KNIVSTA KYRKA

Knivsta kyrka är byggd omkring år 1300 som en salkyrka med skalmurar i gråsten. Valv, väggpelare, fönster- och dörromfattningar är av tegel. Gavelröstenas yttre murskal är murade i tegel medan dess inre skal är av gråsten förutom den allra översta delen. Kyrkan, orienterad i östvästlig riktning, har vapenhus i söder och sakristia i norr. Sakristian antas vara kyrkans äldsta del. Den har förtagningar i södra och västra sidan som visar att den kan ha byggts till en äldre kyrka på samma plats. Samtliga gavelrösten är försedda med blinderingar. Långhus- och korgavlarna har karakteristiska höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Sakristian har byggts till på höjden vilket konturerna av ett äldre gavelröste tyder på. Det avtecknar sig i den nedre delen av gavelröstet som är av gråsten.

Klockstapeln är belägen på en mindre höjd norr om kyrkogården. Den är byggd 1756 på platsen för en ännu äldre stapel som förmodligen byggdes 1616. Byggmästaren hette Per Persson Holm. Enligt uppgift var den brädklädd redan från början.

Knivsta kyrka är byggd omkring år 1300 som en salkyrka med skalmurar i gråsten. Valv, väggpelare, fönster- och dörromfattningar är av tegel. Gavelröstenas yttre murskal är murade i tegel medan dess inre skal är av gråsten förutom den allra översta delen. Kyrkan, orienterad i östvästlig riktning, har vapenhus i söder och sakristia i norr. Sakristian antas vara kyrkans äldsta del. Den har förtagningar i södra och västra sidan som visar att den kan ha byggts till en äldre kyrka på samma plats. Samtliga gavelrösten är försedda med blinderingar. Långhus- och korgavlarna har karakteristiska höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Sakristian har byggts till på höjden vilket konturerna av ett äldre gavelröste tyder på. Det avtecknar sig i den nedre delen av gavelröstet som är av gråsten.

Klockstapeln är belägen på en mindre höjd norr om kyrkogården. Den är byggd 1756 på platsen för en ännu äldre stapel som förmodligen byggdes 1616. Byggmästaren hette Per Persson Holm. Enligt uppgift var den brädklädd redan från början.

Knivsta kyrka är byggd omkring år 1300 som en salkyrka med skalmurar i gråsten. Valv, väggpelare, fönster- och dörromfattningar är av tegel. Gavelröstenas yttre murskal är murade i tegel medan dess inre skal är av gråsten förutom den allra översta delen. Kyrkan, orienterad i östvästlig riktning, har vapenhus i söder och sakristia i norr. Sakristian antas vara kyrkans äldsta del. Den har förtagningar i södra och västra sidan som visar att den kan ha byggts till en äldre kyrka på samma plats. Samtliga gavelrösten är försedda med blinderingar. Långhus- och korgavlarna har karakteristiska höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Sakristian har byggts till på höjden vilket konturerna av ett äldre gavelröste tyder på. Det avtecknar sig i den nedre delen av gavelröstet som är av gråsten.

Den gamla kyrkogården omges av en gråstensmur, delvis i kalkbruk, med trädkrans bestående av ädla lövträd och, mot söder, av björkar. Kyrkogården har sin största utbredning åt söder. I väster finns även en häck mot järnvägen. Kyrkogården utvidgades på 1800-talet i sydlig riktning. En trädrad markerar var den gamla sydmuren låg. Kyrkogården sluttar kraftigt från kyrkans västra gavel ner mot järnvägen. Ingången i öster har granitstolpar och smidesgrindar. I norr ligger en timrad, rödfärgad kyrkbod med tegeltak, idag använd som bårhus. I den står en bänk från 1890-talets kyrkoinredning och ett fönster i nygotisk stil med färgat, blyspröjsat glas. I nordöstra hörnet ligger en liten murad och putsad redskapsbod från 1910-talet. I övrigt har den gamla kyrkogården en blandning av gamla och nya gravvårdar. Grusgravar med stenramar finns utspridda över hela den gamla kyrkogården. Det finns gott om representativa gravar och gravvårdar från 1800-talets slut och det tidiga 1900-talet.

En stor utvidgning av kyrkogården åt öster ägde rum först omkring 1950 och därefter ytterligare en utvidgning på 1960-talet. De nya delarna på kyrkogården omges av granhäck. De har grusgångar och stora grästäckta gravkvarter som delas in i mindre enheter med låga häckar. En minneslund är belägen på sydöstra delen.

