BRUNFLO KYRKA

Kyrkan ligger omgiven av åkrar och bebyggelse i en gammal central odlingsbygd med rötter i förhistorisk tid. Någon kilometer från kyrkan ligger S:t Olofs källa, vilken den medeltida kyrkan var helgad åt.

Kyrkomiljön i Brunflo intar genom sin medeltida kastal en särskild ställning i kyrkobyggnadshistorien. Kastalen vittnar om kyrkplatsens centrala betydelse och det är sannolikt att Brunflo var en av de mer betydelsefulla jämtländska kyrkorna under medeltiden. Kyrkan ombyggdes helt till en modern rokokokyrka på 1770-talet men består delvis av medeltida murverk.

Kastalen sydöst om kyrkobyggnaden är medeltida och byggd av kalksten från trakten. Den är troligen uppförd som försvarstorn men har senare fått funktion som klocktorn. Kastalen ligger i liv med bogårdsmuren. Tornkrönet i trä tillkom troligen på 1740-talet och förnyades 1895-97.

Kyrkobyggnaden uppfördes 1774-1777 som en stor salskyrka i praktfull rokoko med kor i öster och huvudentré i väster av stiftsbyggmästare Daniel Petersson Hagman och Pehr Hagmansson.

Runt kyrkan löper en bogårdsmur som är vitputsad med ett spåntak. När den byggdes är okänt men den har reparerats i omgångar, bland annat 1925, 1953 och 2006 Stegportar finns i väster och öster. Runt om kyrkan, innanför muren, är marken gräsbelagd. Framför kyrkoentrén i väster ligger det skifferskivor på marken. Muren går emot kyrkans norra mur. Gravar finns på södra, västra samt östra sidan. Gravarna innanför bogårdsmuren är samtliga av äldre datum. De äldsta gravarna ligger i öster, från 1850-talet och framåt. Troligen ligger en ännu äldre gravsten i marken på östra sidan, bakom sakristian. En entré med smidd järngrind i bogårdsmuren norr om sakristian leder till sakristians entré. Grinden liknar dem som står i kastalen och är dekorerad med initialerna CJ. På norra sidan av kyrkan står rönnar, utanför bogårdsmuren men intill kyrkan. Runt om på kyrkogården innanför bogårdsmuren står låga lyktstolpar i trä, målade bruna trästolpar med lyktor med antikgult glas i, samt kopparplåt vilka ser klumpiga ut i miljön. (borttagna 2008)

Den stora och nyare begravningsplatsen ligger väster om kyrkan utanför bogårdsmuren. Begravningsplatsen har utvidgats i omgångar, åt väster, bland annat 1960 och en minneslund anlades på 1980-talet.

Kastalen sydöst om kyrkobyggnaden är medeltida och byggd av kalksten från trakten. Den är troligen uppförd som försvarstorn men har senare fått funktion som klocktorn. Kastalen ligger i liv med bogårdsmuren. Tornkrönet i trä tillkom troligen på 1740-talet och förnyades 1895-97. Det svängda taket är klätt med takspån och krönt med förgylld spira och flöjel. Invändigt ligger på bottenplan ett kalkstengolv. Här står järngrindar från 1869 samt skiffer till taket på kyrkan. I västmuren finns en trång trappa. En modernare trätrappa är byggd invändigt och är förankrade längs med murväggarna upp till klockvåningen. Nät är fäst framför några av ljudluckorna för att förhindra fåglar att komma in i utrymmet. Invändigt kan även bomhål urskiljas i murverket. 1937 installeras elektrisk belysning i kastalen och under 2000-2001 renoverades taket på kastalen. Luckornas färgsättning undersöktes 2000. Från kastalen har man en god utsikt över Brunflobygden.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - BRUNFLO

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1041, 1900: 3473, 1995: 12724

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken ur vilken Östersund utbröts till egen församling 1821.

