VÄSTRA STRÖ KYRKA

Kyrkomiljön
Västra Strö ligger i slättbygden en knapp mil nordväst om Eslöv, där godsförvaltningen på närbelägna Trollenäs slott sedan medeltiden satt sin prägel på odlingslandskapet med underlydande kyrkbyar och gårdar. Tillgången till betes- och slåttermark kring Saxån skapade redan i förhistorisk tid goda förutsättningar för djurhållning, och arkeologiska fynd visar på en lång kontinuitet av bosättningar på platsen. Några hundra meter sydväst om kyrkan står de så kallade Thulestenarna på en liten kulle fullt synliga i åkerlandskapet. Västra Strö-monumentet, som det också benämns, har daterats till kring år 1000 och består av sju resta stenar varav två med runinskrifter. De sistnämnda berättar om Fader, som lät resa stenarna för sin bror Assar som dog under vikingafärd i norr, samt för Björn, med vilken han samägde skepp.

Ortsnamnet Strö tros härstamma från fornnordiskans Ströy, med betydelsen strömmande vattendrag. En alternativ tolkning gör gällande att betydelsen skulle vara strå. På 1100-talet skrevs ortsnamnet just som Ströy, medan byn på 1300-talet benämns som Othenströ, dvs Strö i Othense (Odensjö, senare Onsjö) härad. Under 1300-talet kom också flera av Västra Strö-gårdarna i Lunds domkyrkas ägo, för att under 1500-talet dras in av kronan och främst fördelas till adeln. Byn tycks från denna tid och framåt ha bestått av ett knappt 30-tal gårdar, varav flertalet vid mitten av 1600-talet hamnade under Näs (idag Trollenäs). Kyrkbyn bevarar idag en bystruktur från tiden efter 1800-talets skiften, med enstaka kvarliggande gårdar och oregelbundet placerade gatehus. Centralt placerade finns två tidigare skolhus från 1700- respektive 1800-talet, varav det förstnämnda idag fungerar som kyrkstuga.

Västra Strö ingår i den av Riksantikvarieämbetet utpekade riksintressanta kulturmiljön Västra Strö - Trollenäs [M53], där kyrkan och kyrkbyn med skola/fattighus, gatehus och bevarade gårdar definieras som uttryck för riksintresset.

Kyrkogård
Nordöst om kyrkan finns den romanska ödekyrkogården bevarad. Den medeltida helgedomens placering markeras av ett högrest träkors. Marken är gräsbeklädd och fåtal äldre stående gravstenar är fritt utplacerade. I öster finns även ett antal liggande äldre gravstenar. Vegetationen består av en handfull solitära lindar och lönnar, vilka också är de dominerande trädslagen i den omgivande trädkransen.

Kyrkogården närmast kyrkan anlades i samband med uppförandet på 1870-talet. Den inringas av häckar, främst hagtorn och avenbok, samt en trädkrans av lönn med inslag av lind. Från huvudentrén vid parkeringen i söder löper en diagonal grusgång mot västtornet. Sydväst om denna gång är kyrkogården gräsbeklädd med ett fåtal grusade gravplatser. Gravstenarna är oregelbundet placerade, flertalet är från tiden kring sekelskiftet 1900 och decennierna därefter. De grusade gravplatserna inramas av stenkanter och i något fall av stenstolpar med kätting. I kvarteret mellan den diagonala gången och kyrkans sydfasad är gravplatserna belagda med ljus singel och inringas av lågt klippt buxbom. Gravstenarna är i lägre skala, typiska för tiden från 1930-talet och framåt. Vegetationen söder om kyrkan domineras av barrträd och städsegröna buskar, såväl formklippta som fritt växande.

Väster, norr och öster om kyrkan är kyrkogården gräsbeklädd, frånsett den grusade gång som löper runt kyrkan. I norr och väster finns ett flertal sporadiskt bevarade äldre och högresta gravstenar. I det nordvästra hörnet, mot den västra häcken, är ett antal äldre gravstenar uppställda. Vegetationen begränsar sig till ett par höga tujor. I öster saknas gravstenar, här växer bland annat lagerträd, hägg och idegran.

Genom en utvidgning norrut vid mitten av 1900-talet sammanfogades den befintliga kyrkogården med ödekyrkogården. Endast den södra delen av utvidgningen är tagen i bruk, vilken inramas av tujahäckar som även fungerar som rygghäckar för merparten av gravplatserna. Dessa är primärt belagda med ljus singel och inramas av lågt klippt buxbom. Längst i öster finns ett bårhus i gult tegel, samtida med utvidgningen, och söder om detta en urnlund som tillkom vid mitten av 1990-talet. Norr om kvarteret anlades på 2000-talet en minneslund med sittbänkar, blomsterplanteringar, fjärilsbuskar samt några solitärer i form av blodlönn och japansk körsbär.

Byggnader på kyrkogården
Nordost om kyrkan uppfördes i samband med kyrkogårdens utvidgning vid mitten av 1900-talet ett gravkapell eller bårhus i gult tegel med kopparbeklätt sadeltak. Taktäckningsmaterialet har efter stöld bytts ut mot svartplåt. Byggnaden används idag som redskapsbod, men den interiöra ombyggnaden är reversibelt utförd.

Söder om ödekyrkogården ligger kyrkstugan i gråsten med högrest sadeltak klätt med enkupigt tegel. Den västra gavelväggen är utförd i korsvirkesteknik med tegel i fackverken samt brädat och rödfärgat gavelröste. Dörrar och fönster från olika delar av 1900-talet. Byggnaden uppfördes på 1700-talet och har tidigare fungerat som skola och fattighus.

Källor och litteratur
Västra Strö kyrka, Eslövs församling, Lunds stift, Skåne län Underhållsplan, 2006-03-16. Restaurator AB, Malmö.
Bengtsson, B. (red.) och Sundström, Å. (red.), Skånes bebyggelse: en skildring i ord och bild, D. 4, Malmö: Skand. litt., 1963.
Dahlberg, M (red.): Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet 2008.
Svenska kyrkan Eslöv. Kyrkor & lokaler. Västra Strö kyrka: https://www.svenskakyrkan.se/eslov/vastra-stro-kyrka, hämtad 2017-03-29.
Eslövs kommun. Västra Strö kyrka:http://www.eslov.se/upplevagora/uppleveslov/kyrkor/vastrastrokyrka.10687.html, hämtad 2017-03-29.
Länsstyrelsen. Samhällsplanering och kulturmiljö. Kulturmiljöprogram: http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/eslov/Pages/Trollenas-V_Stro.aspx, hämtad 2017-03-29.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2017-03-30.
Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm.
Platsbesök 2017-xx-xx.