UKNA KYRKA

Sockenbeskrivning
Ukna socken ligger nordväst om Edsbruk i den allra nordligaste delen av Kalmar län. Tvärs genom socknen sträcker sig Uknadalen som på båda sidor omges av skogsklädda höjder. Genom dalen ringlar Storån. I socknen finns också många större och mindre sjöar, bland dem Storsjön i närheten av Ukna kyrkby. I socknen finns över 200 kända fornlämningar varav två fornborgar. I socknen ingick till 1931 Överum med omnejd, som då blev egen socken.

Jord- och skogsbruk var långt fram i tiden de dominerande näringarna i socknen, kompletterat av industrier som tegelbruk och järnbruk. Stensnäs vid Storsjön strax sydost om Ukna kyrka, var länge det dominerande godset i socknen, med en historik som går tillbaka till 1500-talet. Huvudbyggnaden är uppförd under 1700-talet. Godset har under senaste århundradena ägts av bl a familjerna Lewenhaupt, Adelswärd och sedan 1847 av den grevliga familjen Stackelberg. Under en period i mitten av 1800-talet ägdes både Stensnäs och Överums herrgårdar liksom Överums bruk av familjen Stackelberg.
Redan på medeltiden fanns en kyrka i Ukna, till en början en träkyrka senare en stenkyrka, båda på samma plats ca 1 km nordväst om nuvarande kyrkplats. Här låg kyrka och kyrkogård fram till 1830-talet då den nya kyrkan uppfördes. Den forna prästgården, Storhammar, ligger ännu vid det som numera är en kyrkoruin. Ruinen har undersökts och restaurerats på 1940- och 70-talen.

Ukna kyrkby består idag av kyrka och kyrkogård samt några hus som tidigare rymt flera av socknens viktiga funktioner. Om man följer gatan längs kyrkogården finns från norr till söder, först en gårdslänga som använts som bykhus, därefter kyrkskolan, uppförd 1926. Huset efter det är den äldsta kyrkskolan uppförd 1847, även brukad som kantorsbostad, sockenstuga, senare som skolmatsal och som lokal för Ukna sparbank. Därefter följer fd ålderdomshemmet som senare fungerat som läkarmottagning och barnmorskemottagning samt bostad för barnmorskan. Nästa hus i raden är byggd som grindstuga till Stensnäs herrgård och hyste senare Uknas första telefonväxel. Därefter följer en mindre byggnad som en gång rymt delar av brandstationen. Ungefär här låg också tidigare kyrkstallarna. Mittemot finns församlingshemmet som uppfördes 1955. Vid kyrkogårdens nordvästra hörn finns en servicebyggnad med garage, kontor och handikapptoalett som uppfördes på 1990-talet. Kyrkbyn ligger inom ett område som utsetts till Riksintresse för kulturmiljövården (nr. 97).

Kyrkan
Ukna kyrka är uppförd 1836-38 av stadsbyggmästaren J. Jonsson i Västervik efter ritning av Axel Nyström. Byggnaden är orienterad i nordost-sydvästlig riktning. Kyrkan är byggd som en helt symmetrisk anläggning med rektangulärt kyrkorum avslutat i nordost med en korabsid och i sydväst med en motsvarande halvcirkelformad utbyggnad. Sakristia finns i nordost och torn med lanternin på motstående sida. Kyrkan är spritputsad med slätputsade omfattningar och hörn, samt avfärgad i vitt. Långhuset har ett plåttäckt sadeltak.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Kyrkogården har en oregelbunden form och består av kvarteren 1-5. Kyrkan ligger centralt i området med koret i sydost och ingångar i nordväst och väster. Kvarter 1 ligger längst i väster och består av familjegravar längs tujahäckar. Kvarter 2 utgörs av 10 gravplatser, med äldre vårdar och grusgravar mellan kvarter 1 och 3. Det största kvarteret är nr 3 med en äldre del i väster med gravvårdar från 1800-talets mitt och framåt. Denna del är kyrkogårdens äldsta och rymmer många påkostade vårdar och grusgravar. Den östra delen av kvarter 3 är anlagd omkring 1940 med familjegravar som grusgravar, numera till vissa delar igensådda med gräs. Enstaka vårdar från ett äldre tidsskikt finns dock kvar. Kvarter 4 är granne med kvarter 3 framför kyrkan i sydost och har ungefär samma karaktär som kvarter 3 i öster i sin grusbelagda del, medan gräsdelen rymmer en hel del linjegravar. Kvarter 5 tillkom genom en utvidgning på 1930-talet och ligger i öster med gravkapellet i centrum och minneslund i sydost. Här finns platser för både urngravar och kistgravar, samt planer för sk asklund.

