VÄSTRA TUNHEMS KYRKA

Västra Tunhems kyrka har anor från medeltiden men har fått sin nutida karaktär från 1700-talets ombyggnad. Kyrkogården består dels av ett äldre, sammanhängande område kring kyrkan, här kallat norra kyrkogården, dels ett nyare, parallellt lagt område från 1957 som utökades 1976, här kallat södra kyrkogården. Mellan dem går infarten från landsvägen i öster och de har lika lång öst-västlig sträckning. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning på den norra kyrkogården i sydväst. Marken höjer sig mot vägen i öster och sänker sig på norra kyrkogården i tre etager åt norr. Områdena hägnas längs infarten av kallmurar med gräsvallar inåt kyrkogårdarna. På södra delens vall står unga lövträd av någon oxelart medan norra delens vall är trädlös. Gamla träd av exempelvis ek, alm och blodbok växte tidigare här, men har avlägsnats någon gång efter 1994. In till norra kyrkogården leder en centrerad grind samt en klivstätta med huggna steg, fyra respektive sju, och ett spensligt järnräcke över murens sydöstra hörn. Trappstegen förefaller ha justerats i senare tid men sannolikt är klivstättan som sådan av hög ålder. Den södra kyrkogården har tre tvåbladiga smidesgrindar, varav den i mitten står mitt emot den gamla kyrkogårdens grind. De två grindarna är av olika utföranden men båda har raka spjälor. På norra kyrkogårdens grindar finns en ovanlig klinka med nyckelvred på ena sidan. Grindstolparna är av murad, tuktad natursten med flacka, släta överstycken av stenskivor i två lager. Vid den södra kyrkogårdens mittgrind står en gammal ek, som kan vara en av de 13 ekar som planterades på 1740-talet och i så fall den enda kvarvarande.
Den norra kyrkogården har en femkantig form med spetsen åt norr. I väster finns tre grindar, en till varje etage, varav den södra leder till en konststenbelagd yta framför kyrkans västport. Norr om denna grind finns en smal så kallad skamtrappa över muren, inträdet till kyrkogården för brottslingar både som levande och döda. Gamla lönnar och lindar står utan- och innanför muren. Runt kyrkan är det grusat med singel men flertalet gångar är asfalterade. Intill koret i öster står en minnessten från 1872 med en gjutjärnsskulptur till minne av Götiska Förbundets bildande 1815 (vilket ej är detsamma som det av Tegnér m.fl. 1811 i Stockholm stiftade Götiska förbundet). Raka, asfalterade gångar löper runt stora gräsmattor med oregelbundet stående gravvårdar. Gulmålade träbänkar är utplacerade. Kyrkogården har områden med olika karaktär beroende på tillkomsttid. Närmast kyrkan i söder är den äldsta delen som började tas i bruk redan på 1100-talet. Området är grästäckt utan vare sig annan växtlighet eller gångar och har få gravvårdar, särskilt i sydväst där det endast finns ett stenkors från 1787, ett järnkors och tre obelisker från 1890-talet, samt en marksten. Invid kyrkans sydfasad syns grundrester av tre gravkor (beskrivs vidare under exteriör), vittnande om framstående släkters nära samband med församlingskyrkan i äldre tider.
Norra kyrkogården utvidgades österut på 1700-talet i samband med kyrkans tillbyggnad. Norr om dittillsvarande mur (vid björnjägare Lloyds grav), låg förr ett sockenmagasin (1758 uppfördes ett nytt sockenmagasin utanför kyrkogården som sedermera flyttades till Trollhättan men idag återfinns på Västra Tunhems hembygdsgård). Idag finns på dessa två kvarter en tät, högvuxen vegetation med gamla träd, flertalet askar, men även blodbok och pilliknande hängaskar som skapar kontrasterande, skuggade partier. En gång leder rakt österut i korets fond. Här finns många höga obeliskstenar, flera med konstfulla gjutjärnstaket, vilket blev vanligt under 1800-talet. Denna del har närmast karaktären av en engelsk romantisk park från 1800-talets mitt. I öster finns en stenmur, men bakom den följer en kyrkogårdsutvidgning åt öster från 1957 i en brant grässlänt upp till en hög, kallmurad stenmur. Det är ett urngravfält med små gravstenar i marken och stora rhododendronbuskage.
