TUNA KYRKA

Vid slutet av 1200-talet hade domkyrkobygget i Uppsala nätt och jämt inletts, och tegel var fortfarande ett nytt och dyrbart material. Då byggdes kyrkan i Tuna i tegel, som en stor och påkostad sockenkyrka. Bygden måste alltså ha varit rik.
Kyrkan omges av den gamla kyrkogården, vars gränser antagligen är medeltida. I väster ligger den nya kyrkogården från 1936, och norr om denna har på senare år anlagts en minneslund.
Den gamla kyrkogårdens inhägnad tillkom vid början av 1800-talet. Järngrindarna har inslag från empirestilen, och stenstolparna är typiska för denna tid. Bogårdsmuren av kilad sten sattes troligen om då. Kyrkogården har ett enkelt gångsystem och domineras av gräsgravar. Det finns ett mindre antal grusgravar, med ram av buxbom eller sten. Kanstanjen är karaktärsträd, vilket är mindre vanligt. Lykstolparna av trä, med glaslykta, är ett sällsynt inslag från 1950-talet.
Nya kyrkogården anlades 1936 och kompletterades 1997 med minneslund. Den utgörs av stora rätvinkliga gräskvarter utan träd. På övre delen finns flera kvarter med grusgravar med låg buxbomshäck. Bogårdsmuren är en traditionell kallmur av kilad sten. 1953 anlades ett bisättninghus i norra muren, delvis under mark.

Klockstapeln är byggd 1768 som en tornformad inbyggd klockbock. Den är klädd med rödfärgad brädpanel med svarta detaljer, och gör ett stabilt intryck. Taken har typisk rokokoform. De tre klockorna är ursprungligen gjutna 1526, 1622 och 1650, och satt alla i en äldre klockstapel på samma plats. Dörren är ursprunglig med stocklås, och i utrymmet innanför förvaras gamla dörren till sakristian m fl byggnadsdelar. Nedanför stapeln står en runsten med kors. Den restes 1950, och var tidigare inmurad i kyrkan.

En enkel ekonomibyggnad med ålderdomlig rödfärgad panel och trappor och grund av kilad sten. Redan på 1766-67 års karta finns ett hus på denna plats, och det är troligen byggnadens timrade del. Någon gång 1850-1900 förlängs den med en enkel stolpstomme. Efter 1950-talets kyrkorenovering inrättas den timrade delen till ett museum, med byggnadsdelar, konstverk m m från kyrkan.
Huset har enligt uppgift använts som likbod, men det är också tänkbart att den äldre delen uppförts som tiondebod.

Vid slutet av 1200-talet hade domkyrkobygget i Uppsala nätt och jämt inletts, och tegel var fortfarande ett nytt och dyrbart material. Då byggdes kyrkan i Tuna i tegel, som en stor och påkostad sockenkyrka. Bygden måste alltså ha varit rik. Ingången var i väster, vilket var ovanligt, och i öster fanns ett tidstypiskt tredelat fönster. Vapenhuset byggdes troligen under första hälften av 1300-talet, vilket är ovanligt tidigt. Under 1300-1400-talen tillkom sakristian, men framför allt ersatte man ett klöverbladsvalv i trä med resliga ribbvalv av tegel, som därefter kalkmålades i Tierpsskolans stil. Triumfbågen betonades, så att den kom att utgöra en tydlig gräns mellan långhus och kor.
Under 1600-talet tillkom predikstolen på södra sidan av triumfbågen och en kororgel, och under 1700-talet förstorades troligen fönstren. Det fanns nu en orgelläktare i koret och en åhörarläktare i väster.
På 1890-talet gjordes en omvälvande restaurering av kyrkan, på ett sätt som få upplandskyrkor varit med om, antagligen efter förebild från domkyrkan.

Tuna ligger söder om Alunda, vid väg 273. Kyrkogården utvidgades 1936, och på det nya områdets norra sida ligger ett bårhus, delvis insprängt i klippan, uppfört 1953.

Tuna kyrka är en salkyrka uppförd av sten och tegel, cirka 2 m hög stenfot. Sakristia är utbyggd på den norra sidan och vapenhus i söder. Tegelfasaderna är dekorerade med blinderingar, nischer och strömskift.