Omgärdning
Runt nästan hela kyrkogården finns ett svartmålat gjutjärnsstaket som står på en grund av granit. I sydost är granitgrunden ersatt av en cementsockel. På en mindre sträcka i norra och nordvästra delen av kyrkogården utgör en häck av liguster omgärdning. Mellan kvarter 3 och 5 finns en del av en stödmur som sannolikt utgjorde kyrkogårdens gräns före 1930-talets utvidgning.

Ingångar
I söder: Två ingångar, en i höjd med kyrkans ingång i sydväst och en i höjd med grusgången mellan kvarter 1 och 2. Den förstnämnda saknar grindar, men upphängningsanordning för grind finns. Grindarna finns enligt vaktmästaren inte i kyrkans förvar. Den andra ingången har en enkel grind i samman utförande som staketet.
I nordost: Ingång vid kvarter 5 genom pargrind i liknande utförande som staket men med ett utsirat överstycke.
I sydost: Ingång genom öppning i staket, där tidigare funnits grindar, i höjd med kyrkans torningång. Grindarna finns enligt vaktmästaren inte i kyrkans förvar.

Vegetation
Trädkrans: Stora träd av mestadels lind men också alm, lönn och kastanj. Träden står med ojämna mellanrum och jämfört med gravkartan har ca 8 träd tagits ned de senaste decennierna. Vid avgränsningen av kvarter 5 i norr finns inga träd planterade som trädkrans, men naturlig vegetation utanför kyrkogården utgör grönskande fond.
Övrigt: Längs gången från ingången i tornet mot kyrkogårdens sydöstra ingång står knuthamlade almar, liksom längs gången som följer kyrkans långhus i ost och sydost. Kring kapellet finns bl a vresros och ormbunkar. Häck av liguster längst norra delen av kvarter 5. I söder och sydväst står några enstaka större formklippta tujor. I västra delen av kvarter 3 utgör en hög häck av tuja avgränsning till familjen Stackelbergs familjegrav. I kvarter 1 finns rygghäckar av tuja.

Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Asfalterad yta framför kyrkans ingång i sydväst. Grusgångar kring kyrkobyggnaden och längs kyrkans ytterkanter i sydost och sydväst. Även grusad gång från kyrkans torningång och mot sydost. Diverse grusade gångar mellan kvarteren och inne i kvarteren. En del tidigare grusade
gångar har såtts igen med gräs. I kvarter 1 finns övertorvade gångplattor i gräset mellan gravplatsraderna.

Gravvårdstyper
Gravvårdstyper av varierande utföranden. Väster om kyrkan finns många äldre, höga vårdar av mörka bergarter. Variationen är relativt stor i utförandet, men många har tydligt klassicerande uttryck. Flera av de äldsta är utförda som ett kors på en sockel. Öster om kyrkan är merparten av vårdarna stående medelstora och relativt ensartade, många av grå och svart granit. Två vårdar av smidesjärn finns på östra delen av kyrkogården, liksom en urna av gjutjärn. I söder finns en stående gjutjärnsvård från Överums bruk. Ett stort antal grusgravar finns i kvarter 3 och 4. Merparten omgärdas av stenram, några enstaka av staket i smidesjärn eller gjutjärn.

