ÄSPINGE KYRKA

Kyrkomiljön
Äspinge kyrkby ligger cirka 5 km nordväst om Hörby i ett småbrutet odlingslandskap typiskt för Mellanskåne. Några hundra meter väster om byn finns en skogsklädd kulle som rymmer ett gravfält från järnåldern med ett flertal stensättningar, bland annat en domarring. En kontinuitet av bosättningar på platsen sedan äldre järnålder är sannolik och på 1200-talet uppfördes den nuvarande kyrkan. Församlingen bildade länge ett pastorat tillsammans med Fulltofta, där Äspinge initialt var moderkyrka. Någon gång, möjligen under 1500-talet, förändrades förhållandena till de omvända och Äspinge blev således annexkyrkan till Fulltofta. Följaktligen kallas den 8 km långa vägen med medeltida anor mellan de båda kyrkorna för Prästavägen.

Innan 1800-talets skiften var de flesta av byns gårdar samlade direkt norr om kyrkan. Nordväst om Äspinge anlades 1886 en station vid järnvägslinjen mellan Hörby och Kristianstad, och ett decennium senare ett bränneri i anslutning till stationen . Någon mer betydande bebyggelse uppstod emellertid aldrig kring stationen och på 1960-talet lades den ned. Idag består byn av några kvarliggande gårdar samt gathus utmed gamla landsvägen. Skola och lanthandel fanns i byn fram till 1970-talet.
Fram till 1920-talet benämndes byn Östra Espinge. Lokaliseringen på Linderödsåsens västra sluttning med små lövskogsdungar tros vara bakgrunden till namnet, som då skulle avse en trakt där trädslaget asp var vanligt förekommande.

Kyrkan och kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Äspinge 37:1. Lämningen avser kyrkbyns utsträckning enligt 1825 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
De äldsta delarna av Äspinges kyrkogård ligger precis som för de flesta medeltida kyrkor i dess absoluta närhet. Den första kända utvidgningen skedde 1866, på klockareannexets mark söder, öster och norr om kyrkan. Det är sannolikt denna del av kyrkogården för sin nuvarande utbredning, med kallmur i väster, norr och öster. Ingångar finns i väster och norr genom smidesgrindar med kraftiga vitputsade och plåtavtäckta grindstolpar. Förutom den grusgång som löper från ingångarna och runt kyrkan är marken gräsbevuxen. Gravvårdarna är av äldre karaktär, främst från decennierna kring sekelskiftet 1900 och inramas i enstaka fall av järnstaket eller lågt klipp buxbom. Växtligheten utgörs främst av formklippt buxbom, lågt hållen syren och högresta barrträd som en och tuja. Södra sidan samt delar av de östra och västra inramas av en trädkrans av lindar. Söder om koret anlades 2009 en askgravplats och minneslund, utformad kring en minnessten med intilliggande plantering, ljusbärare samt sittbänk i en mindre syrenberså.

1890 anlades en ny kyrkogård i norr, vilken nås genom en grind i väster av samma typ som på den äldsta kyrkogården samt en grind längre norrut med annan typ av smidesgrind och järnstolpar, troligen samtida med utvidgningen. Längs de västra, norra och östra sidorna löper en kallmur av natursten och i väster och norr även en hagtornshäck samt en trädkrans. Kyrkogården är uppbyggd kring ett gångsystem av grusade gångar i rutnätsplan. Förutom ett fåtal grusade gravar med stensatta inramningar är kyrkogården i övrigt gräsbevuxen och domineras av glest placerade äldre högresta gravstenar. I öster finns ett fåtal yngre lågt hållna gravvårdar mot en rygghäck av liguster. Vegetationen är sparsam, med ett fåtal buskar som formklippt tuja och rhododendron samt några yngre lövträd.

I början av 1930-talet tillkom den i öster placerade yngsta delen av kyrkogården efter ritningar av trädgårdsarkitekten G.V. Walberg, Malmö. Den har rektangulär planform inringas av kallmurar i natursten samt gräsbevuxna vallmurar. Den södra delen, i höjd med den äldsta delen av kyrkogården, är inte tagen i bruk. Kyrkogården har rätvinkliga grusade gångar och är i övrigt gräsbevuxen. Relativt höga tujahäckar delar in kvarteren och fungerar på vissa ställen även som rygghäckar. I norr och söder finns rader av hamlade lindar. Vid lindraden i söder finns grusade gravplatser med stensatta ramar, övriga gravplatser är gräsbevuxna och saknar inramningar. Gravvårdarna utgörs genomgående av lägre horisontalt hållna stenar, typiska för tiden kring anläggandet och framåt.

Byggnader på kyrkogården
Nordöst om kyrkan, i den yngsta delen av kyrkogårdens sydvästra hörn, ligger ett bårhus uppfört 1948. Av kyrkorådets protokoll framgår att ett första förslag till bårhus av arkitekt Edvin Flink, Lund och byggmästare Sörensson, Hörby hade ogillats av Kungl. Byggnadsstyrelsen, som istället föreslog att man skulle uppföra ett tidigare godkänt förslag för bårhus vid Munkarps kyrka. Byggnaden har rektangulär planform och brant sadeltak utan takutsprång vid gavlarna, täckt av rött enkupigt tegel. De vitputsade fasaderna avslutas uppåt av en enkel takfotsgesims som kragar ut i två språng. Porten utgörs av en rundbågig pardörr i trä med rombmönstrad panel. Över porten hänger ett enkelt träkors. I den andra gaveln finns ett mindre rundbågigt fönster med glasmålningar som tillkommit senare genom donation.

Källor och litteratur
Underhållsplan Äspinge kyrka (2005-11-30), AIX Arkitekter AB, Stockholm.

Banning, K. A Cataoluge of Wall-Paintings in the Churches of Medieval Denmark 11001600: Scania, Halland, Blekinge. Köpenhamn: Akademisk Forlag, 1976.

Göransson, Anna Maria. Jacob Kremberg i Frosta härad. Frostabygden 1977: http://www.bygdeband.se/sverige/skane-lan/frosta-harads-hembygdsforening/frosta-harads-hembygdsforening/gardstanga/bild/471270/, hämtad 2018-02-21.

Karlson, W. Johan Ullberg: en skånsk träskulptör under 1700-talet. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1929_348, hämtad 2018-02-23.

Larsson, B. Äspinge kyrka: kort beskrivning. Hörby: Äspinge kyrkoråd, 1979.

Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm.

Länsstyrelsen Skåne. Kulturmiljöprogram. Särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne: http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/horby/Pages/Aspinge.aspx, hämtad 2018-02-23.

Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2018-03-02.

Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljöbild: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/kont-44122f4d7118463c81646e106e473b713f5d4d3c, hämtad 2018-02-26.

Platsbesök 2017-10-10.