KÄRRÅKRA KYRKA

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.

Kyrkogården är liksom kyrkan från medeltiden och hägnas av kallmurar av natursten, vilka även fungerar som stödmurar till den omkringliggande lägre marken. I samband med byggandet av en ekonomibyggnad 1982 togs en del av den gamla stenmuren ned i nordöst och ersattes med ett enkelt trästaket med liggande bräder och liten trägrind. Mitt för kyrkans sydport är huvudingången med en bred muröppning. Grindarna var tagna i vinterförvaring vid besöket, men ett fotografi visar smidda grindblad med välvd överkant. Grindstolparna är av huggen granit med spetsig topp som kröns av stenklot. Åt väster finns ett litet grindhål med en enkel smidesgrind med små pilspetsar på korta spjälor mellan stommens galler. Ingången används inte längre. Enligt en uppgift från 1792 fanns då stigportar till kyrkan men de är rivna vid okänd tidpunkt. Hamlade lövträd, troligen lindar, och lövhäckar står i krans utmed murarna och i sydöst står ett sorgeträd med sina hängande grenar, i övrigt är ytorna trädlösa. Grusgångar leder fram till portarna, går vidare runt kyrkan och fram till ekonomibyggnaden. Gravstenarna är övervägande låga och står i rader omkring kyrkan förutom på norra sidan.
Tidigare har här funnits klockstaplar, en från 1743 och nästa från 1825 uppförd av byggmästare Lars Andersson, Häggryda. Den skulle vara likadan som Blidsbergs och Wångas och Andersson skulle vara fri från dagsverken de dagar han arbetade på klockstapeln. En teckning från 1880-talet visar att den stod i sydöst. Efter tornets uppförande kring 1910 förföll klockstapeln och den skulle säljas till Västergötlands fornminnesförening och ställas på ett friluftsmuseum i Skara. Men fortfarande 1918 stod den rödmålade klockstapel med huv kvar. Klockstapeln revs slutligen 1931 och forslades till Fornparken i Skara där den står idag. I klockstapeln fanns vid rivningen två stora romanska dopfuntscuppor av sandsten. Den ena var mycket skadad i överkanten och utan dekoration, den andra var hel och dekorerad med en repstav. En av dem var enligt uppgift från Döve raserade kyrka strax norr om den gamla länsgränsen. Man lade cupporna på kyrkogården tillsammans med en dopfuntsfot som påträffats vid grävning för åskledare till tornet. Den hela cuppan brukas nu i kyrkan men den andras öde är här okänt.