Minneslund
I kvarter 5 i form av en bågformad häck av måbär på en i övrigt gräsbesådd yta. Platsen markeras även av en natursten med inskription Minneslund.

Byggnader
Gravkapell utfört i klassicerande stil med flackt sadeltak och fasad avfärgad i rosa med i vitt markerade pilastrar. Kapellet ritades 1918 av Knut Nordenskjöld, Stockholm men uppfördes inte förrän 1932. Kapellet har renoverats exteriört 1962, 1986 och 2004, vid det senaste tillfället även interiört.
Servicehus i en våning uppfört på 1990-talet i rödfärgat trä och med sadeltak, väster om kyrkogården. Byggnaden rymmer kontor, handikapptoalett och garage.

Övrigt
En trappa av granit på var sida om kapellet leder från kvarter 3 till kvarter 5. Lejdare av svartmålad smide. Belysningsstolpar av ett par olika typer. Fasadbelysning på fyra stolpar. Flera platser för vatten och avfall.

Beskrivning av enskilda områden
Kvarter 1
Allmän karaktär:
Kvarter 1 är beläget i den västra delen av kyrkogården och rymmer 74 gravplatser. Gravvårdarna står i fem dubbla och en enkel rad med vårdarna vända växelvis mot nordost och sydväst med mellanliggande rygghäck av tuja, ca 70 cm hög. Gravplatserna, förutom mindre planteringar, och området mellan raderna är besått med gräs. I den sydöstra delen av kvarteret står en hög formklippt tuja. Kvarteret avgränsas mot sydost och öster av en grusgång och i övriga väderstreck av kyrkogårdens gjutjärnsstaket. Mellan raderna finns delvis synliga men mestadels övertorvade gångplattor. Kvarteret rymmer mestadels familjegravar, men även några enkelgravar.

Gravvårdstyper
Blandad gravvårdskaraktär. En tydlig grupp är klassicerande vårdar av mörka bergarter, vissa av dem höga. Typen förekommer bland vårdar från tidigt 1900-tal, men även bland vårdar från 1960-70-talen. En annan grupp är enkla medelstora vårdar av grå granit. Ett kors av svart granit, en hög vård av röd granit samt en i form av en stubbe av granit, daterad 1920. Totalt ett 20-tal vårdar från 1900-talets första decennier, ett större antal från 1970-80-talen, samt enstaka från andra decennier av 1900-talet. Den äldsta vården är daterad 1908. Ett mindre antal titlar förekommer; befallningsmannen, hemmansägaren, kyrkovärden och folkskolläraren. Ortnamn förekommer på det stora flertalet vårdar.

Kvarter 2 och huvudsakligen västra delen av kvarter 3
Allmän karaktär
Kvarter 2 rymmer ca 10 gravplatser på gränsen mellan kvarter 1 och 3. Kvarter 3 omfattar både ytor väster och öster om kyrkan. Här beskrivs den västra delen samt den rad av gravplatser som sträcker sig längs kyrkogårdens ytterkant i öster och sydost, vilket tillsammans omfattar omkring närmare 200 gravplatser.

I området finns flera grusgångar, bl a som gräns mellan kvarter 1 och 2 och längs kyrkans långhus och kor. Området utmärks av den stora blandningen av gravvårdstyper och gravplatstyper och variationen i placeringen av dem. Domineranden är den Stackelbergska familjegraven (nr 68-70) som delvis döljer sig bakom en ca 2 meter hög tujahäck i områdets mitt, den Lewenhauptska familjegraven (nr 41) samt flera omkringliggande stora gravplatser med påkostade vårdar. Tujahäcken vid den stora Stackelbergska gravplatsen är uppdelad i två delar som enligt gravkartan tidigare haft samma konturer som kyrkans plan med långhus och halvrund absid i var ände. Lite av formen kan ännu skönjas. Området rymmer nästan enbart familjegravar.