Norr om kyrkan står en rad med gamla askar längs den nya gränsen bildad efter en kyrkogårdsutvidgning på 1860-talet. När ytterligare en utvidgning åt norr med två kvarter skedde på 1920-talet flyttades den befintliga muren norrut till nästa etagelinje, som även kantas av en rad lindar. En stor ceremoniplats anlades samtidigt av arkitekt Erik Friberger med ett högt träkors, stenaltare och katafalk. Dit leder en allé av pyramidhamlade almar i en förlängning av gången förbi kyrkans kor från södra grinden. Den lägsta marknivån i norr bereddes med tre kvarter 1937-38 och har en trekantig form med spets norrut och är trädlös, men kantas av tät lövskog. De låga gravvårdarna står i svängda rader.
Eftersom marken sänker sig åt norr skjuter ceremoniplatsens platå ut i suterräng och därunder inreddes ett bårhus av arkitekt Adolf Niklasson i samband med kyrkogårdsutvidgningen och kyrkorenoveringen på 1937-38. Platån är grusad med gjutjärnsstaket runtom på kallmurar åt söder och murad vägg av tuktade gråstensblock åt norr. Här står ett träkors bakom ett trappomgärdat, lågerhugget (räfflat) stenaltare med bokstöd. Trappan har rundad bakkant. Från trappan skjuter en lågerhuggen katafalk ut. Trappor av röd, sedimentär bergart leder upp till platån från öster, väster och söder. Bårhuset har en recent plåtport åt norr med två blad i en grund, utskjutande del av släthuggna stenar. En gräskant löper längs takfoten.
Den södra kyrkogården har en vall-mot-muromgärdad del i norr med asfalterade, raka gångar och låga, likartade gravstenar i rader med ett fåtal låga lövhäckar och enstaka barrbuskar. En rad av unga lönnar står längs västra sidan, vid en måbärshäck och halvgamla lönnar växer på vallen. Sydsidan hägnas av ett enkelt trästaket. Den nyaste delen i söder inköptes 1976 och invigdes 4 september 1983. Bakom vallen finns där en minneslund med grusad yta och en oval, gatstensbelagd damm med en liten fontän och inramas av tuja, ölandstok och andra buskar. Söder- och österut är det gräsmattor med rönnar, lövhäckar och blandade buskage. Området har nyligen börjat tas i anspråk för gravsättning.
Kyrkogården innehåller också karaktäristiska gravkullar med vintergröna. Dessa och ett flertal andra gravvårdar är särskilt kulturhistoriskt intressanta.

Västra Tunhems kyrka har anor från medeltiden men har fått sin nutida karaktär från 1700-talets ombyggnad. Kyrkogården består dels av ett äldre, sammanhängande område kring kyrkan, här kallat norra kyrkogården, dels ett nyare, parallellt lagt område från 1957 som utökades 1976, här kallat södra kyrkogården. Mellan dem går infarten från landsvägen i öster och de har lika lång öst-västlig sträckning. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning på den norra kyrkogården i sydväst. Marken höjer sig mot vägen i öster och sänker sig på norra kyrkogården i tre etager åt norr. Områdena hägnas längs infarten av kallmurar med gräsvallar inåt kyrkogårdarna. På södra delens vall står unga lövträd av någon oxelart medan norra delens vall är trädlös. Gamla träd av exempelvis ek, alm och blodbok växte tidigare här, men har avlägsnats någon gång efter 1994. In till norra kyrkogården leder en centrerad grind samt en klivstätta med huggna steg, fyra respektive sju, och ett spensligt järnräcke över murens sydöstra hörn. Trappstegen förefaller ha justerats i senare tid men sannolikt är klivstättan som sådan av hög ålder. Den södra kyrkogården har tre tvåbladiga smidesgrindar, varav den i mitten står mitt emot den gamla kyrkogårdens grind. De två grindarna är av olika utföranden men båda har raka spjälor. På norra kyrkogårdens grindar finns en ovanlig klinka med nyckelvred på ena sidan. Grindstolparna är av murad, tuktad natursten med flacka, släta överstycken av stenskivor i två lager. Vid den södra kyrkogårdens mittgrind står en gammal ek, som kan vara en av de 13 ekar som planterades på 1740-talet och i så fall den enda kvarvarande.