Långhuset är uppfört under folkungatid och kan tidigast dateras till 1200-talets slut. Troligt är att kyrkan haft en mindre, äldre sakristia, den nuvarande är senmedeltida. Vapenhuset, med sekundärt valv, ligger inte i förband med långhuset, men är uppfört under samma period och tillhör de äldsta i Uppland. Kyrkan välvdes under 1400-talet, rester finns av ett treklöverformat trätunnvalv.

Sitt nuvarande exteriöra utseende fick kyrkan vid en hårdhänt restaurering 1892-94. Samtidigt upptäcktes kalkmålningarna, som omgjordes på ny puts. 1951-52 framtogs och konserverades de äkta medeltidsmålningarna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Vid slutet av 1200-talet hade domkyrkobygget i Uppsala nätt och jämt inletts, och tegel var fortfarande ett nytt och dyrbart material. Då byggdes kyrkan i Tuna i tegel, som en stor och påkostad sockenkyrka. Bygden måste alltså ha varit rik.
Kyrkan omges av den gamla kyrkogården, vars gränser antagligen är medeltida. I väster ligger den nya kyrkogården från 1936, och norr om denna har på senare år anlagts en minneslund.
Den gamla kyrkogårdens inhägnad tillkom vid början av 1800-talet. Järngrindarna har inslag från empirestilen, och stenstolparna är typiska för denna tid. Bogårdsmuren av kilad sten sattes troligen om då. Kyrkogården har ett enkelt gångsystem och domineras av gräsgravar. Det finns ett mindre antal grusgravar, med ram av buxbom eller sten. Kanstanjen är karaktärsträd, vilket är mindre vanligt. Lykstolparna av trä, med glaslykta, är ett sällsynt inslag från 1950-talet.
Nya kyrkogården anlades 1936 och kompletterades 1997 med minneslund. Den utgörs av stora rätvinkliga gräskvarter utan träd. På övre delen finns flera kvarter med grusgravar med låg buxbomshäck. Bogårdsmuren är en traditionell kallmur av kilad sten. 1953 anlades ett bisättninghus i norra muren, delvis under mark.

Klockstapeln är byggd 1768 som en tornformad inbyggd klockbock. Den är klädd med rödfärgad brädpanel med svarta detaljer, och gör ett stabilt intryck. Taken har typisk rokokoform. De tre klockorna är ursprungligen gjutna 1526, 1622 och 1650, och satt alla i en äldre klockstapel på samma plats. Dörren är ursprunglig med stocklås, och i utrymmet innanför förvaras gamla dörren till sakristian m fl byggnadsdelar. Nedanför stapeln står en runsten med kors. Den restes 1950, och var tidigare inmurad i kyrkan.

En enkel ekonomibyggnad med ålderdomlig rödfärgad panel och trappor och grund av kilad sten. Redan på 1766-67 års karta finns ett hus på denna plats, och det är troligen byggnadens timrade del. Någon gång 1850-1900 förlängs den med en enkel stolpstomme. Efter 1950-talets kyrkorenovering inrättas den timrade delen till ett museum, med byggnadsdelar, konstverk m m från kyrkan.
Huset har enligt uppgift använts som likbod, men det är också tänkbart att den äldre delen uppförts som tiondebod.

Vid slutet av 1200-talet hade domkyrkobygget i Uppsala nätt och jämt inletts, och tegel var fortfarande ett nytt och dyrbart material. Då byggdes kyrkan i Tuna i tegel, som en stor och påkostad sockenkyrka. Bygden måste alltså ha varit rik. Ingången var i väster, vilket var ovanligt, och i öster fanns ett tidstypiskt tredelat fönster. Vapenhuset byggdes troligen under första hälften av 1300-talet, vilket är ovanligt tidigt. Under 1300-1400-talen tillkom sakristian, men framför allt ersatte man ett klöverbladsvalv i trä med resliga ribbvalv av tegel, som därefter kalkmålades i Tierpsskolans stil. Triumfbågen betonades, så att den kom att utgöra en tydlig gräns mellan långhus och kor.
Under 1600-talet tillkom predikstolen på södra sidan av triumfbågen och en kororgel, och under 1700-talet förstorades troligen fönstren. Det fanns nu en orgelläktare i koret och en åhörarläktare i väster.
På 1890-talet gjordes en omvälvande restaurering av kyrkan, på ett sätt som få upplandskyrkor varit med om, antagligen efter förebild från domkyrkan.