ÖTTUMS KYRKA

Salkyrkan från 1872 ligger med koret åt öster i mitten av en rektangulär kyrkogård. Denna omges av stödmurar, i vilka återfinns en hel del huggen sandsten från den gamla kyrkan (i söder finns ett kolonnskaft). På insidan står en rad av askar, lönnar och almar, sannolikt samtida med kyrkan. Muren har en central öppning i varje väderstreck. Den västra har grindstolpar av kalksten med klot. Dessa bär en smidd pargrind av samma slag som även finns i söder. Sistnämnda bärs av två tjärade trästolpar med fasade krön, täckta av svart plåt. Samma grindstolpar är i öster och bär en smidd pargrind, sannolikt från 1950-tal, varför det kan antas att trästolparna är av den åldern, medan kalkstensstolparna och övriga grindar är samtida med kyrkan. Norra öppningen saknar grind. Från öppningarna löper raka grusgångar som omger kyrkan. I öster bildar de ett litet rutnät med stenramsgravar. I gången fram till västporten ligger gjutna plattor. Direkt sydväst om tornet står ännu ett kolonnskaft i sandsten från den gamla kyrkan. Den är liksom ovannämnda ungefär 3 dm i diameter och av nästan en meters höjd. Sannolikt har de varit delar av en portomfattning.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en romansk anläggning från 1100-talet av finhuggna sandstenskvadrar. Mycket information om dess utseende ges av fotografi från 1870 i Västergötlands museum. Där syns att kyrkan hade långhus med ett lägre och smalare rakt kor av ansenlig längd. Takfallen var mycket branta. I väster var ett bastant senmedeltida torn av gråsten, ridande på långhusgaveln. En välvd sakristia var sannolikt av medeltida ursprung. Interiören hade ett plant dekorerat brädtak. I altaret förefaller en relikgömma ha funnits.