RAMDALA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 – RAMDALA

BEFOLKNINGSTAL – år 1805: 2017, år 1900: 2992, år 1995: 2099

FÖRSAMLINGSHISTORIK – Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING – Ramdala kyrka är ligger tillsammans med prästgård och skola i ett mindre villaområde och 800 m väster om Åbyån, vilken har sitt utlopp 2,5 km söder om kyrkan. Läget är strategiskt i ett tidigare sjö- och mosserikt landskap och högt med vid utblick över dagens åkerbygd. Nära kyrkan finns flera mindre höjder med fornlämningar i krönläge. Ramdala socken är kraftigt kuperad med berg i dagen. Odlingsmarken är relativt omfattande och återfinns i de lägre partierna. Socknen ligger öster om Karlskrona.

RASERAD KYRKA / RUIN –

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING – Den befintliga östtornskyrkan är byggd av sten och består av ett rektangulärt, något oregelbundet långhus med smalare kor, vars invändiga absid utgör bottenvåning till tornet. Uppförandetiden är sannolikt 1100-talets slut eller 1200-talets början. Ett ursprungligt västtorn revs under 1500-talet. Vid samma tid tillkom eventuellt det södra vapenhus, som i sin tur revs 1873.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR – Kyrkan har vitputsade fasader, rundvälvda fönster och gemensamt sadeltak för långhus och kor. Tornet kröns av en låg, svängd huv. Fönstren är utvidgade under 1800-talet; ursprungligen hade långhuset endast två ljusöppningar i sydmurens östra del. Från 1800-talet härstammar även huvudingången i väster. Ingången på korets sydsida är möjligen ursprunglig och upptagen 1923-24, långhusets sydportal är nu igenmurad. Kyrkorummet har vitputsade väggar. Långhusets putsade segmentvalv av trä är från 1877. Koret täcks av ett kryssvalv och absiden av ett hjälmvalv. Triumfbågen utvidgades år 1800, samtidigt flyttades predikstolen till långhusets nordöstra hörn och den tunnvälvda trappgången från koret tillkom. Vid M. Wernstedts restaurering 1923-24 anordnades ett dopkapell i korets norra del. Kyrkans fasta inredning härrör främst från 1600-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Ramdala ligger en dryg mil öster om Karlskrona och strax söder om E22, vars sträckning i stort motsvarar Blekinges gamla kustväg med minst 2500 år gamla anor. Den långsmala socknen sträcker sig från den småländska gränsen i norr till skärgården med öarna Senoren och Västra Svänö i söder. Det omgivande odlingslandskapet Ramdalaslätten är efter Listerbylandet Blekinges största sammanhänga odlingsområde och ett av de bördigaste i landet. Den lättbrukade åkerjorden var från bronsåldern och framåt avgörande för framväxten av den centralbygd med mycket gamla bebyggelsemönster som finns runt Ramdalaslätten.

På storskifteskartan från 1762 är kyrkan belägen strax söder om byn, ett läge som sannolikt varit detsamma sedan medeltid och är ännu idag, med gatehus, egnahemsbebyggelse och enplansvillor på de utskiftade gårdarnas plats. Kvarliggande och utflyttade gårdar i närmiljön bidrar till den agrara prägeln. Den omkringliggande slätten utgörs delvis av lågt belägna utdikade våtmarker och trots att kyrkan är uppförd på en ås och är väl synlig i omgivningen är den endast belägen 12 meter över havet. Bygatan som idag passerar öster om kyrkan gick tidigare väster om kyrkogården, där den tidigare huvudentrén i väster med stensatt trappa som tar upp den närmare fyra meter höga höjdskillnaden ännu är bevarad. Mitt emot den nya entrén i öster ligger den gamla sockenstugan som sedermera använts som skola och församlingshem. I söder återfinns den före detta prästgården som i slutet av 1950-talet flyttades ett 50-tal meter söderut, med framsidan mot kyrkan i norr istället för som tidigare mot bygatan.