Många av områdets gravplatser är belagda med grus och omgärdade av stenram med mellanliggande gräs. I mindre områden har tidigare grusgravar såtts igen med gräs. Vid Stackelbergska familjegraven finns ett gjutjärnsstaket och vid Lewenhauptska familjegraven intill, ett smidesstaket, båda svartmålade. Ytterligare en plats bakom kyrkans kor omgärdas av gjutjärnsstaket, liksom en i kanten av kyrkogården i söder. Några enstaka platser omgärdas av låg häck av buxbom.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av mycket varierat utseende. Ett större antal gravvårdar är stora, höga och av mörka bergarter. Kors av sten förekommer i några fall. Ett par vårdar har obeliskform. En mycket hög vård av grovt huggen granit. Ett stort antal har klassicerande drag i form och ornamentik. Några vårdar i sydost är låga och breda. Ett par är stora liggande vårdar varav en i den Lewenhauptska gravplatsen enligt traditionen ligger över en gravkammare. I övrigt finns olika i den mellanstora klassen. Grå och svart granit dominerar, men blandas upp med enstaka inslag av röd granit. Två vårdar av kalksten daterade till 1860-tal. En vård av kalksten eller sandsten med infälld marmorskiva, daterad 1891. I kvarter 3 längs kanten mot gravkapellet finns en smidesvård rest över en skolföreståndare 1926. I kantlinjen mot sydväst står en gjutjärnsvård utförd i nygotisk stil, rest över artisten Giovanni Viotti, d. 1859 på Överums bruk.

De äldsta vårdarna i kvarteret dateras till 1850-talet. Sammanlagt finns ca 15 vårdar som dateras till åren mellan 1850 och 1900. Flera av dem finns i den Stackelbergska familjegraven. På vården över greve Stackelberg, d. 1859 finns två bronsovaler med familjens vapen under grevlig krona. Från 1900-talets första tre decennier finns ett 30-tal vårdar. De äldre vårdarna grupperar sig främst i området kring de Stackelbergska och Lewenhauptska familjegravarna samt längs kanten av kyrkogården öster och söder om kyrkan. I övrigt finns vårdar från alla decennier av 1900-talet. Ortnamn förekommer på ett stort antal vårdar. Titlar förekommer också med hög frekvens, såsom greve, grevinna, envoyé (i Wien), ambassadör, nämndeman, landstingsman, ingenjör, inspektor, kyrkoherde, lärarinna, stationsföreståndare, byggmästare.

Övrigt
I den Stackelbergska familjegraven finns bl a gravvården över greve Adolphe Stackelberg som ägde Stensnäs och som blev känd som Läsargreven, då han mycket aktivt var verksam inom väckelserörelsen. Längs kyrkogårdskanten i söder finns gjutjärnsvården över italienaren Giovanni Viotti som fungerade som arbetsledare vid de omfattande utsmyckningsarbeterna på Överums herrgård vid 1800-talets mitt. Viotti bör ha varit anställd av greve Adolphe Stackelberg som då ägde godset.

Kvarter 3 öster om långhuset
Allmän karaktär:
Kvarter 3 i öster utgörs av området öster och sydost om kyrkans långhus, förutom raden längs områdets ytterkant som behandlats i tidigare områdesbeskrivning. Området rymmer omkring 160 gravplatser. I söder finns den mittgång som leder till torningången, som också utgör gräns mellan kvarter 3 och 4. Längs kyrkans fasad finns också en grusgång. Längs båda gångar står knuthamlade almar. Grusade gångar finns också mellan några av gravplatsraderna.
Gravplatsraderna är regelbundet placerade med vårdar växelvis vända mot väster och öster. Tre hela rader längst i sydost är isådda med gräs, liksom den forna grusgången, medan övriga området varierar mellan grusgravar utan stenram, grusgravar med stenram och gravplatser isådda med gräs. Området rymmer mestadels familjegravar, men också enstaka ensamgravar.

