VÄSTRA EDS KYRKA

Västra Eds kyrka är belägen på högsta delen av en ås vid sydöstra spetsen av Storsjön. Intill kyrkan går vägen från E 22:an mot Ukna. Denna väg kantas fram till Edsbruk av en vacker allé. Vägen delar den gamla kyrkogården och den nya. Söder om kyrkan finns en del bostadshus, Ringeltaubska skolan, som byggdes av en av brukets ägare, ålderdomshem samt församlingshem. Brukssamhället med fabrik, arbetarbostäder och egnahems områden ligger norr om kyrkplatsen. Västra Eds församling har två kyrkogårdar. Den gamla kyrkogården omger ruinen av socknens kyrka från 1100-talet. Här finns flera äldre gravvårdar från mitten och slutet av 1800-talet bevarade vilket ger området ett ålderdomligt intryck. Gamla kyrkogården har brukats kontinuerligt sedan medeltiden och de modernaste inslagen på kyrkogården är en minneslund och ett område för urngravar. Den nya kyrkogården anlades norr om nya kyrkan. Områdets äldsta gravar är från 1910-talet och det förefaller som att man tagit kyrkogården i bruk vid den tiden. Nya kyrkogården är anlagd efter klassicistiska principer med en tydligt markerad huvudgång samt regelbundna och ordnade kvarter.
På Västra Eds kyrkogårdar har människor begravts från tidig medeltid fram till idag. Det visar på att platsen har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. En vandring över kyrkogårdarna berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enskilda gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. Gravvårdar på Västra Eds kyrkogård rymmer titlar som t.ex. kyrkoherde, godsägare, rättare, fiskare, hemmansägare, tegelmästare och smed vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar.

Till kyrkomiljön i Västra Ed hör förutom de båda kyrkogårdarna och kyrkan även kyrkoruinen, det stall som idag rymmer vaktmästeri samt skolområdet. Tillsammans skapar de en värdefull kulturmiljö som vittnar om att platsen har en lång historia som centrum i bygden.

I många av de båda kyrkogårdarnas enstaka gravvårdar finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. Västra Eds gamla kyrkogård karaktäriseras av sina höga, stående vårdar. Flera av dess är från mitten och slutet av 1800-talet och bör bevaras på plats. Många av dem bär också på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staket i samma material ska föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med vårdar från mitten av 1800-talet. Gravplatser som är belagda med grus och/eller omgärdade av stenram eller häck av buxbom minner om en tidigare vanlig företeelse, och bör behålla sin utformning. Trävårdar var tidigare ett karaktäristiskt inslag på båda kyrkogårdarna. I Västar Ed finns ännu ett fåtal trävårdar bevarade på ursprungsplats. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde och bör vårdars så att deras livslängd blir så lång som möjligt. Den tydliga uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar har ett socialhistoriskt värde då det visar på sociala skillnader i samhället. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen är de trädkransar och smidesstaket som omgärdar kyrkogårdarna samt de knuthamlade almar som är planterade på nya kyrkogården. De sistnämnda utgör en viktig del av den markerade huvudgång som binder samman den gamla och nya kyrkogården.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.

* Västra Eds kyrkomiljö har en lång tradition som religiöst centrum och samlingsplats i socknen. Kyrkogården utgör ett samhällshistoriskt och pedagogiskt värdefullt tidsdokument.
* Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling.

Sockenbeskrivning
Västra Ed ligger i norra delen av Västerviks kommun. Socknen är mycket gammal. Den första stenkyrkan uppfördes på 1100-talet och ersatte då en träkyrka vars byggår är okänt. I området finns gott om lämningar från samtliga förhistoriska epoker i form av lösfynd och gravar. Socknen är främst känd som en stormannabygd under medeltiden. Bl.a. ägdes gården Vinäs under slutet av 1300-talet av Bo Jonsson Grip som gjort sig känd i historien för sitt omfattande gårdsinnehav. Genom området gick, innan landhöjningar och sjösänkningsföretag, vattenvägen från kusten in i landet. Man kunde med båt ta sig ända till Linköping. Där sjöarna skildes åt av smala landremsor drogs båtarna på stockar. Ed betyder just landet mellan två vatten. Ursprungligen var sockennamnet Ed men 1884 delas socknen i Västra och Östra Ed. Utskeppningshamn hade socknen i Helgenäs. I nordvästlig-sydöstlig riktning sträcker sig Edsdalen som går upp i Uknadalen. Här finns socknens bördigaste jordbruksmark. Jordbruk har tillsammans med skogsbruk och fiske varit viktiga näringar. Socknens areal av jorbruksmark ökades väsentligt under 1800-talet då flera sjösänkningsprojekt genomfördes. I socknen finns flera herrgårdar, förutom Vinäs, även Hellerö, Bällsjö, Forsby, Marieholm, Bankestad och Eds säteri. De största byarna är Vråka, Hulta, Grötebo, Nocketorp, Björka, Härnum, Blidstena och Olserum.