LÄGE OCH OMGIVNING - Brunflo är vid sidan av Frösön en av de äldsta och mest betydelsefulla bygderna vid Storsjön. Socknen omfattar marker vid Storsjöns östra sida. Det är gammal odlingsbygd med många järnåldersgravar. Centralt i bygden på en terrass ovanför sjön ligger kyrkan och den medeltida kastalen. Kyrkomiljön samt fornlämningar, bebyggelse och odlingslandskap utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: I nuvarande kyrkans södra och västra delar ingår murar från en riven korskyrka av kalksten, som genom sin planform kan dateras till 1100-talets senare hälft. Under kyrkans trägolv finns fragmentariska rester av korskyrkans övriga murar. Kyrkan var helgad åt S:t Olof, vars källa ligger inom en kilometer från kyrkan. Korskyrkans form och förekomsten av en kastal har satts i samband med den pilgrimsled till S:t Olofs grav i Trondheim som gick förbi kyrkan. En bevarad dopfunt i sandsten från 1200- talets början har tillskrivits den gotländske stenmästaren Sigraf. II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes huvudsakligen av byggmästarna Daniel Hagman och Per Hagmansson 1774-77 på den gamla kyrkans plats och delvis med återanvändande av dennas murar. Kyrkan består av långhus med rakt avslutat korparti i öster och sakristia, uppförd av Simon Geting 1792, vid östgaveln.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör och interiör uppvisar en sedan byggnadstiden välbevarad rokokokaraktär. Långhuset täcks av högt valmat mansardtak, sakristian av valmat sadeltak sakristian. Murarna är vitputsade, fönstren rundvälvda. Ingångar i väster och mitt på södra väggen. Kyrkorummet täcks invändigt av ett spegelvalv. Inredningen härrör sannolikt i helhet från byggnadstiden. Altaruppsatsen från 1784 och predikstolen från 1785 är utförda av Johan Edler d.ä. Skenarkitekturen och draperimålningen på väggen bakom dessa målade av Jonas Wagenius 1791. Den slutna bänkinredningen och läktaren härrör sannolikt från byggnadstiden. Orgelfasaden byggdes under 1800-talets första år. En restaurering, utförd av Olof Karlsson i Fillsta 1925, eftersträvade att återställa den ursprungliga färgsättningen. En läktarunderbyggnad tillkom 1969-70 efter ritningar av arkitekten Hans Jäderberg och utvidgades 1988.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Söder om kyrkan står ett högt murat klocktorn, sannolikt ursprungligen uppfört som försvarstorn, en s.k. kastal, vid 1100-talets slut. En trång spiraltrappa finns i västmuren. Tornkrönet i trä tillkom troligen på 1740-talet och förnyades vid en restaurering 1895-97.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 -Brunflo medeltida kyrka var en korskyrka från troligen 1100-talets andra hälft med ett litet torn över korsmitten, dock inte med plats för klockor. Dessa hängde då som nu i den omkring 1170 uppförda mäktiga kastalen (tornöverbyggnaden från 1895-97 med förebild i tidigare överbyggnad från 1740). 1770-71 revs norra och södra korsarmarna. Grunden till utvidgad kyrka i norr och öster lades redan 1769 av byggmästaren Jonas Hellström. Efter flera års stridigheter uppfördes den nya kyrkan 1774 av Daniel Hagman från Sundsvall och sonen Per Hagmansson. Nord- och östmuren i den gamla kyrkan revs först när den nya kyrkan stod klar. Kyrkan togs i bruk 1 november 1775, men då saknades ännu det mesta av inredningen. Valvbågar och innertak utfördes av byggmästaren Jonas Hellström 1776. Sakristian tillkom 1792, byggd av Simon Geting. Murad spånklädd bogårdsmur med portaler utförd av muraren Nils Jacobsson och snickaren Eric Gärdström (Gerdström).

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och vidbyggd sakristia i öster. Kyrkan saknar torn. Ingångar mitt på södra väggen samt på västra gaveln.
Byggd i gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar, slätputsad i vitt, sockel i grått. Äldre murar i söder och väster. Taket belagt med skiffer, ursprungligen spåntak.

