HJORTEDS KYRKA

Sockenbeskrivning
Hjorteds socken ligger sydväst om Västervik. Området är skogrikt och har med närmare 70 större och mindre sjöar. Till de större hör Hjorten, Yxern, Långsjön och Skrikgallen. Arkeologiska fynd och lämningar i landskapet visar att det bott människor i området sedan stenåldern. Skogen och sjöarna har alltid varit viktiga för människorna i det här området. Inom socknen har det funnits flera bruk och masugnar t.ex. Falsterbo och Borhult. Falsterbo bruk grundades 1670 av brödrarparen Bauman och de Rees. Familjen Bauman kom att inneha bruket under lång tid, adlades på 1780-talet och tog namnet Lilienstolpe. I Mörtfors fanns från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet ett kopparverk som försågs med råvara från Solstads gruva. Sågverk har funnits bl.a. i Solstadström och Blankaholm. De största gårdarna i socknen är Hjorteds säteri och herrgården Totebo. Dessa liksom flera av bruken i trakten, t.ex. Falsterbo bruk, ägdes under en tid av brukspatron Johan Tillberg som byggde upp en stor förmögenhet i mitten av 1800-talet.

Hjorteds kyrka
Redan under medeltiden byggdes en träkyrka i Hjorted. Den ska ha stått söder om dagens kyrka och revs när den nuvarande kyrkan stod klar 1780. Kyrkan är uppförd med kor i öster och torn i väster. Både exteriört och interiört är kyrkan präglad av nyklassicistiska stildrag. Exteriört har takmaterialet bytts från spån till svartmålad plåt men i övrigt har inga förändringar gjorts. Interiört har flera förändringar utförts. Bl.a. har bänkinredningen bytts ut och läktaren försetts med nya trappor 1901. Den altaruppsats som pryder koret idag tillkom 1893. Trots förändringarna har kyrkan bevarat mycket av sitt ursprungliga uttryck.

Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Hjorteds kyrka och kyrkogård är placerade på en höjd vid sjön Hjorten. Kyrkogården sluttar kraftigt mot söder och väster. Utvidgningar som har gjorts kan avläsas i utfyllda terrasseringar. Hjorteds kyrkogård ovanligt stor för att vara en kyrkogård i landsorten. Norr om kyrkan ligger en gravhäll. I övrigt finns inga gravplatser norr om kyrkan. Öster om koret finns flera av kyrkogårdens äldsta stenvårdar. Här vilar bl.a. flera medlemmar ur familjen Tribler på en gravplats omgärdad av ett gjutjärnsstaket och höga tujor. Kvarteren A, B, D och E rymmer kyrkogården äldsta gravar. I kvarter E finns också familjen Tillbergs gravplats omgärdad av en tujahäck samt flera sekundärt uppställda smidesvårdar. I kvarteren F och G finns ett antal grusgravar bevarade samt enstaka gravvårdar som minner om det linjegravsområde som tidigare fanns i kvarteret. Ett mindre sammanhängande linjegravsområde finns också i östra delarna av kvarter H. Ett urngravsområde är ordnat i kvarter O i kyrkogården sydöstra hörn. Kyrkogårdens senaste tillskott är en minneslund och en asklund som ligger på var sin sida om en bergsklack i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Omgärdning
I norr: Gjutjärnsstaket på stensockel. Innanför detta är lönnar planterade i nordost och lindar i nordväst.
I väster: Gjutjärnsstaket på stensockel. Utanför detta är björkar planterade. I höjd med asklunden slutar staketet och ersätts av en häck av bergtall.
I söder: Sjön Hjortens norra strand.
I öster: Tujahäck som övergår i ett gjutjärnsstaket. Innanför staketet är lönnar planterade i nordost.
Ingångar
I norr: Tre ingångar. I öster gjutjärnsgrindar med gjutjärnsstolpar. Därefter en öppning där en sektion av staketet tagits bort. I väster gjutjärnsgrindar med granitstolpar.
I väster: Gjutjärnsgrindar med granitstolpar.
I öster: Två ingångar med gjutjärnsgrindar med granitstolpar.
Vegitation
Omgärdning: Björkar i väster samt häck av bergtall. Vid strandkanten växer flera trädslag t.ex. alm, lönn, al, tall och pil. Tujahäck i öster.
Trädkrans: Lindar, lönnar och björkar i norr och väster.
Övrigt: Kyrkogårdens olika områden avdelas med hjälp av olika träd och häckar. Söder om kvarter B finns måbärshäckar och äldre almar som tillsammans med en stödmur bildar gräns mot kvarter H. Måbärshäckar finns också i flera kvarter. Se kvartersbeskrivningar. En grupp med äldre lindar i kvarter A. Framför tornet bågformad tujahäck. Knuthamlade almar markerar huvudgången i öst-västlig riktning samt en nord-sydlig gång mellan kvarteren F-E och G-D. Äldre rönnar i kvarter E och D samt unga rönnar vid västra ingången. Häckar av bergtall avgränsar gravsättningsområdet i söder och avskärmar asklunden och minneslunden.

