ODENSVI KYRKA

Sockenbeskrivning
Odensvi socken ligger i det nordvästra hörnet av Tjust härad ungefär 20 km väster om Gamleby. Socknen är medeltida och benämns i skrift 1355 som Odenswij. Det fornnordiskt klingande namnet är sammansatt av guden Odens namn och ordet vi som betyder helig plats eller offerplats. I socknen finns ca 400 kända fornlämningar som bl a omfattar ett flertal järnåldersgravfält och rester av ett par fornborgar. Landskapet är kuperat och med mycket skog och med odlingsmarker främst belägna i dalgångarna. Skogs- och jordbruk var länge dominerande näringar, men här fanns även bl a sågverk, cementgjuteri, snickerifabrik och mejerier. Den största sjön är Kyrksjön i socknens mitt. Socknens historia är starkt förknippad med de tre stora godsen, Odensviholm, Ogesta och Kulla som ännu in på 1950-talet upptog största delen av socknen. Under 1700-talet ägde lagman Granschoug samtliga tre godsens som sedan delades mellan hans tre döttrar. Som en krans runt socknens utkant ligger större och mindre byar såsom Skälhem, Källarhult, Smitterstad, Karrum, Boda m fl.

Odensvi kyrka
Odensvi kyrka är en nyklassicistisk kyrka byggd 1774-76 i en för tiden något ålderdomlig och lokalanknuten stil. Den kan stilmässigt jämföras med kyrkorna i exempelvis Döderhult, Södra Vi och Järeda. Långhuset är ovanligt brett, takfallet är brant och det låga tornet har lanternin i två avsatser. Förutom förstorade fönsteröppningar med goticerande spröjsar är kyrkans exteriör oförändrad sedan den byggdes. Kyrkans interiör är i stort välbevarad och utgör med sitt trätunnvalv, sin ljusa färgsättning och de stora ljusinsläppen en god representant för det sena 1700-talets lantliga kyrkor. Vissa förändringar har dock genomförts genom åren. Bänkinredningen i långhuset byttes ut 1896 och byggdes om på 1950-talet. En läktarunderbyggnad har också tillkommit. Altaruppsatsens och predikstolens nyklassicistiska uttryck sammanfaller väl med altarring och läktarbröstning som också är från tiden. Den pampiga orgelfasaden kombinerar stildrag av stram nyklassicism och sirlig rokoko. Av stor betydelse för upplevelsen av kyrkorummet är också de bevarade korbänkarna delvis byggda av material från den gamla kyrkan. Bevarad bänkinredning finns också på läktaren. I sakristian finns en ovanlig och för länet unik företeelse i form av en läktare med förvaringsskåp. Delar av de äldre inventarierna förvaras i tornet. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde och hör samman med kyrkans och socknens historia.

Kyrkogårdens historik
Nuvarande kyrka och kyrkogård är belägna på platsen för en tidigare kyrkobyggnad med rötter i medeltiden. Redan från första tid omgavs säkerligen kyrkan av en kyrkogård där socknens invånare begravde sina döda. Det finns inget källmaterial som kan kasta ljus över hur kyrkogården såg ut så långt tillbaka. Från 1600-talets finns det uppgifter om att det fanns en klockstapel, år 1640, och att en helt ny uppfördes år 1694. När den första kartan upprättades som visar kyrkogården mer i detalj var denna redan drygt 500 år. Det var inför bygget av den nya kyrkan som det gjordes en uppmätning av den gamla kyrkan och dess närmaste omgivningar. På denna karta från 1773 visas dels läget och utsträckningen för den gamla kyrkan och kyrkogården och dels den tänkta planen för den nya kyrkan och kyrkogården. Även prästgårdens gamla läge sydost om kyrkogården liksom klockarebostaden i öster redovisas. Det är osäkert hur nära man i verkligheten följde de uppgjorda planerna. Säkert är dock att kyrkan fick en delvis annan utformning än vad man tänkte sig när kartan upprättades. Förmodligen genomfördes inte heller förändringen av kyrkogården fullt ut. Den var tänkt att ändras så att den fick en symmetriskt rektangulär form, inramad av en bogårdsmur. Men om man jämför dagens gränser med de gamla kyrkogårdgränserna på kartan ser man att de överensstämmer till formen, även om senare utvidgningar skett i väster, öster och i norr. Det är intressant att notera den tänkta dispositionen av gravarna. Den bestod av en uppdelning mellan socknens jordägare, som tilldelades gravplatser på de traditionellt finaste platserna rakt söder om kyrkan, och de obesuttna, som tilldelades platser längre ut mot kyrkogårdens ytterkanter i öster och väster. Socknens allra mäktigaste familj, Granschoug, bereddes gravplatser i en krypta under koret i den nya kyrkan.

