VÄSTRUMS KYRKA (FD GLADHAMMARS KAPELL)

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1797-98 som ersättning för ett träkapell, byggt 1693. En del av detta, sannolikt sakristian, står kvar norr om den nuvarande kyrkan över det Cederflychtska gravkoret. Redan 1763 väcktes förslag om nybyggnad. Som byggmästare till den nya kyrkan anlitades den dåvarande verkgesällen Johan Seurling, som uppförde kyrkan under broderns, byggmästare Casper Seurling, ledning. Den senare utarbetade även ritningarna. Kyrkan invigdes 20 juli år 1800 av biskop Jacob Axelsson Lindblom.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster samt sakristia mitt på nordväggen. Ingång genom tornet och mittportalen på sydsidan. Uppförd i gråsten, spritputsad och avfärgad i vitt med slätputsade omfattningar och hörnlister. Sockeln putsad och avfärgad i grått. Plåttak, ursprungligen tegeltak.

EXTERIÖR - En tidstypisk gustaviansk exteriör som överensstämmer helt med Seurlings av ÖIÄ och K Majt godkända ritning med undantag av portalomfattningarnas utformning. Förutom byte av takmaterial är exteriören oförändrad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Ett mycket välbevarat gustavianskt kyrkorum. Före 1985 års renovering, då en läktarunderbyggnad och en ny färgsättning tillkom, var interiören i princip oförändrad sedan byggnadstiden. Hela inredningen är samtida med kyrkan med undantag av orgeln, som tillkom 1856. Altartavlan, målad av Pehr Hörberg 1796 och uppsatt 1798, är omgiven av en arkitektoniskt uppbyggd omramning utförd av brodern Bengt Hörberg. Den senare har även utfört dekormålningen i form av skyar och moln i valvet ovanför altaruppställningen. Ursprungligen var det en grisaillemålning, i svart och grått, dock har vid renoveringen 1985 dekoren målats om i en blå färgskala. Den slutna bänkinredningen har fortfarande kvar sina ursprungliga skärmar och dörrar.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

KYRKOMILJÖN
Västrums kyrka ligger högt på en bergsknalle vid det innersta av den trånga Västrumsfjärden. Läget är strategiskt valt för att skärgårdsborna skulle kunna ta sig med båt ända fram till kyrkan. Förr, innan landhöjningen gjort land av hav, gick fjärden ännu närmre kyrkan. Kontakten med havet har ytterligare minskat genom att skogen öster om kyrkan vuxit sig så hög att vattnet inte syns annat än uppe från kyrktornet. Norr om kyrkan skär en ljus uppodlad dalgång genom det annars barrskogsdominerade landskapet. Marken tillhör gårdarna i Västrums by, där också den före detta prästgården ligger. När den såldes behöll församlingen ett av husen som nyttjas som församlingshem. Kyrkogården ligger hundratalet meter norr om kyrkan på platsen för den gamla kyrkan. Runt kyrkan ligger Västrums samhälle med drygt tio bostadshus. Där finns även skolan, byggd 1909, det fd ålderdomshemmet från 1914, det fd kommunalhuset från 1935 samt hembygdparken med flera äldre ditflyttade byggnader. Genom det lilla samhället går vägen från Gunnebo ut mot Skaftet och vidare ut till Skälö och Skavdö. Idag går vägen väster om kyrkan men tidigare gick den över berget som går i dagen på östra sidan. På Generalstabens karta från 1883 har vägen fortfarande sin gamla sträckning.

Kyrkogården och kyrkotomten
När den nuvarande kyrkan byggdes på en ny plats behöll man den gamla kyrkogården. Den är liten, rektangulär i öst-västlig riktning och omges av en kallmurad stenmur. Längs östra och, delvis, södra sidan finns en trädkrans av lindar. Strukturen är enkel med rektangulära gräsbevuxna kvarter och några raka grusgångar som skär varandra vinkelrätt. På kyrkogården finns ett gravkapell med invändiga målningar från 1700-talet. Kapellet var från början gravkor till den gamla kyrkan.

Området runt den nuvarande kyrkan har mager jordmån som består av ett tunt lager jord ovanpå hälleberget. Ytan består av en enkel klippt gräsyta utan planteringar eller anlagda gångar. Ytan framför västporten iordningsställdes 1958.

KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET
På Västrums kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgearbetet i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och yrkestitlar. På Västrums kyrkogård förekommer många yrkestitlar med anknytning till sjönäringen såsom exempelvis fiskaren, lotsen och skepparen.

Västrums kyrkogård togs i bruk vid 1600-talets slut och låg då runt den lilla träkyrka som fanns på platsen. När den nya kyrkan byggdes vid slutet av 1700-talet valdes en ny och högre plats för denna, men kyrkogården fick ligga kvar på sin gamla plats. Träkyrkan revs men det Cederflychtska gravkoret behölls. Kvarteren B och D är förmodligen de äldsta medan ytan som ungefär motsvarar kvarter C och E tillkom vid en utvidgning 1767. Kyrkogårdens västligaste del är den yngsta, den tillkom vid en utvidgning 1931. Under hela 1700-talet bör kyrkogården ha varit indelad med gravarna fördelade efter grupper av byar, sk rotar. Av detta finns idag inga spår. Senare under 1800-talet bör kyrkogården ha fått den då vanliga indelningen med köpegravar och linjegravar. Spår av detta kan ses i det renodlade köpegravskvarteret B och i kvarteren C, D och E som i huvudsak har hyst linjegravar med köpegravar i kvarterens kanter.

Eftersom kyrkogården brukats under lång tid finns här flera olika typer av gravvårdar från mitten av 1800-talet och fram till idag. Ett fåtal gravplatser har kvar sin omgärdning och grusbeläggning. Dessa utgör en sista rest av en typ av gravplatsutformning som varigt vanlig på Västrums kyrkogård. Samtliga dessa gravplatser bör därför bevaras. Gravvårdar från 1800-talets mitt, vårdar av gjutjärn och smide samt järnstaket skall införas på församlingens inventarieförteckning. Den samling av äldre trävårdar med emaljskyltar som bevarats genom att de tagits bort från kyrkogården bör också föras upp på inventarieförteckningen.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider.

Sammanfattningsvis:

·Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur med de olika tidsskikten som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling.
·Flera av gravvårdarna har ett person- eller lokalhistoriskt värde som berättar om Västrums historia.
·Kyrkan, kyrkogården och den omgivande bebyggelsen utgör tillsammans en värdefull kulturmiljö som vittnar om platsens betydelse som kyrkligt och administrativt centrum i bygden.

Kyrkogårdens historik
Den förste som begravdes på Västrums kyrkogård var en 17 månader gammal pojke, Jacobeus Petri. Han var den förstfödde till kyrkoherden P.J. Törnevall. Gravsättningen ägde rum den 17 december 1693. Under golvet i sakristian lät Anna Cederflycht på Helgerum inrätta två gravkammare. I den Cederflychtska graven vilar följande personer: Anna Hansdotter Cederflycht 1685-1752, Jungfru Catharina Hansdotter 1683-1742, Anna Cederflychts son Erik 1711-1738, hennes son Hans 1707-1748, dottern Christina 1722-1740. I den andra gravkammaren vilade Örnhielmska släkten. Utanför kyrkans södra ände var prosten i Gladhammar, Petrus Johannis Törnvalls grav belägen, på den tiden överbyggd med brädtak, förmodligen mellan de båda kastanjerna av vilka träd ännu ett finns kvar. Man brukade plantera träd på eller vid gravarna på den tiden.

År 1767 uppfördes en stenmur runt kyrkogården. Samma år utvidgades kyrkogården i norr och söder och lövträd planterades runt hela kyrkogården. Några av dessa träd stod kvar ännu 1958.

På landsarkivet i Vadstena förvaras en planritning över kyrkogården som visar var varje by i socknen hade sina gravplatser. Indelningen godkändes på kyrkostämman den 16 oktober 1768. Inne i dagens kyrka finns en avritning av det gamla dokumentet inom glas och ram. Gravarna på kyrkogården var ordnade efter socknens byar som var fördelade på fyra rotar. Varje rote hade sin särskilda del på kyrkogården och inom varje rotes område hade i sin tur varje by sin särskilda plats. I det nordöstra hörnet låg Helgerumsroten och söder om kyrkan låg från öster till väster; Skärroten, Ytterhultroten och Bjuleboroten. Utöver dessa fanns även särskilda områden för avlidna med anknytning till kyrkan. Marken närmast öster om koret var avsatt för prästgravar. Ytterligare öster därom fanns ett område benämnt Kyrkotjänarnes friplats samt även ett för Västrums prästgårdstorp.

