HÄLLESJÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - HÄLLESJÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 397, 1900: 2191, 1995: 991

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, under tidig medeltid kallad Rotakäl eller Kälarne.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en höjd nära Hällsjön i utkanten av ett jordbruksområde i det östra urbergsområdet. Intill kyrkan ligger prästgården från andra hälften av 1800-talet. Klockstapeln uppfördes 1781 av Pål Pehrsson i Stugun.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltida stenkyrkan låg ett kort stycke norr om den nuvarande, några spår är inte synliga ovan jord. Teckningar och ett äldre foto visar att den var en salkyrka av sten med gavelrösten av trä. I nordost låg en sakristia och framför sydportalen i sydväst ett vapenhus. Dessa kan ha varit av trä. Byggnadshistorien är inte klarlagd och kyrkan därför svårdaterad. Salkyrkoformen tyder på en tillkomst under senare medeltid. Kyrkan övergavs när den nya togs i bruk omkr. 1849, men revs först 1873.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Hällesjö nuvarande kyrka uppfördes av sten 1847-48 (fullt färdig 1853) av byggmästaren Frans Agathon Lindstein. För träarbetet svarade byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Ritningarna är utförda av arkitekten Johan Adolf Hawerman, troligen efter en av Göran Sundin 1839 utarbetad ritning efter anvisningar av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda. Kyrkan har en ovanlig planform med ett åttkantigt långhus med korparti i söder och utbyggnader för vapenhus i norr och sakristia bakom altarväggen i söder.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt putsad i tegelrött med vita omfattningar. Långhustaket, med fall åt åtta håll, kröns av en glasad lanternin, som fick sin nuvarande kupolform 1921-23. Ingång via vapenhuset. Det åttkantiga kyrkorummet har ett förhöjt mittparti, som bärs av åtta pelare av trä, och som avslutas med ljusinsläpp genom taklanterninen. Väggfönstren är kopplade, rundbågiga. Takets figurativa målningar och bibelspråk utfördes av Gabriel Strandberg 1923, som samtidigt utförde altartavlan, med en historiserande omramning av Nordenskjöld. Predikstolen är utförd av Salomon Hägglöf från Häggenås 1848. Bänkinredningen och läktarna kring fem av rummet sidor är samtida med kyrkan. Orgelfasaden tillkom 1850. Kyrkan restaurerades 1921-23 efter förslag av Knut Nordensskjöld varvid en antikiserande skenperspektivisk målning på altarväggen avlägsnades och den byzantinskt inspirerade takmålningen, som ger rummet dess nuvarande karaktär tillkom. Vid en restaurering 1977 efter ritningar av arkitekten Lars Åkerlund avlägsnades pelarnas marmoreringsmålning, färgsättningen ändrades och mindre läktarunderbyggnader tillkom.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 -Vackert belägen på en sluttning mellan Hällsjön och vägen.1838 utsåg länsbyggmästaren Daniel Andersson en ny plats för den nya kyrkan. 1846 tog sockenmännen det slutgiltiga beslutet att bygga en ny kyrka. efter ämbetets godkända ritning. Initiativet till den åttkantiga kyrkan togs dock sannolikt av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda, som i ett brev till vännen Göran Sundin bad denne att upprätta ritning dels till en långhuskyrka med torn, dels till en åttkantig kyrka. Församlingen önskade en långhuskyrka utan torn, eftersom man hade klockstapel, Sörlin ville ha en stor, reslig kyrka med torn eller helst en åttkantig kyrka. Troligen är det Sundins ritning som ligger till grund eller har omarbetats av Johan A. Hawermans sedemera godkända ritning. Till byggmästare antogs Frans Agathon Lindstein och för träarbetena ansvarade byggmästaren N. H. V. af Trolle. Invigningen av den nya kyrkan, belägen på en sluttning mellan vägen och Hällsjön, förrättades den 25-26 juni 1853 av biskop Israel Bergman. Den föregående medeltida stenkyrkan, som låg en liten bit norr om den nuvarande kyrkan bortom klockstapeln, revs 1873, platsen utmärkt med en låg terrass från den rivna kyrkan. Klockstapeln av trä, ca 50 m norr om kyrkan, är uppförd 1781 av Pål Pehrsson från Stugun med för honom karaktäristisk utformning.