Genom senare lantmäterihandlingar framgår att kyrkogården utvidgades åt väster i omgångar. Första gången var 1853, sedan ytterligare en gång 1881. Båda gångerna var den näraliggande Odensvi prästgård som fick avstå jord åt kyrkogården.

Från och med 1900-talets första decennier finns fotografier som visar hur kyrkogården såg ut vid den tiden. Från 1922 finns ett fotografi som visar kyrkogården öster om koret, med bla Gunnar Wennerberg grav. Fotografiet visar att områdena närmast gravarna bestod av öppen jord som krattats i raka linjer. Själva gravplatserna bestod av upphöjda jordbäddar med omsorgsfullt tilljämnade kanter. Ovansidan på jordbäddarna var täckta med murgröna. Grav- platserna var också prydda av urnor med blommor, och i nära anslutning stod små sittbänkar. Detta foto ger en bild av hur de besuttnas gravar såg ut vid den här tiden. På ett fotografi taget 1929 ser man en del av kyrkogården framför västtornets ingång. Där syns hur det såg ut på kyrkogården på ett lite enklare område. Träkors av olika typer utgör den dominerande gravvårdstypen. Det finns både ljusa och mörka kors vilket tyder på att de har varit målade. Skyltar för inskription finns på korsens mitt. Mönstret bryts endast av några enstaka höga gravvårdar av sten. Fotografier visar en hel del lägre vegetation, förmodligen murgröna, av mindre vårdat slag än vad vi är vana att se idag. Gravvårdarna är vända med framsidan åt väster.

1942 lämnades tillstånd att uppföra en bisättningskällare vid kyrkan enligt förslag från arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Det är osäkert om förslaget följdes för beskrivningen i tillståndsansökan stämmer inte riktigt med hur källaren ser ut idag.

I början av 1950-talet planerades för en utvidgning av kyrkogården. Förslaget utarbetades av Erik Palmgård, Kalmar läns norra hushållningssällskap, Västervik. Förslaget innebar en utvidgning åt norr. I samband med utvidgningen flyttade man den gamla stödmuren ca 15 meter åt norr, så att den kom att utgöra ny nordgräns för kyrkogården. Det utvidgade området bredde ut sig från kyrkogårdens västra kortsida och fram till i linje med tornet. Det nya området utformades enligt tidens ideal med gravrader i nord-sydlig riktning med låga rygghäckar emellan. Marken gjordes helt grästäckt. Troligtvis var det samtidigt som man även omdanade kvarter C, söder om kyrkan, så att det fick sitt nuvarande utseende med gräs och rygghäckar.

År 1968 upprättades en ny gravkarta. På den syns att förslaget som upprättats dryga tio år tidigare hade utförts nästan till punkt och pricka.

1977 gav tillstånd från länsstyrelsen att genomföra efter förslag om utvidgning av trädgårdskonsult Harry Jemander, Linköping. Det nya området ligger rakt norr om kyrkan, som en förlängning av 1950-talets utvidgning. Utformningen är liknande den på 1950-talsområdet, med gräs och rygghäckar.
1980 gavs tillstånd till uppförande av en personal- och förrådsbyggnad. Denna byggdes i kyrkogårdens nordöstra hörn och har ett enkelt utförande med platt tak och ljusmålade väggar med träpanel.
Vid schaktning för vatten- och avloppsledningar 1983 fann den antikvariska kontrollanten en del ben efter människor, men inga spår efter den gamla kyrkan. Grävningarna gjordes från det nordvästra hörnet mellan långhuset och tornet ut mot den norra sidan 1999 gavs tillstånd av länsstyrelsen att anlägga minneslunden på norra sidan av kyrkan.