Den norra kyrkogården har en femkantig form med spetsen åt norr. I väster finns tre grindar, en till varje etage, varav den södra leder till en konststenbelagd yta framför kyrkans västport. Norr om denna grind finns en smal så kallad skamtrappa över muren, inträdet till kyrkogården för brottslingar både som levande och döda. Gamla lönnar och lindar står utan- och innanför muren. Runt kyrkan är det grusat med singel men flertalet gångar är asfalterade. Intill koret i öster står en minnessten från 1872 med en gjutjärnsskulptur till minne av Götiska Förbundets bildande 1815 (vilket ej är detsamma som det av Tegnér m.fl. 1811 i Stockholm stiftade Götiska förbundet). Raka, asfalterade gångar löper runt stora gräsmattor med oregelbundet stående gravvårdar. Gulmålade träbänkar är utplacerade. Kyrkogården har områden med olika karaktär beroende på tillkomsttid. Närmast kyrkan i söder är den äldsta delen som började tas i bruk redan på 1100-talet. Området är grästäckt utan vare sig annan växtlighet eller gångar och har få gravvårdar, särskilt i sydväst där det endast finns ett stenkors från 1787, ett järnkors och tre obelisker från 1890-talet, samt en marksten. Invid kyrkans sydfasad syns grundrester av tre gravkor (beskrivs vidare under exteriör), vittnande om framstående släkters nära samband med församlingskyrkan i äldre tider.
Norra kyrkogården utvidgades österut på 1700-talet i samband med kyrkans tillbyggnad. Norr om dittillsvarande mur (vid björnjägare Lloyds grav), låg förr ett sockenmagasin (1758 uppfördes ett nytt sockenmagasin utanför kyrkogården som sedermera flyttades till Trollhättan men idag återfinns på Västra Tunhems hembygdsgård). Idag finns på dessa två kvarter en tät, högvuxen vegetation med gamla träd, flertalet askar, men även blodbok och pilliknande hängaskar som skapar kontrasterande, skuggade partier. En gång leder rakt österut i korets fond. Här finns många höga obeliskstenar, flera med konstfulla gjutjärnstaket, vilket blev vanligt under 1800-talet. Denna del har närmast karaktären av en engelsk romantisk park från 1800-talets mitt. I öster finns en stenmur, men bakom den följer en kyrkogårdsutvidgning åt öster från 1957 i en brant grässlänt upp till en hög, kallmurad stenmur. Det är ett urngravfält med små gravstenar i marken och stora rhododendronbuskage.
Norr om kyrkan står en rad med gamla askar längs den nya gränsen bildad efter en kyrkogårdsutvidgning på 1860-talet. När ytterligare en utvidgning åt norr med två kvarter skedde på 1920-talet flyttades den befintliga muren norrut till nästa etagelinje, som även kantas av en rad lindar. En stor ceremoniplats anlades samtidigt av arkitekt Erik Friberger med ett högt träkors, stenaltare och katafalk. Dit leder en allé av pyramidhamlade almar i en förlängning av gången förbi kyrkans kor från södra grinden. Den lägsta marknivån i norr bereddes med tre kvarter 1937-38 och har en trekantig form med spets norrut och är trädlös, men kantas av tät lövskog. De låga gravvårdarna står i svängda rader.