Gångsystem
Grusgångar är utlagda i ett rätvinkligt nät i nord-sydlig och öst-västlig riktning över kyrkogården. En huvudgång i öst-västlig riktning markers med större bredd, knuthamlade almar längs delar av dem samt tydliga korsningar där gångarna möts. Den västra av dessa korsningar avskärmas av en häck av alm och här har bänkar placerats. Runt kyrkan går en grusgång. Gångarna är belagda med ett finkornigt grusmaterial. På grund av höjdskillnaderna finns flera trappor som binder samman kyrkogårdens olika delar. Trapporna har steg av huggen granit.

Gravvårdstyper
Vårdarna på Hjorteds kyrkogård karaktäriseras av en stor variationsrikedom. De olika kvarteren karaktäriseras av det stil när det gäller gravvårdar som varit rådande då området anlades eller gjordes om. Höga, stående vårdar utmärker framförallt kvarteren A, B, D och E. I övrigt dominerar lägre stående vårdar på kyrkogården. Svart och grå granit är det vanligaste stenmaterialet. Äldsta gravvården är den kalkstenshäll som finns norr om kyrkan och de uppställda smidesvårdarna. Kyrkogården rymmer också flera exempel på vårdar från mitten och slutet av 1800-talet i form av gjutjärnskors, urna i gjutjärn och korskrönta sandstensvårdar med eller utan infälld marmorplatta. De äldsta gravarna finns alla i kvarteren närmast kyrkan. Ett undantag utgör kvarter C som framförallt rymmer vårdar från mitten av 1900-talet. Bilder av kyrkogården visar dock att kvarteret tidigare varit i bruk och alltså gjorts om i mitten av 1900-talet. Två större omgärdade familjegravar finns på kyrkogården. Öster om koret ligger den Triblerska graven och väster om kyrkan, i kvarter E, familjen Tillbergs gravplats.

Minneslund
Anlades 1991 på sydsidan av en bergklack i kyrkogårdens sydöstra hörn. Minneslunden är en anläggning med många olika perenner och buskar, vattenfall med damm och fontän, grusgång och platser för vaser och ljus avgränsade av smågatsten. På en slipad rund sten finns bibelcitatet Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ till dig o Gud (Psalt 42:2). I närheten av minneslunden finns en bronsstaty av en hjort utförd av konstnären Erik Reimhult. Vid minneslunden finns ett skåp med glasdörrar i vilket en förteckning över dem som gravsatts i minneslunden finns.

Asklund
På norra sidan av samma bergsklack som rymmer minneslunden finns en asklund. Den anlades 2002 och utmärks med ett kors i trä. Gravplatserna utmärks med små, kvadratiska stenplattor med den dödes namn.