Kyrkomiljön ligger på en höjd centralt i socknen, i Odensvi kyrkby, strax söder om Kyrksjön. På den norra stranden är herrgården Odensviholm belägen. Norr och söder om kyrkan finns odlingsmark. Kyrkan har ett högt och avskilt läge på bergsträckning i odlingslandskapet. Prästgården ligger nordväst om kyrkan, liksom en arrendatorsbostad med arbetarbostäder och ladugård. Prästgården avyttrades från kyrkans ägo 2001. Strax öster om kyrkan ligger församlingshemmet, uppfört 1952 som lärarbostad till den samma år uppförda skolan söder om kyrkan. Tidigare fanns inget församlingshem utan prästgården och bygdegården, Odensskans brukades för detta ändamål. Vid kyrkan finns en äldre skolbyggnad samt lärarbostad. Skolhus uppfördes på kyrkbacken redan 1841 och ytterligare ett 1870. En karta från 1840 visar att klockaregården då också låg vid kyrkbacken. Skolbyggnaderna försvann då nya skolan byggdes på 1950-talet. Idag finns en parkeringsyta öster om kyrkan på gamla kyrkplan, samt en servicebod för kyrkans personal. Ingrävd under kyrkogården i öster finns också en bisättningskällare. Söderut från kyrkan sett finns en planterad allé längs vägen genom Odensvi kyrkby.

Nuvarande kyrka och kyrkogård är belägna på platsen för en tidigare kyrkobyggnad med rötter i medeltiden.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1774-76 av murmästaren Jonas Zachrisson och byggmästaren Eric Ek(e)lund. Som förebild användes närmast Döderhults kyrka, tidigare uppförd av dessa. Den nya kyrkan ersatte en medeltida stenkyrka med tillbyggnader av trä, vilken låg ungefär på samma plats. Kyrkan invigd 6 juli 1778.

PLAN OCH MATERIAL - Ett relativt brett rektangulärt kyrkorum med tresidigt avslutat kor o öster, torn i väster och sakristia på nordsidan. Ingång genom tornet från väster samt två ingångar, symmetriskt placerade på sydfasaden. Separat ingång till sakristian från öster. Under koret ett gravkor byggt för lagman Granschoug och dennes anhöriga. Murarna är uppförda i sten, spritputsade och avfärgade i vitt. Smala lister med slätputs kring portaler och fönster. Spåntak.