PLAN OCH MATERIAL - Planen är likformigt åttsidig med kor och utbyggd sakristia i söder och ingång med vapenhus i norr. Separat senare upptagen ingång till sakristian på västväggen.
Materialet är natursten i skift med kalkbruk som bindemedel. Murarna avfärgade med tegelröd puts. Omfattningar och hörnlisener i vitt. Stensockel med grålila bemålning. Takbeklädnaden är svartmålad plåt och kopparplåt.

EXTERIÖR - En välbevarad exteriör utförd enligt 1846 års ritning med undantag av portalen i vapenhuset som avsågs bli rundbågig istället för rektangulär. Lanterninen byggdes ursprungligen eller 1853 enklare men ombyggdes 1923 till ett utförande som följde den ursprungliga ritningen.

INTERIÖR - Från början en interiör med nyklassicistisk prägel som förändrades i och med 1923 års renovering med bl.a. takmålningar i en byzantiniserande stil av Gabriel Strandberg. På de åtta nedre stora fälten ses evangeliska motiv. På de mindre övre åtta mindre fälten Moses, profeter, evangelister, Martin Luther och Olaus Petri. Den tidigare dekoren utgjordes av smala festonger på murytorna i centralrummet samt målade kassetter med stora rosetter i tälttaket. Kyrkorummet får sitt ljus förutom från väggfönstren även från lanterninens fönster. Runt fem av kyrkorummets väggar löper breda läktare, som bärs upp av kolonner. Ursprungligen hade altarväggen på en stor skärm målad skenarkitektur inramad av draperier, utförd 1852-53 av Göran Sundin med hjälp av sonen Jöns. Mot denna fond i en nisch i muren stod ett av Sundin snidat kors med törnekrans och svepduk. Vid den ovannämnda renoveringen försvann Sundins skenperspektiv och korset. I dess ställe en ny altartavla med "Jesu måltid i Emmaus" målad av Strandberg med omramning i nytillverkad 1700-tals klassicism ritad av Knut Nordenskjöld. Predikstolen snidad av Salomon Hägglöf 1848.
Bänkinredningen, med gångar i mitten och längs sidorna, är samtida med kyrkan men moderniserad. Läktarna från kyrkans byggnadstid. Läktarunderbyggnad från 1972. Orgelfasaden tillhör 1850 års orgel byggd av Johan Gustaf Ek, dekorerad av Göran Sundin. Nuvarande orgelverk tillkom 1935. Kororgel från 1987.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Norr om kyrkans huvudingång står den åttkantiga spåntäckta klockstapeln byggd av Pål Persson i Stugun 1781. Den har en åttkantig bas, lökkupol och spira, precis som den klockstapel han byggde vid Håsjö gamla kyrka två år tidigare.

Klockstapeln byggdes långt före den nuvarande kyrkans byggnadstid då den gamla medeltida kyrkan fanns kvar, belägen norr om klockstapeln. På platsen där kyrkan stod har en minnessten rests efter att kyrkan revs 1873. Denna del av kyrkogården är den äldsta. Här finns gravvårdar av olika form, gjutjärnskors och enklare kors i järn samt stenvårdar från senare delen av 1800-talet. Kyrkogården har utvidgats mot både söder och norr i olika omgångar och är planerad med raka, korsande grusgångar och björkalléer. De äldsta delarna omges av en stenmur. Öster om kyrkan, som är orienterad med koret i söder, ligger minneslunden. Ett gravkapell uppfört i samma stil som kyrkan ligger rakt söder om kyrkobyggnaden.