Byggnader
Bårhuset byggdes troligen i slutet av 1800-talet. Det har putsad fasad och är avfärgad i samma gulrosa nyans som kyrkan. Taket klätt med spån. Idag rymmer det ett mindre altare och bårvagn samt likkyl. I södra väggen finns en rund öppning för den dödes ande.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A och B
Allmän karaktär
De båda kvarteren omfattar 115 respektive 70 gravplatser. Området rymmer flera av kyrkogårdens äldsta vårdar och karaktäriseras av sina höga stenvårdar i svart granit. I kvarter A är den äldsta graven från 1842 och den yngsta från 2002 medan den äldsta i kvarter B är från 1884 och den yngsta från 2004. Gravarnas ålder varierar i de båda kvarteren men totalt sett dominerar gravvårdar från perioden före 1940. Alla 1900-talets årtionden är dock representerade i området. Båda kvarteren har tidigare varit anlagda med grusgravar men idag är området insått med gräs. Endast en grusgrav, familjen Tribles grav, öster om koret finns kvar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarnas form och material skiftar men intrycket är ändå att området domineras av de höga, stående vårdarna i svart granit. En gravplats är omgärdad av gjutjärnsstaket och höga tujor nämligen familjen Triblers. På familjen Triblers gravplats finns fem gravvårdar vara en gjutjärnsurna, en gjutjärnsvård, och en stenvård av sandsten med marmorplatta. Ytterligare tre gjutjärnskors finns i kvarter A, vara ett är den Lilienstolpska graven. I kvarter B står ett gjutjärnskors, målat i blått och vitt. Det står på en stensockel och restes 1884 över A.P. Andersson. Två stenvårdar av sandsten står öster om koret. Den ena är försedd med en marmorplatta och ska krönas av ett kors som nu ligger avbrutet på stenen. I båda kvarteren anges titlar på många vårdar. T.ex. är flera kyrkoherdar, hemmansägare, lantbrukare, och fabrikörer begravda här. Dessutom finns titlarna kapten, stationsmästare, bruksförvaltare, masmästare och ålderman, handlande, stationsföreståndare, byrådirektör, nämndeman, sjökapten, distriktsveterinär, skräddarmästare, lärarinna och tegelslagare. En ovanlig titel är hävdatecknaren och fil.dr. Ortsnamn förekommer på de flesta stenar.

Övrigt
I kvarter B har kyrkoherdarna, far och son, Jakob och Johan Östberg sina gravplatser. Jakob Östberg grundade Betania som var en rikskänd skola för dövstumma i Hjorted. Tillsammans med greve Adolphe Stackelberg på Stensnäs, Ukna socken, grundade han också Nordöstra Smålands Missionsförening år 1863. Sonen Johan fortsatte faders arbete för de dövstumma och var en mycket uppskatta kyrkoherde i Hjorted. Här finns också hävdatecknaren och fil.dr. Harald Peterssons grav. Harald Petersson har bl.a. skrivit flera sockenböcker om Hjorted. Han var född i Yxered och dog i Strängnäs 1979.

Kvarter C
Allmän karaktär
Området karaktäriseras av stående vårdar varav den övervägande majoriteten är låga.
Här finns 332 gravplatser. Området har ryggvända rader med mellanliggande häckar frånsett ett mindre område i norra delen av kvarteret. Häckmaterialet består av liguster. Den äldsta vården är från 1922 och den yngsta från 2003. Ett fåtal gravar är från tiden före 1930 och dessa finns främst i de delar av kvarteret som enligt flygfotot från 1950 var köpegravar. Enstaka vårdar i kvarterets västra del kan vara rester av det linjegravsområde som fanns här tidigare. Vårdar finns från samtliga 1900-talets årtionden men man kan se en liten dominans av vårdar från 1960-talet.

Gravvårdstyper
Eftersom kvarteret är åldersmässigt blandat varierar vårdarns utseende. Här finns inslag av höga, stående vårdar men de låga, stående dominerar. Enstaka liggande vårdar finns också. Stenmaterialet varierar men grå granit dominerar. En av vårdarna är ett vitmålat träkors från 1979. I förhållande till det stora antalet vårdar är titlarna få. De som finns är fyra hemmansägare, tre folkskollärare, två godsägare, lantbrukare, kantor, smidesmästare, banvakt, åkeriägare, skomakare och rättare. Majoriteten av vårdarna anger den dödes hemort. I kvarteret växer enstaka höga tujor.

Kvarter D och E
Allmän karaktär
Tillsammans med kvarter A och B rymmer området flera av kyrkogårdens äldsta gravar vilket sätter sin prägel på området. Detta gäller framförallt kvarter E som ligger väster om kyrkan. Kvarter D ligger väster om kvarter C. I kvarter E finns 211 gravplatser och i kvarter D 333 gravplatser. Närmast kyrkan i kvarter E står de ålderdomliga smidesvårdarna uppställda. Bakom dem är den Tillbergska graven belägen och intill den finns höga stenvårdar och gjutjärnskors. Även i kvarter D finns de äldsta vårdarna i kvarterets östra del. Längre väster ut står vårdar med modernare utformning och här är raderna ryggställda med häckar av häckoxbär eller måbär emellan. Kvarteren avgränsas i väster av en brant sluttning och en rad knuthamlade almar. Genom områdets västra del går en gång i nord-sydlig riktning. Den äldsta vården i kvarter E är ett gjutjärnskors från 1857 och i kvarter D:s äldsta vård är från 1879. I kvarter E finns en vård med en äldre datering, prosten Palmaers från gravvård från1853. Vården förefaller dock ha gjorts om. Yngsta vård i kvarter E är från 2002 och i kvarter D från 2003.