1931 utvidgades kyrkogården västerut. I samband med denna utvidgning revs muren som kom att ligga mellan den gamla delen och utvidgningen. När församlingen genom kyrkoherden i en skrivelse till riksantikvarien sökte tillstånd för utvidgningen uppskattades muren vara inte så gammal, men i varje fall från före 1870-talet. Den höga norra stödmuren lades troligen om på sträckan från baksidan på gravkapellet och västerut. De lönnar som utgjort trädkrans i öster togs också bort.

På 1990-talet iordningsställdes området söder om kyrkogården med minneslund och parkering samt asfaltering av vägen upp till kyrkan och vaktmästarbyggnaden. Delar av detta område hade tidigare varit trädgård till den intilliggande skolan.

Sockenbeskrivning
Västrums socken ligger vid kusten söder om Västervik. Den bröts ur som kapellförsamling ur Gladhammars socken 1622 och 1879 blev den annexförsamling. Förutom Västerviks stad gränsar den till socknarna Gladhammar och Hjorted. Till socknen hör en del av Tjusts skärgård med flera större och mindre öar. De största öarna är Eknö och Händelöp. En lotsstation har funnits på Idö sedan 1600-talet. Genom skärgården går den södra infartsleden till Västervik. Kustlinjen är sönderskuren av flera vikar av vilka Verkebäcksviken sträcker sig längst in i landet. Landskapet är småkuperat med skogklädda höjder. Arkeologiska fynd finns från samtliga förhistoriska perioder men inte i någon större mängd. Jordbruk, skogsbruk och fiske har varit socknens viktigaste näringar. Den största gården inom socknen är Helgerum där man förutom jordbruk också har drivit tegelbruk och skeppsvarv. Socknens historia är nära sammanbunden med Helgerum och dess ägare. Sin storhetstid hade godset under 1700-och 1800-talet då det ägdes av bergsrådet P. C. Cederbaum och baron C. A. J. Raab. I socknen har också funnits masugn och hammarsmedja samt sågverk vid Tovehult, kanongjuteri vid Tyftingemar och pappersbruk vid Gölpa. Idag pendlar många till arbeten i Gunnebo, Ankarsrum eller Västervik.

Kyrkan
Den nuvarande kyrkan ligger ett hundratal meter högre upp i terrängen söder om kyrkogården. Västrums kyrka som uppfördes 1797 är ett exempel på en tidigklassisk Hårlemaninspirerad kyrka med sin klockformiga huv krönt av en öppen lanternin, det brutna långhustaket, de symmetriskt placerade rundbågiga fönstren och de släta fasaderna. Utöver ändrat taktäckningsmaterialet på långhuset, ändrad färgsättning på snickerier och nödvändiga putsrenoveringar har få förändringar skett exteriört. Interiören präglas av byggnadstidens ideal med sitt öppna, ljusa kyrkorum, trätunnvalv och stora ljusinsläpp samt ursprungliga inventarier.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Västrums kyrkogård saknar en allmänt använd uppdelning i kvarter med tillhörande beteckning. För att göra beskrivningen här i rapporten lättare att följa benämns de olika delarna med bokstäver enligt kartan ovan.
Kyrkogården är liten till ytan, så liten att man kan överblicka den från ett och samma ställe. Den är en enkelt utformad sockenkyrkogård utan monumentala gravvårdar eller omfattande planteringar. Karaktären ges i huvudsak av gravvårdarna och de funktionellt motiverade anläggningarna som raka gångar och omgärdningar samt det lilla gravkapellet. Kyrkogården är rektangulär till formen och omgärdas i norr av en hög stödmur, längs övriga sidor finns halvmurar med gräsbevuxna slänter in mot kyrkogården. På murarnas krön står en knapp meterhög häck som löper runt hela kyrkogården. Kyrkogårdens västra hälft omges av en regelbunden trädkrans. I öster och sydost ger enstaka björkar längs kyrkogårdsmuren och andra träd på de omgivande gräsytorna en inramning. Inne på kyrkogården märks särskilt en gammal omfångsrik hästkastanj som står nära det lilla gravkapellet. Hela markytan utgörs av gräsmatta, förutom grusgångarna och enstaka grusgravar. Några av gravraderna har halvmeterhöga rygghäckar.
Omgärdning
I norr: Kallmurad stödmur, som högst ca 2-3 m. längst mot öster.
I väster och söder: Kallmurade halvmurar av granit med måbärshäckar på krönet.
I öster: Kallmurade halvmurar av granit.

