NORRA BJÖRKE KYRKA

Kyrkoanläggningen har anor från medeltiden och ligger i öst-västlig riktning. Kyrkan står i väster, något vriden i förhållande till den långsträckta kyrkogården. Kyrkotomten är delvis belägen på en högre nivå än omgivande mark och omges av en kallmurad bogårdsmur av natursten, vilken endast bitvis når över kyrkogårdens marknivå. Efter koleraepidemin på 1830-talet utökades kyrkogården något åt söder och 1874 köptes ytterligare mark österut. Då togs gamla popplar ned och ersattes med lönnar. Kyrkogården nås genom en unik stiglucka från 1818 med en överbyggnad där kyrkans klockor hänger. När denna uppfördes planerades hela kyrkogården om och gamla gravhällar bortfraktades eller ställdes åt sidan.
Kyrkogårdens gräsyta sluttar något upp mot muren i sydväst och väster. En smal grusgång leder från stigluckan rakt österut, upp till en högre belägen kyrkogårdsutvidgning från 1924 med en kulle i nordöst. Gången och kyrkan är inte helt parallella. Längs södra muren finns en koncentration av kyrkogårdens gravvårdar med högt kulturhistoriskt värde. Längs tomtens norra sida står en lövhäck (förr även längs västsidan) och unga oxlar indragna ett stycke på stödmuren, som är omlagd. Yngre lönnar och en ask står längs kanten i söder och öster medan endast en lönn finns åt väster. I övrigt finns inga träd eller gångar som indelar gräsmattorna i kvarter, vilket ger kyrkogården en 1700-talskaraktär. Ett fåtal toppiga barrbuskar pryder vissa gravar. Gången mellan stigluckan och kyrkan är asfalterad liksom en plan framför västporten. Närmast kyrkan är marken grusad i ett smalt parti och en kort gång leder ut från sakristians dörr i sydöst till grusgången.
Vid stigluckans norra sida finns gamla gravstenshällar på stensocklar samt ett hjulkors. Runtom kyrkan står gravvårdar i rader, men varken avstånd mellan vårdar eller rader är regelbundna. Gravstenarna är överlag låga, men längs gången söder om kyrkan står obeliskstenar och stenkors på sockel och en klunga med liknande stenar finns i syd- och nordöst. De är från decennierna kring 1900. Den gamla norrmuren är kvar med en av grindstolparna i öppningen med trappa upp till den yngre delen. 1924 gick en väg från nordöst fram till området, men den är inte kvar idag. I hörnet finns ett gammalt trådstängsel. Vid kullen låg tidigare, sedan åtminstone 1770-talet ett bårhus som nu är rivet, ovisst när. Omkring 1994 anlades där en minneslund. Dit upp leder en grusgång till gulmålade bänkar omgivna av syrener och lövträd. Vatten porlar upp ur ett nytt kvarnhjuls mitt, omgivet av naturstenar och blommor. I höjd med kullen finns i söder en grind från 1924 mellan tuktade stenstolpar med utskjutande sidopartier och flackt spetsad topp. Runt en trekantig gräsmatta med glesa gravvårdar går en grusgång. Denna del hägnades med syrenhäck, lönnar och enstaka askar eftersom det lär ha varit ont om sten i trakten på 1920-talet.
Kyrkogården rymmer ålderdomliga gravkullar med vintergröna.

Kyrkoanläggningen har anor från medeltiden och ligger i öst-västlig riktning. Kyrkan står i väster, något vriden i förhållande till den långsträckta kyrkogården. Kyrkotomten är delvis belägen på en högre nivå än omgivande mark och omges av en kallmurad bogårdsmur av natursten, vilken endast bitvis når över kyrkogårdens marknivå. Efter koleraepidemin på 1830-talet utökades kyrkogården något åt söder och 1874 köptes ytterligare mark österut. Då togs gamla popplar ned och ersattes med lönnar. Kyrkogården nås genom en unik stiglucka från 1818 med en överbyggnad där kyrkans klockor hänger. När denna uppfördes planerades hela kyrkogården om och gamla gravhällar bortfraktades eller ställdes åt sidan.
Kyrkogårdens gräsyta sluttar något upp mot muren i sydväst och väster. En smal grusgång leder från stigluckan rakt österut, upp till en högre belägen kyrkogårdsutvidgning från 1924 med en kulle i nordöst. Gången och kyrkan är inte helt parallella. Längs södra muren finns en koncentration av kyrkogårdens gravvårdar med högt kulturhistoriskt värde. Längs tomtens norra sida står en lövhäck (förr även längs västsidan) och unga oxlar indragna ett stycke på stödmuren, som är omlagd. Yngre lönnar och en ask står längs kanten i söder och öster medan endast en lönn finns åt väster. I övrigt finns inga träd eller gångar som indelar gräsmattorna i kvarter, vilket ger kyrkogården en 1700-talskaraktär. Ett fåtal toppiga barrbuskar pryder vissa gravar. Gången mellan stigluckan och kyrkan är asfalterad liksom en plan framför västporten. Närmast kyrkan är marken grusad i ett smalt parti och en kort gång leder ut från sakristians dörr i sydöst till grusgången.
Vid stigluckans norra sida finns gamla gravstenshällar på stensocklar samt ett hjulkors. Runtom kyrkan står gravvårdar i rader, men varken avstånd mellan vårdar eller rader är regelbundna. Gravstenarna är överlag låga, men längs gången söder om kyrkan står obeliskstenar och stenkors på sockel och en klunga med liknande stenar finns i syd- och nordöst. De är från decennierna kring 1900. Den gamla norrmuren är kvar med en av grindstolparna i öppningen med trappa upp till den yngre delen. 1924 gick en väg från nordöst fram till området, men den är inte kvar idag. I hörnet finns ett gammalt trådstängsel. Vid kullen låg tidigare, sedan åtminstone 1770-talet ett bårhus som nu är rivet, ovisst när. Omkring 1994 anlades där en minneslund. Dit upp leder en grusgång till gulmålade bänkar omgivna av syrener och lövträd. Vatten porlar upp ur ett nytt kvarnhjuls mitt, omgivet av naturstenar och blommor. I höjd med kullen finns i söder en grind från 1924 mellan tuktade stenstolpar med utskjutande sidopartier och flackt spetsad topp. Runt en trekantig gräsmatta med glesa gravvårdar går en grusgång. Denna del hägnades med syrenhäck, lönnar och enstaka askar eftersom det lär ha varit ont om sten i trakten på 1920-talet.
Kyrkogården rymmer ålderdomliga gravkullar med vintergröna.