HAMMARLUNDA KYRKA

Kyrkogårdar som vi känner dem idag, med gångsystem, gravkvarter och gravmonument är ett fenomen som fick sitt genomslag först under tidigt 1800-tal. Medeltida kyrkogårdar var enkelt utformade, gräsklädda och trädlösa, med gravplatser av låga gravkullar utan särskild markering än möjligen ett enkelt träkors. I särskilda fall kunde liggande hällar förekomma, och i mer modern tid enkla träramar med blomsterplanteringar.

Hammarlunda kyrkogårds äldsta delar har med största sannolikhet varit utformade på liknande vis, och precis som för de flesta medeltida kyrkogårdar var dessa placerade i kyrkans absoluta närhet. De förnämsta gravplatserna, näst att begravas inne i kyrkan, var i kyrkans takdropp. Gravarna var vanligen samlade söder om kyrkan eller i öster i närheten av koret, men gravplatser i norr och väster var också brukligt. Kyrkogården har sedermera utvidgats mot norr och öster i flera omgångar, under 1850-talet, 1878, 1923 och senast 1952.

Idag omges kyrkogården av en låg och delvis murad stenmur som i norr är avtäckt med cementgjutningar. I söder består avgränsningen av en låg gräsbevuxen stenramp. Innanför murarna står rader av lindar som i mitten av 1990-talet ersatte almar. I öster växer en tujahäck och i nordost utgör en tallbevuxen ås en naturlig avgränsning. Här anlades 1955 ett bårhus som i slutet av 1990-talet ersattes av en kombinerad minnes- och urnlund (se vidare nedan).

Huvudingången ligger i söder genom en smidd järngrind. Fler ingångar återfinns i öster och väster. Från en av ingångarna i öster löper en bredare gång kantad av höga tujor i axel med det tidigare bårhuset. De rektangulära gravkvarteren är placerade i nord-sydlig riktning med undantag av de äldsta delarna söder om kyrkan, där även öst-västlig riktning förekommer. Stora delar av kyrkogården är gräsbevuxen, medan gravplatserna är belagda med vit och i vissa fall röd singel som omgärdas av låga buxbomshäckar eller polerade stenramar.

Gravvårdarna utgörs till största del av stenar i låg skala typiska för 1900-talet. Kvarteren söder om kyrkan präglas emellertid av det sena 1800-talets gravvårdsideal med högresta stenar eller obelisker. I kyrkogårdens nordöstra hörn på åsen norr om urnlunden har äldre avställda gravstenar samlats. Ovanpå muren i det sydöstra hörnet ligger en spräckt medeltida gravhäll av Höörsandsten.

Byggnader på kyrkogården
Utöver kyrkan finns idag inga byggnader på kyrkogården. 1955 uppfördes ett bårhus efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Bårhuset var inbyggt i åsen i öster, med betonggjuten stomme och kopparklädda portar. I mitten av 1990-talet revs bårhuset som då sällan användes och ersattes av en kombinerad minnes- och urnlund.