Eftersom marken sänker sig åt norr skjuter ceremoniplatsens platå ut i suterräng och därunder inreddes ett bårhus av arkitekt Adolf Niklasson i samband med kyrkogårdsutvidgningen och kyrkorenoveringen på 1937-38. Platån är grusad med gjutjärnsstaket runtom på kallmurar åt söder och murad vägg av tuktade gråstensblock åt norr. Här står ett träkors bakom ett trappomgärdat, lågerhugget (räfflat) stenaltare med bokstöd. Trappan har rundad bakkant. Från trappan skjuter en lågerhuggen katafalk ut. Trappor av röd, sedimentär bergart leder upp till platån från öster, väster och söder. Bårhuset har en recent plåtport åt norr med två blad i en grund, utskjutande del av släthuggna stenar. En gräskant löper längs takfoten.
Den södra kyrkogården har en vall-mot-muromgärdad del i norr med asfalterade, raka gångar och låga, likartade gravstenar i rader med ett fåtal låga lövhäckar och enstaka barrbuskar. En rad av unga lönnar står längs västra sidan, vid en måbärshäck och halvgamla lönnar växer på vallen. Sydsidan hägnas av ett enkelt trästaket. Den nyaste delen i söder inköptes 1976 och invigdes 4 september 1983. Bakom vallen finns där en minneslund med grusad yta och en oval, gatstensbelagd damm med en liten fontän och inramas av tuja, ölandstok och andra buskar. Söder- och österut är det gräsmattor med rönnar, lövhäckar och blandade buskage. Området har nyligen börjat tas i anspråk för gravsättning.
Kyrkogården innehåller också karaktäristiska gravkullar med vintergröna. Dessa och ett flertal andra gravvårdar är särskilt kulturhistoriskt intressanta.

Västra Tunhems kyrka har anor från medeltiden men har fått sin nutida karaktär från 1700-talets ombyggnad. Kyrkogården består dels av ett äldre, sammanhängande område kring kyrkan, här kallat norra kyrkogården, dels ett nyare, parallellt lagt område från 1957 som utökades 1976, här kallat södra kyrkogården. Mellan dem går infarten från landsvägen i öster och de har lika lång öst-västlig sträckning. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning på den norra kyrkogården i sydväst. Marken höjer sig mot vägen i öster och sänker sig på norra kyrkogården i tre etager åt norr. Områdena hägnas längs infarten av kallmurar med gräsvallar inåt kyrkogårdarna. På södra delens vall står unga lövträd av någon oxelart medan norra delens vall är trädlös. Gamla träd av exempelvis ek, alm och blodbok växte tidigare här, men har avlägsnats någon gång efter 1994. In till norra kyrkogården leder en centrerad grind samt en klivstätta med huggna steg, fyra respektive sju, och ett spensligt järnräcke över murens sydöstra hörn. Trappstegen förefaller ha justerats i senare tid men sannolikt är klivstättan som sådan av hög ålder. Den södra kyrkogården har tre tvåbladiga smidesgrindar, varav den i mitten står mitt emot den gamla kyrkogårdens grind. De två grindarna är av olika utföranden men båda har raka spjälor. På norra kyrkogårdens grindar finns en ovanlig klinka med nyckelvred på ena sidan. Grindstolparna är av murad, tuktad natursten med flacka, släta överstycken av stenskivor i två lager. Vid den södra kyrkogårdens mittgrind står en gammal ek, som kan vara en av de 13 ekar som planterades på 1740-talet och i så fall den enda kvarvarande.
Den norra kyrkogården har en femkantig form med spetsen åt norr. I väster finns tre grindar, en till varje etage, varav den södra leder till en konststenbelagd yta framför kyrkans västport. Norr om denna grind finns en smal så kallad skamtrappa över muren, inträdet till kyrkogården för brottslingar både som levande och döda. Gamla lönnar och lindar står utan- och innanför muren. Runt kyrkan är det grusat med singel men flertalet gångar är asfalterade. Intill koret i öster står en minnessten från 1872 med en gjutjärnsskulptur till minne av Götiska Förbundets bildande 1815 (vilket ej är detsamma som det av Tegnér m.fl. 1811 i Stockholm stiftade Götiska förbundet). Raka, asfalterade gångar löper runt stora gräsmattor med oregelbundet stående gravvårdar. Gulmålade träbänkar är utplacerade. Kyrkogården har områden med olika karaktär beroende på tillkomsttid. Närmast kyrkan i söder är den äldsta delen som började tas i bruk redan på 1100-talet. Området är grästäckt utan vare sig annan växtlighet eller gångar och har få gravvårdar, särskilt i sydväst där det endast finns ett stenkors från 1787, ett järnkors och tre obelisker från 1890-talet, samt en marksten. Invid kyrkans sydfasad syns grundrester av tre gravkor (beskrivs vidare under exteriör), vittnande om framstående släkters nära samband med församlingskyrkan i äldre tider.