EXTERIÖR - Exteriörens utförande återgår ej på någon bevarad ritning. Kyrkan är byggd i en ålderdomlig, lokalanknuten stil med ett högt obrutet takfall och ett lågt torn med mångkantig lanternin i två avsatser. Över tornportalen finns ett medeltida tympanonfält från den gamla kyrkan inmurat samt över de båda ingångarna på sydsidan två små huvuden, varav ett bär krona. För övrigt är portalerna föga markerade. Förutom att fönstren förstorats och försetts med goticerande järnspröjsning är exteriören oförändrad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Förutom den öppna bänkinredningen är även interiören mycket välbevarad och tidstypisk, med inslag av såväl rokoko som gustaviansk stil. Altartavlan, "Frälsaren och Nikodemus om natten", är målad av Pehr Hörberg 1809. Den arkitektoniskt uppbyggda omramningen är tillverkad av konstnärens bror Bengt Hörberg. Predikstolen är från 1788. Ursprungliga korbänkar följer väggarna. Bänkinredningen i övrigt från 1896 med nya gavlar och skärmar från 1956. Läktaren är samtida med kyrkan och liksom den ståtliga orgelfasaden, som har tillhört en Wisteniusorgel från 1777. Mycket diskret utformad läktarunderbyggnad, som låter de gamla läktartrapporna synas i kyrkorummet och som släpper in ljuset även från väster.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Odensvi kyrka
Odensvi kyrka är en nyklassicistisk kyrka byggd 1774-76 i en för tiden något ålderdomlig och lokalanknuten stil. Den kan stilmässigt jämföras med kyrkorna i exempelvis Döderhult, Södra Vi och Järeda. Långhuset är ovanligt brett, takfallet är brant och det låga tornet har lanternin i två avsatser. Förutom förstorade fönsteröppningar med goticerande spröjsar är kyrkans exteriör oförändrad sedan den byggdes. Kyrkans interiör är i stort välbevarad och utgör med sitt trätunnvalv, sin ljusa färgsättning och de stora ljusinsläppen en god representant för det sena 1700-talets lantliga kyrkor. Vissa förändringar har dock genomförts genom åren. Bänkinredningen i långhuset byttes ut 1896 och byggdes om på 1950-talet. En läktarunderbyggnad har också tillkommit. Altaruppsatsens och predikstolens nyklassicistiska uttryck sammanfaller väl med altarring och läktarbröstning som också är från tiden. Den pampiga orgelfasaden kombinerar stildrag av stram nyklassicism och sirlig rokoko. Av stor betydelse för upplevelsen av kyrkorummet är också de bevarade korbänkarna delvis byggda av material från den gamla kyrkan. Bevarad bänkinredning finns också på läktaren. I sakristian finns en ovanlig och för länet unik företeelse i form av en läktare med förvaringsskåp. Delar av de äldre inventarierna förvaras i tornet. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde och hör samman med kyrkans och socknens historia.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Odensvi kyrkogård är långsmal i östvästlig riktning med gravkvarter på alla sidor av kyrkan men med störst utbredning åt väster. Kyrkan ligger på en kulle vilket gör att marken är mer eller mindre sluttande från kyrkan och ner mot kyrkogårdens ytterkanter. Lutningen tas inte upp av några terrasseringar utan markytan återspeglar i stort sett den naturliga topografin. Området är uppdelat i 7 kvarter med sinsemellan något varierande karaktär. Det dominerande intrycket ges av låga gravvårdar i rader som är orienterade i nordsydlig riktning och som står i gräsytor, med eller utan rygghäckar. Över denna låga profil höjer sig på några ställen ett mindre antal gravplatser med höga monumentala stenar och höga planteringar. Kyrkogården omgärdas av ett smäckert smidesstaket utmed västra, södra och östra sidorna. Runt kyrkogården finns en trädkrans med lindar som är uppskattningsvis 30-40 år gamla. Även inne på kyrkogården finns många karaktärsskapande stora träd. Av dessa märks särskilt den stora gamla linden omedelbart öster om kyrkans kor. Kyrkogårdens huvudgång som passerar söder om kyrkan har tidigare kantats av knutalmar längs hela sin sträckning. Dessa finns fortfarande kvar mellan kyrkan och kyrkogårdens västra ingång. Framför kyrkan är de sedan 1960-talet ersatta med rosenhagtornsträd.

Omgärdning
I söder, öster och väster: Spjälstaket i svartmålat smidesjärn med dekoration av stiliserade eldsflammor på de något grövre stolparna. Staketet är fästat i en sockel av tuktad granit, ca 1 dm hög.
I norr: Kallmurad stödmur av granit ca. 0,5 m hög.

Ingångar
I väster: Portstolpar av huggen granit. Spjälgrindar av svartmålat smidesjärn av samma modell som staketet runt kyrkogården, men förmodligen är grinden äldre.
I öster: Mot den asfalterade parkeringsplatsen i öster finns en ingång med stolpar av huggen granit och ett grindpar i svartmålat smidesjärn med utsmyckning som närmast kan karaktäriseras som grekiska kors med strålar infattade i cirklar mitt i varje grindhalva.