Gravvårdstyper
Eftersom kvarteret rymmer vårdar från en lång tidsperiod blir vårdarnas utseende varierande. Stående vårdar dominerar men liggande förekommer också. På den Tillbergska gravplatsen finns främst liggande vårdar. Stenmaterialet är svart eller grå granit. I kvarteret finns flera gjutjärnskors från andra halvan av 1800-talet men också ett modernt gjutjärnskors från 1962 i kvarter D. De titlar som finns är kyrkoherde, prost, disponent, organist, tre folkskollärare, lärarinna, nio hemmansägare, två lantbrukare, smed, köpman, kyrkvärd, änkefru, målarmästare, skogvaktare och stationsföreståndare. Den dödes hemort anges på majoriteten av vårdarna.

Övrigt
Utanför den Tillbergska graven finns en minnessten över fyra medlemmar ur släkten som inte dött på orten och därför inte gravsatts i familjegraven.

KVARTER F, G, I OCH J
Allmän karaktär
Kvarteren omfattar 125, 175, 24 samt 31 gravplatser. Området tillfördes kyrkogården i samband med utvidgningen 1921. Låga, stående gravvårdar i grå granit dominerar. Gravvårdarna är vända mot öster eller väster. I kvarteren F och G är varannan rad fristående och varannan har ryggställda vårdar utan rygghäckar. Gravvårdarna i kvarter I och J är delade i två rader med en häck av måbär emellan. Den östra raden är ryggställd medan den västra står ett stycke ifrån häcken. Den äldsta gravvården från 1922 finns i kvarter G och den yngsta från 1999 i kvarter F. Gravvårdar från 1930- och 40-talen dominerar tillsammans med vårdar från 1970-talet i kvarter F medan 1930-talet och 1960- och 70-talen dominerar i kvarter G. I kvarter I och J dominerar 1970-talet och enstaka gravar från 1930- och 50-talen förekommer. De inre delarna av kvarter F och G var tidigare linjegravsområden. Runt linjegravarna var köpegravar med grus och omgärdningar placerade. Av dessa grusgravar finns ett fåtal bevarade. Samtliga är symmetriskt placerade med två gravplatser på varje sida utmed huvudgången i öst-västlig riktning. Åtta stycken finns i kvarter F och tio stycken i kvarter G. Flera saknar gravvård. Samtliga grusgravar omgärdas av buxbomshäckar.

Gravvårdstyper
Stående vårdar dominerar i hela området men enstaka liggande finns. De äldre vårdarna i kvarter F och G är små låga stående eller liggande vårdar av den typ som länge var vanlig på linjegravsområden. Materialet är främst grå och svart granit beroende på om stenen är från 1930-talet eller 1970-talet. Även vårdar av röd granit förekommer. Titlarna är få i området.
De som förekommer är hemmansägare i kvarter G, trädgårdsmästare i kvarter I och änkefru i kvarter J. Däremot är det relativt vanligt att ange den dödes hemort.