Gravvårdstyper
Området har en relativt låg profil och rymmer mestadels medelstora vårdar. Grå och svart granit dominerar. Vårdarna är mestadels stående, men några liggande förekommer också. Många av vårdarna bär klassicerande drag. Endast en riktigt hög vård nära torningången. Två stenkors, varav en rest över en kyrkoherde och en över en predikant. En smidesvård utan årtal nära torningången. En gravsten kröns av en gjutjärnsurna och utgör också områdets äldsta vård daterad 1910. Några vårdar är låga och mycket breda. En större liggande vård med inskription i brons. Merparten av vårdarna dateras till 1930-50-tal, med några enstaka inslag av äldre vårdar från 1910-20-tal. Enstaka vårdar daterade till 1900-talets senare hälft förekommer också. Ortnamn förekommer på många gravvårdar. Endast på få vårdar anges den dödes titel. De som förekommer är kyrkoherden, byggmästaren, landsfiskal, hemmansägaren i tre fall, målarmästaren, inspektor, predikanten och lantbrukaren.

Kvarter 4
Allmän karaktär:
Kvarter 4 utgörs av området söder och sydost om kyrkans långhus. Kvarteret avgränsas av grusgångar i alla väderstreck och i sydsydväst också av den asfalterade planen framför kyrkans sydvästra ingång. I sydost och norr står knuthamlade almar längs gångarna. Kring områdets ytterkant i sydost och sydväst finns den rad av gravplatser som hör till kvarter 3. Kvarteret rymmer 192 gravplatser.
Gravplatsraderna är regelbundet placerade med vårdar växelvis vända mot väster och öster. Närmast kyrkan är nästan samtliga platser belagda med grus och omgärdade av stenram i fyra dubbla rader. Mellan gravplatstraderna finns gångar av gräs i tre fall och grus i ett fall. Området rymmer mestadels familjegravar. Följande tre dubbla rader av vårdar står i gräs med mellanliggande gångar av gräs. Området rymmer en stor andel familjegravar, men också relativt många enkelgravar, speciellt i det gräsbesådda området.

Gravvårdstyper
Området har en relativt låg profil och rymmer mestadels medelstora vårdar. Grå och svart granit dominerar. Vårdarna är mestadels stående, men några liggande förekommer också. Många av vårdarna bär klassicerande drag. Ett modernt svartmålat träkors. Några vårdar är låga och mycket breda. En annan typ är mindre stående och liggande vårdar av svart granit av en typ som är vanlig i linjegravsområden.
Gravstenarna i området dateras mestadels till 1950-70-tal med enstaka inslag av äldre vårdar från tidigt 1900-tal och fram mot 1930-40-tal. Många av dessa är ensamgravar och bör ha ingått i ett äldre linjegravssystem. Enstaka vårdar daterade till 1900-talets senaste decennier förekommer också. Ortnamn anges på många gravvårdar. Endast på få vårdar anges den dödes titel. De som förekommer är kyrkovaktmästaren, smeden och rättaren.

Kvarter 5
Allmän karaktär:
Kvarter 5 ligger på kyrkogårdens norra och nordöstra del. Centralt i området står gravkapellet och i nordost finns minneslunden. Kvarteret omgärdas av ligusterhäck i norr och nordväst och av gjutjärnsstaket i öster och sydost. I söder utgör en stödmur avgränsning. Kvarteret är avsett för både kistgravar och urngravar och har tagits i bruk först på 1980-talet. Hittills finns närmare 20 vårdar längs kvarterets ytterkant. Planerat i området finns sammanlagt 99 gravplatser, inklusive urngravplatser. Hela området består av gräsmatta. En trappa av granit på var sida om kapellet leder ner till kvarteret.

Gravvårdstyper
Mellanstora till små vårdar av mestadels grå och röd granit. Två lackade träkors.