Vegetation
Trädkrans: I söder innanför smidesstaketet finns en trädrad med lindar, uppskattningsvis ca 30-40 år gamla.
Övrigt: Söder om kyrkogården går en väg fram till den fd prästgården med en trädrad av stora lönnar som idag är utglesad till endast 3-4 träd. Träden har, trots att de ligger utanför kyrkogården betydelse som inramning. Inne på kvarteren finns rygghäckar som är en halv till en meter höga, av idegran, oxbär och spirea. På grusplanen framför ingången till vapenhuset i väster finns en bågformad rabatt med rosor i gränsen mot gräsmattan.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gång rakt över kyrkogården, från östra till västra kortsidan. Dessutom utmed staketet längs södra långsidan. Parallellt norr om dessa gångar går en gång som markerar kyrkogårdens gräns på denna sida före utvidgningen på 1950-talet. Samtliga gångar är belagda med grus.

Gravvårdstyper
På Odensvi kyrkogård finns gravvårdar från 1830-talet fram till idag. De olika gravkvarteren har en tämligen tydlig karaktär beroende på ålder och social status. Mest präglat av påkostade vårdar är kvarter D öster om koret. Här finns flera höga, stående gravvårdar vilka ger en ålderdomlig karaktär åt området. Där finns även ett flertal gravvårdshällar. En av de stilar som dessa vårdar hämtar inspiration ifrån var den nationalromantiska. Denna stil utmärks, när det gäller gravvårdar, av osymmetriska krön och oslipade ytor som ska föra tankarna till runstenar och andra förhistoriska gravmonument. En motsats till de nationalromantiskt inspirerade vårdarna är de symmetriskt uppbyggda och blankpolerade vårdarna, ofta av svart granit. Vanliga typer av dekorelement är kransar, urnor och draperingar. Dessa dekorelement går tillbaka till antikens bildspråk och den klassicistiska stilen. En viktig inspirationskälla är också den kristna symboliken. De klassicistiska stildragen finns även hos vårdar av senare datum. Typiskt klassicistiska vårdar är främst 1930- och 40-talens låga, ibland mycket breda gravvårdar som dekorerats med exempelvis pelare eller pilastrar. Som en konstrast till de mer påkostade gravvårdarna från tidigt 1900-tal finns linjegravsområdenas betydligt enklare vårdar. Men även här återfinns de klassicistiska stildragen om än i förminskad skala. Från mitten av 1900-talet och framåt blir gravvårdarna enklare. Vårdarna är enhetligt låga och rektangulära till formen. Symbolerna man använder sig av som dekor är enkla kors, blomsterslingor eller talldungar. Än idag är gravvårdarna låga och stående men formerna och dekorerna har blivit mer varierande. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt på gravvårdarna på Södra Vi kyrkogård, i synnerhet bland de äldre vårdarna. Det är också vanligt att man anger från vilken by eller gård man kommer. Detta är vanligt på landsbygdskyrkogårdar men mer ovanligt i städer.

Minneslund
Minneslunden ligger i sluttningen på norra sidan av kyrkan. Den består av en plan plattsatt yta i nivå med gången utgrävd i sluttningen. Ytan är belagd med betongplattor och vid vardera kortändan står parkbänkar. En enkel natursten med inskriptionen Minneslund är placerad i sluttningen. Runt stenen finns planteringar och plats för blommor.