KVARTER H
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar 323 gravplatser och tillfördes kyrkogården 1949. En vård från 1922 finns i kvarteret och bör vara flyttad hit. Området avgränsas i norr av en stödmur med en måbärshäck och äldre almar mot kvarter B och i söder av stödmur och häck av bergtall. Genom kvarteret går en grusgång i öst-västlig riktning som i öster slutar i en av kyrkogårdens ingångar mot landsvägen. Dessutom går mindre gångar i nord-sydlig riktning från den gamla delen av kyrkogården och vidare ner till strandkanten. P.g.a. nivåskillnaderna sammanbinds gångarna i nord-sydlig riktning av trappor. Söder om kvarterets huvudgång är raderna ryggställda i nord-sydlig riktning med vårdarna vända åt öster eller väster. Mellan raderna är rygghäckar av tuja planterade utom längst i öster där häckar saknas. Tujahäcken är formklippt med uppstickande rundlar eller högväxande stammar. I sydväst är en rad gravvårdar ryggställd mot häcken av bergtall och vända mot norr. I det långsmala området norr om gången används en del gravplatser i öster för urngravar som togs i bruk för ändamålet i början av 1970-talet. Gravvårdarna är här vända mot söder. Längst i öster, söder om kvarterets huvudgång, finns ett litet linjegravsområde från 1950-talet. Frånsett vården från 1922 är de äldsta vårdarna i kvarteret från 1953 och den yngsta vården är från 2002. Det är dock vårdar från 1950- och 60-talen som dominerar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är främst stående låga vårdar. I öster, på linjegravsområdet är stenarna små och här finns också flera liggande vårdar liksom i urngravsområdet. Flera av vårdarna från 1950- och 60-talen har historiserande drag som tempelliknande överbyggnader. Stenmaterialet är främst grå granit med svart och röd förekommer också. I förhållande till det stora antalet vårdar är titlarna få. De som finns är disponent, kvarnägare, FN-soldat, kontraktsprost, hemmansägare, kantor, teknolog och frisör. Den dödes hemort anges i de flesta fall.

Övrigt
I kvarter H har konstnären Erik Reimhult, död 1999, sin grav. Han har bl.a. förfärdigat den hjort i brons som står söder om minneslunden och ett krucifix som pryder altaret i Hjorteds kyrka.

KVARTER K, L, M, N, O OCH P
Allmän karaktär
Området tillfördes kyrkogården 1973. Här finns totalt 383 gravplatser vara flertalet i kvarter M och N. Det är företrädesvis kvarteren i områdets ytterkanter som tagits i bruk medan majoriteten av gravplatserna i kvarter M och N är tomma. I kvarter M och N är rygghäckar av måbär planterade liksom i norra delen av kvarter L. De flesta gravvårdarna är vända åt öster eller väster men i norra delen av kvarter L är de vända mot söder. Den äldsta graven är från 1979 och finns i kvarter L medan den yngsta är från 2001 och finns i kvarter N. På var sida om ingången i väster är en rönn planterad. I söder avgränsas kvarter N av träd och buskar bl.a. tuja, rönn och idegran. Området omfattar också ett urngravsområde, kvarter O, med 116 platser. I urngravsområdet har den första gravsättningen gjorts 1972. Kvarteret avgränsas i söder av häckar av måbär och berberis samt rönnar. Mitt i kvarter O finns ett uppmurat brunnskar i kalksten.

Gravvårdstyper
Samtliga gravvårdar är stående, låga vårdar. Stenmaterialet är främst grå granit men också röd förekommer. Endast en titel, folkskollärare, finns i kvarter M. Däremot är den dödes hemort angiven på flertalet vårdar. I urngravsområdet finns både små, stående och liggande vårdar. Materialet är vanligen grå eller röd granit. Bland de liggande stenarna finns flera exempel på att man använt naturstenar.

Kyrkogårdens historik
Hjorteds äldsta kyrka ska ha stått söder om den befintliga kyrkan. Det innebär att den måste varit belägen i vad som idag är norra delen av kvarter C och A. I en dunge med äldre lindar i kvarter A finns en stenhäll som ska ha tillhört den gamla kyrkan. Hur Hjorteds medeltida kyrkogård såg ut vet vi inte idag. På kyrkogården finns dock flera äldre vårdar från 1700- och 1800-talen bevarade vilka berättar en del om kyrkogårdens historia. Norr om kyrkan ligger en kalkstenshäll från 1736. Väster om hällen finns en smidesvård från 1782. Den är försedd med en emaljplatta som berättar att vården restes över en man som hette Axel Gillis från Falsterbo bruk född 1697 och död 85 år gammal. Det var troligen vallonska arbetare som kom till de svenska järnbruken under 1700-talet som förde traditionen att smida gravvårdar med sig. De blev en vanligt förekommande typ av gravvårdar, framförallt i anslutning till järnbruken, i slutet av 1700-talet. Axel Gillis vård är inte den enda smidesvården som finns på kyrkogården. Framför tornet i väster är 19 smidesvårdar uppställda. En av dessa, som står ensam på en gräsmatta norr om bårhuset, ska enligt traditionen stå på sin ursprungsplats. Smidesvårdar ska ha tillverkats i socknen så sent som vid sekelskiftet 1900. Tre av smidesvårdarna är försedda med emaljplattor vilka berättar att vårdarna restes över människor från Ankarsums bruk i slutet av 1800-talet.

