BÄLINGE KYRKA

Kyrkogården omgärdas av en kallmurad gråstensmur som i vissa partier är anmärkningsvärt hög och i vissa partier fungerar som stödmur. I väster skjuter en häckomgärdad halvcirkelformad yta ut. I norr och öster gränsar området direkt till naturmark.

Två ingångar till kyrkogården finns på östra sidan samt en i sydväst. De är försedda med putsade grindstolpar täckta av gjutjärnstak krönta med urnor och grindar i järn.

Bälinge kyrkogårds äldsta del består av ett äldre, plant parti kring själva kyrkan. I en brant sluttning öster om kyrkan har kyrkogården utvidgats 1902 respektive 1930. Framförallt den västra delen av kyrkogården har en äldre karaktär med gravvårdar såsom den halvcirkelutbyggda Gripenstedtska graven och gravar för tre kyrkoherdar från 1800-talet. I sydöstra hörnet finns ett större gravparti för familjen von Plomgren. Gamla kyrkogårdens kvarter delades tidigare in av ett gångsystem. Av detta gångsystem återstår numera gången från södra grinden in mot kyrkan, gången från kyrkans västra port mot Gripenstedts gravplats samt en gång runt kyrkan. Gångarna är grusade med företrädesvis naturgrus. Området utgörs i övrigt av klippta gräsytor med gravar. Kyrkogårdens nyare del är anlagd i en sluttning mot väster och består av gräskvarter med gravrader.

Rester av en gammal trädkrans finns i form av tre grova, flerstammiga almar längs södra muren samt ytterligare en alm och två yngre parklindar i nordväst.

Nordost om kyrkan finns en bisättningskällare från 1930 ingrävd i sluttningen. Byggnaden har synliga naturstensmurar och ett gräsbevuxet betongtak.

Uppe på åsen öster om kyrkogården står klockstapeln från 1762. Den stod ursprungligen strax sydost om kyrkan men flyttades till sin nuvarande plats 1802. Klockorna är tre till antalet.

Bälinge kyrka. Vård- och underhållsplan 2005. Sörmlands museum.
Sörmländska kyrkor 1, Södermanlands museum. Ivar Schnell 1958. Mats Bergman 1986.
Kjell Taawo, Sörmlands museum och Henrik Morin, Morin Grön Produktion. Inventeringstillfället 2005

FÖRSAMLING 1995 – TYSTBERGA-BÄLINGE

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1072, år 1900: 1239, år 1995: 295

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Befolkningstalen avser Bälinge.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten mellan Trosa och Nyköping. Kyrkan ligger på en skogshöjd i ett sprickdalslandskap. Till prästgården sydväst om kyrkan leder en allé.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Bälinge stenkyrka har en sammansatt planform, som är resultat av om- och tillbyggnader i flera etapper. Kärnan i den befintliga byggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus, som alltjämt kvarstår från den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100-talet. Senare under medeltiden, ovisst när, vidgades koret till samma bredd som långhuset och sakristia tillbyggdes. Under efterreformatorisk tid har ett flertal tillbyggen fogats till den medeltida kyrkan. På det romanska långhusets sydsida uppfördes det så kallade Björksundskoret, möjligen på bekostnad av Nils Karlsson Gyllenstierna på Nynäs, död 1564. År 1734 köptes gravkoret av Ulrika Juliana Brahe på Björksund. Ungefär samtidigt erhöll långhuset en kvadratisk tillbyggnad i väster. På dess sydsida tillbyggdes något senare ett vapenhus. Slutligen uppfördes 1650-56 det så kallade Nynäskoret i öster, ett mångkantigt gravkor avsett för riksrådet Erik Gyllenstierna och hans maka.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Efter 1600-talet har kyrkan förändrats endast i mindre omfattning. De lanterninkrönta huvarna på gravkoren ger alltjämt exteriören sin prägel. Björksundsgraven erhöll sin befintliga takhuv 1734. Ingångar till kyrkan ligger i väster och söder genom vapenhuset. Kyrkorummet är helt övervälvt. Det enkla kryssvalvet i koret är samtida med korombyggnaden. Långhuset hade sannolikt ett tunnvalv av trä men fick senare rikt utbildade stjärnvalv, samtida med 1500-talets om- och tillbyggnader. Valven har praktfulla, figurativa målningssviter från 1621 och 1622, enligt bevarade skriftliga källor målade av mäster Peder. Ett järngaller som ursprungligen åtskiljde högkor och gravkor avlägsnades i början på 1700-talet, kyrkans högkor kom då att ligga längst i öster. Kyrkan äger flera gravminnen över de donatorer som satt sin prägel inte bara på kyrkans byggnadshistoria, utan också bidragit till dess fasta inredning och försköning, bland annat en gravhäll över Nils Karlsson Gyllenstierna från 1564. Vid en omfattande restaurering 1940 framtogs bland annat målningarna från 1600-talet vilka blivit överkalkade 1775 och en ny sluten bänkinredning fick ersätta en äldre inredning. Altaruppsatsen är sannolikt från 1706 då det nya högkoret blev inrättat men innefattar delar av en äldre altarprydnad från mitten av 1650-talet. Predikstolen är utförd av Daniel Kortz och uppsatt 1709.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.