Ingångar
I söder: Den stora grinden mitt för kapellet har murade, putsade grindstolpar med kransgesims. Stolparnas pyramidtak är av svartmålad plåt. Mellan stolparna finns en dubbelgrind av smidesjärn med tunna spjälor som har formen av spjutförsedda lansar. Längre mot öster finns en mindre öppning med en enkel grind i smäckert smidesjärn.
I öster: Enkel svartmålad och svetsad grind av järn.

Vegetation
Trädkrans:
I söder: Från mittgången och till västra kortsidan står lindar som förmodligen planterades i samband med utvidgningen på 1930-talet. Öster om mittgången finns ingen egentlig trädkrans men utanför kyrkogårdsmuren står några större träd.

Övrigt:
Framför kapellet öster om den tvärgående mittgången står en stor hästkastanj. Vid en gravplats i kvarter D står fyra stycken knuthamlade almar. Mellan några av gravraderna finns rygghäckar, ca en halv metar höga, av liguster.
I de parkliknande områdena söder och öster om kyrkogården växer en del större träd bla silvergran, ek, björk och tall.

Gångsystem
I det närmaste raka gångar i rutnätssystem som delar in ytan i rektangulära områden. En del gångar har såtts igen med gräs men är fortfarande skönjbara i grässvålen. Möjligen sammanfaller en del av gångarna med gränserna för de utvidgningar som gjorts genom åren.

Gravvårdstyper
Kyrkogården domineras av relativt enkla och låga gravvårdar. Ännu långt in på 1900-talet var de allra flesta vårdar av trä och av dessa finns inte många kvar idag. Några få trävårdar av yngre datum står ute på kyrkogården och en del äldre har plockats inomhus och därigenom räddats för eftervärlden. Över de låga gravvårdarna höjer sig ett antal högre och ofta äldre vårdar.

Minneslund
Minneslunden ligger söder om kyrkogården i det område som tidigare varit skolträdgård.

Byggnader
Mitt på kyrkogårdens norra långsida står den före detta sakristian till den numera rivna kyrkan. Sakristian benämns sedan länge som det Cederflychtska gravkoret. Byggnaden har vita spritputsade väggar och sadeltak med tvåkupigt lertegel. Målningarna och möjligen också fasaderna renoverades/konserverades 1950-60-tal samt utvändigt 1990-tal.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret ligger på kyrkogårdens västligaste del och tillkom vid en utvidgning i början av 1930-talet. Det består av rader av gravplatser med ryggställda vårdar. På var sida om mittgången finns större familjegravar med vårdarna vända ut mot gången. Samtliga gravvårdar är låga eller några enstaka liggande, vilket ger kvarteret en tidstypiskt enhetligt låg profil. Rygghäckarna är borttagna förutom i den del av kvarteret som ligger längst norr ut. Alla gångar är insådda med gräs bortsett från mittgången som går i hela kyrkogårdens längdriktning som fortfarande är grusad. Kvarteret saknar annan vegetation än de nyss nämnda rygghäckarna.

Gravvårdstyper
I detta kvarter dominerar låga rektangulära gravvårdar. Materialet är främst grå granit men även svart och röd förekommer. Flera av gravvårdarna från 1940- och 50-talen har klassicerande drag med tex. pilastrar, symmetrisk dekor och trekantig avslutning uppåt. Gravvårdar av yngre datum har ofta en friare osymmetrisk form och dekor.

