkobyggnaden är ett väl bevarat byggnadsverk från medeltiden och hör med sitt medeltida murverk, takstol och roten till ett nationellt omistligt kulturarv

1700-talets ombyggnad av Pehr Olofsson som särskilt tydligt präglar kyrkorummets form och uppbyggnad, bland annat genom innertakets konstruktion med kullist och plafondmålning

KYRKOMILJÖN
Kyrkan ligger högt i ett odlingslandskap med spridda gårdar centralt på Norderön i Storsjön. Norderö socken är rik på fornlämningar som tyder på att ön fick fast bosättning under 300-400-talen e.kr. Byanamn som Hov, Lunderänget och Önsta har levt kvar sedan järnåldern. Söder om kyrkan ligger den faluröda, panelade sockenstugan. Kyrkomiljön med sockenstuga samt odlingslandskap och bybebyggelse ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården, där det finns både grusgravar och gräsbevuxna områden, omgärdas av en stenmur. Klockstapeln ligger i liv med muren i det sydvästra hörnet och uppfördes 1752 av den namnkunnige klockstapelbyggaren och byggmästare Pehr Olofsson i Dillne med hjälp av snickaren Pär Jönsson. Klockstapeln har liksom övriga av Pehr Olofssons klockstaplar en fyrsidig bod som bas. Klockboden bärs upp av åtta spånklädda spiror och taket över klockboden är precis som klockstapelns spira fyrsidig eller pyramidformad. Den kröns av en flöjel med kyrktupp i smide. Den äldsta entrén till kyrkogården utgörs av en grind från 1840-talet i den södra muren intill klockstapeln. Den spåntäckta murade stigporten mot väster tillkom vid kyrkogårdens utvidgning på 1930-talet. Före det låg kyrkogården endast öster, söder och väster om kyrkobyggnaden och bogårdsmuren gick mot kyrkans norra vägg.

Kyrkobyggnaden är en av de bäst bevarade medeltida kyrkorna i Jämtland. Den består av ett rektangulärt långhus med en mindre sakristia i öster och vapenhus i väster. Långhuset och nuvarande sakristian, som ursprungligen utgjorde kor, uppfördes som en raksluten korkyrka under 1100-talets senare del. Dessa delar är murade av kalk- skiffer och kvartsitblock.

Takkonstruktionen över både långhuset och koret är bevarade sedan byggnadstiden. Dendrokronologiska prover ur takkonstruktionens virke har gett dateringar mellan år 1168 och 1171. Dateringarna innebär att kyrkan bör ha uppförts som tidigast under 1170-talet. En stor del av de spräckta brädorna i undertaket är också ursprungliga vilket är mycket ovanligt. Dessa är nämligen bearbetade med s.k. sprätthuggningsteknik, en teknik som endast är känd före 1300-talet. Den innebär att brädorna som är spräckta ur en rundstock har bearbetats med yxa längs med veden i band. I samband med en omläggning av spåntaket 2002-2003 undersöktes undertakets brädor närmare på korets norra sida, vilket ledde till slutsatsen att kyrkan haft fyra olika taktäckningar av spån sedan byggnadstiden. Mellan 1909 och 2002 var spånen sågade, men vid omläggningen 2002 täcktes taken på nytt med näbbformade spån av 1700-talstyp med handspjälkad yta.

Murarna är vitputsade. Nuvarande spritputs är från 1939 års restaurering men i fönstersmygarna syns äldre släta putslager. Långhuset har två rundbågiga fönsteröppningarna mot söder och två mot norr. I dessa sitter fönster med tresidig avslutning som är målade ljust gröna. Sedan 1653 ligger kyrkans ingång i väster. Ett timrat vapenhus uppfördes då mot västväggen. Dagens vapenhus är byggt 1939 i tegel.

Under medeltiden utgjordes ingången till kyrkan av en 1,45 m bred sydportal i långhuset. På södra långhusväggen fanns även en fönsteröppning högt upp på väggen. I koret fanns ett fönster i östmuren. Dessa fönster är igenmurade men har markerats i putsen. I sakristian har man vid ombyggnadsarbetena 1984 tagit fram rester av senmedeltida kalkmålningar på nordväggen. Målningarna dateras på stilistiska grunder till sen medeltid, kanske 1500-talets första decennier. Målningarna ansluter väl till en nisch i nordmuren vilket borde innebära att nischen fanns där under medeltiden. Troligen har det varit ett sakramentskåp. Bredvid nischen syns resterna efter ingången till den medeltida sakristian som antagligen var timrad och låg norr om koret.

Golvet i kyrkan bestod under medeltiden av kalkstenshällar och längs norra, västra och södra väggarna har man vid utgrävningen i samband med ombyggnadsarbetena 1984 funnit rester efter vad som kan vara väggfasta stenbänkar. Mellan långhuset och det medeltida koret fann man i golvet resterna efter den smala triumfbågen.

Under 1700-talet förändrades kyrkan delvis både ut- och invändigt. En ny sakristia av trä uppfördes norr om koret 1762. Senare på 1780-talet ledde Pehr Olofsson i Dillne en större ombyggnad av kyrkans exteriör och interiör som ännu präglar kyrkobyggnaden. Då avskildes koret från kyrkorummet och inreddes till sakristia. Triumfbågen ombyggdes antagligen genom att öppningen förminskades och en dörr insattes. Sannolikt hade triumfbågen i ett tidigare skede förstorats till korets hela bredd. Den timrade sakristian revs och virket användes till att bygga ett nytt vapenhus i väster, som ersättning för vapenhuset från 1653. Två större rundbågiga fönster togs upp på södra långhusväggen, samt ett fönster i den nya sakristian. Invändigt ombyggdes taket till ett spegelvalv med en plafondmålning inom profilerad ram centralt placerad. Taklisten utformades till den för Pehr Olofsson karakteristiska kullisten.