IVETOFTA KYRKA

Kyrkomiljö
Ivetofta kyrka ligger vid Ivösjöns västra strand. Det historiska kartmaterialet visar att bebyggelsen i kyrkbyn främst var koncentrerad norr om kyrkan, i området mellan Ivösjön och Levrasjöns södra del. Kyrkan, prästgården och klockargården låg med ett litet avstånd söder om den övriga bebyggelsen. Fornlämningsmiljön i trakten är rik och komplex och vittnar om områdets gynnsamma förutsättningar för bosättning. I kyrkans närområde finns flera boplatser, gravar, gravfält och lösfynd som daterats från ca 3 300 f.kr, alltså yngre stenålder, fram till vikingatid. Fynden har sin tyngdpunkt i brons- och järnålder. Området kring Ivösjön visar på en tidig bebyggelseetablering där dalgångar, stränder och åar varit prioriterade eftersom de gett möjligheten att färdas längs vattenvägarna.

Ortnamnet Ivetofta är belagt i skrift för första gången 1319, då skrivet Ywætoffte. Förleden härleds till ett äldre namn på Ivösjön, vars förled sägs kunna härledas till Iwi med betydelsen idegran. Efterleden innehåller ordet toft som är en sidoform till tomt, och som ofta anses representera vikingatida bebyggelseetablering i betydelsen enskild mark med hus, hustomt. Det äldsta skriftliga belägget från 1319 är ett dokument om pantsättning av huvudgården Gyortelykke tillsammans med alla gårdar och tofter i socknen.

Ivetofta kyrkas predikstol, dopfunt, altartavla och herrskapsbänkar ska vara skänkta av dåvarande ägaren av Årups gods, Sophia Brahe. År 1587 skänkte den danske kungen, Fredrik II, godset till den unga Sophia Brahe som var dotter till det danska riksrådet Otte Brahe och Beate Bille, vilka tillhörde Danmarks mest inflytelserika adelsätter. Sophia Brahe en för tiden ovanlig kvinna; autodidakt astronom, astrolog, hortonom och genealog och utgjorde en del i det intellektuella sällskapet kring sin äldre bror, Tycho Brahe. Herrskapsbänkarna i kyrkan bär adelsvapen från Sophia Brahes två främsta anor; släkterna Bille och Brahe. I vapenhuset vittnar hennes egen gravhäll om hennes planer att bli begravd i kyrkan. I Prästrelationerna från 1667 omnämns Sophia Brahes gravvård i Ivetofta kyrka här ligger begraven en adelsjungfru vid namn Sofia Brahe, som lät uppbygga Årups gård och där bodde och dog. Der ligger över samma jungfrus lik en skön sten varpå är uthuggen hennes 16 anor på både fadernet och mödernet. Denna betraktelse skrevs ca 20 år efter Sophias död. Dagens källor förmedlar att hon var gift två gånger, hade en son, reste över Europa och var en mycket engagerad genealog vilket troligen kan kopplas till det faktum att gravhällen återger hennes anor. Det finns olika uppgifter om när Sophia Brahe dog, både åren 1621 och 1643 anges. En del källor säger att hon gravsattes i Torrlösa kyrka av sin son, andra att hon på egen begäran gravsattes i den då nya Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Det är dock klart att hon inte begravdes i Ivetofta kyrka där gravhällen ännu saknar ett dödsdatum. Under en kort tid på 1600-talet, mellan 1682 och 1693, var Ivetofta annexförsamling i Trolle-Ljungby och Ivetofta pastorat.

På 1870-talet sänktes Ivösjön avsevärt för att skapa mer odlingsbar mark. Kyrkan, som tidigare låg invid stranden, hamnade nu ett par hundra meter upp på land. Under 1960-talet sänktes sjön ytterligare. Norr om kyrkan och kyrkogården breder sentida bostadsområden ut sig, söder om kyrkogården ligger bland annat Ivetofta gamla skola och en bebyggelse av blandad ålder. Österut finns ett grönområde och ett mindre skogsparti. Under sista halvan av 1800-talet ledde industrialiseringen, bland annat Ifö kaolin- och chamottefabrik, till att det gamla sockencentrat i Ivetofta hamnade i skuggan av den framväxande bruksorten Bromölla med vilken den idag är sammanväxt.

