Sockenbeskrivning
Törnsfalls kyrka ligger centralt i socknen som gränsar mot Västerviks stad, Gamleby, Lofta,
Hallingeberg och Gladhammars socknar. Landskapet är kuperat med flera små sjöar och
växlar mellan skogs- och jordbruksbygd. Socknens norra gräns går längs med Gamlebyviken.
Arkeologiska fynd finns från samtliga förhistoriska perioder men rikast är fyndmaterialet från
bronsåldern. I socknen finns också resterna av en fornborg, Borgberget vid Blekhem, som
troligen är från yngre järnålder. Jordbruk och fiske har varit socknens viktigaste näringar. Den
största gården är Blekhem som är känd sedan 1300-talet då familjen Soop innehade gården.
Här har senare bl.a. medlemmar ur familjer som Hamilton, Risellschöld och Nordenfalk bott.
Ett fåtal mindre industrier har funnits främst i Almvik där man haft tegelbruk och
träindustrier. I det bergiga området mellan Källsåker och Gäddeglo har man brutit sten till
gravvårdsindustrierna i Västervik.
När kyrkan byggdes på medeltiden var församlingen eget pastorat. År 1653 blev Törnsfall
annexförsamling till Västerviks stad. Församlingsborna i Törnsfall var dock missnöjda med
sammanslagningen eftersom man ansåg att man fick betala mer och fick ut mindre av kyrkan.
Därför beslutades 1866 att socknen på nytt skulle bli ett eget pastorat. Detta skulle
genomföras när den dåvarande komministern, E. J. Segerstedt, som tillträtt 1857, avgick.
Delningen genomfördes först 1911 då Segerstedt avlidit, 91 år gammal. År 1962 skedde en ny
sammanslagning. Denna gång med Gladhammars och Västrums församlingar som
tillsammans bildade Gladhammars pastorat.
Kyrkan
Törnsfalls kyrka har medeltida anor med tornet från 1100-talet och långhus från omkring
1200-1300-tal. Den är en av totalt fyra kyrkor i Linköpings stifts del av Kalmar län som är av
medeltida ursprung. De övriga är S:ta Gertrud i Västervik samt Tveta och Pelarne. Kyrkan i
Törnsfall är den enda av dessa med medeltida torn. Samtliga murar utom sakristians är av
medeltida ursprung. Gavelröstena och omfattningar av tegel är delvis senare.
Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Törnsfalls kyrkogård ligger dels på en kulle, området närmast kyrkan, och dels på utfylld mer
låglänt mark mot öster. Höjdskillnaderna mellan dessa områden tas upp av en meterhög
stödmur av granit. Utfyllnaderna har gjorts i flera etapper i samband med utvidgningar av
kyrkogården. Höga stödmurar av granitkvadrar håller de påförda jord- och grusmassorna på
plats och utgör samtidigt en vacker avgränsning av kyrkogården mot norr, väster och delvis
mot söder. Gravplatserna ligger på kyrkogårdens östra del. De äldsta gravarna och tillika de
största gravvårdarna ligger på kyrkogårdens äldre del strax öster om koret men även i raden
på norra sidan. De nyare områdena har en lägre profil med låga stenar och rygghäckar.
Kyrkogårdens markyta domineras av gräsmatta med några raka grusgångar som skär
varandra. Strukturen är i stort sett symmetrisk och rätlinjig, med undantag för den sneda
gången fram till kyrkans sydportal samt gravkvarteren nordost om kyrkan. Dominerande
inslag är de formklippta tujorna utmed sydgången och runt Nordenfalkska gravplatsen.
Omgärdning:
Kyrkogården omgärdas i söder och väster av en kallmurad mur av naturkluvna granitblock.
Muren saknar avtäckning och har blivit omlagd i sen tid. I norr, öster och sydost utgör en
bitvis flera meter hög stödmur av granitkvadrar gräns för kyrkogården. Längst i öster är en låg
måbärshäck planterad uppe på stödmuren.