När den nya kyrkan byggdes 1780 krävdes också en förändring av kyrkogårdens utformning. På en översiktsplan över kyrkogården från 1991 har man ritat in gränser för en äldre kyrkogård. Denna omfatta kvarter A och C samt de östra delarna av kvarter D och en mindre del av kvarter B. Kyrkogården har en rektangulär utformning med avhuggna hörn i sydväst och sydöst. Närmast väster om kvarteren A, B och C ligger kvarteren D och E. Studerar man dateringen av de gravar som står i kvarter D och E tyder de på att områdena tagits i bruk under andra halvan av 1800-talet.

År 1921 utfördes en utvidgning av kyrkogården i väster vilket innebär att kvarter F, G, I och J tillkom. Eftersom marken sluttar kraftigt fyllde man ut och byggde terrasser. I socknen höll man vid den här tiden kvar vid traditionen att orientera gravarna mot öster. Med de terrängförhållanden som rådde på kyrkogården innebar det att de döda kom att placeras med huvudet nedåt. Uppgifter om hur Hjorteds kyrkogård såg ut vid den här tiden har lämnats av arkitekt Erik Fant. Enligt Fant var kyrkogården vid den här tiden omgiven av ett järnstaket. Staketet var dock i dåligt skick och församlingen uppmanades att plantera en granhäck framför för att dölja det. Om detta gjordes är inte känt. Erik Fants omdöme om kyrkogården är inte nådigt: Ganska ovårdad, har en stor rikedom av gravvårdar, nästan alla från senare tider och av tråkig sort. Undantag däremot bilda en del av smidesjärn, utförda av smeder från Ankarsrums närbelägna bruk.

År 1930 besöktes kyrkogården av Manne Hofrén. Han fotograferade då kvarter C som rymde en stor mängd trävårdar. Trävårdarna var ordnade i rader. De flesta vårdarna var i form av kors och flera av dem försökte efterlikna gjutjärnskorsens utformning. Enstaka är vitmålade. Majoriteten var försedda med en emaljtalvla och flera hade också stjärnformade dekorationer i emalj. Hofrén besökte kyrkogården på nytt 1947 och då hade grusgångar anlagts mellan raderna av trävårdar. Området har troligen varit kyrkogårdens linjegravsområde.

Hjorteds kyrka har fotograferats vid flera tillfällen i början av 1900-talet och dessa bilder finns bevarade i Berners samling. Bilderna visar delar av kyrkogården och det är därför svårt att få en uppfattning om helheten. En bättre överblick ger flygfoton från 1950. Av dessa fotografier att döma har kvarter A, B, D och E varit köpegravsområden medan kvarter C har rymt köpegravar som varit placerade i ytterkanterna i norr och öster. I övrigt har kvarteret brukats som linjegravsområde. Samma ordning kan man se i kvarteren F och G som förefaller ha rymt linjegravar i kvarterens centrum och köpegravar i ytterkanterna. Det var vanligt att man placerad linjegravar i kvarterets inre med köpegravar i en ram omkring. På bilden ser man också hur kyrkogården utvidgades 1949. Diskussionen om en utvidgning av kyrkogården
Inleddes på 1940-talet. Efter en lång debatt där vägverket och hälsovårdsnämnden haft synpunkter tas beslut om en utvidgning i söder. På ett flygfoto från 1950 ser man att det nyanlagda kvarter H redan har tagits i bruk. Bilden visar att de höga tujor som idag står i rygghäckarna i kvarterets västra del redan har planterats. Bilden visar att de flesta kvarteren på kyrkogården har rymt prydligt omgärdade grusgravar. I kvarter C står fortfarande ett stort antal trävårdar även om man nu kan ana att det finns luckor i raderna. Däremot är de grusgångar som fanns i kvarter C 1947 borta.

