VAKSALA KYRKA

Vaksala kyrka är uppförd med murar av gråsten och tegel. Den har ett rektangulärt långhus i öst-västlig riktning och korsarmar i norr och söder.
Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur med trädkrans av lövträd. Muren byggdes 1834 efter att den höga, medeltida bogårdsmuren med sina tre stigluckor hade rivits. Träden planterades på 1830-40-talet. Ingångarna till kyrkogården finns i öster och väster och är försedda med stenstolpar och smidesgrindar. Den gamla muromgärdade delen av kyrkogården domineras av äldre grusgravar från 1800-talets slut och 1900-talets första hälft. Grusgravarna omges av låga häckar eller stenramar. Norr om kyrkan är rader av björkar planterade. Norr om kyrkogården finns ekonomigården med en stor byggnad innehållande förråd och rum för kyrkogårdspersonal mm. Byggnaden är uppförd i sluttande terräng, försedd med faluröd panel och tegeltäckt sadeltak. Mellan ekonomigården och kyrkboden står en gammal jordkällare täckt med tegeltak, omedelbart nordväst om kyrkogårdsmuren. Vid sidan om källaren står fyra runstenar intill kyrkogårdsmuren. Öster om kyrkans kor finns en urnlund från 1952. Ungefär på samma plats stod tidigare en klockstapel som revs år 1749.

Av äldre gravar ska särskilt nämnas professor Carl Zetterströms grav markerad av fyra stora lindar närmast norra muren. Intill den ligger graven över komministern i Vaksala Erik Bolinder med ett kors i gjutjärn. Graven tillkom i mitten av 1800-talet och omges av ett gjutjärnsstaket i nygotisk stil. Närmast öster om korväggen står den s.k. skräddarstenen från 1761.

Kyrkogården utvidgades åt öster under 1970-talets första hälft. Den nya kyrkogården är till ytan större än den gamla och har en storskalig, böljande karaktär med stora grästäckta ytor. I gravkvarteren står de nya gravstenarna tätt och är ett anslående exempel på nutida begravningskonst. Den nya kyrkogården omges av en häck och spridda grupper av planterade träd. En minneslund är placerad i mitten.

Närmast väster om kyrkan, i liv med kyrkogårdsmuren, ligger en bod som härrör från 1400-talets slut. På en hög grund av gråsten är den uppförd med murar i tegel. Gavlarna är prydda med putsade blinderingar. Den har ett brant sadeltak täckt med tjärade spån. Boden byggdes om på 1700-talet då de nuvarande ingångarna och stentrapporna i väster tillkom. Ingången fanns tidigare i fasaden på kyrkogårdssidan. Vid 1969 års renovering av kyrkan, inreddes toaletter och elcentral i källarvåningen.

Vaksala kyrka är uppförd med murar av gråsten och tegel. Den har ett rektangulärt långhus i öst-västlig riktning och korsarmar i norr och söder.
Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur med trädkrans av lövträd. Muren byggdes 1834 efter att den höga, medeltida bogårdsmuren med sina tre stigluckor hade rivits. Träden planterades på 1830-40-talet. Ingångarna till kyrkogården finns i öster och väster och är försedda med stenstolpar och smidesgrindar. Den gamla muromgärdade delen av kyrkogården domineras av äldre grusgravar från 1800-talets slut och 1900-talets första hälft. Grusgravarna omges av låga häckar eller stenramar. Norr om kyrkan är rader av björkar planterade. Norr om kyrkogården finns ekonomigården med en stor byggnad innehållande förråd och rum för kyrkogårdspersonal mm. Byggnaden är uppförd i sluttande terräng, försedd med faluröd panel och tegeltäckt sadeltak. Mellan ekonomigården och kyrkboden står en gammal jordkällare täckt med tegeltak, omedelbart nordväst om kyrkogårdsmuren. Vid sidan om källaren står fyra runstenar intill kyrkogårdsmuren. Öster om kyrkans kor finns en urnlund från 1952. Ungefär på samma plats stod tidigare en klockstapel som revs år 1749.