Ukna kyrkby består idag av kyrka och kyrkogård samt några hus som tidigare rymt flera av socknens viktiga funktioner. Om man följer gatan längs kyrkogården finns från norr till söder, först en gårdslänga som använts som bykhus, därefter kyrkskolan, uppförd 1926. Huset efter det är den äldsta kyrkskolan uppförd 1847, även brukad som kantorsbostad, sockenstuga, senare som skolmatsal och som lokal för Ukna sparbank. Därefter följer fd ålderdomshemmet som senare fungerat som läkarmottagning och barnmorskemottagning samt bostad för barnmorskan. Nästa hus i raden är byggd som grindstuga till Stensnäs herrgård och hyste senare Uknas första telefonväxel. Därefter följer en mindre byggnad som en gång rymt delar av brandstationen. Ungefär här låg också tidigare kyrkstallarna. Mittemot finns församlingshemmet som uppfördes 1955. Vid kyrkogårdens nordvästra hörn finns en servicebyggnad med garage, kontor och handikapptoalett som uppfördes på 1990-talet. Kyrkbyn ligger inom ett område som utsetts till riksintresse för kulturmiljövården (nr. 97).
På kyrkogården, öster om kyrkan, ligger ett begravningskapell. Detta uppfördes 1932 efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm. Denne hade redan 1918 fått i uppdrag att upprätta ritningar över ett kapell, men p g a bristande ekonomi väntade församlingen med att bygga det. Kapellet är uppfört av tegel , med putsade fasader avfärgade i vitt och rosa. Det flacka sadeltaket är belagt med svartmålad plåt. Nämnde arkitekt utarbetade också ritningar över katafalk, altare m m.
KYRKOGÅRDEN
Ukna kyrkogård anlades i samband med att kyrkan uppfördes på 1830-talet. Kyrkogården har en oregelbunden form och består av kvarteren 1-5. Kyrkan ligger centralt i området med koret i sydost och ingångar i nordväst och väster. Kvarter 1 ligger längst i väster och består av familjegravar längs tujahäckar. Kvarter 2 utgörs av 10 gravplatser, med äldre vårdar och grusgravar mellan kvarter 1 och 3. Det största kvarteret är nr 3 med en äldre del i väster med gravvårdar från 1800-talets mitt och framåt. Denna del är kyrkogårdens äldsta och rymmer många påkostade vårdar och grusgravar. Den östra delen av kvarter 3 är anlagd omkring 1940 med familjegravar som grusgravar, numera till vissa delar igensådda med gräs. Enstaka vårdar från ett äldre tidsskikt finns dock kvar. Kvarter 4 är granne med kvarter 3 framför kyrkan i sydost och har ungefär samma karaktär som kvarter 3 i öster i sin grusbelagda del, medan gräsdelen rymmer en hel del linjegravar. Kvarter 5 tillkom genom en utvidgning på 1930-talet och ligger i öster med gravkapellet i centrum och minneslund i sydost. Här finns platser för både urngravar och kistgravar, samt planer för sk asklund.

KYRKOGÅRDEN - KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK OCH BEDÖMNING

På kyrkogården har människor gravsatts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Ukna kyrkogård förekommer titlar så som greve, grevinna, ambassadör, inspektor, nämndeman, byggmästare, stationsföreståndare, lärarinna, kantor, kontraktsprost, smed, artist m fl vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Anmärkningsvärt är de ringa spår som jordbrukets näringar lämnat. Titlar som hemmansägare och lantbrukare förekommer bara i ett par fall. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar.