I slutet av 1960-talet påbörjdes en ny diskussion om en utvidgning av kyrkogården. År 1976 får man tillstånd till en utvidgning i väster och 1979 sker den första gravsättningen i området som utgör kvarteren K, L, M, N, O och P.
Under 1960-talet började man ersätta gravplatsernas grus med gräs. Den största sammanhängande insåningen av grusgravar, 128 stycken, gjordes efter att man fått länsstyrelsens tillstånd 1984. De häckar som omgärdat gravplatserna togs bort och nya rygghäckar planterades.
En minneslund anlades 1991 på sydsidan av en kulle i kyrkogårdens sydvästra hörn. På norra sida av samma kulle anlades 2002 en asklund.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - HJORTED

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2284, 1900: 3959, 1995: 1618

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på sjön Hjortens norra strand i utkanten av samhället. Läget är högt från sjösidan och utblicken vid. Till kyrkomiljön hör en skola av senare datum, ett äldre skolhus samt ålderdomshem. Prästgården ligger något avsides och lägre, ca 200 m väster om kyrkan. Hjorted ligger mellan Västervik och Hultsfred.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida träkyrka, troligen uppförd i stavteknik under äldre medeltid. Enligt skrivelse från 1751 bestod väggarna av stående ekvirke på syll. En schematisk teckning av J.H. Rhezelius från 1634 visar kyrkan med rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor. Kyrkan hade då också i söder ett vapenhus och i väster ett spånklätt torn, bägge av okänd ålder. Kyrkorummet pryddes med figurativa målningar i två etapper under 1700-talet, dels omkirng 1700, då kyrkan enligt räkenskaperna målades av Rikard Ekevall och Nils Kåre från Eksjö, dels 1731-34 då koret målades av mäster Anders Wikström från Söderköping. Riven i samband med att en ny kyrka uppfördes något längre i norr. I den nya kyrkans vapenhus, sakristia och under läktaren finns delar av de bemålade tak som tillhört träkyrkan.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan, även kallad Sofia Magdalena, uppfördes 1775-78. Ritningarna var sannolikt lokalt utförda, byggmästare var Måns Månsson och Petter Andersson. Planen är rektangulär med ett tresidigt avslutat korparti, likaså tresidigt avslutad sakristia i norr samt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad, tidstypisk exteriör. Murarna är utvändigt spritputsade med slätputsade omfattningar och hörnlister. Vid utvändig restaurering 1956, under ledning av byggnadsingenjör Einar Persson, erhöll murarna en enhetlig färgsättning i vitt (spritputsens tidigare något mörkare ton var troligen inte ursprunglig). Ett svagt brutet sadeltak täcker långhuset, valmat över den tresidiga östmuren. Västtornet kröns av en klockformad huv med mångkantig lanternin. Långhustaket täcks sedan 1986 av ett plastbelagt galvaniserat plåttak. Tornhuven har spåntäckning. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt direkt till korpartiet i söder. Kyrkorummet har putsade innerväggar samt trätunnvalv. Interiören förändrades vid restaurering 1901, efter förslag av arkitekt Thor Thorén. Innertaket kläddes då med pärlspont och väggarna målades med en gulskär ton och pryddes med bruna lister och bibelspråk. Den nuvarande, ljusa färgsättningen har tillkommit i etapper 1930 och 1965, vid det senare tillfället efter förslag av Johannes Dahls arkitektfirma. Altaruppställning och predikstol är utförda av Jonas Berggren 1778. Den ursprungliga altartavlan, även denna troligen utförd av Berggren, ersattes 1893 med den nuvarande av Elias Erdtman. Kring predikstolen fanns ursprungligen målade draperier, vilka avlägsnades 1901. Öppen bänkinredning från 1901, utglesad 1965. Orgelfasad från 1778 utförd av Lars Strömblad.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i öländsk kalksten skänktes 1661 till den gamla kyrkan. I vapenhuset står fragment av den medeltida dopfunten.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter trettio års förberedelser uppfördes den nya stenkyrkan 1775-78 av stiftsmurmästaren Måns Månsson och stiftsbyggmästaren Petter Andersson från Linköping, sannolikt efter lokala ritningar. Kyrkan ersatte en medeltida stavkyrka, som låg strax söder om den nya kyrkan. Kyrkan invigdes den 8 oktober 1780.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och mot norr utbyggd, tresidigt avslutad sakristia. Huvudingång genom tornet. Sydingång förlagd till långhusets östra del, nordingång i den västra delen. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten, spritputsad och avfärgad i vitt. Släta omfattningar och hörnlister. Taket täckt med plastbelagd galvaniserad stålplåt, på torntaket spån.