År 1670 grundade Abraham Parment ett järnbruk i Ed. Det byggdes ca en kilometer norr om kyrkan och blev en viktig arbetsplats för socknens innevånare. När järnbruken hamnade i kris under slutet av 1800-talet byggdes bruket om till cellulosafabrik. Fabriken grundades av Alfred de Maré. År 1992 gick fabriken i konkurs och Västra Eds tid som bruksort var över.

Kyrkan
Västra Eds första kyrka ska ha varit en träkyrka. När den byggdes och var den låg är inte känt. På 1100-talet uppfördes den stenkyrka som kom att användas fram till mitten av 1800-talet. Den byggdes om vid flera tillfällen men först på 1850-talet började församlingen diskutera uppförandet av en helt ny kyrka. Nya kyrkan ritades av professor Albert Törnqvist och byggnaden stod klar 1863. Törnqvist var inspirerad av äldre stildrag och Västra Eds kyrka har ibland kallats en arkitektonisk tidsspegel. Den nya kyrkan byggdes en bit söder om den gamla kyrkan och placerades därmed högre i landskapet. Placeringen och orienteringen av kyrkan styrdes av landsvägens sträckning. Det gjorde att kyrkan blev felvänd med tornet i öster och koret i väster. Kyrkan är treskeppig och försedd med korsarmar i norr och söder. Interiört är kyrkan ljus och luftig. De fasta inventarierna är från kyrkans tillblivelsetid. Den största förändringen som genomförts i kyrkorummet är läktarunderbyggnaden i södra korsarmen.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Nya kyrkogården är i huvudsak belägen norr om kyrkan. Närmast kyrkan finns gräsmattor med enstaka träd och buskar. Runt kyrkan löper grusbelagda gångar frånsett gången till kyrkogårdens södra ingång som har handikappanpassats med asfaltbeläggning. Gravsättningsområdet ligger i norr om kyrkan och gränsen markeras av en rad äldre lindar och en sluttning. I sluttningen finns urngravar och nedanför den en rad kistgravar. Området genomkorsas av en huvudgång i nordvästlig-sydostlig riktning samt av ytterligare två gångar, den ena i det närmaste i rak öst-västlig riktning och den andra i riktning sydväst-nordost.

Omgärdning:
I sydost: En rad äldre lindar bildar gräns mot kyrkans och skolans gemensamma parkeringsplats.
I väster: En rad äldre lindar bildar gräns mot gång- och cykelbana.
I nordöst: Ett enkelt, svartmålat smidesstaket innanför rad av äldre lindar bildar gräns mot landsvägen. Från sydöstra hörnet fram till sluttningen där gravsättningsområdet börjar löper en häck av häckoxbär.

Ingångar
I sydost: Asfalterad gång.
I nordost: Ingång för den nordvästliga-sydostliga huvudgången. Denna markeras av två cementstolpar täckta med kopparplåt och krönta av facklor i koppar. Grindar i smidesjärn. En ingång finns också där staketet slutar och häcken tar vid i gravsättningsområdets sydöstra hörn. Grind saknas. Ingång som leder till entrén i tornet. Denna markeras av rektangulärt huggna granitblock och två svarta lycktstolpar.

Vegetation
Omgärdning: Består delvis av häck av häckoxbär.
Trädkrans: Består i huvudsak av äldre lindar men inslag av almar finns i nordöstra kanten.
Övrigt: Längs med kyrkogårdens nordöstra gräns och vid ingången i söder finns ett antal buskar av olika sorter planterade t.ex. gullregn, jasmin och syren. Utmed gången i nord-syd riktning samt västra delen av den norra gången i öst-västlig riktning växer parställda, knuthamlade almar.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Runt kyrkan löper en gång med förgreningar mot de olika ingångarna. Materialet är grovt grus i ett tjockt lager. Undantaget är gången till kyrkans södra port som är asfalterad. Gravsättningsområdets gångsystem domineras av två huvudgångar som möts i ett rätvinkligt kors. Gångarna ligger inte i rak nord-sydlig respektive öst-västlig riktning utan har en vridning mot väster. Ytterligare en gång i sydvästlig-nordöstlig riktning löper nedanför den sluttning som avgränsar gravsättningsområdet. Materialet på dessa gångar är ett finare grus.

