STUGUNS GAMLA KYRKA

Kyrkan ligger med sin norra fasad alldeles intill vägen och bogårdsmuren har någon gång plockats ned här på norrsidan. Rester finns kvar som visar kyrkogårdens tidigare utsträckning. Mellan sakristian och klockstapeln öster om kyrkan är muren mer än meterhög och bryts av en trägrind mellan gröna trästolpar med utkragande och dekorerade samt kopparavtäckta krön. En likadan grind finns vid klockstapelns motsatta hörn. Här tar muren vid och går några tiotal meter ned mot sjön. En låg häck löper utmed muren som mot sjön bildar en terrassering som tydligt visar kyrkogårdens gräns och att den under de århundraden den var i bruk fyllts ut för att rymma fler gravar. En smal grusgång löper innanför muren och upp till kyrkentrén på södra fasaden genom en rad stora björkar. Björkarna står i en regelbunden ansamling på kyrkans södra sida och utgör tillsammans med några yngre björkar och några solitärbuskar den vegetation som finns. Vid sidan av de smala grusgångarna är marken grästäckt. Äldre gravvårdar utan planteringar står tämligen glest men intrycket är inte ödsligt.

Vid den påtagligt närvarande älven och dess björkbevuxna strand har en rastplats anlagts och öster om klockstapeln finns en grusad parkeringsplats. Ut mot denna står en minnessten av granit, rest över bygdens son Pål Pehrsson.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - STUGUN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 334, 1900: 2542, 1995: 1577

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Kapellförsamling utbruten ur Ragunda 1589, annexförsamling 1781.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nya kyrkan ligger på en höjd ovanför Indalsälven öster om Storsjön omgiven av byggnader av varierande åder, bl.a. kyrkstallar (se STUGUNS NYA KYRKA). Stuguns gamla kyrka ligger centralt i tätorten nära stranden av Indalsälven. Klockstapeln sydöst om kyrkan, vars bottenvåning fungerar som stiglucka, byggdes omkr. 1774-75. Byggmästaren antas vara Pål Pehrsson i Stugun.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Ett intyg från år 1333 omtalar ett kapell i Stugun. Omkr. 1280, år 1290 och 1303 omtalas en själastuga i Stugun, som skall ha gett socknen dess namn. Träskulpturer från 1300- och 1500-talet och ytterligare inventarier, som kan komma från ett medeltida kapell har bevarats. Gudstjänster i socknen omtalas 1589. Omkr. 1630 omtalas skador på en kyrkobyggnads tak och gavel. Inget är känt om denna eller dessa byggnaders läge eller utformning, men byggnadsmaterialet kan rimligen förmodas ha varit trä. II: 1671 skall en kyrka av trä ha blivit "å nyo upbygd" (Abraham Hülphers 1775). 1708 nämns den som liten. 1754 anges att vapenhuset uppförts fyra år tidigare. En altaruppsats och en predikstol, bägge från 1600-talet, finns bevarade. Kyrkan var belägen på samma plats som nuvarande gamla kyrkan och stod kvar när den ännu bevarade klockstapeln uppfördes på 1770-talet.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande Stuguns gamla kyrka uppfördes i liggtimmer 1786-94 av byggmästaren Pål Pehrsson, Stugun, efter egen ritning. Kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti i öster och sakristia vid östgaveln.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan uppvisar en sedan byggnadstiden föga förändrad karaktär. Fasaderna är klädda med bred, stående panel, sedan 1970 målad i djuprosa med i brunt och grått marmorerad kraftfull taklist. Fönstren är stora och har tresidig avslutning. Taken är spånklädda. Långhuset täcks av ett valmat mansardtak med åtskilda takfall, sakristian av valmat sadeltak. Huvudingång mitt på sydsidan. Kyrkorummet täcks av ett högt, valmat och panelat spegelvalv, innerväggarna är klädda med liggande slätpanel. Paneler och snickerier är vitmålade. Östväggen upptas av skenarkitektur och draperier, sannolikt målade av Olof Törnkrantz 1820. Dessa inramar altaruppsatsen med inkomponerad altarpredikstol, utförd av Johan Edler d. ä. 1791 efter ritningar av Carl Oxenstierna. Den slutna bänkinredningen är från byggnadstiden, läktaren i väster byggdes 1810. Orgelfasaden från 1873 var 1896-1938 överflyttad till nya kyrkan. Kyrkan övergavs när nya kyrkan stod färdig 1896. 1916 började den åter tas i bruk sporadiskt. 1928 iståndsattes den genom frivilliga insatser av ortsbor, 1946 iståndsattes den efter förslag från länsantikvarien Eric Festin. 1970 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Hans Jäderberg, varvid bl.a. exteriören fick sin nuvarande färg med avsikt att rekonstruera den ursprungliga färgsättningen. Kyrkan hade sedan 1830 varit vit.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan föregås åtminstone av två tidigare kapell eller kyrkor. Ett medeltida kapell som troligen låg nordväst om den nuvarande gamla kyrkan i Stugun och en kyrka eller kapell från 1671 på kyrkans nuvarande plats vid Indalsälven eller i dess närhet. Till 1671 års kyrka uppfördes den nuvarande klockstapeln 1774-1775 med stor sannolikhet av Pål Pehrsson i Stugun. Ingången till kyrkogården sker genom klockstapeln.
Stuguns befintliga gamla kyrka byggdes 1786 av Pål Pehrsson efter egen ritning men med sannolikt förebild i Daniel Hagmans kyrka i Borgsjö, där Pehrsson byggt klockstapel 1782. 1794 stod kyrkan i det närmaste klar och invigningen av kyrkan skedde 1 januari 1795. 1894-96 byggdes en ny större kyrka i Stugun. I och med att den gamla kyrkans funktion som ordinarie församlingskyrka då upphörde, har den undgått ombyggnader och förändringar. Den är i dag en av Sveriges bäst bevarade 1700-talskyrkor.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och vidbyggd sakristia i öster. Huvudingång mitt på sydsidan.
Materialet liggande timmer på gråstenssockel. Fasaderna exteriört klädda med breda stående bräder målade i gammalrosa. Takfot, taklist målade i grått med kraftig brungrå marmorering. Fönster med små gamla blyinfattade glas inom gröna ramar och röda fönstersnickerier. Fönsterna mot vägen skyddade med järngaller. Blåmålad port. En äldre avbildning från 1828 uppvisar liggande panel, vilket emellertid kan vara ett misstag från tecknarens sida. Taken spånklädda och tjärade.
Klockstapeln klädd med breda panelbräder målade i gammalrosa. Huven samt lökkupolen och spiran täckta med tjärade spån.