Klockstapeln är belägen på en mindre höjd norr om kyrkogården. Den är byggd 1756 på platsen för en ännu äldre stapel som förmodligen byggdes 1616. Byggmästaren hette Per Persson Holm. Enligt uppgift var den brädklädd redan från början. Klockstapeln har en traditionell stomme av snedsträvor och vertikala timmerstolpar. Den nedre delen med inåtlutande väggar är klädd med tjärad panel. Den övre delen med vertikala väggar har faluröd panel och tjärade ljudluckor för klockorna. Stapeln kröns av en spånklädd huv med en vindflöjel.

Knivsta kyrka ligger på en västsluttning ned mot järnvägen Uppsala-Stockholm. Då kyrkan byggdes var den omgiven av vatten i söder och väster. Den bevarade dopfunten tyder på att här funnits en tidigare kyrka.

Det är en gotisk gråstenskyrka med rektangulärt långhus, sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhuset har tre travéer varav koret utgör det östligaste. Korvalvet har en speciell form som har sin motsvarighet närmast i Finland.

Långhus och sakristia uppfördes omkring 1300. Vapenhuset tillkom i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. I vapenhuset syns långhusets rikt profilerade sydportal i rött och svart tegel. Valven slogs och målades i slutet av 1400-talet. 1760 förstorades fönstren.

Kyrkan putsades ut- och invändigt 1804. Vid 1892-års restaurering framtogs och "förbättrades" kalkmålningarna, och kyrkan fick ny inredning i gotisk stil. Idag har gavelröstenas tegelornering framtagits. I interiören kvarstår i princip bara den gotiska predikstolen från restaureringen 1892, i övrigt har kyrkorummet fått sin prägel 1960. Det medeltida altarskåpet har återfått sin dominerande plats ovanför altaret.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Knivsta kyrka är byggd omkring år 1300 som en salkyrka med skalmurar i gråsten. Valv, väggpelare, fönster- och dörromfattningar är av tegel. Gavelröstenas yttre murskal är murade i tegel medan dess inre skal är av gråsten förutom den allra översta delen. Kyrkan, orienterad i östvästlig riktning, har vapenhus i söder och sakristia i norr. Sakristian antas vara kyrkans äldsta del. Den har förtagningar i södra och västra sidan som visar att den kan ha byggts till en äldre kyrka på samma plats. Samtliga gavelrösten är försedda med blinderingar. Långhus- och korgavlarna har karakteristiska höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Sakristian har byggts till på höjden vilket konturerna av ett äldre gavelröste tyder på. Det avtecknar sig i den nedre delen av gavelröstet som är av gråsten.

Den gamla kyrkogården omges av en gråstensmur, delvis i kalkbruk, med trädkrans bestående av ädla lövträd och, mot söder, av björkar. Kyrkogården har sin största utbredning åt söder. I väster finns även en häck mot järnvägen. Kyrkogården utvidgades på 1800-talet i sydlig riktning. En trädrad markerar var den gamla sydmuren låg. Kyrkogården sluttar kraftigt från kyrkans västra gavel ner mot järnvägen. Ingången i öster har granitstolpar och smidesgrindar. I norr ligger en timrad, rödfärgad kyrkbod med tegeltak, idag använd som bårhus. I den står en bänk från 1890-talets kyrkoinredning och ett fönster i nygotisk stil med färgat, blyspröjsat glas. I nordöstra hörnet ligger en liten murad och putsad redskapsbod från 1910-talet. I övrigt har den gamla kyrkogården en blandning av gamla och nya gravvårdar. Grusgravar med stenramar finns utspridda över hela den gamla kyrkogården. Det finns gott om representativa gravar och gravvårdar från 1800-talets slut och det tidiga 1900-talet.

En stor utvidgning av kyrkogården åt öster ägde rum först omkring 1950 och därefter ytterligare en utvidgning på 1960-talet. De nya delarna på kyrkogården omges av granhäck. De har grusgångar och stora grästäckta gravkvarter som delas in i mindre enheter med låga häckar. En minneslund är belägen på sydöstra delen.

Klockstapeln är belägen på en mindre höjd norr om kyrkogården. Den är byggd 1756 på platsen för en ännu äldre stapel som förmodligen byggdes 1616. Byggmästaren hette Per Persson Holm. Enligt uppgift var den brädklädd redan från början. Klockstapeln har en traditionell stomme av snedsträvor och vertikala timmerstolpar. Den nedre delen med inåtlutande väggar är klädd med tjärad panel. Den övre delen med vertikala väggar har faluröd panel och tjärade ljudluckor för klockorna. Stapeln kröns av en spånklädd huv med en vindflöjel.