Byggnader
På kyrkogårdens västra kortsida finns en bisättningskällare som nås via en ingång i stödmuren. Källaren tillkom 1942 och är uppförd i betong.
I kyrkogårdens nord-östra hörn finns en enkel barackliknande servicebyggnad med liggande ljust grönmålad panel och platt tak.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Detta långsmala nästan rektangulära kvarter ligger i kyrkogårdens sydvästra del och omges av gångar på alla fyra sidor. Marken sluttar något åt väster. Det som dominerar denna sida av kyrkogården är den sk. Brömeska familjegraven. Den består av en stor grusad yta som omgärdas en tuktad tujahäck. Inne på gravplatsen växer 4 stycken höga, friväxande tujor som utmärker platsen över hela kyrkogården. Utefter mittgången finns en rad med köpegravar med vårdar från ca 1900-1940-talet. Övriga delar tidigare har upptagits av den allmänna linjen. Det finns fortfarande ett relativt stort antal vårdar kvar från 1910-30-talen. Längst ner mot väster finns en rad med barngravar. Kvarteret har relativt få modernare gravvårdar. Hela kvarterets yta är insådd med gräs och utmed gången upp till kyrkans västportal står en rad med knuthamlade almar. Utöver detta finna inga ytterligare planteringar.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret ryms de flesta av de gravvårdstyper som varit vanligast på Odensvi kyrkogård under 1900-talet. Ett undantag är dock trävårdarna. Av dessa tidigare vanliga vårdar finns idag bara två kors i mycket dåligt skick kvar i den sydöstra delen av kvarteret. På den allmänna linjen dominerar enkla svarta granitvårdar. Köpegravarna utmed mittgången är mer påkostade. Där återfinns bl.a. en hög, monumental vård i råhuggen grå granit. En vård från ca 1940-50-tal har den för tiden typiska antikiserande formen med trekantigt krön och flankerande kolonner.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret ligger rakt väster om kyrkan och sträcker sig från planen framför tornet och ända ner till kyrkogårdens gräns i väster. I norr, söder och väster avgränsas kvarteret av grusgångar. I söder ligger kvarter A och i norr kvarter F. Marken är helt gräsbevuxen. Förutom fyra rader med låga rygghäckar och en del sidohäckar av buxbom längst i väster finns inga andra träd eller buskar planterade inne i kvarteret. I dessa södra kant däremot står en rad med knuthamlade almar utmed grusgången och utmed norra gången står stora lönnar. I raderna med rygghäckar står gravvårdarna ryggställda och vända mot öster respektive väster. I övrigt står vårdarna i enkla rader vända mot öster. Kvarteret domineras av låga och liggande vårdar. En del av dessa är möjligen rester av ett linjegravssystem som dock endast bitvis är läsbart pga att nya gravsättningar skett eller att vårdarna har tagits bort. Endast en handfull vårdar är höga. Möjligen anas en struktur som varit vanlig på kyrkogårdar under slutet av 1800-talets och fram till ca 1950-talet, nämligen att köpegravar placerats i en ram runt kvarteret och att linjegravarna funnits i fältet inne kvarteret. På grund av att så många nya gravsättningar gjort i kvarteret från 1950-talet och framåt är det inte möjligt att helt klarlägga att så har varit fallet i detta kvarter. Dessutom förekommer enstaka större äldre familjegravvårdar på några ställen inne i kvarteren, vilket gör strukturen svårtolkad.

Gravvårdstyper
Flera av de äldre vårdarna är enkla låga vårdar från 1920,-30,-40-tal, liknade de på allmänna linjen i kvarter A. På ett ställe finns emellertid en mer påkostad gravvård med gravplatsanordningar. Längst ner mot väster finns en gravplats som fortfarande har grus på ytan framför vården och en inramning av pollare med kätting emellan. Vården är monumentalt hög och är av röd granit och är förmodligen från omkring 1900-talets början. Närmare kyrkan i kvarterets östra del finns gravvårdarna som minner om familjen Granschoug. Denna släkt byggde den nuvarande huvudbyggnaden på Odensviholms herrgård. För att vara en så pass betydelsefull släkt är vårdarna förvånande blygsamma. Antalet vårdar inom gravplatsen är 4, och består av en liggande häll och två stående vårdar, varav den mittersta har formen av en heraldisk sköld. Förmodligen har vårdarna omgivits av rikare gravplatsanordningar och växtlighet, men idag omges de som övriga vårdar bara av gräsmatta.

I kvarteret finns även ett nygjort träkors med gamla emaljskyltar i form av stjärnor och en platta med en text. Kvarteret har använts flitigt för nya gravsättningar under 1900-talets senare hälft. Majoriteten av dessa vårdar är sedvanligt låga, relativt strama och med enkel dekor. Bruket att ange ort och titel på den avlidne är vanligt även på de modernare vårdarna.