EXTERIÖR - En tidstypisk kyrka från det första decenniet av den gustavianska perioden, då symmetrin ännu inte var ovillkorlig. Detta märks tydligast på portalernas placering och att de inte markerats speciellt med yttre omfattningar. Exteriören är väl bevarad och överensstämmer i princip med den sannolikt av byggmästaren upprättade ritningen i kyrkans arkiv. Lanterninen är dock mångkantig istället för fyrkantig.

INTERIÖR - Interiören delvis förändrad i och med 1901 års renovering, då taket pärlspontades, den i fyra kvarter indelade slutna bänkinredningen utbyttes mot en öppen bänkinredning med nygotiska gavlar i två kvarter och läktaren ändrade form. Altaruppställningen och predikstolen är utförda av Jonas Berggren 1978. Även den ursprungliga altartavlan var sannolikt målad av Berggren. Den nuvarande altartavlan, "Kristus i örtagården", är utförd av Elias Erdtman 1893. Orgelfasaden, från 1778, är utförd av Lars Strömblad. I vapenhuset, sakristian och under läktaren finns målade tak, som tillhört den äldre kyrkan.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Hjorteds kyrka och kyrkogård ligger på en höjd mellan sjöarna Hjorten och Långsjön. Platsen har varit socknens religiösa centrum sedan medeltiden. I närheten av kyrkan, som är från slutet av 1700-talet, stod tidigare en träkyrka. Samhället, med en varierad villabebyggelse, breder ut sig norr om kyrkan. I norr, i direkt anslutning till kyrka, ligger skolhuset som byggdes 1898 och som idag fungerar som församlingshem. Norr om kyrkogården finns också en byggnad som rymmer redskapsbod och personalutrymmen för kyrkogårdsvaktmästarna byggd i början av 1990-talet. Nordväst om kyrkan ligger prästgården Nynäs
Hjorteds kyrkogård är utlagd i en sluttning söder och väster om kyrkan mot stranden av sjön Hjorten. Kyrkogården har utvidgats i flera etapper under slutet av 1800-talet och 1900-talet. De olika utvidgningarna är tydligt markerade på kyrkogården med stödmurar, häckar och trädrader. De äldsta delarna är kvarter A, B och C som ligger rakt söder om kyrkan. Kyrkogårdens huvudaxel är den gång som går i öst-västlig riktning fram till kyrkans torn. På Hjorteds kyrkogård finns flera äldre gravvårdar. Ett av de utmärkande inslagen är samlingen av smidesvårdar från 1700- och 1800-talet.
På Hjorteds kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Hjorteds kyrkogård förekommer vanliga titlar såsom lantbrukare och hemmansägare liksom mer ovanliga som masmästare, disponent, tegelslagare, stationsföreståndare och åkeriägare vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar.

Hjorteds nuvarande kyrkogård anlades i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1780. Till kyrkomiljön hör kyrkan, kyrkogården och bårhuset liksom fd skolan som idag är församlingshem.

Hjorteds kyrkogård är vackert belägen på en höjd vid sjön Hjorten. Det är en stor kyrkogård som utvidgats vid flera tillfällen. Idag kan spåren av kyrkogårdens utveckling avläsas i rester av äldre omgärdningar och kvarterens karaktär. Ett utmärkande drag på Hjorteds kyrkogård är den tydliga kopplingen till järnbruken i socknen. Titlar och ortsnamn på gravvårdarna berättar om brukens betydelse för människorna i socknen. Detta kommer också till uttryck genom de gjutjärnsvårdar, gjutjärnsstaket och smidesvårdar som finns på kyrkogården. Den samling av smidesvårdar som finns på Hjorteds kyrkogård spänner över en lång tid och deras utformning visar på olika stilar som utvecklats.

I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns flera spår av den långa kontinuiteten på platsen i form av äldre vårdar. Här finns också ett antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staket av smide bör föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med kalkstenshällen från 1736 och vårdarna från 1800-talets mitt. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är trädkransen, smidesstaketet och grindarna samt de knuthalmade almar som växer utmed kyrkogårdens huvudgång och i västra kanten av kvarter E och D.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.

Sammanfattningsvis:
* Hjorteds kyrkogård tillsammans med kyrkan och bårhuset skapar en värdefull kulturmiljö.
* Smidesvårdar, gjutjärnskors, gjutjärnsstaket och vårdar från mitten av 1800-talet och äldre ska införas på församlingens inventarieförteckning.
* Hjorteds kyrkogård har utvecklingshistoria som än idag går att avläsa i kyrkogårdens struktur.