LENA KYRKA

Lena kyrka räknas till en av de främsta av Upplands gotiska tegelkyrkor vid sidan av Tensta och Vendel. Den består av rektangulärt långhus med smalare rakslutet kor, sakristia i norr och torn i väster. På korets östra sida ligger ett femsidigt gravkor. Kyrkans fasader är numera putsade. Långhus och kor täcks av sadeltak, över sakristian en svängd huv. Tornet kröns av ett flackt pyramidtak. Kyrkorummet nås via tornets bottenvåning.

Kyrkan uppfördes omkring 1300 och bestod då av långhus med kor, torn och sakristia. Korets kryssvalv och tunnvalvet i sakristian är ursprungliga, kryssvalven i långhuset och tornets bottenvåning slogs under 1400-talets förra hälft. I söder har funnits ett senmedeltida vapenhus, som är rivet sedan länge. 1717 revs en stor del av östgaveln i samband med att Bielkeska eller Salstakoret uppfördes.

Exteriören präglas till stor del av byggnadsverksamheten 1717, som även innebar att hela kyrkan putsades. I samband med att klockorna flyttades över från klockstapeln 1763 byggdes tornet om upptill. Kyrkans kalkmålningar från 1400-talets andra hälft togs fram vid en restaurering 1904. Vid en restaurering 1961-63, under arkitekten Jörgen Fåks ledning, återställdes det medeltida kyrkorummets karaktär genom att korets östvägg rekonstruerades med den ursprungliga trefönstergruppen. På altaret ställdes åter altarskåpet från 1491. Vidare konserverades kalkmålningarna, varvid en del av över- och nymålningarna från 1904 avlägsnades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Lena kyrka räknas till samma grupp av kyrkor från det höggotiska skedet som Tensta och Vendels kyrkor. Det är en tidig tegelkyrka, men fasaderna är putsade sedan 1700-talet så tegelmurarna är ej synliga.

Kyrkogården avgränsas av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans med gamla, väl uppväxta lövträd. Kyrkogården har tre ingångar i norr, väster och öster. Ingångarna har putsade grindstolpar och smidda järngrindar.

Den gamla kyrkogården har sin största utbredning söder om kyrkan. Kyrkogården utvidgades åt öster 1930. En stödmur skiljer nya och gamla kyrkogården åt. Den nya kyrkogården ligger
på åssluttningen nedanför den gamla.

På gamla kyrkogården finns ett stort antal gravvårdar från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Anmärkningsvärt är det stora antalet gravvårdar i gjutjärn i nygotisk stil. Det hänger säkerligen samman med järngjuteriet i det närliggande Vattholma bruk. Ett annat karaktärsskapande drag är den rikliga förekomsten av grusgravar med inramning av sten eller av häckar.

Lena kyrka räknas till samma grupp av kyrkor från det höggotiska skedet som Tensta och Vendels kyrkor. Det är en tidig tegelkyrka, men fasaderna är putsade sedan 1700-talet så tegelmurarna är ej synliga.

Kyrkogården avgränsas av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans med gamla, väl uppväxta lövträd. Kyrkogården har tre ingångar i norr, väster och öster. Ingångarna har putsade grindstolpar och smidda järngrindar.

Den gamla kyrkogården har sin största utbredning söder om kyrkan. Kyrkogården utvidgades åt öster 1930. En stödmur skiljer nya och gamla kyrkogården åt. Den nya kyrkogården ligger
på åssluttningen nedanför den gamla.

På gamla kyrkogården finns ett stort antal gravvårdar från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Anmärkningsvärt är det stora antalet gravvårdar i gjutjärn i nygotisk stil. Det hänger säkerligen samman med järngjuteriet i det närliggande Vattholma bruk. Ett annat karaktärsskapande drag är den rikliga förekomsten av grusgravar med inramning av sten eller av häckar.