Kyrkogård
Ramdala kyrkogårds äldsta delar närmast kyrkan har medeltida anor. Dokumentationen av äldre omfattning och utseende är knapphändig, bland annat redovisar 1700- talets skifteskartor så få fastighetsgränser att det endast går att konstatera att gränsen i väster gick nära kyrkan och att den i norr hade en oregelbunden tresidig form. 1864 flyttades östra kyrkogårdsmuren ut till sin nuvarande plats invid landsvägen, en utvidgning som skulle kunna vara den första. 1904 utökades kyrkogården åt väster efter kyrkogårdsvaktmästare Sven Nilsson förslag och ansenliga utvidgningar ska även ha skett två år innan inventeringen för Sveriges kyrkor 1914 (publicerad 1926), där en skiss av kyrkogården samma år framställs. Stadsarkitekten i Karlskrona Sigge Ullén ritade ett omdaningsförslag av norra och västra delarna som genomfördes 1934 med terrasseringar och anläggande av ny trappa i nordöst. Ullén återkom med ett förslag på ytterligare utvidgningar norr om bårhuset 1946, vilket aldrig kom till utförande då en anpassning av terrängen ansågs för kostsam. När nya ytor ändå behövdes återstod endast att gå söderut, där prästgården var belägen. Eftersom huvudbyggnaden var i stort renoveringsbehov föreslogs att man i samband med dessa arbeten skulle flytta den ett 50-tal meter söderut, vilket skedde i slutet av 1950-talet varpå den nya, lägre belägna kyrkogården på prästgårdens gamla trädgårdstomt enligt en minnessten kunde anläggas 196366. I dess västra del tillkom 1988 en minneslund.

Den äldre delen av kyrkogården, motsvarande utsträckningen innan 1960-talets tillskott, präglas av det höga läget med terrasseringar och en bogårdsmur som även fungerar som stödmur. Utmed östra gränsen löper en trädrad av hamlade lindar medan en ofullständig trädkrans av högväxta lövträd, bland annat oxel, lind, alm och ask, återfinns utmed övriga gränser. Huvudingången i öster har dubbla smidesgrindar som hänger i kraftiga grindstolpar murade av granitkvadrar som kröns av smideskors. Från ingången leder en bred grusad huvudaxel bort till en äldre entré i väster via en hög trappa, som idag endast leder ner till ett område med lövsly i åkerkanten. Därtill finns en ingång via trappor i nordöstra hörnet. Söder och öster om kyrkan bevaras grusade gravplatser med lågt klippta infattningshäckar. Ett relativt stort inslag av äldre högresta gravstenar typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900 är bevarade, bland annat obelisker, bautastenar och järnkors, men här finns även exempel på större familjegravar, lägre och horisontella gravvårdar som blev vanliga från 1930-talet och framåt samt mer sentida stenar med organiska utformning. Kvarteren präglas dessutom av en frodig och artrik växtlighet, där ett par äldre hängalmar är särskilt karaktärsskapande, och ett varierande utbud av buskar, perenner och utplanteringsväxter på gravplatserna. Väster och norr om kyrkan är marken gräsad och gravplatserna saknar särskild omgärdning med undantag av ett par rygghäckar av tuja och liguster. Mellan bårhuset och ekonomibyggnaden finns ett lapidarium med återgångna liggande gravstenar, som växt ut åt norr och även börjat ta den gräsade slänten i nordöst i anspråk.

Nya kyrkogården i söder är gräsbevuxen, med gravplatser ordnade i rader som tidigare indelades av för tidsperioden typiska rygghäckar. En grusad gång i nord-sydlig riktning leder från gamla kyrkogården fram till en damm omgiven av daggkåpor och en större rhododendron. Från platsen löper ytterligare en grusad gång i väst-östligt riktning som delar in kyrkogården dess två större delar, av vilka den södra endast tagits i bruk delvis och istället upptas av en äldre högrest lönn och en björk. En ytterligare och mer anonym ingång till kyrkogården finns i sydöstra hörnet. Minneslunden i väster avskiljs av en bågformad avenbokshäck och utmärks av en högrest akacia som liksom lönnen och björken härstammar från den gamla prästgårdsträdgården. Direkt väster om avenbokshäcken finns ett mindre kvarter med urngravplatser.

Byggnader på kyrkogården
Norr om kyrkan uppfördes under tidigt 1930-tal ett bårhus, sannolikt i samband med Sigge Ulléns utvidgningar varför det också är troligt att han stått för ritningarna. Byggnaden vilar på en granitsockel och har spritputsade vita fasader med slätputsade omfattningar, hörnlisener och profilerade takfotsgesimser. Sadeltaket avtäcks av plåt i skivtäckning. Ingången i södra gaveln har en svartmålad pardörr lika kyrkporten. I norr och öster finns rundbågiga fönster. Strax väster om bårhuset ligger en ekonomilänga som tillkom på 1970-talet. Fasaderna är klädda med vitmålad locklistpanel och sadeltaket avtäckt med fibercement eller liknande.