KYRKOMILJÖN
Hällesjö kyrka är belägen inom bybebyggelse i sluttningen ovanför Hällsjön i utkanten av ett jordbruksområde i det jämtländska östra urbergsområdet. Intill kyrkan ligger prästgården från andra hälften av 1800-talet. Den är numera privatbostad. Vägen från Kälarne passerar förbi kyrkogårdens östra kant parallellt med Hällsjön. Vägen har under senare tid byggts på och ligger idag högre än kyrkogårdsmuren. På andra sidan vägen ligger församlingshemmet. Mot sjön nedanför kyrkogården ligger vaktmästeri och ett äldre bårhus som främst nyttjades under vintertid när de döda fraktades över Hällsjön till kyrkan i väntan på begravning.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor och begränsas i väster av Hällsjön och i öster av landsvägen. Norr om kyrkans huvudingång står den åttkantiga spåntäckta klockstapeln byggd av Pål Persson i Stugun 1781. Den har en åttkantig bas, lökkupol och spira, precis som den klockstapel han byggde vid Håsjö gamla kyrka två år tidigare.

Klockstapeln byggdes långt före den nuvarande kyrkans byggnadstid då den gamla medeltida kyrkan fanns kvar, belägen norr om klockstapeln. På platsen där kyrkan stod har en minnessten rests efter att kyrkan revs 1873. Denna del av kyrkogården är den äldsta. Här finns gravvårdar av olika form, gjutjärnskors och enklare kors i järn samt stenvårdar från senare delen av 1800-talet. Kyrkogården har utvidgats mot både söder och norr i olika omgångar och är planerad med raka, korsande grusgångar och björkalléer. De äldsta delarna omges av en stenmur. Öster om kyrkan, som är orienterad med koret i söder, ligger minneslunden. Ett gravkapell uppfört i samma stil som kyrkan ligger rakt söder om kyrkobyggnaden.

Kyrkobyggnaden har en ovanlig planform med ett åttkantigt, likformigt långhus med utbyggnader för vapenhuset i norr och sakristian bakom altarväggen i söder. Murarna av natursten är utvändigt putsade i tegelrött med vita omfattningar och hörnlisener på sakristia och vapenhus. Den putsade stensockeln har en grålila bemålning och täcks av en fotplåt. Långhustaket med fall åt åtta håll täcks av svartmålad falsad plåt och kröns av en glasad lanternin i trä med tak av kopparplåt. Takfoten är av trä och målad vit. Till entrén i vapenhuset leder en trappa av röd granit. De sex dubbla rundbågiga fönstren omges i exteriören av en rektangulär omfattning. I sakristian finns ett rundbågigt fönster och en separat ingång från väster. Kyrkorummet är även invändigt åttkantigt och har i taket ett förhöjt mittparti, som bärs av åtta pelare av trä och som avslutas med ljusinsläppet genom taklanterninen. Läktaren sträcker sig längs fem av väggytorna och har ett framskjutande mittparti i norr där orgeln står placerad. Läktare och orgel tillkom under kyrkans byggnadstid.

Kyrkan uppfördes 1847-48 av byggmästaren Frans Agathon Lindstein och för träarbetet svarade byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Den var fullt färdig och invigdes 1853. Ritningarna utfördes av arkitekten Johan Adolf Hawerman på Överintendentsämbetet, troligen efter en av Göran Sundin 1839 utarbetad ritning. Sundin i sin tur hade fått anvisningar av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda om hur den nya kyrkobyggnaden skulle utformas. En byggmästare Lindstein fick av sockenstämman 1842 i uppdrag att utse en lämplig plats för kyrkobyggnaden samt att komma med ett förslag till ritning och kostnad. Vid sockenstämman 1846 förekommer slutligen ritningen signerad av Hawerman, som antogs enhälligt av stämman. Till exteriören överensstämmer kyrkans utformning med 1846 års ritning av kyrkan med undantag av portalen i vapenhuset som avsågs bli rundbågig.

Den nuvarande kyrkans föregångare finns dokumenterad på ett äldre foto och genom teckningar. De visar en salkyrka av sten med gavelrösten av trä som låg orienterad i öst-västlig riktning. I nordost låg en sakristia och framför sydportalen i sydväst ett vapenhus. Dessa kan ha varit av trä. Byggnadshistorien är inte klarlagd och kyrkobyggnaden därför svårdaterad. Salkyrkoformen tyder på en tillkomst under senare medeltid. Kyrkan övergavs när den nya togs i bruk omkr. 1849, men revs först 1873.

