RASBO KYRKA

Rasbo kyrka är en av de största landskyrkorna i Uppland. Uppgifter om en källa under tornet tyder på att den kan ha grundlagts som dopkyrka.

Det är en medeltida gråstenskyrka med latinsk korsplan, västtorn, vapenhus i söder och sakristia i norr. Kyrkans gavelrösten är dekorerade med blinderingar. Den spetsbågiga sydportalen har rikt profilerad tegelomfattning.

Västra korsarmen och tornet anses ha uppförts vid slutet av 1200-talet, då förmodligen som långhus med smalare kor. Lansettformade fönster med gråstensomfattning i torn och långhus. Vapenhuset, med sekundärt valv, tillkom senare, förmodligen i början av 1300-talet. Omkring 1400-talets mitt slogs långhusets valv, kalkmålningarna är enligt inskrift daterade 1456. Mot medeltidens slut utvidgades kyrkan med nytt kor, korsarmar och sakristia.

Kyrkans exteriör putsades i gult och fönster upptogs och förstorades på 1760-talet. Tornhuven tillkom 1802, efter det senaste av två blixtnedslag i tornets historia. 1827 fick fönstren sin nuvarande storlek, och tornet skildes från långhuset. Interiören återfick sin mer ursprungliga karaktär vid 1925-års restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Rasbo kyrka är en av Upplands största landsbygdskyrkor. Den fick sin nuvarande storlek redan under medeltiden, dels därför att den var ett religiöst centrum för omgivande hundare, dels för att den var belägen i en tidigt väl utvecklad odlingsbygd.
Långhus, torn och kor byggdes vid 1200-talets mitt. Under 1300-talet uppfördes antagligen vapenhuset. Kring 1450 höjdes tornet, och tegelvalv slogs över långhus och vapenhus. Kring sekelskiftet 1500 gjordes stora tillbyggnader i sengotisk stil: ett tvärskepp och ett förstorat kor. Den blinderingsdekor som då tillkom är kanske den rikaste som bevarats på en svensk landskyrka. Mellan 1770 och 1827 höjdes tornet och fick en huv, och fönstren förstorades.

Under 1800-talet förstorades gamla kyrkogården i flera etapper till sin nuvarande utbredning och form. De medeltida gränserna går därför inte att avläsa.

Rasbo kyrka är en av Upplands största landsbygdskyrkor. Den fick sin nuvarande storlek redan under medeltiden, dels därför att den var ett religiöst centrum för omgivande hundare, dels för att den var belägen i en tidigt väl utvecklad odlingsbygd.
Långhus, torn och kor byggdes vid 1200-talets mitt. Under 1300-talet uppfördes antagligen vapenhuset. Kring 1450 höjdes tornet, och tegelvalv slogs över långhus och vapenhus. Kring sekelskiftet 1500 gjordes stora tillbyggnader i sengotisk stil: ett tvärskepp och ett förstorat kor. Den blinderingsdekor som då tillkom är kanske den rikaste som bevarats på en svensk landskyrka. Mellan 1770 och 1827 höjdes tornet och fick en huv, och fönstren förstorades.

Under 1800-talet förstorades gamla kyrkogården i flera etapper till sin nuvarande utbredning och form. De medeltida gränserna går därför inte att avläsa.

Rasbo kyrka är en av Upplands största landsbygdskyrkor. Den fick sin nuvarande storlek redan under medeltiden, dels därför att den var ett religiöst centrum för omgivande hundare, dels för att den var belägen i en tidigt väl utvecklad odlingsbygd.

Under 1800-talet förstorades gamla kyrkogården i flera etapper till sin nuvarande utbredning och form. De medeltida gränserna går därför inte att avläsa. Framför kyrkan är den särskilt varierad och sevärd. Här sluttar den ned mot södra grinden och är delvis terrasserad, med breda grusgångar och stentrappor. I kvarteren finns många gravar med grus och kantram, med en låg häck eller med järnstaket. Några små träd förekommer. Bakom kyrkan dominerar gräset, men där finns också grusgravar med ram. Kyrkogården inramas av stora lövträd, varav två står innanför muren.

Vid koret går berget i dagen. Mellan torn och vapenhus finns brunn och rabatt från 1900-talets senare del.
Tre gravvårdar är påfallande stora eller påkostade: Bernadotte på Frötunas söder om koret, industrimannen H W Södermans i nordost samt en oidentiferad vid sydvästra grinden. Utanför denna grind har under senare år samlats ett antal gravvårdar av kulturhistoriskt intresse.
Murarna i spräckt eller kilad sten är från 1828-1890. De tre grindarna av järn är i rokokostil, två antagligen från omkring 1800, en i sydväst en yngre kopia. De murade grindstolparna är putsade och målade i gult och vitt. På den halvrunda förgården i norr kunde kyrkfolket binda hästarna.

Nya kyrkogården från 1939 är en stor nästan plan gräskyrkogård, med breda gångar i rät vinkel och korsande björkalléer. De flesta gravvårdarna är låga och anspråkslösa. Den är inhägnad med nätstängsel och ett enkelt trästaket, i väster avgränsas den av en tät granridå.

Skogskyrkogården är en liten landskapskyrkogård med minneslund och urngravkvarter. Den består av korta grusgångar och oregelbundna gräsytor som anlagts i skogsmarken. De befintliga träden och stenblocken är karakteristiska inslag.

Rasbo kyrka är en av Upplands största landsbygdskyrkor. Den fick sin nuvarande storlek redan under medeltiden, dels därför att den var ett religiöst centrum för omgivande hundare, dels för att den var belägen i en tidigt väl utvecklad odlingsbygd.

Under 1800-talet förstorades gamla kyrkogården i flera etapper till sin nuvarande utbredning och form. De medeltida gränserna går därför inte att avläsa. Framför kyrkan är den särskilt varierad och sevärd. Här sluttar den ned mot södra grinden och är delvis terrasserad, med breda grusgångar och stentrappor. I kvarteren finns många gravar med grus och kantram, med en låg häck eller med järnstaket. Några små träd förekommer. Bakom kyrkan dominerar gräset, men där finns också grusgravar med ram. Kyrkogården inramas av stora lövträd, varav två står innanför muren.

Vid koret går berget i dagen. Mellan torn och vapenhus finns brunn och rabatt från 1900-talets senare del.
Tre gravvårdar är påfallande stora eller påkostade: Bernadotte på Frötunas söder om koret, industrimannen H W Södermans i nordost samt en oidentiferad vid sydvästra grinden. Utanför denna grind har under senare år samlats ett antal gravvårdar av kulturhistoriskt intresse.
Murarna i spräckt eller kilad sten är från 1828-1890. De tre grindarna av järn är i rokokostil, två antagligen från omkring 1800, en i sydväst en yngre kopia. De murade grindstolparna är putsade och målade i gult och vitt. På den halvrunda förgården i norr kunde kyrkfolket binda hästarna.

Nya kyrkogården från 1939 är en stor nästan plan gräskyrkogård, med breda gångar i rät vinkel och korsande björkalléer. De flesta gravvårdarna är låga och anspråkslösa. Den är inhägnad med nätstängsel och ett enkelt trästaket, i väster avgränsas den av en tät granridå.

Skogskyrkogården är en liten landskapskyrkogård med minneslund och urngravkvarter. Den består av korta grusgångar och oregelbundna gräsytor som anlagts i skogsmarken. De befintliga träden och stenblocken är karakteristiska inslag.