Ukna kyrkogård anlades i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på 1830-talet. Till kyrkomiljön hör, förutom kyrkan och kyrkogården, även kapellet och de intilliggande fd skolan, lärarbostaden och ålderdomshemmet. I den västra delen av kvarter 3 finns ännu mycket av karaktären från anläggningstiden bevarad i form av köpegravsområdet med sina monumentala vårdar och några stora gravplatser. Här finns kulturhistoriska värden som förknippas med socialhistoria, konsthistoria liksom person- och lokalhistoria. Det forna linjegravsområdet på planen framför kyrkans torn, kvarter 3 i öster och kvarter 4, kan ännu delvis skönjas genom de bevarade enkla vårdarna och gräsområdet i sydöst. Linjegravs-systemet visar på sociala skillnader i samhället och berättar om en tradition som är en del av kyrkogårdens historia. Vid mitten av 1900-talet tillkom grusgravområdena i kvarter 3 i öster och kvarter 4. Dessa är delvis välbevarade, men vissa delar har såtts igen genom åren. Även i det äldre området i väster finns många grusgravar. Samtliga grusgravar bör även fortsättningsvis vara belagda med grus.

I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns ett antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staket i samma material bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Detta gäller även vårdar som tagits ur bruk och förvaras i tornkammaren. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är trädkransen och de knuthamlade almarna längs kyrkogårdens huvudgångar.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.

Sammanfattningsvis:
·Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Speciellt värdefull är den forna uppdelningen i köpta och allmänna gravar som ännu kan skönjas.
·Ukna kyrkogård tillsammans med kyrka och kapell samt den näraliggande bebyggelsen skapar en värdefull kulturmiljö. Kyrkbyn ligger inom område som klassats som riksintresse för kulturmiljövården.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1836-38 av stadsbyggmästaren J Jonsson i Västervik efter ritningar av Axel Nyström 1833. Den nya kyrkan ersatte en medeltida kyrka, som delvis står kvar som ruin vid prästbostället Storhammar, ca 1 km nordväst om den nya kyrkan. Invigd 1838.

PLAN OCH MATERIAL - Helt symmetrisk anläggning med rektangulärt kyrkorum avslutat i öster med en korabsid och i väster med en motsvarande halvcirkelformad utbyggnad. Sakristia mitt på norra sidan och torn mittemot på motstående sida. Ingångar genom torn och portal på sydsidan. Vita, spritputsade tegelmurar med slätputsade omfattningar. Plåttak.

EXTERIÖR - En stilren exteriör med perfekt balans mellan murytor, fönster och takfall samt det mittcentrerade tornet. Genom den dekorativa utsmyckningen på tornets övre del och avtrappningen av murytorna dras blicken uppåt från den vilande huskroppen. Exteriören är utförd efter 1833 års approberade ritning och endast smärre avvikelser har skett, bl a har ett rundfönster tillkommit på tornet. Däremot har ej ritningens halvcirkelformade putsmarkeringar utförts över fönster och portaler.

INTERIÖR - Även interiört präglades kyrkorummet ursprungligen av en ren nyklassicism, med undantag för predikstolens dekor i nyrokoko. Rummets ljus och rymd är oförändrade medan inredningen förnyats. Det ursprungliga, förgyllda korset, belyst av absidens sidofönster, ersattes 1916 av en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty och sidofönstren är numera igensatta. Altarringen liksom predikstolen är från 1902. Ljudtaket tillkom 1937. Den ursprungliga predikstolen var placerad med direktuppgång från sakristian. Bänkinredningen härstammar likaså från 1902 års renovering, gavlarna är dock avkortade i senare tid. Orgelfasaden tillhör 1838 års orgel, byggd av Per Zacharias Strand, men är utökad åt sidorna på 1930-talet. Läktaren är utvidgad och framdragen ur den västra absiden och försedd med en läktarunderbyggnad.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogårdens historik
Ukna kyrkogård anlades i samband med att den nya kyrkan uppfördes 1836-38. Sannolikt ingick då hela området för kvarter 3 och 4. Se kartan s 8. I kvarter 3 väster om kyrkan anlades ett område med köpegravar för samhällets övre skikt. En del av karaktären kan ännu upplevas med de stora familjegravarna över familjerna Stackelberg och Lewenhaupt, samt andra mer påkostade vårdar. I en krans kring kyrkogårdens ytterkant öster och söder om kyrkan lades också köpegravar i en rad. Dessa fungerade som en inramning till de allmänna gravar för samhällets lägre skikt som anlades på planen framför kyrkans torn, öster och sydost om kyrkan. Huruvida området för nuvarande kvarter 1 ingick i den ursprungliga kyrkogården är oklart. Bevarade vårdar visar dock att kvarteret varit i bruk sedan 1900-talets början. Troligen härstammar gjutjärnsstaketet från tiden kring kyrkans anläggningstid.