Ursprungligen täcktes den nya kyrkan av en lanternin med en enklare utformning än den nuvarande lanterninen. Vid en ombyggnad 1921-1923 efter förslag av Knut Nordenskjöld byggdes lanterninen om till ett utförande som närmare följer Hawermans originalritning. Vid samma restaurering avfärgades kyrkan åter röd med vita omfattningar efter att ha varit vit sedan slutet av 1800-talet. Ett äldre foto av kyrkan visar kyrkan med spåntak och rökrör för kamin. Antagligen installerades kamin också i slutet av 1800-talet, men det är osäkert när spåntaket byttes mot ett plåttak.

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor och begränsas i väster av Hällsjön och i öster av landsvägen. Norr om kyrkans huvudingång står den åttkantiga spåntäckta klockstapeln byggd av Pål Persson i Stugun 1781. Den har en åttkantig bas, lökkupol och spira, precis som den klockstapel han byggde vid Håsjö gamla kyrka två år tidigare.

Klockstapeln byggdes långt före den nuvarande kyrkans byggnadstid då den gamla medeltida kyrkan fanns kvar, belägen norr om klockstapeln. På platsen där kyrkan stod har en minnessten rests efter att kyrkan revs 1873. Denna del av kyrkogården är den äldsta. Här finns gravvårdar av olika form, gjutjärnskors och enklare kors i järn samt stenvårdar från senare delen av 1800-talet. Kyrkogården har utvidgats mot både söder och norr i olika omgångar och är planerad med raka, korsande grusgångar och björkalléer. De äldsta delarna omges av en stenmur. Öster om kyrkan, som är orienterad med koret i söder, ligger minneslunden. Ett gravkapell uppfört i samma stil som kyrkan ligger rakt söder om kyrkobyggnaden.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - HÄLLESJÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 397, 1900: 2191, 1995: 991

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, under tidig medeltid kallad Rotakäl eller Kälarne.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en höjd nära Hällsjön i utkanten av ett jordbruksområde i det östra urbergsområdet. Intill kyrkan ligger prästgården från andra hälften av 1800-talet. Klockstapeln uppfördes 1781 av Pål Pehrsson i Stugun.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltida stenkyrkan låg ett kort stycke norr om den nuvarande, några spår är inte synliga ovan jord. Teckningar och ett äldre foto visar att den var en salkyrka av sten med gavelrösten av trä. I nordost låg en sakristia och framför sydportalen i sydväst ett vapenhus. Dessa kan ha varit av trä. Byggnadshistorien är inte klarlagd och kyrkan därför svårdaterad. Salkyrkoformen tyder på en tillkomst under senare medeltid. Kyrkan övergavs när den nya togs i bruk omkr. 1849, men revs först 1873.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Hällesjö nuvarande kyrka uppfördes av sten 1847-48 (fullt färdig 1853) av byggmästaren Frans Agathon Lindstein. För träarbetet svarade byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Ritningarna är utförda av arkitekten Johan Adolf Hawerman, troligen efter en av Göran Sundin 1839 utarbetad ritning efter anvisningar av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda. Kyrkan har en ovanlig planform med ett åttkantigt långhus med korparti i söder och utbyggnader för vapenhus i norr och sakristia bakom altarväggen i söder.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt putsad i tegelrött med vita omfattningar. Långhustaket, med fall åt åtta håll, kröns av en glasad lanternin, som fick sin nuvarande kupolform 1921-23. Ingång via vapenhuset. Det åttkantiga kyrkorummet har ett förhöjt mittparti, som bärs av åtta pelare av trä, och som avslutas med ljusinsläpp genom taklanterninen. Väggfönstren är kopplade, rundbågiga. Takets figurativa målningar och bibelspråk utfördes av Gabriel Strandberg 1923, som samtidigt utförde altartavlan, med en historiserande omramning av Nordenskjöld. Predikstolen är utförd av Salomon Hägglöf från Häggenås 1848. Bänkinredningen och läktarna kring fem av rummet sidor är samtida med kyrkan. Orgelfasaden tillkom 1850. Kyrkan restaurerades 1921-23 efter förslag av Knut Nordensskjöld varvid en antikiserande skenperspektivisk målning på altarväggen avlägsnades och den byzantinskt inspirerade takmålningen, som ger rummet dess nuvarande karaktär tillkom. Vid en restaurering 1977 efter ritningar av arkitekten Lars Åkerlund avlägsnades pelarnas marmoreringsmålning, färgsättningen ändrades och mindre läktarunderbyggnader tillkom.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 -Vackert belägen på en sluttning mellan Hällsjön och vägen.1838 utsåg länsbyggmästaren Daniel Andersson en ny plats för den nya kyrkan. 1846 tog sockenmännen det slutgiltiga beslutet att bygga en ny kyrka. efter ämbetets godkända ritning. Initiativet till den åttkantiga kyrkan togs dock sannolikt av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda, som i ett brev till vännen Göran Sundin bad denne att upprätta ritning dels till en långhuskyrka med torn, dels till en åttkantig kyrka. Församlingen önskade en långhuskyrka utan torn, eftersom man hade klockstapel, Sörlin ville ha en stor, reslig kyrka med torn eller helst en åttkantig kyrka. Troligen är det Sundins ritning som ligger till grund eller har omarbetats av Johan A. Hawermans sedemera godkända ritning. Till byggmästare antogs Frans Agathon Lindstein och för träarbetena ansvarade byggmästaren N. H. V. af Trolle. Invigningen av den nya kyrkan, belägen på en sluttning mellan vägen och Hällsjön, förrättades den 25-26 juni 1853 av biskop Israel Bergman. Den föregående medeltida stenkyrkan, som låg en liten bit norr om den nuvarande kyrkan bortom klockstapeln, revs 1873, platsen utmärkt med en låg terrass från den rivna kyrkan. Klockstapeln av trä, ca 50 m norr om kyrkan, är uppförd 1781 av Pål Pehrsson från Stugun med för honom karaktäristisk utformning.

