KYRKOMILJÖN
Kyrkan ligger i den mindre tätorten Rossön på en höjd intill vägen mot Backe. Väster om kyrkan och kyrkogården ligger församlingshemmet, en rödfärgad byggnad med träpanel, ursprungligen byggd omkring 1970. Bredvid ligger prästbostaden från 1950-talet, en putsad grå enplansbyggnad med valmat tak och ljusare fält omkring dörrar och fönster.
KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor men det finns endast begravningsplats söder om kyrkan. På övriga sidor breder gräsmattor ut sig och här växer stora granar, tallar och björkar. Denna äldsta del av kyrkogården ligger på samma marknivå som kyrkan och omgärdas av ett smäckert smidesstaket. Till denna del finns två huvudentréer. En ligger i det nordvästra hörnet intill landsvägen och därifrån leder en gångväg direkt upp till kyrkan. Entrén består av två huggna grindstolpar i granit med grindar av smide som utsmyckats med ett förgyllt kors. En stentrappa med smidesräcken leder upp till grinden. Den andra entrén ligger sydväst om kyrkan. Även den har grindstolpar av huggen granit. Parallellt med kyrkobyggnadens södra fasad löper en häck med en ingång till begravningsplatsen framför den södra sidoportalen. Från porten leder en rak gång fram till ett gravkapell i andra änden. Gravvårdarna är delvis häckomgärdade. Kapellet ligger i souterräng och på den lägre nivån söder om byggnaden ligger begravningsplatsens yngre delar. Kapellet byggdes 1953 och är en vitputsad byggnad med tempelgavel riktad mot kyrkan och ett även i övrigt klassicistiskt uttryck. På den södra, lägre nivån av kyrkogården är en minneslund anlagd.
Kyrkobyggnaden är orienterad med koret i ostsydost och har korsformig plan med ett kraftigt klocktorn över korsmitten. Korsarmarna är betydligt kortare än långhuset. Huvudentrén ligger i väster och det finns sidoentréer i korsarmarna mot norr och söder. I öster finns sakristia med separat ingång i det norra hörnet av byggnaden och en symmetriskt placerad ingång till pannrummet under kyrkan i det södra hörnet. Stolpverksstommen är rest på en stensockel av huggen, ljust grå granit. Fasaden är beklädd med liggande panel på förvandring. Stående bräder bryter upp långhusfasaden i tre delar på var sida om korsarmarna. På samma sätt är hörnen inklädda. På långväggens respektive väggfält finns två fönster ovanför varandra, det övre ligger i läktarens nivå och det lägre på bottenplanet. Båda fönstren omges av ett gemensamt ramverk som avslutas som en spetsbåge krönt av en rundel. De övre fönstren på läktarplanet är liksom ramverket spetsbågeformade upptill. Sidoentréerna i korsarmarna omges av ett gavelmotiv i form av en framspringande fronton. Långhus och korsarmar täcks av sadeltak med skivtäckning. Varje gavelspets kröns av ett kors intäckt i plåt. Takfoten bärs på gavlarna upp av figursågade konsoler.
Det kvadratiska tornet har en starkt utspringande takfot och lanternin ovanför som avslutas i en spetsig spira. Tornet har ljudluckor i nivå med kyrkklockorna längst ned. Pilastermotiv vid sidan av luckorna i hörnen. Spetsformade gavlar med ett runt fönster bryter upp den tunga takfoten. Lanterninen är täckt av kopparplåt. I lanterninen finns en våning med fönster åt respektive väderstreck. Samma spetsformade gavlar som på tornet återkommer ovanför lanterninens fönster. Lanterninen smyckas dessutom av förgyllda kulor i två nivåer och kröns på toppen av en förgylld korsglob. Kyrkans fasader är målade vita med oljefärg medan dörrar, fönsterbågar och ljudluckor är målade rödbruna.
Dagens kyrka ersatte ett kapell som uppförts av bönder från trakten 1798-99, tillika den första kyrkobyggnaden på platsen. Kapellet dokumenterades aldrig då det revs i samband med det nya kyrkobygget men äldre uppgifter förtäljer om en rektangulär byggnad i panelat liggtimmer, utvändigt faluröd och invändigt vitlimmad, som försågs med klocktorn 1817.
Den nya kyrkan uppfördes 1882-83 efter ritningar (1878) av Johan Adolf Hawerman, arkitekt vid Överintendentämbetet. F W Scholander har i viss mån justerat ritningarna. Kyrkans planform och dess exteriör är ovanlig och ger associationer till såväl frikyrkobyggnader som till profan bebyggelse. I byggnadsteknik och fasadbehandling återspeglar kyrkan den strävan som fanns sedan mitten av 1800-talet att förnya träarkitekturen på materialets egna villkor. Denna ambition från ett antal namnkunniga arkitekter och ingenjörer spreds via tekniska tidskrifter och mönsterböcker. Hawerman ritade en liknande kyrka i Östervallskog i Värmland men då denna förstörts i brand utgör Bodum ett unikt exempel på en 1800-tals träkyrka med klocktorn över korsmitten.
Den erfarne byggmästaren Johan Nordell anlitades för uppförandet. Denne följde i allt väsentligt ritningarna utvändigt vid sidan av att han förenklade entréportikerna. Invändigt gjorde Nordell sin vana trogen förändringar och "försköningar" av inredningen och den arkitekturbundna utsmyckningen.
Kyrkans exteriör är mycket välbevarad. De förändringar som utförts rör taktäckningsmaterialet och färgsättningen. Torn och kyrktak var ursprungligen provisoriskt pappklädda men tidigt under 1900-talet täcktes tornet med kopparplåt och kyrktaket med järnplåt. 1987 ersattes det uttjänta kyrktaket med ett nytt av koppar och det målades liksom torntaket svart. Byggnadens ursprungliga fasadfärgsättning i gult förändrades redan 1906 då fasaderna ströks vita. Senare har även fönsteromfattningar och listverk målats vita.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