Ett fotografi daterat 1902 taget över planen framför kyrkans torn, huvudsakligen nuvarande kvarter 4, visar ett stort antal trävårdar av varierat utseende, både i form av kors och som sk. tavlor eller stavar. Vårdarna står tätt placerade, i gräs eller grus. Här var alltså allmänna linjen som man ännu kan se spår av genom bevarade enkla gravvårdar. Almarna längs gångarna vid kyrkans fasad är planterade, men ännu mycket små. Vid den här tiden och ännu tidigare var vårdar av smide relativt vanligt förekommande i Ukna. Så var det ofta på kyrkogårdar som låg nära ett järnbruk. I vårt län har smidesvårdar varit särskilt frekvent förekommande i Tjust, exempelvis i Västra Ed, Hjorted och Hallingeberg där man ännu kan se kvarvarande exempel på kyrkogårdarna. Även i Ukna finns ännu två smidesvårdar på kyrkogården. Ett 10-tal smidesvårdar förvaras numera i kyrkans tornkammare, tillsammans med några träkors, en del med bevarad bemålning. Se bild nedan. Flera smidesvårdar från Ukna finns också i Historiska museets samlingar. Dessa är daterade till 1700- och 1800-tal.

År 1931 tas ett fotografi över samma plan framför kyrkans torn, men nu huvudsakligen över det område som utgör kvarter 3. Karaktären är ännu densamma med trävårdar, men också mindre stenvårdar placerade i högt gräs, möjligen ogräsbevuxet grus. Almarna har nu vuxit sig stora. Se bild nedan.
På 1930-talet utvidgades kyrkogården åt nordost och öster genom att kvarter 5 tillkom. Här uppfördes 1932 begravningskapellet efter ritning av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm. Denne hade redan 1918 fått i uppdrag att upprätta ritningar över ett kapell, men p g a bristande ekonomi väntade församlingen med att bygga det. Kapellet uppfördes av tegel och fasaderna putsades. Det flacka sadeltaket belades med svartmålad plåt. Nämnde arkitekt utarbetade också ritningar över katafalk, altare m m. Det nya området planerades för ett större antal gravplatser efter ritning trädgårdskonsulenten Erik Pettersson, Västervik, men togs i bruk först på 1980-talet och då efter annan ritning.

På 1940-talet skedde en omläggning av kvarter 3 i öster. Denna gång anlades det som ett grusgravsområde med familjegravar omgivna av stenramar eller låga häckar. Kvarter 4 brukades vid denna tid ännu för linjegravar. På 1960-talet genomgick kvarter 4 samma utveckling förutom den allra sydligaste och sydöstra delen som även fortsättningsvis var gräsbelagt, liksom idag. Sannolikt genomfördes arbetena efter ritning av Erik Palmgård, Västervik, signerad1935.

I början av 1980-talet fanns behov av att ta kvarter 5 i bruk och en ny plan lades av
trädgårdsarkitekt Harry Kolsby. I denna ingick även minneslund. På 1980-talet köpte också församlingen mark från Västerviks kommun, mark som kyrkogården redan var anlagd på men av okänd anledning inte ägde. År 1992 invigdes minneslunden. På 1990-talet såddes flera rader av grusgravar i med gräs i kvarter 3 öster om kyrkan, men även sporadiskt i andra områden. År 1998 asfalterades ytan framför den sydvästra entrén. Två år senare upprättades en trädvårdsplan över kyrkogården.