BÄLLEFORS KYRKA

BÄLLEFORS KYRKA - Kyrkan ligger öst-västligt orienterad i nordvästra delen av den nästan kvadratiska kyrkogården. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger ett magasin, det så kallade kyrkhärberget.
Kyrkogårdens huvudentré når man från väster via en bred och brant uppåtsluttande grusgång med ojämna kalkstenar. Gången kantas av en låg granitmur. Ingången utgörs av en dubbel smidesgrind med spjälor och överst voluter, placerad mellan stolpar av granit, krönta av lyktor. Gången av kalkstenar leder vidare från grinden till kyrkans västport.
En annan ingång från väster är belägen längre söder ut. Den utgörs av en trägrind med spjälor. Till denna grind leder en asfalterad gång från parkeringsplatsen i väster. En gång av plattor leder från grinden mot söder respektive norr. Enkelgrinden är placerad i en muröppning. Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur och av lindar. I nordöst växer tujor utanför muren. Runt kyrkan är en smal grusgång.
Kyrkogården är högt belägen och sluttar mot såväl söder som öster och väster. Söder om koret är en terrass i nord-sydlig riktning och i terrassens norra del en trappa med en handledare.
Gravvårdarna är huvudsakligen placerade söder och öster om kyrkan. Kvartersindelning saknas. Söder om kyrkan finns kyrkoherde Benedictus Torners sarkofagliknande tumba med latinska bokstäver från 1730. I nordöst finns två gravvårdar med järnstaket.

FÖRSAMLING 1995 - BÄLLEFORS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 627, 1900: 978, 1995: 359

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Tiberg (Hundakulla) införlivad 1758.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen med prästgården på ås i gles bebyggelse fritt i odlingsmarken och 300 m nordost om Tidan. Bällefors socken ligger söder om Töreboda.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långsmalt, rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr; över långhusets västparti rider ett torn av trä. De medeltida murarna återfinns i den nuvarande kyrkans mittparti; medeltidskyrkan tros ha varit en salkyrka från 1200- eller 1300-talet (ett igenmurat medeltida fönster är synligt i putsen). Ett vapenhus av trä tillfogades i söder 1647 (nu rivet), och 1666 uppfördes det befintliga korpartiet; kyrkan finns i detta skick avbildad i Peringskiölds Monumenta. En inbyggd klockstapel med reslig spira stod då strax väster om kyrkan. År 1703 tillfogades sakristian på norra sidan och1766 förlängdes långhuset åt väster, med tornpåbyggnad.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vitputsade fasader och rundbågiga fönsteröppningar. Ett ursprungligt rundfönster finns i 1600-talskorets sydmur (även avbildat i Peringskiölds Monumenta). Långhuset täcks av ett valmtak; det låga tornet kröns av en karnissvängd huv med sluten lanternin. Huvudingång i väster, sidoingång i söder. Det vitputsade kyrkorummet täcks av ett flackt tunnvalv. Kyrkan hade 1729 försetts med figurativa takmålningar, dessa borttogs emellertid vid en restaurering i slutet av 1800-talet. Det nuvarande trätaket härstammar från arkitekt Axel Forsséns restaurering 1951. Vid restaurering 1910-12 konserverades och återuppsattes äldre inredning och epitafier. Altaruppsatsen skänktes 1629 av riksrådet Claes Christersson Horn och hans gemål Sigrid Oxenstierna (den nuvarande altartavlan förvärvades dock 1910-12). Den mångkantiga, rikt skulpterade predikstolen härstammar från början av 1700-talet. Enligt 1702 års räkenskaper skall den ha utförts av Erik Sparres. En öppen bänkinredning från 1800-talets senare del ombyggdes till nuvarande skick vid Forsséns restaurering 1951.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.