Ingångar
I väster och söder finns ingångar till de båda gångar som leder fram till kyrkan. Båda har
murade och putsade grindstolpar med avtecknig av svartmålad plåt. Stolparna kröns av
svarvade krönprydnader målade i svart och vitt. Grindstolparna är av svartmålat smidesjärn.
Både stolpar och grindar är från 1780-talet.
Vegetation
Trädkrans: Olika lövträd är planterade runt hela kyrkogården. På de äldre delarna finns gamla
omfångsrika askar, hästkastanjer och lindar, och på de yngre delarna mot öster är det mindre
oxlar. Mot norr har några äldre träd sågats ner och ersatts av nyplanterade träd av samma art.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
En bred grusgång går över hela kyrkogårdens längd och passerar omedelbart söder om
kyrkan. Den skärs vinkelrätt av en smalare gång som går nedanför stödmuren mellan
kyrkogårdens två nivåer. Framför västporten och fram till den västra grindöppningen finns en
öppen grusad yta. Från grindöppningen i söder går en bred grusgång snett upp mot kyrkans
sydportal. En smal gång går även innanför kyrkogårdens södra mur.
Gravvårdstyper
Kyrkogården har brukats kontinuerligt och därför tidstypiska vårdar från sent 1800-tal fram
till nutid. De äldsta vårdarna finns företrädesvis i områdena närmast öster om kyrkans kor. De
äldre vårdarna är ofta höga medan de yngre är lägre och enklare utformade. Granit är det
vanligaste materialet och förekommer både i svart, grått och rött. Bland de äldre vårdarna
finns ett gjutjärnskors samt även järnstaket runt några av gravplatserna.
Minneslund
1994 anlades en minneslund i kyrkogårdens sydostliga hörn. Den ligger på mark som
ursprungligen planerats för gravar men som aldrig tagits i bruk. Den består av en gräsyta med
buskplanteringar, en bänk och en sten med inskriptionen Minneslund. Runt stenen är
blommor planterade och där finns även plats att placera vaser.
Byggnader
Nordost om kyrkan finns bisättningskällare från 1937. Den är i gjuten betong med plant tak
med gräs. Fasaden är i betong med kvadermönster. Dörrarna har träpanel med
fiskbensmönster.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A
Allmän karaktär:
Kvarteret är beläget nordost om kyrkan och följer stödmuren inne på kyrkogården. På
flygbilden från 1950 syns att det saknas gravar inom detta område förutom den stora
Nordenfalkska familjegravplatsen. Om detta beror på en omläggning med borttagande av
gamla vårdar eller om det aldrig funnits gravar där är osäkert. Raderna med gravplatser är
orienterade i nordväst-sydostlig riktning. Vårdarna är enhetligt låga och står framför en
rygghäck av ölandstok. Till kvarteret hör även en litet område med urngravar alldeles öster
om sakristian med gravar från 1990-talet och framåt. Hela kvarteret är bevuxet med gräs och
saknar annan vegetation än rygghäcken.
Gravvårdstyper
Äldsta stenen är från 1953. Majoriteten av stenarna är av svart granit och är från 1950-60-tal,
med tidstypiska strama delvis klassicerande former. Några få är av röd eller grå granit.
Samtliga stenar är låga och endast ett fåtal av vårdarna har ortnamn eller titlar. De sentida
urngravvårdarna är av grå granit.
Kvarter AB
Allmän karaktär:
Detta lilla kvarter består av familjegravar som tillhör familjen Nordenfalk på godset Blekhem.
Det består av två stora gravplatser varav den södra är omgärdat av ett svartmålat järnstaket
och en hög tujahäck och den norra av åttakantiga granitpollare med kätting. Inom den södra
gravplatsen är vårdarna placerade i ytterkanterna och i mitten finns en gräsmatta med en
korsformad blomsterplantering.
Gravvårdstyper
Inom den södra gravplatsen finns fem stora vårdar. Den äldsta är från 1846 och är av kalksten
men placerad på en sockel av granit. De övriga är av granit och den yngsta är från 1980.