Allmän karaktär:
Kvarter B ligger sydväst om det Cederflycktska gravkoret på mark som dels utgjort den äldsta kyrkogården och dels mark som frigjordes när den gamla kyrkan revs. Området är ett äldre köpegravsområde med ett flertal stora vårdar över besuttna, eller på annat sätt inflytelserika personer, i socknen. Gravplatserna är ordnade i rader i nordsydlig riktning förutom de tre nordligaste raderna som löper från öster till väster. Strukturen är något oregelbunden, något som visar på att kvarteret innehåller äldre gravar från en tid då regelbundenhet och raka rader inte var lika viktiga som de blev senare under 1900-talet. Området har tidigare varit helt dominerat av grusgravar men är numera till största delen insått med gräs, endast ett fåtal grusgravar finns fortfarande kvar. Den nordligaste gången är insådd med gräs. Kvarteret saknar helt annan vegetation än planteringarna framför gravvårdarna.

Gravvårdstyper
De många höga, stående gravvårdarna dominerar intrycket av kvarteret. Här finns dock även exempel på vårdar med klassicerande stildrag från 1930-50-talen och även stenar från senare tid. Bland de mer påkostade gravvårdarna märks: ett gjutjärnskors på granitsockel med årtalet 1915 (korset är eventuellt äldre), ett gjutjärnskors från 1851, en kalkstensvård med nygotiska former från 1838 och en dito med utsmyckning i form av hängande kottar från 1854, familjen Raabs (Helgerum) familjegrav vars gravplats fortfarande är grusad, en mycket hög stående vård i grå granit, en i grå granit med ekbladsdekoration familjegrav från tidigt 1900-tal samt en granithäll över Margaretha Sophia Hoppenstedt från Helgerum död 1818 (hällen möjligen tillkommen senare). Väster om gravkoret finns en gravplats som omgärdas av ett järnstaket. Utöver dessa gravvårdar finns ett större antal köpegravstenar från slutet av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet som är tidstypiskt höga, stående i svart delvis polerad granit.

Kvarter C, D och E
Allmän karaktär
Kvarter C, D och E ligger på den östra delen av kyrkogården. Dessa kvarter innehåller vårdar från hela 1900-talet. En del av de äldre vårdarna har tagits bort och lämnar luckor i gravraderna. Långt in på 1900-talet var de enklare gravvårdarna tillverkade av trä varför många av dem har ruttnat och tagits bort. På några ställen går det att ana resterna av ett mer eller mindre genomfört linjegravsystem. Detta gäller främst den ostligaste delen av kvarter D, men enstaka tidstypiska små stenar av svart granit från 1900-talets första hälft finns kvar i samtliga dessa kvarter. Längs med kyrkogårdens ytterkanter och utmed gångarna inne på kyrkogården finns ofta större gravplatser med mer påkostade vårdar. Denna struktur med linjegravar i kvarterens mitt och köpegravar i utkanterna var vanlig under sent 1800-tal till in på tidigt 1900-tal på våra kyrkogårdar. Största delen av markytan är insådd med gräs. Några rygghäckar finns i kvarter C och i den västligaste delen av kvarter D och E. I kvarter D finns en stor hästkastanj och en av gravplatserna har fyra knuthamlade almar. Några enstaka av köpegravarna har kvar sina stenramar och grusytor. En av gravplatserna har omfattningshäck av buxbom.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i de tre kvarteren utgörs främst av låga stående vårdar från i huvudsak 1950-talet och framåt. Bland dessa återfinns dock även små stående vårdar av linjegravtyp från början av 1900-talet. I kvarter E finns även en trävård med emaljskylt. På köpegravplatserna finns större och mer påkostade gravvårdar. Särskilt märks ett stort gjutjärnskors med nygotiska former från 1883. Att Västrum är en skärgårdssocken märks på att många av de moderna gravvårdarna på fiskares gravar pryds av en dekor i form av en avbildning av dennes båt med registreringsnumret synligt på stäven. Närmast öster om gravkapellet finns en gravplats som är omgärdad med ett järnstaket. Många av titlarna på de äldre vårdarna i kvarteren är knutna till olika yrken och befattningar knutna till sjön, ex. lots och skeppare. På många av de äldre vårdarna står ortnamn utsatta.

Övrigt
Alldeles öster om den södra ingången till kyrkogården finns en plats för redskap, vattenpost och kompostbehållare, inom ett avskärmande gråmålat plank.