BLACKSTA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - BLACKSTA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 381, år 1900: 566, år 1995: 201

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socken ligger på sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger på en ås som löper utmed den norra sidan av sjön Långhalsen. På samma höjdsträckning ligger bybebyggelse samt flera gravfält från järnåldern. Blacksta by utgör ett område av riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med rakt avslutad östvägg och sakristia i norr; på västra sidan av sakristian en mindre tillbyggnad från 1929. Kyrkan, till sina äldsta delar från 1200-talet, har senare under medeltiden, troligen omkring 1300, omvandlats till salkyrka, genom en ombyggnad i öster (Schnell 1965; jfr Bohrn 1944). Omkring 1500 tillfogades sakristian som ännu har ett ursprungligt kryssvalv. På en teckning från 1686 syns ett murat vapenhus, troligen medeltida. Detta revs vid 1700-talets mitt.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Det inre av den sadeltäckta, tornlösa kyrkan nås genom ingång i västgaveln, upptagen vid 1700-talets mitt. De vitputsade murarna genombryts av stora stickbågiga fönsteröppningar (en slätputs i varmt röd ton täckte förmodligen kyrkans yttermurar från 1570-talet och en tid framåt). Kyrkorummet är täckt av ett trätunnvalv vilket troligen mot slutet av 1500-talet ersatte en öppen takstol . Fönstrens glasmålningar och mönstrade dekor härrör från 1890-talets restaurering, från vilken även den öppna bänkinredningen och orgelfasaden härstammar. Den medeltida dopfuntens fot, ornerad med repstav, är bevarad.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Blacksta kyrka omges av en kyrkogård som har utvidgats i flera etapper. Den äldsta delen närmast omkring kyrkan har kvar ursprunglig sträckning i söder, väster och norr. Dess ursprungliga, östra begränsning markeras av en putsad stiglucka öster om kyrkan, vilken idag står mitt på kyrkogården.

År 1902 invigdes en ny kyrkogård i en backe öster om kyrkan. Kyrkogården visade sig dock vara dåligt dränerad och så vattensjuk att endast ett fåtal begravningar ägde rum innan den lades i träda. Den nya kyrkogården återinvigdes först 1953. För att möta behovet av gravplatser utvidgades istället den gamla kyrkogården åt öster, troligen i två etapper. För att möjliggöra detta revs den gamla skolbyggnaden och en ny uppfördes söder om kyrkogården. På en bild från 1926 löper kyrkogårdens bogårdsmur omedelbart väster om klockstapeln och i förgrunden ses grunden till den då relativt nyligen rivna skolbyggnaden. Nästa utvidgning lär ha gjorts 1929, då kyrkogården fick nuvarande utsträckning.

Båda kyrkogårdarna omges av en kallmurad bogårdsmur i samtliga väderstreck. Vid kyrkogården runt kyrkan växer en häck innanför muren i söder och väster. På kyrkogården och utanför muren växer enstaka äldre träd.

I väst leder en murad, putsad stiglucka från 1757-58 in till kyrkans huvudingång. I passagen har stigluckan en stickbågig nisch på vardera sidan. Stigluckan som ursprungligen har stått i den östra kyrkogårdsmuren är murad och putsad och möjligen äldre än den i väster. Båda stigluckorna täcks av sadeltak med rött, enkupigt taktegel.

På kyrkogården löper en grusgång i öst-västlig sträckning söder om kyrkan med en kortare utstickare åt norr öster om koret. Planerna framför kyrkans huvudingång och vid klockstapeln är också täckta med grus.
På den äldre delen av kyrkogården finns en del gravvårdar från tidigt 1800-tal. Kyrkogårdens minneslund är anordnad på den nya kyrkogården i backen öster om kyrkan.

I den äldre kyrkogårdens nordvästra hörn står kyrkans klockstapel, vilken kraftigt reparerades år 1732 och försågs med en klockformig huv 1804. Stapeln är av en så kallad bocktyp som är vanlig i Södermanland. Stapeln stod fram till utvidgningen 1929 utanför kyrkogården. Klockstapelns tre lodräta hjärtstockar är klädda med näbbspån. Huven är klädd med kyrkspån. Takfallens nedersta skift har rundad nederdel, övriga rak.

Topografiska arkivet, Sörmlands museum.
Sörmländska kyrkor 52, 1944
Dag Forssblad, inventeringstillfället 2006.