Samtliga vårdar har en liknade utformning
Den norra gravplatsen har endast två liggande gravhällar från 1950- respektive 1960-talet.
Kvarter B och C.
Allmän karaktär:
Dessa kvarter ligger öster och norr om koret. Kvarter B ligger öster och nordost om koret,
nedanför stödmuren inne på kyrkogården, som markerar läget för en tidigare utvidgning.
Kvarteret består av en enda rad med stora köpegravar. Många av gravplatserna har stora
gravstenar och många har titlar med hög status. Vårdarna är vända mot väster. En grusgång
går utmed stödmuren. En stor lind står mitt i kvarteret.
Kvarter C ligger på den för övrigt tomma norrsidan av kyrkan, utmed den norra stödmuren.
Det består av endast 6 köpegravplatser, varav fem är tagna i bruk. Hela kvarterets yta består
av gräsmatta. Fortfarande avtecknar sig konturerna efter en grusgång som såddes igen med
gräs vid slutet av 1990-talet. Vårdarna är av olika storlek och är förhållandevis enkelt utförda
och står i gräs.
1 rad med 5 st vårdar på familjegravar utmed norra stödmuren på den för övrigt tomma
norrsidan av kyrkan. Gravarna står idag i gräs men fram till omkring slutet på 1990-talet fanns
en grusgång i öst-västlig riktning utmed gravraden.
Gravvårdstyper
De gamla och påkostade vårdarna och gravanordningarna dominerar intrycket av kvarter B. I
kvarteret finns fyra höga vårdar i svart granit från 1910-talet till 1960-talet, en stor vård i grå
granit och 1 hög obelisk i svart granit. En gravplats består av grus inom stenram och med en
långstäckt låg vård i grå granit. I kvarteret finns 3 platser som omgärdas av gjutjärnsstaket.
Vården över Rudolf Joh. Carl Böös, död 1895, består av en natursten i granit med en infälld
platta av marmor med inskriptionen. Gravplatsen omgärdas av ett svartmålat gjutjärnsstaket
med nygotiska former. Även två av de andra gravplatserna omgärdas av järnstaket. Exemplen
på titlar speglar kvarterets karaktär av högstatusområde, bl.a. kyrkvärden, kyrkoherde,
kassören, lärarinnan, kantor.
Kvarter D och E.
Allmän karaktär:
Kvarter D har tidigare av allt att döma bestått av ett linjegravområde i kvarterets mitt och med
köpegravar ut mot mittgången. Linjegravarna har stått i gräs och köpegravarna har haft grusad
yta inom en stenram. Spår av detta kan anas genom det fåtal små gravvårdar av svart granit,
som varit mycket vanliga på linjegravsområden under 1900-talets första hälft, som fortfarande
finns kvar inom kvarteret. Dessa är samtliga från 1920-talet. Längs mittgången finns även en
stor familjegrusgrav med stenram, av utformningen att döma dock från omkring 1950-talet.
Någon gång under 1950- eller 60-talet lades kvarteret om och fick sin nuvarande utformning
med ryggställda vårdar. Möjligen flyttades eller vändes en del av de äldre vårdarna vid detta
tillfälle. Hela kvarteret är insått med gräs och endast den ostligaste raden har kvar en
rygghäck av cotoneaster. Kvarter E består av en starkt utglesad rad med familjegravar i
gräsmatta utmed norra stödmuren.
Gravvårdstyper
De äldsta stenarna är från 1920-talet. I kvarter D finns det små linjegravstenar i svart granit
medan det i kvarter E finns större och mer påkostade familjegravvårdar, bl.a. en i form av en
stubbe i röd granit. I övrigt dominerar låga rektangulära stenar från 1960-talet i kvarter D
men där finns även senare, ända fram till 200-talet. Genomgående är det få vårdar som har
titlar. Något vanligare är det att ortsnamn är angivna.