Norra kyrkogården utvidgades österut på 1700-talet i samband med kyrkans tillbyggnad. Norr om dittillsvarande mur (vid björnjägare Lloyds grav), låg förr ett sockenmagasin (1758 uppfördes ett nytt sockenmagasin utanför kyrkogården som sedermera flyttades till Trollhättan men idag återfinns på Västra Tunhems hembygdsgård). Idag finns på dessa två kvarter en tät, högvuxen vegetation med gamla träd, flertalet askar, men även blodbok och pilliknande hängaskar som skapar kontrasterande, skuggade partier. En gång leder rakt österut i korets fond. Här finns många höga obeliskstenar, flera med konstfulla gjutjärnstaket, vilket blev vanligt under 1800-talet. Denna del har närmast karaktären av en engelsk romantisk park från 1800-talets mitt. I öster finns en stenmur, men bakom den följer en kyrkogårdsutvidgning åt öster från 1957 i en brant grässlänt upp till en hög, kallmurad stenmur. Det är ett urngravfält med små gravstenar i marken och stora rhododendronbuskage.
Norr om kyrkan står en rad med gamla askar längs den nya gränsen bildad efter en kyrkogårdsutvidgning på 1860-talet. När ytterligare en utvidgning åt norr med två kvarter skedde på 1920-talet flyttades den befintliga muren norrut till nästa etagelinje, som även kantas av en rad lindar. En stor ceremoniplats anlades samtidigt av arkitekt Erik Friberger med ett högt träkors, stenaltare och katafalk. Dit leder en allé av pyramidhamlade almar i en förlängning av gången förbi kyrkans kor från södra grinden. Den lägsta marknivån i norr bereddes med tre kvarter 1937-38 och har en trekantig form med spets norrut och är trädlös, men kantas av tät lövskog. De låga gravvårdarna står i svängda rader.
Eftersom marken sänker sig åt norr skjuter ceremoniplatsens platå ut i suterräng och därunder inreddes ett bårhus av arkitekt Adolf Niklasson i samband med kyrkogårdsutvidgningen och kyrkorenoveringen på 1937-38. Platån är grusad med gjutjärnsstaket runtom på kallmurar åt söder och murad vägg av tuktade gråstensblock åt norr. Här står ett träkors bakom ett trappomgärdat, lågerhugget (räfflat) stenaltare med bokstöd. Trappan har rundad bakkant. Från trappan skjuter en lågerhuggen katafalk ut. Trappor av röd, sedimentär bergart leder upp till platån från öster, väster och söder. Bårhuset har en recent plåtport åt norr med två blad i en grund, utskjutande del av släthuggna stenar. En gräskant löper längs takfoten.
Den södra kyrkogården har en vall-mot-muromgärdad del i norr med asfalterade, raka gångar och låga, likartade gravstenar i rader med ett fåtal låga lövhäckar och enstaka barrbuskar. En rad av unga lönnar står längs västra sidan, vid en måbärshäck och halvgamla lönnar växer på vallen. Sydsidan hägnas av ett enkelt trästaket. Den nyaste delen i söder inköptes 1976 och invigdes 4 september 1983. Bakom vallen finns där en minneslund med grusad yta och en oval, gatstensbelagd damm med en liten fontän och inramas av tuja, ölandstok och andra buskar. Söder- och österut är det gräsmattor med rönnar, lövhäckar och blandade buskage. Området har nyligen börjat tas i anspråk för gravsättning.
Kyrkogården innehåller också karaktäristiska gravkullar med vintergröna. Dessa och ett flertal andra gravvårdar är särskilt kulturhistoriskt intressanta.