KOLÅSENS LAPPKAPELL

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA - Träkapell uppfört 1846-47 för den samiska befolkningen i Kalls församling av lapplänsman Anders Hållström efter ritningar av länsbyggmästaren Daniel Andersson i Undersåker. Det består av rektangulärt långhus, lägre och smalare sakristia i öster samt västtorn med vapenhus i bottenvåningen. Ingång genom tornet i väster. Den lilla nyklassicistiska kyrkan har vitmålade panelade ytterväggar och stickbågiga fönster. Långhus och sakristia täcks av sadeltak, tornet av en låg fyrsidig lanterninhuv. Kyrkorummet täcks av ett enkelt spegelvalv. Väggpanelen har synligt träådring. Inredningen övertogs 1849 från Alsens kyrka: altaruppsats från 1600-talet, predikstol från 1655-56, sluten bänkinredning, altarring och läktarbarriär. Läktare saknas dock. Kapellet restaurerades 1901, då fönstren fick sin nuvarande form och ny panel tillkom. 1949 restaurerades kapellet efter förslag av arkitekten Gösta Rollin. 1901 års panel byttes ut och inredningens äldre färgsättning togs fram.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Ritning till Kolåsens kapell med kostnadsförslag upprättades av länsbyggmästaren D. Andersson i Undersåker 1844. Bygget påbörjades två år senare med lapplänsman Anders Hållström som entreprenör. Kapellet stod sannolikt färdigt till i augusti 1847 då fjällallmogen hade sin årssammankomst men inredningen var dock provisorisk då medel saknades. 1849 övertog man en äldre inredning från Alsens kyrka. Kyrkan invigdes den 2 september 1851 av prosten Nils Feltström i Lit samtidigt med den nedanför liggande begravningsplatsen.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och vidbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom torn i väster.
Byggt i trä med dubbla plankväggar och mellanliggande fyllning. Vitmålad panel. Taket belagt med spån.

EXTERIÖR - Byggd efter D. Anderssons ritning. Den enda mer märkbara avvikelsen är att rundfönsterna uteslutits mellan fönster och ljudluckor på tornet. Kyrkans exteriör välbevarad sedan byggnadstiden förutom byte av väggpanel. Den nuvarande panelen återgår dock på den ursprungliga.

INTERIÖR - Ett spegelvälvt, nyklassicistiskt kyrkorum med äldre inredning. Välbevarat, förutom att väggarna är klädda med omålad träpanel. Inredningen, en reducerad altaruppställning med altarring från 1600-1700-talet, predikstol från 1656, läktarskrank med insatta evangelister från 1732, utförda av Jöns Hedin, samt 18 bänkar inköptes av Alsens sockenmän 1849. Predikstolen är möjligen ett arbete av Erik Eriksson i Bredbyn, Offerdal, eller Pehr Iffuarsson. Läktare saknas; läktarskärmen från Alsen användes först till bänkskärmar mot koret, och uppsattes senare som prydnad på västväggen. I koret finns ett litet orgelharmonium.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

KYRKOMILJÖN
Kolåsens by ligger norr om Kallsedet och Kallsjön, på gränsen till Skäckerfjällen i väster. Kolsåsen kapell ligger på en höjd omgivet av naturmark med lövskog med utblickar mot sjön Äcklingen. Kapellet är orienterat med koret mot öster. En gräsbevuxen stig leder fram till kyrkan från parkeringen i väster. I Kolåsen finns också gårdsbebyggelse i form av flera mindre gårdar och en stugby.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården ligger placerad några meter söder om kyrkan. Den är ca 5x5 meter och omgiven av en mur av natursten. Den är gräsbevuxen och där ligger ett fåtal gravvårdar, både gravstenar och vitmålade träkors. På kyrkogården finns även ett stort träkors.

Kyrkobyggnaden består av ett rektangulärt kyrkorum med kor, en vidbyggd mindre sakristia i öster samt torn i väster. Ingång sker genom tornet. Kyrkan är byggd i trä med dubbla plankväggar och mellanliggande fyllning. Det är torpargrund. Sockeln är av kallmurad natursten. Utvändigt är väggarna täckta av en stående vitmålad lockpanel. Den är inte ursprunglig utan sattes dit vid en restaurering omkring 1940. Panelen är inte hyvlad. I byggnadens hörn går en form av bjälke ned från takutsprånget, kanske för att stabilisera konstruktionen. Samtliga tak är belagda med sågat spån. Det är sadeltak över långhuset och över sakristian. Tornet bär en lanternin med tälttak som kröns av ett kors.

Långhuset har tre fönster mot vardera söder och norr. Sakristian har också ett fönster mot söder och norr, liksom vapenhuset i tornets bottenvåning. Fönstren har en tresidig avslutning och har två kopplade fönsterbågar som är småspröjsade. De är målade vita utvändigt. Sannolikt är även fönstren tillverkade vid restaureringen på 1940-talet. De gamla fönstren ligger på vinden. På tornet finns även ett runt fönster ovanför ingången i väster och rundbågiga ljudluckor av trä i alla väderstreck. Ljudluckorna är målade röda. I lanterninen finns också rundbågiga öppningar med röda luckor av trä. Mot väster är en klocka målad på luckan. Dörren in till kyrkan är av trä med fiskbensmönster. Den har en tresidig avslutning lika fönstren och är målad röd liksom ljudluckorna.

Ritningen till Kolsåsen lappkapell upprättades 1844 av länsbyggmästare D. Andersson. Bygget av den nyklassicistiska byggnaden påbörjades två år senare med lapplänsman Anders Hållström som entreprenör. Under samma period i mitten av 1800-talet togs fler initiativ från statligt håll till kapellbyggen för den samiska befolkningen. Det behövdes gudstjänstlokaler både för samerna och för den växande del av befolkningen som bröt ny mark och blev bofasta i de tidigare obebyggda trakterna av norra Sverige. Kappellet stod sannolik färdigt i augusti 1847. 1849 övertog man en äldre inredning från Alsens kyrka. Kapellet invigdes 2 september 1851, samtidigt med den nedanför liggande begravningsplatsen. Kapellet är byggd efter Anderssons ritning. Den enda märkbara avvikelsen från ritningen är att rundfönstret på tornets södra och norra fasad uteslutits. Kapellets exteriör är välbevarad med undantag av bytet av panel 1940. Den nuvarande panelen verkar dock återgå till den ursprungliga panelen.