Kvarter C
Allmän karaktär
Detta kvarter ligger rakt söder om kyrkan. Idag präglas kvarteret av en genomgripande omdaning som förmodligen gjordes omkring 1960-talet. Området består av dubbla rader i nord-sydlig riktning av ryggställda vårdar. Mellan vårdarna finns rygghäckar av tuja. Marken är helt gräsbevuxen. Uppe utmed gången på kyrkans sydsida finns en rad med rosenhagtorn. I detta kvarter är de enskilda gravstenarna underordnade och istället är det de strikta planteringarna och vårdarnas placering i raka rader som ger struktur och karaktär.

Gravvårdstyper
Majoriteten av vårdarna är låga rektangulära stenar i svart eller grå granit i tidstypisk utformning från omkring 1960-talet. Denna kännetecknas av en stramhet och enkelhet i form och dekor. En del av vårdarna har ett klassiserande anslag med trekantigt krön och flankerande kolonner. Titel och ort är angivet på många av stenarna.

Kvarter D
Allmän karaktär:
Kvarteret ligger rakt öster och nordost om koret och sakristian. Det ligger på mark som sluttar ut från kyrkan åt alla riktningar. Marken är helt gräsbevuxen och spritt över området finns flera större lövträd och buskar. Närmast koret står en ålderstigen lind som är mycket miljöskapande. Kvarter D är det av kyrkogårdens kvarter som har haft allra högst status. Detta märks på det stora antalet gravvårdar över socknens mest prominenta personer. Kvarteret har en oregelbunden parkkaraktär med stor variation i gravvårdarnas utformning. Denna utformning är dock inte ens hundra år gammal. Ännu på 1930-talet bestod marken till största delen fortfarande av öppen jord och uppkrattade gravkullar, vilket bör ha givit ett mycket mer strikt intryck.

Gravvårdstyper
Kvarteret har flera stora monumentala gravvårdar från omkring från slutet av 1800-talet och framåt. Som exempel kan nämnas ett flertal vårdar över familjen Fleetwood från ca 1900 till idag, som är utformade som gravhällar. Det finns även två resta stenar över Fleetwood.
I kvarteret vilar Gunnar Wennerberg 1817-1901 var bla ecklesiastikminister, landshövding i Växjö och riksdagsman. Men för eftervärlden är han främst ihågkommen som skald och tonsättare och då främst för de studentikosa duetterna Gluntarna som skildrar studenternas liv i Uppsala kring mitten av 1800-talet. Han var släkt med familjen Fleetwood som ägde Odensviholm under en lång period. Släkt med Fleetwoods var också fattarinnan Amelie Posse som också ligger på kyrkogården. Vården är en rundad natursten med namnet och årtalet 1957. Inspektor Nilssons familjegrav, är en häll med stenram av granit, gravplatsytan är idag gräsbevuxen men visar på det tidigare så vanliga bruket med grusade gravplatser.

Kvarter F
Allmän karaktär
Området tillkom när kyrkogården utvidgades åt norr på 1950-talet. Det sträcker sig från kyrkogårdens västra kortsida fram till kyrkans torn. Utformningen är tidstypisk från mitten av 1950-talet med enhetligt låga gravvårdar ryggställda med låga häckar av oxbär emellan. De glest asymmetriskt planterade små lövträden och den svagt sluttande terrängen ger rörelse åt den annars mycket strikta strukturen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är i huvudsak från slutet av 1950-talet och fram till 1970-talet. De präglas av det rådande modet att åstadkomma en lugn miljö där varje gravsten inordnade sig i en övergripande struktur. Vårdarna är låga och enkla, oftast helt rektangulära, med någon enkel dekor. I detta kvarter är dröjer sig bruket av att ange titlar fortfarande kvar. Ort står på de allra flesta v vårdarna.

Kvarter G
Allmän karaktär och gravvårdtyper
Kvarteret är den tillhör, näst efter minneslunden, den senaste årsringen på Odensvi kyrkogård och invigdes 1978. Det är beläget rakt norr om kyrkan i förlängningen av 1950-talets utvidgning, kv F. Strukturen är den samma som i kvarter F med rygghäckar. Växtmaterialet består dock här av idegran. Marken är gräsbevuxen. I kvarteret finns endast några rader som är tagna i bruk.