ÖSTUNA KYRKA

Östuna kyrka är en senmedeltida, rektangulär salkyrka med sakristia i norr. Kyrkan är byggd med skalmurar i gråsten på 1300-talet eller i början av 1400-talet. Valv, omfattningar och sakristians gavelröste är murade i tegel. Vapenhuset är senare tillbyggt under senare delen av 1400-talet. Det är byggt i gråsten och tegel. Sedan dess har Östuna helt och hållet bevarat sin medeltida form. De enda ingrepp i stommen som gjorts sedan dess är förstoringen av fönstren och upphuggandet av norrfönstren på 1700- och 1800-talet. Kyrkan har föregåtts av en äldre kyrka vilket finns belagt genom ett dokument från 1303.

Kyrkogården omges av en gråstensmur och en trädkrans av lövträd. Västra och södra muren består till stor del av den medeltida bogårdsmuren med gråsten lagd i kalkbruk. Ingången till kyrkogården markeras av en medeltida stiglucka i söder, troligen uppförd på 1400-talet. Den är murad i tegel och har spritputsade, vitkalkade fasader och spåntäckt sadeltack. Porten av trä med fasettmönstrad panel är från 1773. Bogårdsmuren täcktes tidigare av spåntäckt sadeltak vilket revs 1845. På Olof Graus teckning från 1748 syns bogårdsmuren och även den norra stigluckan vilken revs 1878, när kyrkogården utvidgades mot norr. En allé av gamla lövträd är planterad mellan norra ingången och kyrkans korgavel. Kyrkogårdsgångarna är grustäckta. Gravkvarteren är till större delen täckta av gräs.

Öster om kyrkans kor ligger Nisbethska gravkoret från 1777. På kyrkogården finns ett antal äldre gravar från 1800-talet och tidiga 1900-talet utspridda. Närmast södra muren ligger några stora gravvårdar från 1900-talets början. Grusgravar med stenramar eller häckinramning förekommer i viss utsträckning. Innanför östra muren finns en grusgrav med stor gravsten och stenram som inhägnas av järnkätting mellan huggna stenstolpar.

Klockstapeln står på en mindre höjd norr om kyrkogården på andra sidan landsvägen. Den byggdes 1744 och är till formen ett kvadratiskt torn av grova timmerstockar som är förstärkta med snedsträvor till halva stapelns höjd. Klockstapeln är inklädd med tjärade bräder och kröns av en spånklädd huv med karnisprofil. På huven finns en liten lökformad påbyggnad och en flöjel med årtalet 1745. Klockstapeln ersatte en äldre stapel med öppen konstruktion. Storklockan är medeltida, lillklockan är gjuten 1639 och mellanklockan år 1748.

Östuna kyrka ligger på en höjd mitt i ett odlingslandskap. Dopfunt och krucifix från 1200-talet tyder på att här förmodligen funnits en tidigare kyrka. En medeltida stiglucka finns bevarad söder om kyrkan. Öster om kyrkan, på kyrkogården, ligger ett litet gravkor byggt 1777.

Den medeltida salkyrkan har en enkel rektangulär plan med sakristia i norr och vapenhus i söder. Fasaderna är putsade och kyrkan täcks av branta sadeltak.

Långhus och sakristia uppfördes under 1300-talet eller 1400- talets första hälft. Vapenhuset tillfogades under 1400-talets senare hälft. Valven är ursprungliga.

Kyrkan nyinreddes till stor del under 1700-talet. 1858 upptogs fönster på den norra sidan, och fasaderna rappades. Interiören genomgick en hårdhänt restaurering 1895, men återfick sin 1700- talsprägel vid 1938-års restaurering. Väggar och valv omkalkades 1964.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Östuna kyrka är en senmedeltida, rektangulär salkyrka med sakristia i norr. Kyrkan är byggd med skalmurar i gråsten på 1300-talet eller i början av 1400-talet. Valv, omfattningar och sakristians gavelröste är murade i tegel. Vapenhuset är senare tillbyggt under senare delen av 1400-talet. Det är byggt i gråsten och tegel. Sedan dess har Östuna helt och hållet bevarat sin medeltida form. De enda ingrepp i stommen som gjorts sedan dess är förstoringen av fönstren och upphuggandet av norrfönstren på 1700- och 1800-talet. Kyrkan har föregåtts av en äldre kyrka vilket finns belagt genom ett dokument från 1303.

Kyrkogården omges av en gråstensmur och en trädkrans av lövträd. Västra och södra muren består till stor del av den medeltida bogårdsmuren med gråsten lagd i kalkbruk. Ingången till kyrkogården markeras av en medeltida stiglucka i söder, troligen uppförd på 1400-talet. Den är murad i tegel och har spritputsade, vitkalkade fasader och spåntäckt sadeltack. Porten av trä med fasettmönstrad panel är från 1773. Bogårdsmuren täcktes tidigare av spåntäckt sadeltak vilket revs 1845. På Olof Graus teckning från 1748 syns bogårdsmuren och även den norra stigluckan vilken revs 1878, när kyrkogården utvidgades mot norr. En allé av gamla lövträd är planterad mellan norra ingången och kyrkans korgavel. Kyrkogårdsgångarna är grustäckta. Gravkvarteren är till större delen täckta av gräs.

Öster om kyrkans kor ligger Nisbethska gravkoret från 1777. På kyrkogården finns ett antal äldre gravar från 1800-talet och tidiga 1900-talet utspridda. Närmast södra muren ligger några stora gravvårdar från 1900-talets början. Grusgravar med stenramar eller häckinramning förekommer i viss utsträckning. Innanför östra muren finns en grusgrav med stor gravsten och stenram som inhägnas av järnkätting mellan huggna stenstolpar.

Klockstapeln står på en mindre höjd norr om kyrkogården på andra sidan landsvägen. Den byggdes 1744 och är till formen ett kvadratiskt torn av grova timmerstockar som är förstärkta med snedsträvor till halva stapelns höjd. Klockstapeln är inklädd med tjärade bräder och kröns av en spånklädd huv med karnisprofil. På huven finns en liten lökformad påbyggnad och en flöjel med årtalet 1745. Klockstapeln ersatte en äldre stapel med öppen konstruktion. Storklockan är medeltida, lillklockan är gjuten 1639 och mellanklockan år 1748.