SANKTA GERTRUDS KYRKA

KYRKOMILJÖN ligger i centrala Västervik omgärdad av bebyggelse från olika epoker. Kyrkan ligger på en kyrkotomt med parkkaraktär som tidigare använts som kyrkogård. Öster, väster och söder om tomten finns parkeringsfickor. I nordväst finns en gård av äldre typ som kallas Aspagården. Kyrkan uppfördes under 1400-talets mitt i samband med stadens anläggande. Kyrkan har en latinsk korsplan med smalare kor. Långhus, kor och sakristian härrör till stora delar från 1400-talet. Torn och korsarmar tillkom under 16- och 1700-talen. Kyrkan är orienterad med kor i öster och torn i väster. Idag finns en kyrkotomt med parkkaraktär kring kyrkan, med gräsområden, grusgångar och bänkar. Kyrktomten omgärdas av ett flertal stora träd. Några liggande hällar, sannolikt från 16- och 1700-talen minner om tomtens tidigare användning. Att döma av en schematisk karta från 1678 har kyrktomten idag ungefärligen samma omfattning som då, förutom den nordostligaste delen som tidigare utgjorde del av Norrgränd. Här finns nu den sk Brunnsparken med en nyligen återskapad brunn, gjord efter äldre fotografier från platsen. S:ta Gertruds väg, norr om kyrkotomten är del av den gamla landsvägen som via Norrtull ledde in i stadens rutnätssystem. Sydväst om kyrkan längs Västra kyrkogatan finns ett kyrkoherdeboställe från slutet av 1700-talet. På gården till denna finns ännu gamla kyrkstall bevarade.

KYRKOTOMTEN kring kyrkan användes som kyrkogård fram till 1830-talet. År 1724 beskrivs kyrkogårdsmuren kring kyrkan vara av gråsten med brädtak i öster, söder och väster, med en smal ingång i väster och en östligt belägen huvudingång. Denna vätte mot Östra kyrkogatan och ska vid denna tid varit murad av tegel och försedd med Västerviks stadsvapen samt årtalet 1662. År 1758 beskrivs kyrkogården vara 107, 5 alnar lång och 96 alnar bred. Tre stora lönnträd växte på den. I norr fanns ingen mur utan där utgjorde några hus avgränsning. Två portar av tegel, en i väster och en i öster beskrivs vidare. På den södra delen av kyrkogården fanns ett benhus, uppfört 1718, bestående av två tegelstensmurar och fyra ekstolpar med tegeltak. År 1724 uppfördes en materialbod vid kyrkans nordsida. Vid en inventering 1829 är den äldsta vården på kyrkogården daterad 1603. På 1830-talet ansågs kyrkogården otillräcklig och en ny anlades vid den sk Dickmanska hagen utanför Västertull år 1936. Denna heter numera Gamla kyrkogården. År 1837 beslöts att den gamla kyrkogårdens mur skulle rivas och att gravar med staket och dylikt skulle tas bort. Några av hällarna från kyrkogården ska ha flyttats in i kyrkan och placerats i golvet, andra lades som planstenar utanför ingångarna till kyrkan, ytterligare andra såldes till högstbjudande. Ännu finns ett mindre antal hällar kvar invid kyrkobyggnaden i söder. Några större arkeologiska undersökningar har inte gjorts på platsen. Vid en exteriör restaurering 1962 fann man på ringa djup intill strävpelaren vid tornets norrsida en rad skallar och andra skelettdelar som begravdes på närbelägen plats på kyrkogården.

Informationen inlagd i samband med inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.

FÖRSAMLING 1995 - VÄSTERVIK

BEFOLKNINGSTAL -1805: 2932, 1900: 8299, 1995: 22795

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling.

LÄGE OCH OMGIVNING - Västervik på sin nuvarande plats vid Gamlebyvikens mynning går tillbaka till år 1433, då Erik av Pommern utfärdade stadens privilegiebrev. Denna föregicks av en äldre stadsbildning längre in i viken (se GAMLEBY KYRKA). År 1517 ödelades Västervik helt och hållet av en brand och invånarna flyttade tillbaka till det äldre stadsläget. År 1544 uppmanades de emellertid att flytta tillbaka till nuvarande Västervik, som 1547 också återfick sina privilegier. Staden hade endast en kyrka, helgad åt Sankta Gertrud. Möjligen föregicks stadskyrkan av ett kapell. Ett Gertrudsgille kan beläggas genom en sigillstamp från 1300-talet. I en senmedeltida förteckning över kapell i Linköpings stift finns en uppgift om ett kapell "nära Stäkeholm", som dock uppges vara helgat åt S:t Göran. I stadens sydöstra del, inom ett område som idag ungefär motsvaras av kv. Kapellet, påträffades någon gång under förra delen av 1700-talet benrester, vilket tyder på att här funnits en kyrkogård. Platsen kallades då för Kapellbacken.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är murad av gråsten och tegel och består av ett treskeppigt långhus med korsarmar i söder och norr, ett smalare, rakt avslutat kor i öster, en sakristia på korets norra sida samt västtorn. Den stadskyrka som uppfördes under 1400-talets första hälft eller mitt är till sin kärna bevarad intakt. Sakristian är uppförd i förband med långhus och kor (ATA: murverksdokumentation i samband med restaurering 1962). Västtornet uppfördes 1669-72. Den norra korsarmen tillbyggdes 1737-39 och den i söder 1763-67.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den vitputsade kyrkan präglas i det yttre i hög grad av senare förändringar. Efter ett åsknedslag tillkom år 1782 den karnisformade tornhuven med högrest lanternin, troligen efter ritning av arkitekt Carl Fredrik Adelcranz. Korskyrkans befintliga takresning tillkom 1821-22. Exteriören har relativt nyligt genomgått restaurering under ledning av Atrio Arkitektkontor i Västervik AB, med tjärning av tornhuvens spån, byte av sadeltakens tegelpannor, byte av hängrännor och stuprör, avfärgning av fasaderna och reparation av tornur. Ingångar i väster via tornets bottenvåning samt på korsarmsgavlarna. Det treskeppiga långhusets ribbvalv av tegel är sekundärt inslagna, troligen under 1400-talets slut eller omkring 1500. Valv har även funnits i koret, vilket dock bröts ned och ersattes med ett plant trätak under 1600-talet. Medeltidsvalven dekorerades med målningar, varav fragment av Yttersta domen återfinns ovanför triumfbågen. År 1686 målades de över med en enkel dekoration (målningsskikten framtogs vid restaurering 1930-32, under ledning av arkitekterna Sven Brandel och Johannes Dahl). Den norra korsarmens innertak av trä smyckades med en plafondmålning, utförd av Västerviksmålaren Anders Brodin. Till interiörens nuvarande karaktär bidrar den högklassiga och välbevarade inredningen i senbarock. År 1696 erhöll kyrkan genom donation den ståtliga altaruppsatsen - ett mästerverk av Burchardt Precht. Den rikt utsirade predikstolen är tillverkad av Niclas Österbom i Norrköping 1743 (den stod ursprungligen omålad på grund av brist på medel, år 1761 fick den en vit kredering som dock avlägsnades 1932-33). Orgeln från 1744 är byggd av Johan Wistenius och har fasad utförd av Österbom. Bänkinredningen härrör från 1748.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Flera bevarade epitafier minner om betydande borgare i den på 1600- och 1700-talen blomstrande sjöstaden.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.