PLAN OCH MATERIAL - Planen är likformigt åttsidig med kor och utbyggd sakristia i söder och ingång med vapenhus i norr. Separat senare upptagen ingång till sakristian på västväggen.
Materialet är natursten i skift med kalkbruk som bindemedel. Murarna avfärgade med tegelröd puts. Omfattningar och hörnlisener i vitt. Stensockel med grålila bemålning. Takbeklädnaden är svartmålad plåt och kopparplåt.

EXTERIÖR - En välbevarad exteriör utförd enligt 1846 års ritning med undantag av portalen i vapenhuset som avsågs bli rundbågig istället för rektangulär. Lanterninen byggdes ursprungligen eller 1853 enklare men ombyggdes 1923 till ett utförande som följde den ursprungliga ritningen.

INTERIÖR - Från början en interiör med nyklassicistisk prägel som förändrades i och med 1923 års renovering med bl.a. takmålningar i en byzantiniserande stil av Gabriel Strandberg. På de åtta nedre stora fälten ses evangeliska motiv. På de mindre övre åtta mindre fälten Moses, profeter, evangelister, Martin Luther och Olaus Petri. Den tidigare dekoren utgjordes av smala festonger på murytorna i centralrummet samt målade kassetter med stora rosetter i tälttaket. Kyrkorummet får sitt ljus förutom från väggfönstren även från lanterninens fönster. Runt fem av kyrkorummets väggar löper breda läktare, som bärs upp av kolonner. Ursprungligen hade altarväggen på en stor skärm målad skenarkitektur inramad av draperier, utförd 1852-53 av Göran Sundin med hjälp av sonen Jöns. Mot denna fond i en nisch i muren stod ett av Sundin snidat kors med törnekrans och svepduk. Vid den ovannämnda renoveringen försvann Sundins skenperspektiv och korset. I dess ställe en ny altartavla med "Jesu måltid i Emmaus" målad av Strandberg med omramning i nytillverkad 1700-tals klassicism ritad av Knut Nordenskjöld. Predikstolen snidad av Salomon Hägglöf 1848.
Bänkinredningen, med gångar i mitten och längs sidorna, är samtida med kyrkan men moderniserad. Läktarna från kyrkans byggnadstid. Läktarunderbyggnad från 1972. Orgelfasaden tillhör 1850 års orgel byggd av Johan Gustaf Ek, dekorerad av Göran Sundin. Nuvarande orgelverk tillkom 1935. Kororgel från 1987.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997