EXTERIÖR - Exteriören återgår på Pehrssons av ÖIÄ refuserade ritning, förutom att fasadernas dekor i form av markerade fält, med konkava hörn upptill, samt hörnlisener och rusticerade lisener på ömse sidor om portalen aldrig tycks ha kommit till stånd. Vidare uppvisar hans ritning rundbågade fönster istället för tresidigt avslutade. Ämbetets förslag, upprättat av Per Vilhelm Palmroth, återger en nyklassicistisk byggnad med hörnlisener, mittrisalit avslutat med en fronton över takfoten. Lägre tak och sakristia belägen mitt på nordsidan. Förutom att portarna kopparbeslagits är exteriören mycket välbevarad sedan byggnadstiden. Kraftig handikappramp vid entrén.

INTERIÖR - Ett mycket välbevarat kyrkorum. Timmerväggarna klädda med liggande slätpanel. Ett högt spegelvalv. Altarpredikstol ritad av Carl Oxenstierna och åtminstone predikstolen snidad 1791 av Johan Edler d.ä. I mittreliefen en framställning av "Jesus som såningsmannen" och i den nedre reliefen "Jesu bön i Getsemane". Eventuellt slutfördes verket av någon annan mästare. Enligt vissa källor skulle altarpredikstolen ej ha sammanställts förrän 1818 efter Edlers död. Korväggen och valvet har draperimålning med putti och skenperspektivnisch med arkitekturmålning, i blått, svart, grått och guld, sannolikt målat av Olof Törnkrantz 1820. Dopängel snidad av Johan Edler d.ä. Altarringen från byggnadstiden är utförd av drängen Eric Hindersson (Hindricsson) från Söre i Lits socken.
Hindersson utförde även den slutna, fortfarande oförändrade, bänkinredningen förutom klockarbänken som utfördes av Påhl Pehrsson själv. Läktaren tillkommen 1810. Den är fri från underbyggnad, två symmetriska trappor leder upp från kyrkorummet. Orgeln, med fasad ritad av Edvard von Rothstein, är byggd 1873 av Johan Gustav Ek i Fränsta. Den är en av de få bevarade orglarna byggda av Ek.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Klockaren, bonden och byggmästaren Pål Pehrsson i Stugun är en av det norrländska 1700-talsbyggandets frontfigurer och mannen bakom Håsjöstapeln som Artur Hazelius lät tillverka en kopia av till Skansen i Stockholm. Pehrsson har även rest flera staplar och kyrkobyggnader i främst Jämtland och hans verk åtnjuter en hög aktning för hans självständiga tolkningar av de nationellt rådande stil- och formtendenserna.

På 1770-talet uppförde Pål Pehrsson en klockstapel intill den dåvarande lilla träkyrkan i Stugun, byggd 1671. Namnet Stugun härrör från att här under medeltiden fanns en s.k. själastuga, en viktig punkt längs älven i de vidsträckta skogslanden för pilgrimer på vandring till Nidaros. Det talas om en Gyrd Bodakarl som förestod stugan och som räknas som socknens första bofaste och bevarade inventarier pekar på att det kan ha funnits ett medeltida kapell på platsen.

Stugustapeln uppfördes tidigare än Pehrssons mest kända staplar och har inte samma höjd och mer avancerade form som staplarna i närbelägna Håsjö och Hällesjö. Till skillnad från deras åttkantiga grundplaner är den i Stugun kvadratisk. Stapeln har en hög klockbod med svagt utåtlutande panelklädda väggar. Ett marmorerat tandsnitt vid takfoten förmedlar övergången till de spåntäckta takytorna. Ovan ett karnissvängt takfall reser sig ett åttkantigt parti med ljudluckor av odekorerade bräder. Spirans lökformade bas tar vid och ovan en liten italian sträcker sig spiran uppåt och avslutas av dekorativt smide krönt av en genomskjuten tupp.

Rödmålade dubbeldörrar med tresidig övre del, leder in från kyrkogården igenom klockboden som tidigare fungerat som stiglucka. Mot öster har dörren en liknande men något enklare omfattning än kyrkentrén, gråblå och avtäckt med koppar. Ett stort granitblock ligger framför. Interiört redovisas konstruktionen och här finns väggfasta bänkar och delar från den äldre kyrkan samt stupstock och flera smidda gravkors.