ÖVERSELÖ KYRKA

Kyrkan är belägen på en slätt och omgärdas av en trädkrans. Det finns även en kallmurad naturstensmur som inhägnar kyrkogården mot söder och öster. I väster är omkring 5 m av kyrkogårdsmuren delvis bevarad. Det finns sammanlagt tre grindförsedda ingångar i muren, två i öster och en i söder. De svartmålade järngrindarna är upphängda på grindstolpar i samma material.

Det grusade gångsystemet är sparsamt och mellan gångarna är sorterade gravar i öst-västlig riktning utplacerade. Väster om kyrkan finns en trädrad som löper parallellt med trädkransen från norr till söder. Ett antal tujor samt ett sorgeträd återfinns även bland växtligheten.

Utmed tornets västra fasad står tre runstenar från 1000-talet e.Kr. och utmed södra korsarmens södra fasad står ytterligare två runstenar. I kyrkans södra mur finns en inmurad runsten.

Vid kyrkogårdens nord-östra hörn är en mindre kvadratisk sluten byggnad placerad vilken är putsad och vitkalkad samt täckt av ett spånklätt tälttak. Taket kröns av ett kors. Norr om kyrkogården finns en modernt utformad förrådsbyggnad. Byggnaden är klädd med panel vilken är rödfärgad och sadeltaket har tvåkupigt tegel.

Topografiska arkivet, Sörmlands museum
Sörmlandsbygden 1988:1.
Sörmländska kyrkor 76, 1946, 1987, 1991
Kjell Taawo och Dag Forssblad, inventeringstillfället 2007

FÖRSAMLING 1995 - ÖVERSELÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1188, år 1900: 1288, år 1995: 334

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett impediment i ett flackt odlingslandskap, perifert i bygden på Selaön in Mälaren. Kyrkan med före detta präst- och komministergård samt ruinen av Tynnelsö biskopsgård ingår i Överselö-Tynnelsö riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Korsformad kyrka i sten med rakslutet korparti, sakristia i vinkeln mellan korpartiet och den norra korsarmen samt torn mot långhusets västgavel. Murarna i tornet och en del av långhuset är från tidig medeltid. På insidorna i tornets nu igenmurade ljudöppningar sitter kolonetter med bladprydda kapitäl. De anses ha tillkommit mot 1200-talets mitt och delade ursprungligen torngluggarna i rundbågiga öppningar. Under 1300-talet förlängdes byggnaden österut och ett nytt korparti av långhusets bredd tillkom, samt en sakristia i norr. Ett vapenhus tillbyggdes senare i söder. År 1626 tillkom den södra korsarmen vars västvägg kom att utgöras av vapenhusets östra mur (vapenhuset revs 1881-82). Den norra korsarmen tillkom 1881-82, vid en omfattande restaurering efter förslag av F. G. A. Dahl.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitputsad och murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Kyrkan har branta sadeltak och tornet en enkel spånklädd huv med spira. År 1641 drabbades kyrkan av brand vilket medförde en långdragen reparation vars slutpunkt markeras av den nuvarande tornhuvens tillkomst år 1671-72. Vid restaueringen 1881-82 revs vapenhuset, kyrkans fönster förstorades utom de båda korfönstren som har kvar sin ursprungliga form, samt den norra korsarmen tillbyggdes som en slags pendang till den södra. Kyrkan erhöll även två ingångar i de båda sidoskeppens västra väggar. Vid en restaurering 1955 sattes de igen och kyrkans ursprungliga ingång som 1882 gjordes om till fönster, blev åter kyrkans enda ingång. Kyrkorummets valv i fyra travéer har tillkommit vid 1400-talets mitt, medan korsarmarnas valv är samtida med respektive murar. Målningarna i långhusvalven härrör från 1400-talets mitt. I tornkammaren och i södra sidoskeppet finns dekorativa målningar, möjligen tillkomna under 1600-talets senare hälft. Predikstolen från 1600-talets mitt är tillskriven Mikael Rechner i Strängnäs. Den medeltida dopfunten är huggen i kalksten. Kyrkan genomgick en interiör renovering 1980 under ledning av Jerk Alton.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.