EXTERIÖR - Byggd efter ritning (bevarad i ÖLA) som troligen upprättats av Daniel Hagman, återgår på Hagmans ritning till Lillhärdal från 1763. Fasaddekoren i form av pilastrar med dekorfält emellan kom dock troligen aldrig till utförande. Sakristian placerades bakom koret istället för på nordsidan. Taklisten i rödmålat trä. Västportalen markeras av huggstensomfattning, sydportalen av rusticerade pilastrar. Originalportar med snidade rankor och änglahuvuden i rokoko troligen av Johan Edler d.ä.. Den järnbeslagna sakristiedörren är övertagen från den gamla kyrkan. Förutom byte av takmaterial är exteriören sannolikt oförändrad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Salkyrka med något förhöjt korparti. Välvt innertak av trä med plan mittspegel. Putsade vita murar. Inredning av hög klass, välbevarad med troligen ursprunglig färgsättning. Altaruppställning och rikt ornerad predikstol av Johan Edler d.ä. 1784 respektive 1785. Den förra arkitektoniskt uppbyggd med kopplade marmorerade kolonner kring en nisch, som står som fond för ett krucifix snidat i trä. På sidorna stående profilörer. En predellamålning på väv med "Nattvarden" målades 1800 av Pehr Sundin d.ä.. Altaruppställningen omges av en direkt på muren målad ståtlig skenarkitektur, blomsterurnor i grisaille samt ett blått draperi som faller i stora veck med förgylld frans, utfört av Jonas Wagenius år 1791. Samtidigt målade och förgyllde han predikstolen och försåg den med blå draperimålning på den bakomvarande muren.
Sluten bänkinredning i fyra kvarter, troligen samtida med kyrkan och snickrad av Erik Gerdström från Ope. Läktaren sannolikt från byggnadstiden. Orgelfasaden troligen utförd efter lokalt förslag eventuellt reviderat av Axel Almfelt 1802, nuvarande orgelverk tillkom 1986. Inredningen är målad i en gråblå färgskala och är delvis marmorerad. Läktarunderbyggnaden med glasade partier något främmande för kyrkorummet.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland

KYRKOMILJÖN

Kyrkan ligger omgiven av åkrar och bebyggelse i en gammal central odlingsbygd med rötter i förhistorisk tid. Från kyrkans och kyrkogårdens entré i väster utgår en allé med björkar som bryts av genom den förbipasserande landsvägen. På andra sidan vägen ligger den nyare och större kyrkogården och församlingshem, prästgård och pastorsexpedition. Någon kilometer från kyrkan ligger S:t Olofs källa, vilken den medeltida kyrkan var helgad åt. I väster finns asfalterade parkeringar. Någon kilometer sydöst om kyrkan ligger Brunflo samhälle.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Runt kyrkan löper en bogårdsmur som är vitputsad med ett spåntak. När den byggdes är okänt men den har reparerats i omgångar, bland annat 1925 och 1953. Stegportar finns i väster och öster. Runt om kyrkan, innanför muren, är marken gräsbelagd. Framför kyrkoentrén i väster ligger det skifferskivor på marken. Muren går emot kyrkans norra mur. Gravar finns på södra, västra samt östra sidan. Gravarna innanför bogårdsmuren är samtliga av äldre datum. De äldsta gravarna ligger i öster, från 1850-talet och framåt. Troligen ligger en ännu äldre gravsten i marken på östra sidan, bakom sakristian. En entré med smidd järngrind i bogårdsmuren norr om sakristian leder till sakristians entré. Grinden liknar dem som står i kastalen och är dekorerad med initialerna CJ. På norra sidan av kyrkan står rönnar, utanför bogårdsmuren men intill kyrkan. Runt om på kyrkogården innanför bogårdsmuren står låga lyktstolpar i trä, målade bruna trästolpar med lyktor med antikgult glas i, samt kopparplåt vilka ser klumpiga ut i miljön.

Den stora och nyare begravningsplatsen ligger väster om kyrkan utanför bogårdsmuren. Begravningsplatsen har utvidgats i omgångar, åt väster, bland annat 1960 och en minneslund anlades på 1980-talet.