Av äldre gravar ska särskilt nämnas professor Carl Zetterströms grav markerad av fyra stora lindar närmast norra muren. Intill den ligger graven över komministern i Vaksala Erik Bolinder med ett kors i gjutjärn. Graven tillkom i mitten av 1800-talet och omges av ett gjutjärnsstaket i nygotisk stil. Närmast öster om korväggen står den s.k. skräddarstenen från 1761.

Kyrkogården utvidgades åt öster under 1970-talets första hälft. Den nya kyrkogården är till ytan större än den gamla och har en storskalig, böljande karaktär med stora grästäckta ytor. I gravkvarteren står de nya gravstenarna tätt och är ett anslående exempel på nutida begravningskonst. Den nya kyrkogården omges av en häck och spridda grupper av planterade träd. En minneslund är placerad i mitten.

Närmast väster om kyrkan, i liv med kyrkogårdsmuren, ligger en bod som härrör från 1400-talets slut. På en hög grund av gråsten är den uppförd med murar i tegel. Gavlarna är prydda med putsade blinderingar. Den har ett brant sadeltak täckt med tjärade spån. Boden byggdes om på 1700-talet då de nuvarande ingångarna och stentrapporna i väster tillkom. Ingången fanns tidigare i fasaden på kyrkogårdssidan. Vid 1969 års renovering av kyrkan, inreddes toaletter och elcentral i källarvåningen.

Vaksala medeltida kyrka står på Uppsalaslätten i stadens nordöstra utkant. Ännu i våra dagar har kyrkan ett fritt läge även om modern bebyggelse närmat sig. Under medeltiden var Vaksala prebende under domkyrkan. Murarna av gråsten och tegel formar en enskeppig salkyrka med västtorn. Intill korets norra mur sluter sig en sakristia. Ett nordligt sidokapell är sammanbyggt med sakristians västmur och ett annat sidokapell står i söder. Kyrkan är en av de märkligaste i Uppland. Dess byggnadshistoria sträcker sig från 1100-talet och tre århundraden framåt och är föremål för olika dateringar och tolkningar.

Partierna från 1100-talet återfinns i tornet och i långhusets västra nedre del fram till kapellen. Det äldsta koret var smalare än långhuset. Under 1200-talets andra hälft tillkom den tunnvälvda sakristian. Ännu senare under samma århundrade revs koret och ersattes av det nuvarande med samma bredd som långhuset. Omkring 1300 förhöjdes kyrkans murar. Kring mitten av 1300-talet eller något senare slogs kryssvalven i kor och långhus. Eventuellt mot slutet av samma sekel eller senast under 1400-talet byggdes vapenhus i norr och söder (rivna 1783-85). Under 1400-talets andra hälft uppfördes norra och södra kapellen (det norra äldre än det södra ) och försågs med stjärnvalv. Alla gavlar var avtrappade. Tornets spira från 1692 återgår på den medeltida utformningen.

Interiören är dekorerad med kalkmålningar. De äldsta härrör från 1300-talet och återfinns i sakristian. Målningar från 1430-40 är bevarade i långhuset och i tornrummet, nuvarande vapenhuset. Sidokapellens äldsta målningar från 1470-85 är utförda av Albertus Pictors verkstad eller någon av hans efterföljare. Målningar från 15- och 1600-talen finns även.

1810 borttogs trappgavlarna. En restaurering 1929 under Erik Fant innebar bl a att kalkmålningarna framtogs efter att ha varit överputsade sedan 1700-talet. Bänkinredningen marmorerades. Södra korsarmen inreddes till dopkapell. En stor restaurering utförde 1969 under Ragnar Jonsson. 1992 planerades ytterligare en stor restaurering. Både exteriört och interiört präglas Vaksala kyrka av medeltid. Invändigt förstärks detta intryck av det praktfulla altarskåpet, tillverkat i Antwerpen omkring 1500. I koret finns även en romansk bänk från omkring år 1200. Långhuset har inslag från 1700-talets slut. Från denna tid härrör predikstolen och den slutna bänkinredningen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1993-1999