Gravvårdstyper
Kvarter I domineras av ett linjegravsområde medan kvarteren II, III, IV och V är köpegravsområden. I kvarter I har gravsättning skett från 1910-talet fram till 2003. Man kan kronologiskt följa områdets tillväxt i raderna. Raderna närmast huvudgången är köpegravar av yngre datum. Stående, låga stenar dominerar men liggande vårdar förekommer relativt frekvent. Ett mindre antal trävårdar finns också. De övriga kvarteren domineras av låga, vida stenar från 1940-talet och framåt. Enstaka äldre stenar förekommer. Utmed gångarna och längs med gravsättningsområdets sydöstra kant finns ett antal grusgravar. Många av dessa gravplatser saknar omgärdning men i de fall omgärdning förekommer dominerar stenramar. Enstaka gravplatser som omgärdas av järnstaket, buxbomshäck eller pollare och kätting förekommer. I sydöstra hörnet finns ett fåtal högre stenar över några av kyrkans präster.

Övrigt
Kyrkogårdens belysning består av ett antal svartmålade lyktstolpar med glober i glas. Vid östra ingången är glasgloberna bytta mot lyktor.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I
Allmän karaktär:
Kvarter I ligger i kyrkogårdens nordvästra del. Det rymmer ett linjegravsområde och rader av köpegravar i öster och omfattar 390 gravplatser. Gravvårdarna i linjegravsområdet står tätt i nio rader som går i nord-sydlig riktning. Två rade i kvarterets östra del är köpegravar och här är gravplatserna bredare än i resten av kvarteret. Gravvårdarna är vända mot öster. Raderna är kronologiskt uppbyggda från slutet av 1910-talet till 2000-talet. De äldre raderna har flera luckor där gravvården tagits bort. Vid enstaka av dessa gravplatser planterar dock anhöriga fortfarande blommor. Endast en titel, snickare, förekommer. Däremot är det vanligt att ange den dödes hemort. Kvarteret omgärdas i väster av trädkransen av lindar, i norr av järnstaket samt i öster och söder av gravarna i kvarter III.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är företrädesvis små, låga och enkla till sin utformning. I de äldre raderna förekommer också liggande, enkla stenar. I kvarterets nordvästra del finns ett antal gravvårdar i trä med emaljskyltar. Trävårdarna är enligt uppgift inte original utan kopior av vårdar som stod där tidigare. I de modernare raderna varierar stenmaterialet medan svart granit dominerar i de äldre raderna.

Övrigt
Mitt i området växer en stor björk.

Kvarter II, III och IV
Allmän karaktär
Kvarter II omfattar 108 gravplatser varav endast sju platser har tagits i bruk. Kvarter III omfattar 40 gravplatser och kvarter IV 244 platser. Enstaka platser i dessa båda kvarter är tomma i synnerhet bland grusgravarna. Kvarter II är beläget öster om huvudgången i kyrkogårdens norra del medan kvarter III går i vinkel med ena armen väster om huvudgången och den andra norr om gången i öst-västlig riktning. Kvarter IV är beläget väster om huvudgången i gravsättningsområdets södra del. Den äldsta graven från 1918 finns i kvarter III men gravarna är åldersmässigt blandade i alla tre kvarteren. En viss koncentration av gravar från 1950- och 1960-talet kan märkas i kvarter IV. Gravvårdarna står företrädesvis vända mot öster med undantag för två områden i kvarter IV. I gravsättningsområdets södra kant är vårdarna vända mot gången d.v.s. antingen mot söder eller norr. Mitt i kvarteret är två rader ryggställda. Den häck av ölandstok som tidigare var planterad mellan raderna togs bort 1995. Den södra raden i kvarter IV är en urnlund som placerats under trädkransens lindar. Titlar som förekommer är godsägare, kyrkoherde, hovpredikant, köpman, agronom, rättare, fiskare, hemmansägare, studerande, lantbrukare, tegelmästare, kommunalkamrer och bankkamrer. Vid en uppräkning kan de verka många till antalet men i relation till det stora antalet gravar är titlarna få. Titlarna säger något om de verksamheter som funnits i socknen. Den största koncentrationen av titlar finns framförallt i det sydöstra hörnet av kvarter IV där en del av socknens prominenta personer är begravda. Att ange den dödes hemort är mycket vanligt.

Gravvårdstyper
Kvarteren domineras av stående, låga stenar. Enstaka högre stenar finns i västra delarna av kvarter IV och i kvarter III. I urnlunden förekommer bara liggande stenar. I kvarter II, III och i ytterkanterna av kvarter IV finns flera grusgravar. Flera av grusgravarna har en omgärdning. Den vanligaste typen är en stenram men här finns också exempel på staket i gjutjärn, buxbomshäckar och kedja mellan pollare. Gravstensmaterialet varierar men grå och svart granit dominerar. En ovanlig typ av gravvård är det kors klätt med kopparplåt som finns på kyrkoherde Meurlings grav från 1921.

Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V omfattar ca 220 gravplatser. Frånsett delar av de två ostligaste raderna är kvarteret fullbelagt. Kvarteret är beläget öster om huvudgången i områdets södra del. Den sydligaste gravraden är en urnlund som placerats under trädkransens lindar. Raden med kistgravar framför urnlunden har gravvårdarna vända mot norr. De två raderna närmast huvudgången är vända mot väster. Övriga rader är ryggvända med häckar av häckoxbär emellan. Kvarteret förefaller ha tagits i bruk under 1940-talet och har använts fram till idag. Den dominerande perioden är 1970-talet. Endast tre titlar finns: köpman, kyrkovaktmästare och smed. Att ange den dödes hemort är mycket vanligt. Genom att studera gravstenarnas placering kan man i kvarteret se hur man växlat mellan att begrava kistorna ovan på varandra i graven eller bredvid varandra.

Gravvårdstyper
Stående, låga stenar dominerar utom i urnlunden där det uteslutande finns liggande stenar. Stenmaterialet är framförallt röd och grå granit men också svart förekommer. Ett ovanligt undantag är en vård av en kluven ekstock. Längs med huvudgången och gången i områdets södra kant finns ett antal grusgravar. I de fall grusgravarna är omgärdade är detta gjort med en stenram. Ett undantag i form av en buxbomshäck förekommer.

Kyrkogårdens historik
GAMLA KYRKOGÅRDEN
Västra Eds första kyrkogård anlades i anslutning till den kyrka som uppfördes under 1100-talet. Denna kyrka är i dag en ruin men kyrkogården har brukats kontinuerligt sedan medeltiden. Idag rymmer denna kyrkogård flera ålderdomliga inslag av gravvårdar och begravningstraditioner men också moderna företeelser som minneslund och urngravar.
Se vidare rapport över Västra Eds gamla kyrkogård.

NYA KYRKOGÅRDEN
Marken till Västra Eds nya kyrka skänktes av dåvarande ägaren till Eds säteri och bruk, justitieministern och friherren Johan Nordenfalk. Det förefaller som att även marken för kyrkogården ingick i gåvan. Då den gamla kyrkogården utvidgades så sent som 1897 är det sannolikt att den nya kyrkogården inte togs i bruk förrän efter sekelskiftet 1900. De äldsta gravarna på kyrkogården är från 1910-talet. De finns framförallt i kvarter IV och i linjegravsområdet i kvarter I. Västra Eds nya kyrka placerades på en öppen gräsyta omgärdad av lindar. Denna öppna yta tillsammans med de dominerande stildragen i kyrkobyggnaden förstärker intrycket av en stadskyrka. Kyrkogården placerades ett stycke norr om kyrkan. Gränsen mellan kyrkogården och kyrkotomten markeras av en rad äldre lindar.

Hur kyrkogården planlades inte kunnat fastställas inom ramen för det här arbetet. Att kyrkogården följer en plan är dock tydligt. Nya kyrkogården rymmer flera stildrag som är typiska för de klassicistiska grundprinciperna. Kvarteren är regelbundna och strikt ordnade. Gångsystemet har en tydlig huvudaxel med två tväraxlar. Man kan här se hur den nya kyrkan bundits samman med den gamla kyrkogården med hjälp av den markerade huvudgången. Denna gång bör ha funnits och brukats innan nya kyrkogården anlades. Huvudgången betonas ytterligare med hjälp av de knuthamlade almar som parvis är planterade längs med gången. Utmed gångsystemet är också grusgravarna placerade.

Från 1933 finns ett flygfotografi över nya kyrkan och kyrkogården. Den visar en kyrkogård som till stora delar är outnyttjad. Gravsättningar har skett längs med gångsystemet som förefaller vara det samma som idag och längs med den västra kanten av kyrkogården. Grusgravar finns i det som idag är kvarter III, IV och V. Också linjegravsområdet i kvarter I har tagits i bruk. Den trädkrans av äldre almar som idag finns i gravsättningsområdets västra och nordöstra gräns är här helt unga träd. Också de knuthamlade almar som idag står längs med stora delar av gångsystemet är här relativt nyplanterade.

Bilder från 1950-talet visar att träden vuxit till sig. En grusgång har anlagts genom linjegravsområdet. Denna är borta idag. Fortfarande har stora delar av kyrkogården inte tagits i bruk. På ett flygfotografi från 1959 kan man se rygghäckarna i kvarter IV som idag är borta. De ska ha varit av ölandstok och togs bort omkring 1995. Bilden visar också att antalet grusgravar vid den tiden var betydligt fler än idag. Ännu har inte kvarter II och V tagits i bruk mer än längs med gångarna.

År 1997 asfalteras grusgången till kyrkans södra entré.