Kastalen sydöst om kyrkobyggnaden är medeltida och byggd av kalksten från trakten. Den är troligen uppförd som försvarstorn men har senare fått funktion som klocktorn. Kastalen ligger i liv med bogårdsmuren. Tornkrönet i trä tillkom troligen på 1740-talet och förnyades 1895-97. Det svängda taket är klätt med takspån och krönt med förgylld spira och flöjel. Invändigt ligger på bottenplan ett kalkstengolv. Här står järngrindar från 1869 samt skiffer till taket på kyrkan. I västmuren finns en trång trappa. En modernare trätrappa är byggd invändigt och är förankrade längs med murväggarna upp till klockvåningen. Nät är fäst framför några av ljudluckorna för att förhindra fåglar att komma in i utrymmet. Invändigt kan även bomhål urskiljas i murverket. 1937 installeras elektrisk belysning i kastalen och under 2000-2001 renoverades taket på kastalen. Luckornas färgsättning undersöktes 2000. Från kastalen har man en god utsikt över Brunflobygden.

Kyrkobyggnaden uppfördes 1774-1777 som en stor salskyrka i praktfull rokoko med kor i öster och huvudentré i väster av stiftsbyggmästare Daniel Petersson Hagman och Pehr Hagmansson. Delvis återanvändes murar av den äldre delvis rivna korskyrkan i kalksten som antagligen uppförde under 1100-talets senare del. Murverkfinns bevarade i kyrkans västra samt södra muar samt delvis under kyrkans golv. 1792 tillbyggdes sakristian med stiftets överbyggmästare Simon Geting som byggmästare. Sakristian fick sin placering mot kyrkobyggnadens östra vägg.

Kyrkan är utvändigt putsad och avfärgad vit med en grönmålad hög putsad sockel. Det valmade mansardtaket är klätt med skiffer vilket kyrkan fick 1915. Förankringar av ankarjärn syns utvändigt på långhusets sydöstra och nordöstra hörn samt i hörnen på västra och östra muren, strax under takfoten av trä. Takfoten är målad i en brun kulör. Ventilationshål i grunden finns på norra sidan samt borrade hål på södra sidan. Kyrkan putsade senast om 1954.

Huvudentrén ligger i väster med en monumental portal av kalksten. Den skyddas genom ett mindre skärmtak av kopparplåt täckt med spån som följer portalens utformning. Strax ovan den rundade omfattningen kring porten hänger en modernare lampa. Porten, från 1700-talet, är utformad med i rokokostil, symmetrisk placerad snidade rankor samt två änglahuvuden på de rödmålade dörrbladen. Samma typ av utsmyckning finns även på porten till Näs kyrka. Ovan portalen sitter ett rosettfönster med vita bågar och röd fönsterkarm. Putsad omfattning kring fönstret vilket har fyra bågar med vardera tre spröjsade rutor. Hängrännor med utkastare finns på västra och östra gaveln samt ovan norra entrén.

Sakristian är en påbyggd lägre byggnad med egen entré i norr. Ett senare tillkommet skärmtak av kopparplåt är placerad ovan entrén. Trappan upp till denna entré är av kalksten i två steg samt ett viloplan. Dörren, av stående brädor, är målad i samma röda kulör som de andra portarna. På det skiffertäckta taket finns en vitputsad skorsten.

Den södra ingången på långhuset har samma slags dekoration som porten till huvudentrén, dock med ett änglahuvud vilket är placerat över skarven mellan dörrbladen. Porten är indragen i en nisch med en rusticerande portalomfattning täckt av skiffer och med en anslutning av kopparplåt mot fasaden. Två trappsteg i kalksten leder upp till entrén. Ovan porten sitter ett runt fönster. Vid den södra entrén börjar marken luta något åt öster vilket gör att sockeln blir högre här . Vid grunden syns tydligt kalkstenar längs med väggarna.

På långhusets fasader finns höga fönster med rundbågig avslutning som ligger indragna i djupa nischer. De har solbänkarna av kopparplåt i ett flertal lager. Fönsterbågarna är målade i en kombination av rött och vitt.