Kyrkogård
Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra del med en ursprunglig gräns mot prästgården i norr. Kyrkogårdens västra gräns har gått längsmed landsvägen och, enligt karta från 1855, låg strandlinjen före 1800-talets sjösänkning på andra sidan denna. Kyrkogården utgjorde fram till 1855 en rektangel med långsidorna längsmed kyrkobyggnaden. Detta år fördubblades kyrkogårdens omfattning åt söder, och en liten bit åt öster, på mark som tillhörde prästgården. Kartmaterial visar att kyrkogården omgavs av en trädkrans och att ett litet rektangulärt parti i dess nordöstra hörn tillhörde prästgården. Både mur och trädkrans förefaller ha anpassats till denna avvikelse. På 1870-talet utvidgades kyrkogården ännu en gång. På 1890-talet anlades en fristående kyrkogård något söder om den då befintliga på mark som tillhörde prästgården och byns allmänning. Här påbörjades försäljning av gravplatser och man frångick varvsbegravningen. Under 1900-talet har kyrkogården ianspråktagit hela utrymmet mellan dessa delar.

Dagens kyrkogård upptar ett stort område och karaktäriseras till stor del av en rik och omväxlande trädmiljö, och en kontrasterande, öppen och obevuxen gräsyta i öster. Huvudingången till kyrkogården är mitt framför kyrkans entré i nordvästra delen av kyrkogården. Entrén markeras av kraftiga murade pelare med järngrindar. Gången fram till kyrkan är lagd med gatsten. Mot kyrkvägen i väster finns ytterligare
två entréer. Här avgränsas kyrkogården av en låg stödmur, partiellt bevuxen med en klippt häck. På båda sidor om de nordligare delarna av kyrkogården finns en trädkrans av lind. Kring den södra kyrkogården som anlades på 1890-talet är trädkransen av kastanj. På södra delen av kyrkogården finns ekonomibyggnader
och ett begravningskapell.

Byggnader på kyrkotomten
1980 byggdes och invigdes Uppståndelsens kapell på kyrkogårdens östra del efter ritningar av Hans Sjöström vid Arkitektgården. Kapellet är byggt i ett plan med ytterväggar som är delvis vita och slätputsade men även klädda med brun, stående träpanel. Byggnaden rymmer flera funktioner, varav själva kyrkorummet har en högre takhöjd än övriga och särskiljer sig därmed redan i exteriören. Söder om
kyrkan finns ett bårhus i form av en gravhög med kopparportar.

Källor
Andersson, Thorsten & Andersson, Thorsten (2012). 50 kyrkor i nordöstra Skåne. Kristianstad: Regionmuseet Kristianstad
Dahlberg, Markus & Sjöström, Ingrid (red.) (2015). Skåne: landskapets kyrkor. 1:1 Stockholm: Riksantikvarieämbetet
Lilja, Helén (1996). Östan hav och västan berg: en färd genom Bromölla kommuns historia. Bromölla: Kulturnämnden
Sundnér, Barbro (2014). Medeltida kyrkor i Skåne: Del B. Lunds universitet, Institutionen för arkeologi och antikens historia. Svensk nationell datatjänst. Version 1.0. https://doi.org/10.5878/002312
Tuneld, John (red.) (1960). Prästrelationerna från Skåne av år 1667 och 1690. Lund: Gleerups
Wahlberg, Mats (red.) (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI)

Opublicerade
Underhållsplan för Ivetofta kyrka, Ponnert arkitekter AB, 2004
Uppdatering av underhållsplan för Ivetofta kyrka, Erika Martin Arkitektur och Restaurering 2015
Inventering av kyrkklockor i Lunds stift. Theodor Ranebo. Pågående stiftsprojekt.

Internet
Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök:
https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/24e6a5e7-0ec5-4b66-9004-59c250c68d27 (besökt 2020-10-29)
Lantmäteriets söktjänst Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/searchresult.html?archive=GEOIN&firstMatchToReturnLMS=1&firstMatchToReturnREG=1&firstMatchToReturnRAK=1&yMin=6214516&xMin=465943&yMax=6216516&xMax=467943 (besökt 2020-10-29)
Sydsvensk arkeologi, blogg om utgrävning av boplats i Bromölla: https://www.sydsvenskarkeologi.se/blogg/category/bromoumllla (besökt 2020-10-29)
Folklivsarkivets fotosamling på kyrkor: http://luf.ht.lu.se/Inter/mandelgr_foto/Sk%C3%A5ne/Fr%c3%a4nninge-I/Ivetofta%201.jpg (besökt 2020-
11-04)
https://www.kvinfo.dk/side/597/bio/212/origin/170/query/Sophie%20Brahe/ (besökt 2020-11-04)
http://runeberg.org/htskanel/2/0074.html (besökt 2020-11-04)