Kvarter F-L
Allmän karaktär.
Kvarter F-L har det gemensamt att de alla är äldre områden som genom att de brukats
kontinuerligt uppvisar spår från flera olika perioder. Samtliga kvarter har under 1900-talets
senare hälft genomgått förenklingar som ett resultat av nya estetiska ideal men kanske främst
för att rationalisera skötseln. T.ex. har grusgångar och grusgravar såtts in med gräs, stenramar
har tagits bort, liksom rygghäckar. De moderna gravvårdarna är flest till antalet men de
kvarvarande äldre vårdarna bidrar i hög grad till kyrkogårdens karaktär genom sin storlek och
ofta varierade och konstnärliga utformning.
Kvarter F består av enkla gravrader på båda sidor om gången fram till kyrkans södra entré. De
höga formklippta tujorna står i givakt utmed gångens kanter och utgör tillsammans med
tujorna runt Nordenankars familjegrav, kyrkogårdens mest karaktärsfulla plantering.
Gravplatserna består av stora familjegravar i gräs. Kvarter G, H, I, K och L består i huvudsak
av ryggställda gravvårdar utan rygghäck. I den sydligaste delen av kvarter G finns en rad med
gravvårdar som är vända mot söder.
Gravvårdstyper.
I kvarter F finns gravvårdar från 1909 och fram till 2002. De är låga och av svart eller grå
granit. Exempel på titlar är hustrun, skogvaktaren och lantbrukaren. I kvarter G är majoriteten
av gravstenarna från 1930-talet. Titlar: f.d. polisman. Bland vårdarna märks särskilt
kyrkogårdens äldsta kvarvarande, rest över Maria Fredrika Schmitterlöv, född Michaelsson
den 18 juli 1792, död den 18 september 1831, Inskription ÅT MINNET AF EN ÄLSKAD
OCH ALDRIG FÖRGLÖMD MODER. Vården är av röd kalksten och har formen av en obelisk
krönt av en urna. Andra vårdar som utmärker sig genom utseende och ålder är en svart obelisk
från 1907, samt en vård i svart granit med jugenddekor från 1920. I kvarter G, H, I, K och L
är gravvårdarna av varierande ålder, från slutet av 1800-talet fram till idag, med alla decennier
där emellan representerade. I kvarteren finns fyra grusgravar, varav tre har stenram och en har
ett staket av gjutjärn och en vård av kalksten . I kvarter H finns ett gjutjärnskors från 1853.
Kvarter M och N
Allmän karaktär:
Kvarter M och N ligger på utvidgningen som gjordes mot öster 1959. Strukturen och
utformningen är tidstypiska med låga enhetliga ryggställda gravvårdar med rygghäck emellan,
och med gräs både på gångar och gravplatser. Framför varje gravvård finns plats för en liten
plantering. Detta ger sammantaget en enkel och lågmäld karaktär åt hela området.
Ursprungligen planerades för större gravplatser ut mot mittgången, men dessa har aldrig tagits
i bruk. Rygghäckarna är av liguster och de häckar som var tänkta som bakgrund för gravarna
utmed mittgången består av thuja. Endast hälften av gravplatserna har ännu tagits i bruk. I
kvarter M anlades 1994 en minneslund i den ostligaste delen. Inne i minneslunden är
rygghäckarna borttagna och ersatta med en friare plantering. Minneslunden inordnar sig trots
detta i huvudsak kvarterens rätlinjiga och symmetriska struktur.
Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller vårdar från 1960-talet och framåt. De låga rektangulära gravvårdarna
dominerar och de avspeglar den utvecklig som skett vad gäller vårdarnas utformning under
dessa decennier. 1960-talets stenar är oftast mycket enkla och strikta i sitt uttryck, medan de
fram mot 1980- och 90-talen får mjukare former och dekorativa inskriptioner som mer knyter
an till den avlidnes person snarare än de traditionellt kyrkliga symbolerna. Materialet är
främst grå granit men även svart och röd förekommer.